onsdag 30 november 2011

Stressig dag.

Godmorgon!

Idag gäller högsta växel från början. Sista avslutningen av kurser idag och sockerkakan till fikan står redan i ugnen och luktar gott. Idag tar som sagt den här omgången slut, förutom söndagsgruppen som egentligen är slut men som jag inte riktigt vill släppa, och det har varit en härlig omgång.

Med mycket flexibilitet på lektionerna där vi verkligen inte alltid följt min planering men där alla har fått utvecklas i sin egen takt. Både hund och människa! Vad är vitsen med att stå och dirigera en övning om hunden inte är redo och människan inte ännu förstått vad den ska göra. Jag tror det viktigaste i det jag håller på med är att skaffa sig människokunskap. Ingen är den andra lik och har olika förutsättningar och uppfattningar. Mitt jobb är att hitta ett sätt som passar just den individen.

Det har varit lektioner ibland där alla har stått och gjort helt olika saker. Det är utmanande men så roligt. Är hunden stressad är det inte lönt att gå in i en övning där man ska vara nära de andra hundarna. Man måste få ner stressen först. Om ägaren inte har förstått är det meningslöst för den att stå och vela med en övning där hunden bara blir förvirrad och allting blir fel. Har man en dålig dag kanske man måste göra saker som hunden redan kan för att det inte är lönt att försöka få in en ny övning som kräver att hunden är fokuserad.

Tiken kanske är på väg in i första löpet och är hur knasig som helst. Kommer det då att funka att begära att den ska koncentrera sig på nya saker. Knappast! Gör något lätt men för allt i världen låt henne jobba! Det är det som gör mitt jobb så intressant. Läsa av hundar och människor för stunden. Vad kan vi göra idag?

Det ska bli skönt att vara ledig ett tag då december är fullt av annat som ska göras men jag kommer att sakna alla sååååå!
Idag är som sagt en stressig dag. Mor fyller år och ett litet kaffebesök måste tryckas in bland allt annat som jag måste göra idag innan jag ska åka och hålla sista lektionen för i år.

Det blir nog så bra så. Bara jag sätter igång.

Ha en underbar dag!
Kram

tisdag 29 november 2011

Glasögon.

Godmorgon!

Det är hög tid att gå och kolla synen igen känner jag. En ständigt närvarande huvudvärk gör att jag misstänker att den redan närsynta hönan blivit den blinda hönan istället. Med detta kommer det svåra med att välja bågar. Hu vad svårt det är!

Ska jag vara trendig och modern, sofistikerad eller försöka lura alla med ett par typiska professorsglasögon. Eftersom jag inte riktigt har öga (kul!) för detta så kommer jag att stå där med hela lagret av bågar nedplockat från väggen. Optikern kommer att le ansträngt när jag provar samma bågar för tionde gången. Hon har ett tålamod som en ängel min optiker!

För att inte tala om själva synundersökningen. Hon vrider och vänder på det där fåniga apparaten man stirrar in i och jag tycker först att jag ser bra för att sedan ändra mig och hon får börja om igen. A, X, K, M, stammar jag för att sedan säga att jag nog egentligen inte ser ett skit och bara gissar. Är det bra där? Ja eller nej eller kanske........!

Usch, jag kan inte säga att jag ser fram emot detta. Dessutom kommer plånboken att protestera högljutt. Eftersom glasögonen ska sitta på näsan från det jag stiger upp till jag går och lägger mig varje dag känns det viktigt att det blir bra. Smakråd kan jag inte ha med mig. Det blir bara värre. Det vore synd att utsätta någon god vän för detta. Vill ju fortsätta vara vänner.

Det har inte blivit så bra varje gång i slutändan så håll tummarna för att jag inte kommer hem och ser ut som en alien eller något ännu värre.

Ha en underbar dag!
Kram

måndag 28 november 2011

En hyllning till hunden!


Godmiddag!

Idag kan jag inte säga godmorgon eftersom vi inte haft någon ström och bloggen är väldigt sen.
Det låga lufttrycket igår försatte hundarna i ett komaliknande tillstånd och det fick mig att tänka på hur känsliga dom är för sånt som även vi känner men inte tänker på.
T ex Almas väldigt tydliga signaler innan jag får ett migränanfall. Eller Selma som talar om för oss långt innan vi märker det att åskan är på väg.

Vi människor har lärt oss att använda oss av dessa känsliga varelser. Vi kan aldrig ens föreställa oss deras doftvärld. Hur dom kan känna dofter av narkotika även om smugglarna varit väldigt fantasifulla när dom packat det i sitt bagage. Det hjälper inte att rulla in det i plast och folie och sedan stoppa ner det i bensintanken. Hunden känner det ändå!

