Gnällig hund.

Godmorgon!

Det är synd om mig! Matte går här och gnäller om att hon behöver mig på jobbet men inte tänker hon på att jag minsann har det jättejobbigt. Jag löper och vill bara ligga i knät på matte och bli kliad bakom örat. Hela tiden! Ingenting är roligt. Det är knappt jag ens vill jaga skatorna i trädgården. Det är bara synd om mig!

Igår fick matte ta med sig Alma istället och det var ett sablans gnällande när hon kom hem. "Hon kan inte det och kan inte detta" Stackars Alma blev nog jätteledsen av att höra det. Men samtidigt fick hon ju höra att hon är så himla lätt att ha med sig och då blev jag stött. Är inte jag det då? Va??

Jag undrar vad dom gjorde igår för Alma orkade knappt ta sig in genom dörren förrän hon somnade som en gris. Jag hörde matte säga att hon var lite rädd för den stora svarta schäfern men det fattar inte jag. Han är ju världens snällaste nallebjörn. Får nog prata lite med henne.

Vad ska man göra idag då? Jo, jag ska ligga på soffan hela dagen och sucka mig till goda tuggben och en massa kli för det är synd om mig. Hör ni det??

Ha en underbar dag!
Kram

Jag vill inte längre!

Godmorgon!

Jag avskyr att vara ett "offer" för omständigheter jag inte kan göra något åt. Jag vill inte längre! Jag vill leva mitt eget liv! Jag ställer mer än gärna upp om personen i fråga tar lite hänsyn till hur jag har det. Jag mår dåligt för att jag vet att personen i fråga har det för djävligt och inte kan göra något åt sin situation och jag mår dåligt och har dåligt samvete för att jag känner att jag vill ha tillbaka mitt liv! Man ska ju ställa upp!

Jag har ställt upp i många år nu. Det har inte varit så betungande tidigare men nu är min gräns nådd. Det som skulle bli lättare har blivit en plåga som tär på mig dag och natt. Den känslomässiga utpressning som bedrivs mot mig där jag måste stå emot för att inte personen ska skada sig själv har snart nått sin gräns för vad jag orkar. Jag vill inte vara fångvaktare längre.

Ska jag ge efter med vetskapen att situationen blir ännu värre eller ska jag fortsätta vara en "bitch" och ständigt vara ovän med personen i fråga? Hur jag än gör kommer jag att må förfärligt illa. Rävsax! Och det gör ont!

Ska man ha dåligt samvete för att man vill leva sitt eget liv i någorlunda lugn och ro? Är man en egoist för att man känner så? Jag skulle ju nog vilja att man ställde upp för mig om jag behövde. Men hur mycket kan man begära av en anhörig? Är det mig det är fel på? Är jag självupptagen och hjärtlös för att jag bara vill härifrån? Detta ständiga gnagande i mitt huvud kan inte fortgå. Jag vill inte längre!

Detta blev ett väldigt personligt inlägg och ingen behöver läsa det men jag behövde skrika ut mina känslor och eftersom jag inte kan göra det till den som behöver höra det så får jag göra det här. Jag ber om ursäkt.

Ha en underbar dag!
Kram

Löp!

Godmorgon!

Doris löper! Två och ett halvt år gammal löper hon äntligen för endast andra gången. Egentligen tycker jag det är ganska skönt att hon har så långt mellan löpen men i flera månader har jag undrat varför hon inte kom igång.
Nu går hon omkring och tycker väldigt synd om sig själv. Förra gången hon löpte var hon väldigt kelen och ville bara sitta med nosen i mitt knä. Vi hade det så mysigt. Hur det blir denna gången får vi väl se. Arbetssugen är hon i alla fall och det var hon inte första gången. Nu får stackaren stanna hemma från jobb ett par veckor. Det kommer hon inte att tycka om!

Jag har ofta upplevt med mina tidigare tikar att dom förändrats ganska mycket efter sitt andra löp och det ska bli intressat och se hur Doris blir. Alma slutade helt leka med andra hundar och blev väldigt "vuxen" efter andra löpet. Selma hann inte löpa så många gånger eftersom hon drabbades av livmoderinflammation redan vid två års ålder och blev kastrerad då.

Nu gäller det att hålla ett öga på Doris två månader efter löpet då hon kan bli skendräktig men även kan då drabbas av livmodersinflammation. Att det oftast drabbar äldre tikar köper jag inte alls. Selma var två år och jag har en deltagare vars lilla chihuahuablandning löpte vid fyra månaders ålder och fick akut opereras för just livmodersinflammation vid sex månaders ålder. Ok. Där sa veterinären att han under sina 25 år som vet. inte tidigare träffat på en så ung hund som drabbats.

Eftersom jag höll på att mista Selma när hon blev sjuk så kommer jag att hålla stenkoll på Doris.
Vad som är jobbigt nu är att min arbetskamrat inte kan vara med och jobba på kurserna. Nu får Alma rycka in och det har hon inget emot. Hon älskar att få följa med oavsett var eller vad vi ska göra. Sen att hon bara kan en massa cirkuskonster gör det lite svårt på lydnadskurserna att visa övningar som jag aldrig behövt lära in på denna underbara hund. Hon kan inte "sitt kvar" men hon kan slicka sig om nosen, snurra, visa var svansen är, stampa takten och en massa andra roliga saker vi kan roa folk med. Det blir nog bra.

Ha en underbar dag!
Kram

Signaler fortsättning.....

Godmorgon!

Jag fortsätter på ämnet från gårdagens blogg med ett experiment jag gjort på min Selma. Jag hämtade detta från en bok av Eva Bodfält som är en av alla de mycket duktiga hundmänniskor som lärt mig mycket.

Uppbrott:
Experimentet går ut på att studera hur hunden reagerar beroende på hur jag bryter upp när vi suttit i skogen och haft vår lilla fikapaus.

1. Första gången reser jag mig lugnt upp och bara går. Selma följer lika lugnt med utan att notera särskilt mycket om vad som händer runt omkring.

2. Andra gången reser jag mig mycket hastigt upp och går iväg. Selma reser sig lika hastigt men stannar efter ett par steg och tittar oroligt omkring för att kolla faran som jag flyr ifrån!

3. Tredje gången reser jag mig långsamt upp, sträcker på mig och gäspar. Selma svarar på detta med att vifta på svansen och glatt följa med mycket uppmärksam på vad jag ska hitta på!

Hennes sätt att reagera stämde klockrent med det som Evas hundar gjorde när hon testade detta!

Tänk på hur du gör när det ringer på dörren. Ofta reser vi oss hastigt för att skynda oss att öppna dörren. Vad signalerar vi till hunden då? Jo, fara!! Inte konstigt om hunden far iväg och skäller som en tok varje gång det ringer på dörren. Vi har ju visat att man ska reagera starkt på signalen från dörren!
Testa att inte reagera direkt när det ringer på dörren och se vad hunden gör. Det kommer säkert att varna dig men kanske kan man få ner upphetsningen genom att inte reagera på samma sätt som hunden och därmed få det lite lugnare när det kommer gäster. Om vi inte hetsar upp oss så kommer heller inte hunden att göra det. Sen att man får sätta en lapp på dörren till gästerna att det kommer att ta lite tid innan man öppnar kan det vara värt om man kan sända rätt signaler till hunden. Eller?

Ha en underbar dag!
Kram

Vad signalerar du till din hund?

Godmorgon!

Ett par händelser som inträffat under senare tid ger mig anledning att ta upp ett ämne som känns angeläget. Hur vi med vårt sätt att reagera påverkar hur våra hundar agerar i olika situationer.

Är du rädd för något? Då kan du med ditt kroppsspråk och hur du reagerar lätt göra även din hund rädd för samma sak. Utan att vi är medvetna om det stelnar vi till och drar till oss vår hund och därmed signalerar vi för vår hund att det är fara på färde. Trots att det kanske inte är det egentligen. Småhundsägare lyfter gärna upp sina hundar vid "fara".
Obs! om det verkligen är fara på färde ska man givetvis göra allt man kan för att skydda sin hund! Då gäller inga regler för vad man måste göra!

Våra hundar läser oss hela tiden. Mycket mer på vårt sätt att reagera än vad vi säger. Många av de signalerna sitter i kopplet! Vi drar till oss hunden med kopplet. När vi stelnar till stramar vi samtidigt upp kopplet osv.
Låtsas bli rädd och studera din hund hur den reagerar. Det är mycket tydligt.

Ett exempel som jag läst i en bok i detta ämne: En tjej cyklar med sin hund och byxbenet fastnar i kedjan med resultat att hon ramlar och slår sig blodig. Det gör förfärligt ont, cykeln skramlar och hunden får cykeln över sig. Hon reser sig långsamt trots sina smärtor och börjar skratta och
låtsas som ingenting har hänt. Därmed blir hunden lugn och kommer inte att bli rädd för att springa sidan om cykeln nästa gång dom ska ut och motionera. Om hon ömkat och lyft upp sin hund istället hade hon förmodligen fått problem. Sen måste man kanske beundra tjejen för att hon kunde samla sig så fort. Det är jag inte säker på att jag själv kunnat.
Hon har här genom sitt sätt att reagera gett sin hund rätt signaler i en situation som gjort hunden orolig. Kolla efter skador på hunden kan vänta den minut det tar att lugna hunden genom att låtsas som ingenting har hänt.

Många hundägare förutsätter dessutom väldigt mycket när det gäller sina hundar som kanske inte stämmer med verkligheten. Det gäller inte bara småhundsägare! Om vi är rädda för en hund så förutsätter vi även att vår hund är det.
Ok. Lätt att säga att man ska tygla sin egen rädsla för att göra hunden trygg i situationen. Men vad jag egentligen talar om är att vi måste tänka på vad vi säger till våra hundar genom det kroppsspråk vi har. Hur vi rör oss osv.

Ett exempel till: på en av mina kurser hade matte svårigheter med övningen "sitt kvar". Hunden smög efter henne oavsett om hon bara tog ett litet steg åt sidan och hon hade övat jättemycket men inte kommit någonstans. Jag bad henne visa mig. Hon satte hunden vid sin vänstra sida och hunden rättade in sig jätteduktigt. Det hade den koll på. Matte klickade för det och gav hunden en godis. Hon sa till hunden att sitta kvar och sedan smög hon iväg ett par steg. Jag såg genast oron in hundens ögon som givetvis smög efter matte.
Jag bad henne göra om det och denna gång gå iväg rak i ryggen, med bestämda steg och med en tydlig signal till hunden när hon bad den sitta kvar. Nu kunde hon gå flera steg ifrån hunden och den satt kvar hur fint som helst!
Tydliga signaler! Lugna signaler!

Jag känner att det här kan bli ett alltför långt inlägg om jag ska uttömma detta ämne så jag får nog återkomma till det en annan gång.
Tänk på vad du signalerar till din hund genom ditt kroppsspråk! Det är det av dina språk som den lyssnar mest på!

Ha en underbar dag!
Kram

Avsked.

Godmorgon!

Sitter med splittrade känslor och tänker på gårdagskvällen när vi på en restaurang åt avskedsmiddag med yngsta sonen.
I vecka går hans flyttlass till Schweiz där han numera ska bo tillsammans med sitt livs kärlek som råkar vara schweiziska och som han träffade på en semester i Thailand.

Glad för hans skull som följer sitt hjärta och är beredd att ge sig ut i det okända och ta en chans för kärlekens skull. Ledsen för min egen skull som inte vill att han åker ifrån oss. När får jag se honom igen? Han är vår yngsta av tre men en pojke som vuxit upp till en man som mer än väl kan ta hand om sig själv. Jag är så stolt över honom!

Orolig är han nog lite själv också. Det är ett stort steg att ta. Att han gör det för kärlekens skull värmer en mors hjärta. Kärleken är viktig. Det andra ordnar sig om bara kärleken finns. En underbar tjej är det. Tur hon pratar engelska för jag kan inte många ord tyska. Vi fick bra kontakt första gången vi träffades. Söt, framåt och väldigt kär i Martin. En bra början.

Det ska nog gå hur bra som helst. Det är bara mitt modershjärta som inte riktigt kan acceptera det. Tur att inte mina hundar är kapabla att flytta hemifrån. Dom vet jag åtminstone var jag har. De tre barnen som inte är barn längre gör som dom själva vill oavsett vad mamma säger. Det är bra! Våra barn är mycket bra på att ta hand om sig själva. Kanske har man en liten del i det. Det är ju faktiskt vi som uppfostrat dom till de underbara snälla, ärliga och omtänksamma människor dom är.

Det ska nog gå bra det här.

Ha en underbar dag!
Kram

Inte tid!

Godmorgon!

Ingen fredagsstädning idag. Inte tid. Dagen kommer att gå åt till att lägga ut alla kurserna för maj på hemsidan. Det kommer att bli en fullmatad omgång med en massa roliga nyheter. Håll utkik på www.bonizashundskola.se om du bor i trakten kring Eslöv, Lund eller Malmö och vill göra något roligt med din hund i vår!

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om vad vi genom vårt kroppsspråk och hur vi reagerar i olika situationer signalerar till våra hundar men det får jag göra en annan dag. Angeläget ämne dock så det kommer!

Nu dags att sätta igång och jobba!

Ha en underbar dag!
Kram

Motivera!

Godmorgon!