Vi har lärt oss att med hjälp av träning ha detta underbara djur till att hjälpa människor med olika handikapp. Epilepsi, blinda och rörelsehindrade har en väldig nytta av hunden som inte bara hjälper till med det praktiska utan även är ett livskvalitetshöjande hjälpmedel. Barn med olika psykiska handikapp lever upp och gamla dementa människor som sitter på hemmet blir lugnare och mer tillgängliga när hunden kommer på besök.

För mig betyder hunden meningen med livet! Jag vet inte vad jag skulle gjort utan mina lurviga vänner. Vi borde höja detta underbara djur till skyarna på grund av den mening det skänker till de som har problem med olika saker. Hunden som alltid finns där för oss. Utan krav. Som älskar oss utan att kräva mer av oss än att vi älskar den tillbaka.

Ha en underbar dag!
Kram

söndag 27 november 2011

Barndomsfunderingar.

Godmiddag!

Har inget särskilt för mig just nu så då skriver vi väl lite här då. Skrivandet har alltid varit ett stort intresse för mig. Jag var verkligen ingen stjärna i skolan men en sak fick jag alltid guldstjärna på och det var uppsatsskrivning. Fantasin var det verkligen inget fel på. Jag tror inte jag var dum i huvudet på annat heller egentligen men jag hade liksom inte tid och ro att syssla med räknetal och lära mig åar och län i Sverige. Helt ointresserad vad jag. Jag drömde mig bort i min fantasivärld och fröken fick emellanåt väcka mig för att jag skulle hålla mig i hennes värld.

Åarna och länen har jag inte precis lärt mig i vuxen ålder heller men eftersom jag är ganska nyfiken av mig så har jag lyckats bli ganska allmänbildad ändå. Korsord är en favoritsyssla och det lär man sig en hel del av.
I skolan hoppade jag högt av glädje när vi skulle ha välskrivning och fröken tog fram den fina bläckpennan med bläckhorn och man fick extra fint papper att skriva på. Jag satt alltid länge och funderade innan jag började. Kände och klämde på de fina grejorna. Slätade ut pappret och satte igång. Glömde helt omvärlden och förflyttade mig till min egen lilla fantasivärld. Där var jag inte någon prinsessa eller något sånt. Nej, äventyr där jag var en hjälte var min favorit. Jag löste det ena efter det andra och alla beundrade mig.

En liten klapp på axeln av fröken ryckte mig tillbaka till verkligheten där jag åter var lilla tjejen med det dåliga självförtroendet. Med glasögon på näsan och systrarnas ärvda kläder. Jag ska inte säga att jag precis var mobbad även om jag hade en sån period också. Jag var bara en liten särling som lite gick min egen väg. Ville nog egentligen inte passa in riktigt. Sökte precis som de flesta barn uppmärksamhet och det får man om man inte gör som alla andra. Tjejkompisar hade jag inte så många. Killarna var mycket roligare att leka med. Jag behandlades ofta som en av dom så jag var nog inte så tjejig av mig. Det var mycket enklare att leka med killarna. Inte så mycket skitsnack bakom ryggen. Man behövde inte ha finaste kläderna eller finaste dockan. Man dög ändå. Det resulterade så klart i att flickorna tittade snett på en och snackade men det brydde jag mig inte så mycket om.
Jag hade en riktigt bästa kompis som var tjej och vi hängde ihop ganska mycket i skolan men hemma på gården var det killarna som gällde.

Hemma hade jag tre syskon och eftersom jag var yngst så var jag nog lite bortskämd tror jag. Inte med en massa grejor för det fanns det inte pengar till men jag fick nog lite mer än dom andra. Spagetti var min favoritmat och det åt jag nästan sju dagar i veckan. Mor lät mig göra det. Det var lugnast så. Vi var tre systrar och en bror men det var jag och inte min bror som stod med far i motorrummet på alla bilar han lagade till andra. Man fick vara med på fars villkor och jag har langat många skiftnycklar till honom när han lagade saker. Jag ville så gärna få uppmärksamhet så även om jag inte tyckte det var så roligt så gjorde man det ändå. För att få vara med.