På mina kurser kommer emellanåt deltagare fram till mig och är förtvivlade över att hunden helt plötsligt inte lyssnar och inte vill jobba. Hundar som vanligtvis är hur duktiga som helst.

Så länge det är levande varelser vi hanterar så kommer det ibland att vara så här. Hunden är kanske trött, frusen, mår kanske inte riktigt bra eller, om det är en hanhund, störd över att det finns en löpande tik med på kursen.

Sänk kraven. Öka motivationen. Detta är en av anledningarna att man ska ha mer än en sorts godis med sig på kurs. En rolig leksak. Acceptera att det inte alltid går som en dans. Hundar har precis som vi bra och dåliga dagar.
Tack och lov säger jag. Jag vill inte ha en hund som går som en maskin. Hur kul är det? Jag kan förstå att det tär på tålamodet när man själv är hur motiverad som helst men om inte hunden är det så får man ta det som det är. Vad man inte får göra är att ge upp.

En tjej som jag är så imponerad av hade detta problemet igår på kursen och var lite ledsen på sin hund som bara ville gosa med en löptik. Gav hon upp? Nej, icke! När jag talat med henne så kämpade hon på och lyckades väl inte helt för vovven hade andra tankar men hon gav inte upp!

Står man bara rätt upp och ner och skyller på hunden så lär man inte komma någonstans. Hunden kommer inte att tycka synd om oss och förändra sitt humör för att vi ska bli glada. Det är vi som måste motivera och förändra situationen. Hunden är nog nöjd med det den gör.

Ha en underbar dag!
Kram

Tragisk historia

Godmorgon!

Håller isen?
Nu börjar det våras och isen är inte att lita på. Fick höra en väldigt tragisk historia igår om en liten vovve som jagat en anka och kommit ut på isen som inte höll!
Denna hund brukade aldrig jaga ankor men helt plötsligt fick den för sig att göra just det. Tyvärr fick historien inget lyckligt slut. Trots förtvivlat letande efter luftbubblor hittade man inte hunden i tid. Jag ryste ända in i ryggmärgen när jag hörde denna fruktansvärt tragiska händelse.

Det finns inget någonsin som heter "min hund gör aldrig.....!" Min älskade Ebba som var den lydigaste av alla hundar gick en gång lös med mig i byn och lämnade inte min sida. Jag fick där lära mig att aldrig gå med hund lös där det finns trafik! En lastbil som körde förbi oss skrämde henne plötsligt med resultat att hon for ut i gatan rakt framför en bil! Denna historia fick ett lyckligt slut men som sagt jag lärde mig att hur lydig hunden än är så reagerar den med sin instinkt i situationer som vi inte är beredda på.

Ska vi då inte lita på våra hundar? Jo, så klart ska vi det men det ska göras med förnuft och känsla. Alla hundar gör ibland saker som vi inte kan förutsätta och det är vi som måste vara den kloka av oss. Utsätt inte hunden för risker som kan få förödande utgång.
Mitt hjärta blöder för denna stackars matte som miste sin hund. Jag kommer att hålla hårt i mina hundar tills isen släpper ordentligt!

Ha en underbar dag!
Kram

Valp

Godmorgon!

Valpar. Frågorna haglar och man är så orolig över saker som valpen gör. Den biter, kissar inne, tuggar på saker, hänger i byxbenet osv.
Jag säger bara: lugn!

Visst måste man på ett lugnt och vänligt sätt visa valpen vad som är rätt men låt valpen upptäcka saker. Låt dom busa och vara valpar! Gör inte valptiden till en tid av korrigering och konflikt. Då glömmer man lätt att njuta av denna underbara valptid. Det går fort! Innan man hinner blinka är den vuxen.

Det finns olika åsikter här. En del menar att man måste "ta tag i problemen" omgående för att det inte ska bli problem när hunden blir vuxen. Jag menar att man ska ha väldigt mycket tolerans och tålamod med valpen. Exempel: valpen hoppar upp med framtassarna på bordet när jag sitter och äter. Kollar om man kan få något av det som luktar gott. Jag säger ingenting. Gör ingenting. Möjligen flyttar jag tallriken åt sidan så valpen inte kommer åt den. Jag tittar inte på hunden. Valpen lyckas inte få tag i något och kommer att sluta med det beteendet för att det inte lönade sig. Jag har här vunnit en massa genom att jag inte tog konflikt med hunden och den har lärt sig att det inte gav något och kommer att sluta med det. Hundar gör bara saker som lönar sig! Hunden har själv fått upptäcka att matbordet inte är något att bry sig om.
Lyckas dock valpen få tag i en bit mat tar det lång tid att bli av med det igen. Den blev ju belönad för sitt beteende!

Ett exempel till: Valpen hänger i mina byxben. Jag står absolut still och ger ingen uppmärksamhet till valpen. Hur kul är det då att hänga i byxbenet? Valpen släpper och jag fortsätter gå. Den tar ett nytt tag och jag står blixtstilla igen. Detta kan fortgå en stund men här gäller det att ha tålamod och is i magen. Om jag så måste göra det 100 gånger så är det så. Valpen kommer att sluta. Tro mig! Det kan kosta ett par byxor men det får det vara värt.
Vad händer om jag börjar bråka med valpen? Jo, det blir en lek! Det spelar ingen roll om man är arg. Valpen får precis vad den vill. Aktivitet. Ju mer våldsam jag är i denna situation ju våldsammare blir valpen för den tror att jag vill leka hårt och då blir det så valpen kommer att leka med mig.

Det är synd om de valpar som inte får upptäcka saker. Som ska tränas till att vara "lydiga" innan de lämnat valpstadiet. Lek in lydnaden. Smyg in lydnadsträningen medan ni har kul.
Ta det lugnt och njut av valptiden!

Visst är det skönt när hunden "landar" och saker och ting börjar fungera men, åh, vad jag saknar att ha valp! Mys, njut och lek. Alltför fort är valptiden över och har man ägnat för mycket tid åt att oroa sig över saker som är typiska valpbeteende så missar man alltför mycket av det som betyder något: att bygga upp en konfliktfri relation med hunden som ska bli ens bästa kompis!

Ha en underbar dag!
Kram

Hopplös!

Godmorgon!

Högt på önskelistan: inhängnad trädgård! Min lilla Doris får snart ha ett vandringspris! Det är inte så att hon sticker (händer det också om det kommer något roligt) men hon glider liksom ut i kanterna och jag har aldrig haft en hund som rör sig så snabbt från en plats till en annan.
Ena sekunden är hon alldeles intill mig och när man släpper henne med blicken en sekund så är hon bara borta.

Jag behöver aldrig vara orolig men man vill ju liksom ha lite kontroll. Kommer hon då inte när jag kallar? Nej, inte här hemma. Underliga hund som är så duktig överallt annars men här hemma är hon en liten luring!

Doris är en stensäker hund som har superkoll på mig. Gömma mig? Glöm det! Jag har aldrig lyckats gömma mig så hon inte hittar mig. Blir hon orolig? Nej, inte det minsta. Hon vet precis var jag är! Jag försöker vara så finurlig man bara kan men icke!

Igår försvann hon när jag tittade bort och jag gick länge och väl och kallade och försökte vara så rolig man bara kan. Efter en kvart började jag bli lite orolig i alla fall och var hittade jag henne? Alldeles i närheten gick hon och nosade fullständigt ointresserad av att jag hoppade omkring och lekte clown. Inte kom hon inte! Jag får gå och hämta henne och detta irriterar mig till tusen!

Hon är en underbar hund överallt annars och helt hopplös här hemma. Jag får ta mig en ordentlig funderare på hur jag ska lösa detta. Bor man som jag med stora härliga ängar omkring huset vill man ju kunna ha hundarna ute ibland. Det är lite synd om dom andra två som blir hänvisade till terassen med stängd grind när dom kunde gått ute och strosat i gräset. Bara för att Doris inte kan hålla sig i skinnet!

Underbar är hon när man tränar men har lite svårt för att klara fritiden. Då dyker det upp en liten djävul bakom örat. Jag kan snart inte skylla på hennes unga ålder när hon är två och ett halvt år gammal. Doris är en vovve som vill ha mycket aktivitet men hon ska banne mig klara det andra med. Basta!

Hur jag ska lösa detta? Ja, det är det jag måste fundera ut. Stängsel är nog den enklaste lösningen. Varför göra det svårare än det är? Hon är ju helt underbar på allting annat.

Ha en underbar dag!
Kram

Nej!

Godmorgon!

Nej!
Ett av dom ord vi människor ofta tror att hunden automatiskt förstår. Utan inlärning. På mina kurser hör jag ibland ordet användas utan att man lärt in vad man förväntar sig av hunden. Man tror att hunden förstår. Det är inte ordet i sig hunden reagerar på utan tonfallet och när hunden i bästa fall hejdar sig en sekund tror man att hunden förstått.
Sedan förväntar man sig att hunden kommer ihåg vad som var förbjudet. Det här är ett mänskligt misstag vi gör. Vi förstår men hunden gör det inte!

Ordet "nej" måste läras in som vilket kommando som helst. Jag är av åsikten att man ska ta så lite konflikt med sin hund som det bara är möjligt. Därför ska "nej" inte få hunden att känna det som en korrigering utan som en "hejda dig och ta kontakt" signal!
När hunden hör ordet "nej" ska det dyka upp en bild i hjärnan på den som betyder rolig aktivitet eller godis hos husse eller matte. Bättre än det som man håller på med. (Hm, här får man träna mycket om man ska konkurrera med kattbajs eller något annat gott!)
Då behöver man aldrig ryta "nej" utan kan behålla den vanliga vänliga tonen man förhoppningsvis har när man kommunicerar med sin hund.

Ha! säger säkert en del nu. Min hund lyssnar minsann bara om jag ryter när jag ska ha stopp på den! Då har man inte tränat in betydelsen av ordet tillräckligt! Dessutom har vi människor väldigt svårt att säga "nej" i en neutral ton. Försök ska ni få se hur svårt det är.
Träna på det innan du börjar träna med hunden. Spara rytandet till när det verkligen är fara på färde!

Ryter jag då aldrig "nej" till mina hundar? Klart jag gör! Jag är ju människa! Förhoppningsvis förlåter mina hundar mig och låter mig fortsätta jobba på att bli bättre hela tiden. Hunden är den bästa av varelser på jorden. Dom förlåter vår klumpighet hela tiden och ger oss ständigt nya chanser. För att dom älskar oss!

Om någon undrar varför jag tar upp detta idag så hade jag en incident igår på just det här ämnet. Som jag inte skötte särskilt bra.

Ha en underbar dag!
Kram

Fredag

Godmorgon!

Observanta flitiga läsare av min blogg ser att det inte är mina nuvarande hundar som är med på bilden. Alma och Selma är med men inte Doris. Det är min älskade Ebba som sitter längst bak på stocken. Hon är fortfarande ständigt närvarande i mitt hjärta så hon får vara med ibland.

Idag är det fredag och jag är trött men väldigt nöjd med första veckans kurser. Vädret har gjort vad det kan för att förstöra för oss men jag har (som vanligt) väldigt trevliga kursdeltagare även denna gång så det bådar gott för den här omgången.

Det är städdag idag. Jag som alltid gillat att städa och pyssla här hemma drar numera så länge jag kan på det innan jag kommer igång. Har man tre lurviga familjemedlemmar så blir det en del städning om man inte ska vada i diverse icke önskvärda ting. Det är bara att gilla läget och sätta igång. Jag är ledig hela helgen för första gången på länge så här ska vara fint innan kvällen så vi kan njuta av en skön helg. Förhoppningsvis. Med tanke på allt som hänt här hemma på senare tid så är det inte givet.

Vi håller tummarna för att det ska bli så. Har planerat att bjuda ut mannen på middag imorgon. En liten shoppingtur tänkte jag också få in i planeringen. Det blir nog bra med det.

Ha en underbar dag!
Kram

En bra kväll trots allt.

Godmorgon!

Dessa fantastiska hundar. Vi drar ut dom i mörka kvällen. En iskall vind som hotar att lyfta oss från marken sveper runt oss. Det är ett gäng hundar som inte träffats innan. Ändå presterar dom och jobbar som bara den. Dom tränar följsamhet, kontakt och dom gör den ena cirkuskonsten efter den andra. Dom kisar mot vinden och en och annan söker skydd i sin filt.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var en toppenkväll igår.
Jag har sällan fruset så mycket och haft så svårt för att göra mig hörd över blåsten.
Efter halva första lektionen kände jag inte mina tår och fingrarna lydde inte när godiset skulle plockas upp ur väskan till hundarna.
Doris spenderade halva kvällen liggande på bordet med sin filt över istället för under sig. Almas ögon rann som bara den i den kalla vinden.

Ändå kom alla deltagare med några få undantag. Jobbade gjorde dom. Kämpade tappert för att göra kvällen så trevlig som möjligt. Två gäng härliga människor och hundar.
Nej, det var inte den bästa av kvällar men vi fick gjort mycket ändå och jag hoppas alla gick hem nöjda med sina hundar för dom var jätteduktiga trots allt!

Jag körde hem och slängde mig ner i soffan med blixtens hastighet och drog filten över mig medan jag mumsade på mackorna och teet som min käre make alltid fixat till mig när jag kommer hem.

Doris och Selma körde loss med en leksak jag fått i present av en väldigt trevlig deltagare och en högtalare fick sig en känga så den for i golvet men hundarna hade i alla fall skitkul!