Uppvuxen i en tid innan man pratade så mycket om barnens behov var man med på de vuxnas villkor. Mor hade aldrig tid. Det var viktigare att städa och hålla ordning och jag var nog inte det lättaste barn att hålla reda på. Jag stökade upp värre än någon annan. Jag är säker på att mina systrar kan vittna om detta. Nyfiken var jag och snokade nog bland deras grejor så ofta jag kunde. Det kan inte ha varit så roligt för dom. Innan vi, när jag var åtta år, flyttade till en fyrarumslägenhet delade vi syskon på ett rum och när vi bäddat upp på kvällen fanns det inte plats att gå i rummet. Äldsta systern som är elva år äldre än jag var i tonåren och tvingades dela rum med en lillasyster som stökade upp med alla mina saker som ofta var saker som far hittat och renoverat. Jag minns två gamla telefoner som han kopplade ihop och vi kunde ligga i vars ett rum och prata med varandra. Jag har ingen aning om hur det gick till. Ett gammalt dragspel hittat på tippen målades och gjordes fint och jag plågade min omgivning med något som tveksamt kan kallas musik.

Jag ska inte säga att min barndom var eländig på något vis men idag som vuxen när man tänker tillbaka fattades det saker som jag hoppas att jag gett mina barn. Närhet och ömhet. Jag tror det var därför jag så ofta kröp in i min fantasivärld. Ibland gör jag det fortfarande. Undrar om mina syskon har samma bild av vår barndom.

Ha en trevlig dag!
Kram

Första advent på sparlåga.


Godmorgon!

Det är första advent och frukosten är serverad. Vinden viner utanför fönstret. Lugnet råder. Mysfaktorn är hög.
Hundarna har fått sitt kokta ägg som man alltid får på söndagsmorgonen. Selma är den som ljudligt påminner oss för vi inte ska glömma denna viktiga detalj. Jag har sällan haft en hund som är så tydlig i sitt verbala sätt att kommunicera med oss. Hon pratar även med hela kroppen. Föser oss i rätt riktning.

Hundarna pratar med oss hela tiden. På så många, många olika sätt. Trots att jag har två hundar av samma ras har dom olika sätt att prata med mig. Doris pratar med ögonen mest. Hon slänger blicken åt det håll hon vill att jag ska rikta min uppmärksamhet åt. Selma rör hela kroppen tillsammans med en massa "ord".
Jag slutar aldrig fascineras av hundarnas sätt att kommunicera. Min favoritetolog Per Jensen har givit ut en bok i ämnet som heter Hundens språk och tankar som jag givetvis beställt. Man blir aldrig fullärd i ämnet hund och det gäller att hålla sig uppdaterad med de nyaste rönen.

Idag är jag ledig eftersom mina deltagare tyckte att julskyltningen var viktigare än träningen. Jag har full förståelse för det. Det finns annat än hundträning i livet. Jag börjar min dag med att njuta länge av frukosten medan jag lyssnar på Mannheimer och Tengby på radion. Vad jag ska göra sen återstår att se. Jag för min del kommer nog att träna lite inomhus idag. Hundarna behöver använda huvudet lite. Det har inte varit så mycket av den varan de senaste dagarna.

Det blev inte mycket till blogg idag känner jag. Jag går på sparlåga. Det är skönt att göra det ibland.

Ha en underbar dag!
Kram

lördag 26 november 2011

En lyckad dag!

Godmorgon!

Ullared. Jag kan nog faktiskt tänka mig att bli ett fan av detta ställe. Jag vet inte om det berodde på sällskapet eller det faktum att den bild jag målat upp av stället inte riktigt stämde. Inte stod jag i långa köer inte. Inte någonstans. Ingen kö när jag skulle in, eller ut. Inte ens till toaletten. Lite trångt var det emellanåt förstås.

Man kunde se vilka som var proffs och vilka som, jag själv, var amatörer. Proffsen bad inte om ursäkt när dom körde hälsenorna av en medan vi amatörer lät lite som papegojor med våra osäkra leende och "ursäkta" och "förlåt". Efter en kvart slutade jag och försökte inta en proffsig attityd även jag vilket inte gick så bra tror jag.

Eftersom vi delade upp oss när vi kom in för att inte behöva hålla reda på varandra irrade jag omkring som en blind höna och hur jag än gick hamnade jag på matavdelningen. Jag cirkulerade som en turist i Paris rondeller och hittade inte så mycket.

Lyckades dock hitta ett par nya mysiga pyjamas och stoppade stolt ner dom i kundvagnen. En varm mössa slank också ner med ett par fodrade handskar.En ny plånbok som jag absolut inte behövde hamnade i den korg jag satt i kundvagnen för småsaker. Det hade proffset sagt att man skulle ha. Jag snurrade runt där en stund och hittade en kofta och lite annat smått och gott. Nu började det se riktigt bra ut. Jag lyste inte längre nybörjare med samma starka lampa som innan.