Det var en bra kväll trots allt!

Ha en underbar dag!
Kram

Nya kurser

Godmorgon!

Jag hade tänkt ägna dagens inlägg till programmet som hade premiär på tv igår. Nämligen "huset fullt av hundar!"
Men eftersom det var ett fullständigt tillintetsägande för att inte säga riktigt skitprogram så gör jag inte det.

Jag tänker istället ägna mig åt andra saker idag. Kursstart för två kurser, Allmänlydnad och Aktivering ikväll. Kul! Hade väldigt högt ställda mål inför aktiveringskursen. Doris skulle kunna alla saker vi ska hitta på och vara världens bästa visningshund. Så var det tänkt. Vad blev det då av det? Nada!!
Allt elände som hänt här hemma satte stopp för det så nu kommer jag med en vovve som kommer att se ut som en riktig nybörjarhund. Nåja, det spelar inte så stor roll. Vi ska ha hur kul som helst ändå. Det är sköna människor som anmält sig så det kommer att bli så bra så.
Jag får väl smygträna Doris lite på plats istället. ;)

Lite planeringsarbete har jag kvar inför kvällen så det är lika bra att sätta igång.

Ha en underbar dag!
Kram

Cesar Millan kicking dogs

Det gör ont! Det gör ont!
Hur i hela världen kan någon som har det minsta empati för hundar ens tänka sig att lyssna på denna förfärliga man???

Hela filmklippet är fullt av saker som får mig att fullständigt må illa.
Han provocerar fram beteende hos hunden för att sedan "kicka" hunden i ljumsken. Han har dessutom mage att påstå att det inte gör ont!

Enkel hundpsykologi:
Hunden tittar på en annan hund. Får en kick i sidan. Hund kommer att associera annan hund med smärta! Hallå! Hur djävla dum får man vara?? Hur kommer hunden att se på andra hundar då?

Här handlar det inte om, som jag skrivit om tidigare, att ändra hundens syn på andra hundar. Här handlar det enbart om att ägaren ska få det lättare att hantera sin hund. Alltså ägarens bekvämlighet. Skit i hur hunden har det. Det gör så ont i mig!!!

Dessutom. Något som aldrig visas i hans program är att hundens beteende kommer tillbaka. Jag såg ett inslag där C skulle delta i ett program och programledaren presenterade honom med orden: "Det gick så bra ett tag efter att du "behandlat" min hund men nu är han likadan igen. Kan du komma hem till mig igen?" Ceasars svar var: "Det gör jag så gärna". ???????

Många av hundarna svarar med aggresivitet mot C när han sparkar dom. Hur mycket förtroende tror ni dom får för människor efter den behandlingen?

Jag blir så ledsen när jag ser detta. Man tappar andan och sänder en tanke till alla de stackars hundar som utsätts för denna förfärliga man som får så mycket mediautrymme.
Jag har ställt frågan förr och jag gör det igen:
Hur i all sin dag kan svensk tv visa detta på bästa sändningstid? Metoder som inte är tillåtna i Sverige. Med stackelhalsband på flera hundar och sparkar och slag.
Det är dags att vi skriker ut vår protest mot detta!
Jag tänker skicka ett mail till tv4 idag. Jag hoppas du gör detsamma!

Ha en underbar dag!
Kram

Dåligt samvete.

Godmorgon!

Nu ska vi se.
Vad ska jag ha dåligt samvete för idag då?

Hundar som inte blivit aktiverade på flera dagar?
Tvätten som håller locket på tvättkorgen lite på glänt?
Blommorna som slokar i fönsterna?
Golven som skiftat färg och går i gråton av skiten hundarna dragit in?
Ugnarna i spisen som behöver en ordentlig omgång såpa?
Bilen som behöver bekanta sig med tvättsvampen?
Pappersarbetet som ligger på skrivbordet och samlar damm?
Fönsterna som man snart inte kan se igenom?

Eftersom jag ändå kommer att ha dåligt samvete för något även om jag betar av hela listan så skiter jag i alltihop och tar en kopp kaffe till. Kanske det dyker upp något roligare att göra så jag inte behöver ta tag i något av det. Utom möjligen aktivering av hundarna. Det är nog det roligaste jag kan hitta på listan.

Ha en underbar dag!
Kram

Bättre för hunden.

Godmorgon!

Idag måste jag ta upp det här med olika sätt att se på våra hundar och deras problem. En kollega och jag har fått ett problem. Våra hundar har blivit rädda för stora hundar. I mitt fall är det Doris som blivit, om inte rädd, så väldigt försiktig med stora energiska hundar. Hon har blivit påsprungen ett par gånger och förmodligen är det därför. Detta har resulterat i att hon går undan när vi släpper hundarna på kurserna. Hundar som hon tidigare har lekt alldeles utmärkt med.

Vi diskuterade detta i bilen på väg hem från kursen. Vårt sätt att se på detta var med frågeställningen: hur ska vi hjälpa våra hundar att komma över detta?
Omedelbart dök det upp i mitt huvud hur olika vi ser på detta mot t ex vissa tvprogram. Vi funderar i banorna att hjälpa våra hundar att komma över detta medan dom ser det från ägarens sida. Hur ska jag bli av med detta så att det blir bättre för mig?

Att Doris blivit rädd för stora hundar ska lösas för att hon ska ha en problemfri tillvaro inte för att det ska bli lättare för mig att kontrollera henne. Nu är inte detta ett stort problem. Hon vill bara inte leka med dom. Då slipper hon men jag vill gärna hjälpa henne att komma över känslan av oro över de stora hundarna som springer omkring.

Det är skrämmande ofta som problemet ska lösas för att det ska bli bättre för oss. Vi borde oftare tänka i banorna att lösa problemet för att det ska bli bättre för hunden.

Ha en underbar dag!
Kram

Lek på gott och ont.

Godmorgon!

Läste en artikel där man varnade för lek med andra hundar på grund av skadorna de kan få.
Jag funderade så klart över mina kurser där jag ser den sociala biten som väldigt viktig. Hur förvånansvärt ofta det går hur bra som helst att släppa ihop hundar i olika åldrar och storlek. Vad man måste tänka på se till att ingen hund blir skrämd på grund av olika sätt hundar leker på och icke minst, storlek är en viktig faktor här. Att släppa ihop en chihuahua med en boxer är aldrig bra oavsett hur snäll och försiktig boxern än är anser jag. En hård tass på en liten rygg kan orsaka stora och i värsta fall dödliga skador.
Sen att chihuahuan ofta är hur tuff som helst spelar mindre roll.