Efter en timme var det dags för lite mat och mitt kära sällskap guidade mig via mobilen till restaurangen där jag kände mig som en skolelev med min bricka i handen medan mattanten slevade upp mat till mig. Det smakade helt ok. Nu var vi redo för rond två. För säkerhets skull gick vi tillsammans och jag fick se de delar av varuhuset som jag missat. Ett besök i källaren där dom placerat djuravdelningen gjorde att kundvagnen genast såg lite bättre ut. Även om jag blev lite besviken. Där hade jag tänkt fylla kundvagnen till brädden och visst åkte det ner en hel del men långt ifrån det jag planerat. Nåja, hundarna blev glada för vomen, oxöronen och leksaken som jag köpte höll i hela två minuter.

På väg mot kassorna hittade jag ett par fina kuddar till soffan och då jäklar var min plats i eliten säkrad. Vagnen var fylld till kanten och jag gick stolt till kassan och slängde självsäkert upp mina varor på bandet. Slutsumman var väldigt blygsam och jag var nöjd.

Att jag sen staplat runt i mina finstövlar hela dagen och inte längre kände fötterna när vi slet med vagnarna för att ta oss ända till parkeringshuset är en parantes. Jag var väldigt nöjd för i påsarna låg även en present till mannen i mitt liv: en adventskalender med Barcelonas emblem! Visst skulle väl han bli glad för den?

Det här gör jag gärna om faktiskt. Särskilt om jag får ha samma trevliga sällskap med mig. Tack för en väldigt lyckad "tjejdag" Monica!

Ha en underbar dag!
Kram

fredag 25 november 2011

Tjejdag!

Godmorgon!

Nu ska vi se. Kläder som inte är militärgröna. Handväskan är packad med tjejsaker. Jo, jag ska faktiskt ha en handväska med mig! Finaste stövlarna med klack står i hallen. Oj, vad jag ska få ont i fötterna! Finjacka utan bajspåsar hängande utanför fickorna hänger och väntar.

Vad är på gång? Jo, jag ska göra ickehundrelaterad aktivitet idag! Det är sant! Jag ska nämligen åka till Ullared! Det är över tjugofem år sedan sist så inte har jag ränt där så ofta precis. Ska det bli roligt? Så klart! Jag ska ha trevligt sällskap med mig. Jag behöver ingenting vad jag vet men jag är säker på att jag får en massa behov när jag väl kommer dit. Bäst att inte ta för mycket pengar med sig.

Kläder är jag inte så intresserad av men den där djuravdelningen i källaren som jag hört talas om lockar nog förstås. Sist jag var där var det inte mycket mer än en liten lada (nåja, inte så liten) med kläder och lite husgeråd så jag har förstått att det är väldigt förändrat.
Jag har ett Ullaredproffs med mig som kan guida mig genom detta enorma ställe så jag känner mig lugn. Om jag hade åkt dit själv hade jag förmodligen inte hittat ut igen med mitt dåliga lokalsinne. Lämna mig inte i någon avlägsen gång Monica!!

Rapport kommer om vi lämnat några varor kvar till alla andra julshoppande människor.

Ha en underbar dag!
Kram

torsdag 24 november 2011

Djävla Ceasar!

Godmorgon!

Jaha, då man fått göra det igen. Förklara för människor faran med att försöka kopiera saker man sett på tv. Ceasar Millans berömda "kick"!
En missförstådd liten "kamphund" med en husse som först gjort hunden stressad genom sitt sätt att hantera den för att sedan "lösa" alla problem med hjälp av kicken.

Jag önskar jag kunde skrika så det hörs över hela världen: DET FUNKAR INTE!!!
Man gör "bra" tv och säger inget om att hunden blir förstörd för livet, biter sin ägare eller i värsta fall andra människor eller hundar på grund av frustrationen den bygger upp när den blir behandlad på detta sätt. Dom här hundarna blir farliga när dom behandlas på detta sätt!!

Så står man där med en jättesöt hund som blivit stressad till tusen på grund av ägarens felaktiga behandling av hunden. Det säger jag inget om. Man kan hamna där av ren okunskap. Misstänksamheten var där direkt när jag såg husses sätt att ta sig in i inhängnaden med hunden och kopplet man satt på henne sa "machohund" direkt. Hunden har vi jobbat med ett tag nu och hon är jättefin. Eller kunde varit rättare sagt. Med en annan ägare!

Jag gjorde något jag vanligtvis inte gör. Jag "läste lagen" för husse som jag inte träffat innan. Har bara träffat matte. Försökte förklara faran med att kopiera metoder man inte behärskar. Jag gick så långt att jag sa att hunden kommer att sätta alla tänderna i armen på er i ren frustration om ni behandlar henne så här. I väl valda ordalag. Jag brukar inte ta i så men jag kände att här var det nödvändigt för detta har redan pågått ett tag. Det syntes på hunden som skyggade för husse.

Ceasar Millan är skit!!! Denna djävul med sina "tssss" och "kickar" gör mig vansinnig! Jag har inte sett ett enda program utan att få ett blodtryck som håller på att spränga huvudet.
Han "löser" problem med metoder som gör det lättare för ägaren (ett litet tag!) men på bekostnad av hundens välmående. Smärta är ett ständigt inslag i "träningen". Hunden blir nedtryckt tills den är en blöt fläck på marken och då är Ceasar nöjd. På halsen sitter halsband som är oerhört smärtsamt. Man ser skräcken i ögonen på den stackars hunden som så klart inte vågar röra en muskel. Bra tv? Skräckfilm för mig!

Jag har tidigare skickat protestmail till tv 4 över detta och nu är det dags igen! Jag har ännu en gång fått stå och försöka övertala en hundägare om faran med detta. Om hur hunden får betala priset för metoder som är smärtsamma för både kropp och själ.
Åh, jag är så arg idag!

Ha en underbar dag!
Kram

onsdag 23 november 2011

Hundskolor.


Godmorgon!

Att man ska gå på kurs med hunden är glädjande nog väldigt spritt idag och det ser vi om inte annat på alla anmälningar som strömmar in till hundskolan.
De flesta som kommer har någorlunda koll på hur vi jobbar. Man har läst på hemsidan eller pratat med andra deltagare. Det är bra! Mycket bra!

Hundskolor poppar upp som svampar. Inte konstigt. Det är en växande marknad. Surfar man runt på hemsidor ser det oftast väldigt bra ut. Man skriver om metoder man använder. Oftast. Dock inte alltid och då tänds en varningslampa i mitt huvud. Direkt. Man kan läsa mellan raderna att det inte är positiva metoder man använder. Hur ser man det? Jag blir misstänksam när jag läser saker som beskriver vikten av att ha ett starkt ledarskap, fast hand osv. Säger man sig dessutom vara utbildad av vissa kända tränare som man med egna ögon sett på tv hur man jobbar behöver man inte ens undra.

Det finns i Sverige inget regelverk för vem som får kalla sig för instruktör. Jag tror inte det behövs heller. Det är upp till mig som ska gå kurs med min hund att kolla upp var jag ska gå. Det är nämligen ingen garanti att instruktören är, i mina ögon, bra bara för att hon/han är utbildad av den eller den.

Hur ledsen skulle inte jag bli om jag hamnade på en hundkurs med en instruktör som kallar min hund för "pissehund" och slår mig på fingrarna när jag gör fel. Eller ledsen är nog inte rätta ordet. Förbannad är mer passande. Mer än en gång har jag stått med ledsna deltagare som tidigare gått hos tränare som förstört mer än dom hjälpt. Det tar tid för oss att sen få tillbaka glädjen och tilliten hos den hund som blivit drabbad av dessa "metoder".
Lika ledsen hade jag nog blivit om det inte var någon ordning alls. Om instruktören inte kunde svara på mina frågor eller inte har tid. Det har jag en gång själv varit drabbad av. Då spelar det ingen roll hur lång meritlistan är. Jag får inte vad jag anser mig ha rätt till. Jag anser att ett minimumkrav är att instruktören "ser mig" och min hund. Har man tjugo stycken ekipage i gruppen på en instruktör säger det sig själv att det inte finns tid för alla.

Hur man ska träna sin hund är upp till var och en. Det är inte det jag vill komma åt i dagens inlägg. Vad jag vill belysa är vikten av att noga kolla upp innan man börjar kursen att metoderna överensstämmer med min etik, att instruktören passar mig och min hund.

Det är egentligen inte så svårt. Tala med folk i hundvärlden. Den är ganska stor. Man möter ofta många hundägare på promenaden. Inte jag förstås som bor i "ingenstans". Läs kritiskt och noga på hemsidor. Gör ett besök på hundskolan innan kurs t ex. Om det inte är tillåtet bör man inte välja den hundskolan!

Det är så viktigt att det blir rätt. Framför allt om det är valpkurs man ska gå. Man har inte så lång tid på sig för den viktiga socialisering som valpen behöver. Det borde vara lika viktigt att kolla upp hundskolor som uppfödare till den väldigt viktiga familjemedlem som ska formas till den hund jag vill ha.