Sen har vi stressfaktorn. Att leka vilt med andra hundar ger ett stort stresspåslag och det ska inte hunden ha för ofta. Hur ofta hör jag inte "min hund har så många kompisar som han leker med varenda dag så han blir så stimulerad så!" För det första tycker inte jag att min hund behöver ha så väldigt många kompisar. Några få som den får leka med lite då och då räcker mer än väl. Min hunds bästa kompis ska vara jag! Om min hund får leka med varenda hund den träffar ute så kommer inte jag att vara så viktig. Det är svårt att konkurrera med glädjen över att leka med en annan hund. För somliga hundar vill jag tillägga. Alla vuxna hundar har inte behov av att leka med andra hundar.

Ska man avbryta leken? Ja, om man känner att man helst vill blunda för att det går så hett till då ska man göra det! Bums!

Här är lite att tänka på som jag tagit från artikeln:

Generellt bör man tänka på följande:
1. Kan leken avbrytas?
2. Hur är den andra hunden i temperament/mentalitet, kroppskonstitution och viktklass?
3. Uppmärksamma då hunden bli trött, lär dig avbryta leken INNAN (alltså innan hunden lägger sig och flåsar eller drar sig undan). Avbryt istället efter en betydligt kortare stund och promenera tillsammans istället. Man kan låta hundarna leka i uppdelade intervaller.
4. Var uppmärksam så att varken din hund, eller den andra hunden går upp i negativ stress.
5. Det är sällan lämpligt att släppa ihop för många hundar, av fysiska skäl (skaderisk), men även av risken för att bråk uppstår.
6. Hunden skall alltid vara uppvärmd innan den släpps lös för hårdare ansträngning, oavsett om det gäller lek eller annan aktivitet.

Jag vill inte på något sätt ta ifrån hunden glädjen över att leka med andra hundar men jag är samtidigt rädd om min vän så jag sorterar och ser till att min hund inte far illa i leken.

Ha en underbar dag!
Kram

Doris och valpar

Godmorgon!



Doris har varit och hälsat på valpar. Oj, så många dom var tyckte hon! Alla kastade sig på henne för att dia och stackars Doris såg alldeles förskräckt ut. Jag är så stolt över min vovve som var så snäll och bara trippade omkring i ett förtvivlat försök att undkomma de vassa små valptänderna. Inte en tass satte hon fel och inte ett morr.
Vi släppte ut dom för att Doris skulle ha en chans att komma undan men se det gick inte. De små liven följde henne som en skugga.


Hon letade efter någonstans att ta vägen och till slut hittade hon en sandlåda med höga kanter och där kom dom inte åt henne! Men se det här är resursfulla valpar som inte ger sig och provar sig fram till en lösning så det varade inte länge. Snart tumlade dom i och så var den tillflyktsplatsen borta.

Det här är helt underbara valpar. Jag ville ta allihop med mig hem! Doris är väldigt tacksam att jag inte gjorde det.

Ha en underbar dag!
Kram

Bilder av vänskap.

Godmorgon!

Idag har jag inte så mycket i huvudet mer än huvudvärk så jag bjuder på lite bilder med sann vänskap!


Jag kan vara din kudde!

Vi delar som vänner!

Finns det hjärterum så finns det stjärterum!


Är det hårt på golvet kan jag vara din madrass!


Någon måste ha berättat en rolig historia!

Ha en underbar dag!
Kram

Lättnad?

Godmiddag!

Är tvungen att skriva en extra blogg idag.
Efter massor av uppmuntran, djävlaranammauppmaningar (kunde ni läsa det! hihi!) från en massa sköna människor tog jag mod till mig och pratade med folket.

Det känns i magen att göra det. Det är absolut inte så att jag inte vill ta hand om min Mor när hon behöver det men det här blev bara för mycket!

Jag ska inte ta hand om städningen längre. Jag ska bara handla till henne och det gör jag så gärna.
Nu ska vi bara se om det fungerar också!

Ha en fortsatt underbar dag!
Kram

Värre

Godmorgon!

Idag funderar jag över hur dom gamla som inte klarar sig själv och inte har någon anhörig klarar sig. Är jag utsatt för "ge dom lillfingret så tar dom hela handen" syndromet?

De gamla ska vårdas hemma och det är väl bra. Jag tror dom flesta vill vara hemma om det är möjligt. Det arrangeras för att det ska fungera. Mor har fått trygghetslarm och besök fem gånger per dygn för att få hjälp med allt hon behöver. Det kommer att fungera när vi har fått rutin på det. Men. Då kommer dagens överraskning för mig. Nu förväntas det av mig att jag ska handla, tvätta, hämta mediciner och städa! Man påstår att jag sagt detta vilket jag inte gjort. Inköp ok men allt det andra. Det som skulle vara en avlastning för mig har blivit värre än det var innan Mor skadade sig.

Man mår som en skit om man skulle säga "nej, det hinner jag inte, ni får ta hand om Mor för jag har inte tid!" Alltså kommer jag inte att säga det. Nu får man må som en skit för att man inte kommer ha tid för saker i mitt eget hem. Dåligt samvete för att man tycker att situationen med Mor är jobbig. Stressad för att saker får vänta. Dom som känner mig vet att det är det värsta jag vet!

Till detta kommer de som ringer och tycker att jag måste göra ditt och datt. Saker dom mycket väl kunde gjort själva men jag bor ju nära Mor så då kan väl jag göra det. Trots att det är saker som ska göras per telefon. Måste man vara nära för att kunna ringa???

Värst av allt är att jag mår så dåligt för att jag tycker att det här är för jobbigt. Mor har det värre. Sittande i sitt hem med rullator och oförmögen att göra saker hon kunnat tidigare. Utan förmåga att ta sig ut utan min hjälp.

Förlåt Mor för att jag känner så här. Måtte hon aldrig få reda på det!

Ha en underbar dag!
Kram

Livets guldkant.

Godmorgon!

Här vill vi vara! Där havet möter himlen. Där lugnet lägger sig som bomull runt själen. Där hundarna och jag kan slappna av och bara ägna oss åt varandra.

Där vi kan njuta en väldigt tidig morgon och se solen sakta ta sig över kanten medan vi äter vår medhavda frukost.

Vi njuter av det fantastiska skådespel som utspelar sig framför våra ögon. Allt som hörs är vågornas skvalp mot stenarna på stranden.


Även hundarna känner av friden och sitter fint och tittar på efter att ha tagit ett morgondopp.

När gryningen övergår till morgon packar vi ihop vår lilla matsäck och tar en stilla promenad tillbaka till bilen. Dagen kan inte börja bättre.
Det känns som om det är dags för ett nytt besök till denna plats som är som ett plåster på själen.

Ha en underbar dag!
Kram

Valpar och gnäll.

Godmorgon!

Nu har jag raderat två inlägg som var väldigt gnälliga. Eftersom det inte hjälper att gnälla så gör vi ett nytt försök. Gnällfritt!

Förra veckan avslutade jag mina valpkurser och det är alltid lite jobbigt för man vill inte säga adjö till dessa mysiga små vänner som man vill fortsätta följa. Och gissa vad? Det behöver jag inte heller. I stort sett samtliga ska gå vidare till nästa steg som är vardagslydnad. Inte alla men nästan. Me happy!

Inte bara för min egen skull utan även för valparnas. En fortsättning för deras del innebär att dom har stora chanser att bli harmoniska och sociala hundar som vuxna. Att jag sen har haft turen denna omgången att ha en massa människor omkring mig som verkligen vill lyckas med sina valpar gör det ju så väldigt mycket lättare.

Får jag gnälla bara lite? Jag är trött. Det finns verkligen inte tid för det idag. Jag vill ha tillbaka orken!! När jag inte måste tvinga mig till allting. När inte allting hänger över mig och jag inte hinner eller orkar göra vad jag ska. När jag själv får bestämma prioriteringen på det som ska göras. Jag stänger snart av. Det är så jag funkar när det blir för mycket. Orken försvinner och situationen blir bara värre för att jag blir matt och fullständigt tom i huvudet.

Jaha, där lyckades jag ändå få in lite gnäll. Bäst jag slutar innan det blir värre.

Ha en underbar dag!
Kram

Krångligt!

Godmorgon!

Det är inte lätt att vara hund i det här huset! Tro för allt i världen inte man bara kan få en godisbit av matte utan att hon ska krångla till det. Det räcker inte med att man hoppar upp på en sten. Nej, icke! En trädstam ska också vara inblandad. Pust! Ett sånt jäkla jobb för en liten bit godis.


Som om inte det räcker så göms det godis under stockar och stenar så man får krypa, åla och bära sig allmänt ormlikt åt för att få tag i det. Hon är helt omöjlig!


Man får springa och hämta både det ena och det andra för att få den minsta lilla bit.


Inte nog med det. När hon inte gömmer det under stock och sten så knyter hon in det i en handduk som är ett rent helsicke att packa upp.


Det är inte konstigt man blir trött!!




Ha en underbar dag!
Kram

Stabilitet.

Godmorgon!

Stabilitet. Befästa kommandot. Jag ska erkänna en sak. Det här är något jag är lite dålig på.
Hur många gånger har jag inte fått höra på mina kurser "han är jätteduktig hemma men fullständigt döv när jag kallar på honom i parken men det är inte så konstigt. Där är ju en massa andra hundar som är roligare!"

Hallå! Vad har vi för nytta av något vi lär våra hundar om det inte funkar i "skarpt läge"!
Har jag hunden lös måste inkallningen funka även när störningen är stor. Att det funkar hemma i trädgården är ju trevligt men det är när vi måste ha stopp på hunden som vi egentligen har någon nytta av det.

Vi är så duktiga på att träna på träningsplanen, hemma i köket och i trädgården och hunden funkar jättebra. Men sen spricker det ofta. Vi har inte lagt upp någon ordentlig plan för inlärningen. Vi testar i ett läge när vi egentligen känner i magen att det nog inte kommer att funka. Ändå kallar vi in hunden! Trots att vi vet att det inte kommer att lyckas. Vi blir dessutom lite irriterade på hunden som inte lyder. Vi vet ju att den kan det här. Utsläckningen har börjat.

All inlärning måste tränas med att lägga på störning försiktigt och systematiskt så att hunden får en chans att lyckas. Det är inte inlärt för att hunden kan det hemma. Träningen måste ske på många olika ställen och med olika störningar för att det ska bli befäst. Inte bara inkallning. Allt hunden ska kunna! Bli inte arg på hunden för att den inte kan det helt plötsligt när den där haren springer framför nosen och hunden som kan kommandot "stanna" som en smäck i vanliga fall inte stannar. Du har helt enkelt inte tränat tillräckligt i störningsmiljö!

En träningskalender är ett mycket bra hjälpmedel här. Man gör upp en plan. Man kan följa upp hur det har gått. Bli uppmuntrad när man läser när det gått bra och eftertanke när det inte gått så bra. Det är så mycket lättare att komma ihåg om man skriver ner vad man håller på med.

Gör jag då själv allt det här? Nej, det var ju det jag sa i början. Till viss del gör jag det men jag ska villigt erkänna att framför allt Doris inte har blivit stabilitetstränad speciellt mycket och ibland råkar hon till och med ut för mitt dåliga humör när hon inte lyder trots att det inte är någon annans fel än mitt när det inte fungerar.
Jag ska genast bättra mig på det här. Ska du?

Ha en underbar dag!
Kram

Tungt.

Godmorgon!

Idag orkar jag inte riktigt göra något tänkvärt och engagerat inlägg på bloggen. Det är mycket oro nu. Med en Mor som åter fått skickas med ambulans från det tillfälliga vårdboendet till sjukhuset med hjärtsvikt och propp i lungan snurrar en massa tankar i huvudet som är otroligt jobbiga.

Jag vet att risken att mista Mor ökar för varje dag med tanke på hennes höga ålder men jag är inte redo ännu. Inte ännu. Snälla, låt henne piggna till så pass att hon får komma hem till sitt eget hem igen. Om så bara för ett litet tag. Jag tar vad jag får bara jag får hem henne igen.

Jag kan inte, vill inte planera för något annat. Fan vad det är tungt. Mitt hjärta gör så ont när jag tänker på hur rädd hon är. Hon säger inget men jag vet. Hon är så liten, så skör. Min Mor som alltid varit så stark och tagit hand om allt är nu helt beroende av andra och jag vet hur mycket hon avskyr det. Usch, så ont detta gör!

Kram

Villkorslös lydnad.

Godmorgon!

Börjar med ett citat från Kerstin Malm:

"Gränsen mellan villkorslös kärlek och villkorslös lydnad, i bemärkelsen "bara bry sig om och lyda mig", kan ibland vara flytande. Ofta finns det dock andra behov än kärlek bakom krav på absolut lydnad och tillfredsställelse av att få dominera och utöva makt över någon."


Det är fullständigt oacceptabelt att rent maktutövande och fysiskt våld av olika slag är så vanliga som det är i träning och behandling av hundar. Det är allt ifrån att rycka i koppel, nypa i örat, trycka ner och till och med slå hunden för att få den att lyda.
Det är oförenligt med svensk lagstiftning att träna hund med dessa metoder och ändå kan de hundskolor som sysslar med detta ostörda fortsätta sin verksamhet.
De kan till och med annonsera med att dom använder sig av våld i sin verksamhet och ingen reagerar från myndigheternas sida. Varför inte?