Ha en underbar dag!
Kram

tisdag 22 november 2011

Regler.


Godmorgon!

Jag fortsätter på temat hunden i min vardag med att fundera lite över det här med regler. Regler är bra. Regler måste finnas för att mitt liv med min hund ska flyta utan alltför mycket strul. Det blir enklare för hunden och enklare för mig. När väl reglerna är satta och inlärda behöver vi inte ägna en massa energi åt det vardagliga.

Med regler menar jag inte de moment vi lär in på hundarna som "hit", gå fint i koppel och så vidare. Nej, med regler menar jag saker som för de flesta är självklara saker men som inte är självklara för hunden. Att man inte stjäl mat från bordet, att man inte hoppar upp i soffan om man inte vill ha hunden där, ja, rena regler för hur man ska bete sig.

Vilka regler man ska ha är individuellt för var och en. Hunden ska ju passa min tillvaro inte alla andras. För min egen del så får hundarna gärna vara i soffan men dom får givetvis inte stjäla mat t ex.
Jag har nog haft en väldig tur för mina har aldrig stulit något från bordet så det har jag inte behövt lära dom men visst har jag fått lära dom en del saker som dom måste kunna för att vara trevliga hundar i människans värld.

Jag anser att man inte ska ha för många regler. Jag tänker noga över vad hunden får och inte får göra och håller stenhårt på det. Nåja, det är inte så perfekt som det låter men det mesta funkar faktiskt här hemma.
Levnadsregler lär jag inte in. Inte på det sätt som vi menar med inlärning. Nu blev det lite krångligt men jag ska försöka förklara vad jag menar.

Om min hund inte får rusa ut genom dörren så fort den öppnas ser jag bara till att den inte kan göra det utan att be om lov först. Jag jobbar tyst genom att stänga dörren igen om hunden försöker ta sig ut innan den tagit kontakt och fått ett "varsågod". Jag säger ingenting. Hunden får själv lära sig vad som krävs för att komma ut. Man ska be om lov.
På detta sätt kommer hunden inte att springa ut även om dörren står öppen och jag inte är där! Där är ju ingen som säger "varsågod" som är signalen för att gå ut genom dörren! Smart va?

Detta är ett bra sätt att lära in regler. Hunden får lära sig själv! Jag går inte i konflikt med min hund för här finns inga "fy" eller "nej". Bara tystnad tills man gör rätt. Då får man ett "bra" och får det man vill ha.

Är jag duktig och gör min läxa ordentligt dvs är 100 % konsekvent lär sig hunden mina få och ganska enkla regler snabbt och vi kan ägna oss åt annat som är mycket roligare än att irritera oss på saker som hunden gör och jag inte vill ha.
Jag har som sagt inte många regler alls. Ganska få faktiskt. Det funkar ändå på något vis.

Jag anser att man inte ska sätt upp för många regler och framför allt inte lära in allting på en gång. Det är för jobbigt och blir gärna lite slarvigt då. "Välj dina krig"! Man kan inte slåss på sju fronter på en gång. Då förlorar man slag efter slag och hunden blir förvirrad.
Ta en eller två saker i taget. Det som är viktigast och när hunden har lärt sig dom blir det lättare att lära in de andra.
Har man en vuxen hund som redan fått hålla på med det förbjudna ett tag ska man inte misströsta. Det är aldrig försent att lära om. Det tar bara lite längre tid.

Ha en underbar dag!
Kram

måndag 21 november 2011

Drömjobb!


Godmorgon!

Då var det måndag igen och vi går in på slutvarvet av kurserna innan julupphållet. Denna veckan slutar valpkurserna och nästa vecka är sista veckan för de andra kurserna.

Om jag ska sammanfatta mitt arbetsår lite redan så kan jag bara säga: fantastiskt! Ur arbetssynpunkt kunde inte 2011 varit ett bättre år! Jag sade faktiskt till min älskade hälft igår att det finns inget, inget annat jobb jag hellre skulle vilja ha.
Hur många kan säga att dom jobbar med sitt drömyrke? Ofta hamnar man i sitt yrkesliv av en slump och även jag har gjort det. Skillnaden är att i mitt fall slumpade dig sig så att jag fick jobba med det som ligger mig varmast om hjärtat. Hundar!

Jag ska inte säga att jag alltid åker till jobb med ett stort flin på läpparna men ett litet leende har jag alltid. Ok, dom gånger det varit strul i privatlivet eller man sitter i bilen med huvudvärk eller trötthet av olika orsaker är kanske leendet lite mindre för att inte säga obefintligt men så fort jag kommer in på träningsplanen är det lika roligt i alla fall.

Varför är det så? Jo, på planen står de underbaraste hundar man kan tänka sig tillsammans med sina hussar och mattar som till 99 % består av människor jag skulle kunna bjuda hem till mig på middag! Jag har ganska lätt för att "ta" människor och kommer överens med de flesta. Visst finns det människor som det inte funkar med men dom är få och man kan ju inte passa alla. Det ska man inte ens sträva efter. Då gör man det omöjligt för sig själv. Men en sak är säker. Jag gör alltid mitt bästa!

Jag känner mig lite sliten just nu och det ska bli skönt att vara lite ledig. Jag har ett krävande jobb. Det har de flesta. Jag kan inte ha en slapp dag på jobbet. Med tio hundägare framför mig som alla behöver olika saker måste jag alltid vara på topp. Lite som en pilot. Även om inte mina misstag kan sluta med dödsfall som i pilotens fall så har jag mina deltagare mitt framför mig hela tiden och kraven på mig själv gör att jag måste vara ytterst närvarande hela tiden. Detta är inte på något sätt betungande men när man kör sju olika kurser i veckan så krävs det en hel del av en. Så. Det ska bli skönt att vara ledig och ladda batterierna.

Vad ska jag göra med all min tid? Jo, lägga om planeringar till nästa omgång. Läsa och studera forskningsresultat om hundar och dess träning som ligger på nattduksbordet och väntar. Lägga upp strategi för hur jag ska bli ännu bättre på mitt jobb. Kanske börja skriva på den där boken om mitt hundliv som jag länge velat göra. Jag undrar hur mycket av detta jag kommer att göra.
"Igår smidde jag tusen planer och idag gjorde jag precis som vanligt"

Ja, just det. Jag ska visst julpyssla också. Det blir inte svårt att fylla tiden. Det är en sak som är säker.

Ha en underbar dag!
Kram

söndag 20 november 2011

Bestraffning!


Godmorgon!

Efter en heldag av föreläsningar igår sitter jag med huvudet fullt av funderingar. Alltså var det en väldigt bra föreläsningsdag. Inget av det jag hörde var egentligen nytt för mig men det är väldigt nyttigt att emellanåt höra andras vinklingar och sätt att se på saker och ting.

Jag ska inte dra hela dagen för då blir detta ett väldigt långt inlägg men en sak som fastnade framför annat var bestraffning av hund.

Undersökningar visar: förstärkning ger lydiga hundar, straff ger problembeteende. Detta beror på att förstärkning ger ett "öppet" svar hos hunden medan straff ger beteende som är kopplade till försvar.

Björn Forkman som är etolog föreläste om detta och han spände ögonen i oss när han sa: "ska ni syssla med bestraffning ska ni ha väldigt klart för er vad ni sysslar med."
Bestraffning är mycket komplext och väldigt svårt att få till rätt. Hunden bestämmer vad som är ett straff. Det ger dessutom bieffekter som vi inte vill ha.
Straff måste användas konsekvent för att behålla sin effekt. Hunden vänjer sig vid bestraffning och man måste öka bestraffningen hela tiden för att behålla dess effekt.
Ska man ha någon "nytta" av bestraffning måste det vara tillräckligt kraftig första gången för att undvika att en habituering sker.

Bestraffning kan vara så väldigt mycket. Det behöver inte vara en smäll på käften. Hur hunden egentligen tar vår bestraffning är väldigt svårt för oss att veta. Därav det komplexa. Var går min etiska gräns? Är det min rättighet att bestraffa?

Jag kom fram till att jag inte har någon rättighet alls att bestraffa!

Ett exempel från min egen lilla flock:
Selma skäller i trädgården. Detta vill jag inte ha. Jag går ut och säger "nej" och hon slutar för ögonblicket. Jag berömmer och går in igen. Fem minuter senare är det dags igen. Jag går ut och upprepar och tar i lite mer. Detta sker om och om igen.
Inte har hon slutat skälla i trädgården. Jag har ökat bestraffningen men jag har inte fått något resultat. Eftersom detta är ett ständigt pågående problem ökar min irritation. Jag fortsätter samma strategi trots att det uppenbarligen inte ger något positivt resultat!!
På något sätt lägger jag ansvaret på henne trots att hon inte gör något fel. Ur hennes synpunkt. Jag ger henne inget alternativ som jag vill ha istället. Hon lär sig ingenting! Hon blir bara bestraffad.