Det finns en väldigt stor gråzon här och man stoltserar med allt ifrån att hunden ska jobba för min kärlek till att man minsann ska visa vem som är ledaren. Om vi tar det här med att hunden ska jobba för min kärlek och kallar det för belöningsmetod så fattar jag ingenting! Mina hundar får min kärlek 24 timmar om dygnet. Hur ska jag kunna begära att dom under träning helt plötsligt ska uppfatta min kärlek som belöning? Uppfattar hunden verkligen det som en belöning då? Enligt min uppfattning är det relation och inte metod.
Visst kan jag få hunden att utföra saker för mig med endast en klapp på huvudet men varför göra det svårare än det är. Ge hunden ordentlig lön för arbetet så jobbar den med glädje. Det behöver inte vara en köttbulle. Belöning kan och ska vara så mycket mer!

Sen har vi dom som tränar hundar med de i Sverige olagliga metoderna. Med tvång och slag tvingar man hunden att lyda och får väldigt snabbt resultat. Så klart! Stolt visar man upp att man minsann fått hunden att lyda mycket snabbare än med våra "mesiga" metoder. Vid deras sida går en hund som inte sätter en tass fel eller gör något den inte får. Den viftar på svansen och man har då mage att påstå att hunden är glad! Skitsnack!!
Hunden viftar inte på svansen för att den är glad. Den försöker blidga och dämpa sin ägare för att slippa våldet.

Då kommer vi till det som jag började med. Kerstin Malms ord. Jag ska alltså kräva att min hund ska älska mig utan att jag ger kärlek tillbaka. För man kan väl inte påstå att man älskar sin hund om man är hård och elak mot den. Det gamla ordspråket "man agar den man älskar" är skitsnack på hör nivå!! Hunden ska inte vara ett medel för att ha någon att utöva sin makt över. Hunden är en individ med känslor och ska behandlas därefter.

Tänk om vi inte behövde beröra detta ämne fler gånger? Om hundarna fick bli fredade varelser som behandlades med förståelse och respekt.
Jag vet att jag har skrivit på olika sätt i detta ämne förut och jag lovar att jag kommer att göra det igen!!

Ha en underbar dag!
Kram

Hundlivets krokiga väg.

Godmorgon!

Hundlivet är som en landsväg. Smal, krokig med både nerför- och uppförsbackar. Men man får inte glömma att titta lite vid sidorna där den även är vacker. Man koncentrerar sig så hårt på att hålla sig på vägen att man ofta glömmer att titta på allt det vackra som finns lite vid sidan om.

Dom små glädjeämnen. De dagar som det flyter på då man undvikit tjälskadorna på vägen. Givetvis koncentrerar jag mig framför allt på hundarna. Sån är ju jag. Mina tre har nu kommit upp i en ålder allihop när det mesta fungerar bra. Lilla Alma 6 år som bara funkar i allt. Man vet precis var man har henne. Vållar mig inga bekymmer alls. Det har hon i och för sig aldrig gjort men nu är hon perfekt. Hon är stabil.

Selma 4 år har som alla vet en massa bekymmer men i vardagen här hemma fungerar hon som en dröm numera. Hon går så fint tillsammans med mig på promenaderna och behöver aldrig koppel hon heller. Jag vet precis hur hon fungerar och tänker och vi har byggt upp ett förhållande som gör att vi i lugn och ro kan njuta av varandras sällskap.

Doris 2 år som börjar landa lite och känns mer och mer vuxen för varje dag som går. Ok. Här finns det mycket mer att göra och det är väl tur kanske annars hade jag förmodligen slappat lite för mycket. Men hon känns ändå som om hon så småningom ska bli lika stabil att ha och göra med som dom andra två.

Med detta vill jag ha sagt. Ni som har unga hundar, valpar och unghundar, ta det lugnt! Det kommer. Om man bara har lite is i magen och sätter upp mål som känns rimliga så kommer det. En dag upptäcker man plötsligt att hunden har mognat och man kan njuta av det jobb man lagt ner som emellanåt känns lite hopplöst.

Den dag när man tittar på sina underbara hundar och bara känner kärlek!

Ha en underbar dag!
Kram

Problemlösning.

Godmorgon!

Äntligen! Jag ska åka på en privatlektion. Det händer alltför sällan. Det finns inget roligare än att åka hem till någon som har problem med sin hund och lyssna, analysera, fundera ut en plan för att komma till rätta med problemet och prata, prata, prata hund!

Det svåra med detta är att få folk att förstå att jag inte sysslar med symptom behandling. Snabba lösningar som tar bort beteendet men inte förändrar hundens vilja att t ex jaga bilar, vakta mat, stressa runt osv. Dom ser ibland lite förvånade och tvivlande ut när jag inte fokuserar så mycket på själva problemet utan börjar t ex fråga om hundens vardag och hur mycket den blir aktiverad och stimulerad och på vilket sätt. Dom vill ofta fokusera på själva problemet och bara få bort det. Det funkar inte så. Inte om man ska få ett varaktigt resultat.

Man kan ganska lätt bli av med beteendet för stunden men det kommer alltid tillbaka om man inte förändrar hundens situation så att viljan att hålla på med det som är problem försvinner.
Man måste se över hela hundens situation och förändra den så att den får tillräckligt med stimulans och motion. Det här är det enda jag håller med Ceasar Millan om! En vuxen hund ska få röra på sig och få tillräckligt med motion! Men det räcker inte! Den måste få använda huvudet också så den blir nöjd och trött. Då har den inte så mycket energi över till att själv hitta på aktivering där deras syn på vad man ska göra ofta inte stämmer överens med vår. Hunden ser det ofta inte som något problem. Den gör bara det som är naturligt för den. Det är vi som har problem med det. Det är viktigt att tänka på. Om man gör det undviker man att bli irriterad på hunden och agera därefter. Det hjälper ju inte situationen!

Så. Enkelt uttryckt. Jag fokuserar inte så mycket på det direkta problemet utan lägger mycket vikt på att se till att hunden stimuleras på rätt sätt. Har du en hund med jaktegenskaper väck inte jakten genom att leka mycket jaktlekar, kasta pinnar osv. Ge den en uppgift som t ex att spåra. Då får den jobba med nosen dvs spåra bytet men inte jaga det. Hunden får utlopp för sina behov och blir nöjd. Lär den skvallra när den får upp ett spår. Ingen jakt. Hund nöjd ändå. Det innebär en hel del jobb för oss hundägare men det är det värt i slutändan. Vi vill ju njuta av vårt hundägande inte tillbringa tiden tillsammans med hunden med att vara irriterade över att hunden "bär sig åt".

Framför allt. Har du ett problem med hunden som du inte själv kan hantera och hitta en lösning på be om hjälp av någon som kan förändra situationen för er så hundägandet blir precis så underbart som det ska vara.

Ha en underbar dag!
Kram