Vad skulle jag gjort istället?
Mycket enkelt. Jag skulle lärt henne genom träning och åter träning hur jag vill ha det i trädgården. Utan bestraffning. Jag skulle lagt den tid det tar för att lära henne det rätta. Jag är lat och okonsekvent. Ibland får hon skälla en stund innan jag reagerar och ibland exploderar jag direkt. Allting styrs av var min toleransgräns går vid just det tillfället. Ingenstans i detta får hon lära sig vad jag vill ha istället. Hur i all sin dar ska hon då veta. Bestraffning är inget annat än till skada för vår relation!

Får vi då inte säga "nej" till våra hundar? Jo, det anser jag att vi får OM vi använder det på rätt sätt! Inte som bestraffning utan som ett kommando inlärt som vilket annat kommando som helst!

Om jag säger "nej" till min hund utan att först lära in det betyder det absolut ingenting för min hund mer än att jag går i konflikt med den utan att hunden förstår vad jag förväntar mig av den. Man behöver inte vara ett geni för att förstå att detta är av ondo för vår relation.
Ger jag dessutom inte hunden ett alternativ som jag vill ha istället har jag inte vunnit någonting och definitivt inte hunden heller. Ett nej måste alltid åtföljas av ett beröm och ett alternativ!

Bestraffning är med andra ord skit! Alltid! Inget vi ska syssla med!
Om jag inte tar mig den tid det tar att lära min hund med hjälp av uppmuntran, positiv förstärkning, konsekvens och tålamod ska jag inte ta till bestraffning för att jag inte har gjort det jag ska!

Regler ska vi ha. Det måste vi för att det ska fungera. Men. Om jag är så lat att jag inte lär hunden det jag förväntar mig av den får jag inte lägga över ansvaret på hunden genom att bestraffa den för att jag inte gjort mitt jobb!

Ha en underbar dag!
Kram

fredag 18 november 2011

Service!

Godmorgon!

Mina hundar tycker tydligen inte om det kött dom så gärna jagar. Viltkött, som jag beställt för att det kändes naturligt att ge dom var tydligen hur äckligt som helst. Två stora lådor har jag fyllt frysen med. Doris backade som om någon bitit henne i nosen. Selma slickade tveksamt lääääänge på maten innan hon uppgivet tuggade i sig det. Alma så väldigt ledsen ut.

Hittills har dom fått basmat med vom och ätit fortare än kvickt. Nu stod Doris skål kvar orörd! Vad fan! Frysen full av specialbeställd mat som jag givetvis inte kan lämna tillbaka. Jag kliade mig länge i huvudet innan jag kom på att jag måste ändra min stående beställning så jag inte får mer enligt mina hundar oätlig mat! Vad ska jag göra med den jag fyllt frysen med? Hur ska jag få tag på den dom tycker om? Det är en hel månad kvar till nästa leverans! Dom blir väldigt magra innan dess om jag inte får tag på ny mat som då inte får plats i frysen eftersom den är full. Jag kan ju inte slänga 24 kg mat och måste försöka hitta någon som kan ta över den.

Paniksamtal till affären för att ändra beställningen innan dom hinner beställa hos grossisten. Döm om min förvåning när dom säger "vi köper tillbaka maten trots att den är specialbeställd. Kom ner och byt!"
Jag andas ut och snabbtinar det lilla jag har kvar av maten med vom. Hundarna äter med god aptit. Det löste sig ju riktigt bra. Det hade jag inte riktigt väntat mig. Service!

Ha en underbar dag!
Kram

torsdag 17 november 2011

Vad är ledarskap för mig?




Godmorgon!

Ledarskap. Varför är detta ord så negativt numera egentligen? Oavsett om vad vi kallar det för så tror jag att hunden behöver en som leder. Inte varje handling hunden ska göra men vardagen i allmänhet.
Jag tror inte jag får så många som säger emot mig när jag har förklarat vad ledarskap är för mig.

Min hund kan inte veta hur den ska bete sig i min värld. Jag måste lära den det. Det kan jag kalla för lärarskap om jag så vill.
Jag lär den saker som gör att den fungerar i människans värld. Vid inlärningen är jag tolerant, tålmodig och helt utan korrigeringar av saker som hunden ännu inte kan. Självklart.
Jag låter den testa sig fram till vad som lönar sig och bryr mig inte så mycket om det som blir fel. Ser jag till att det inte lönar sig för hunden kommer det att bli en utsläckning av det beteendet. Samtidigt lär jag den vad jag vill ha igen genom att belöna det som är rätt.
Detta är de flesta idag överens om.
Det är inte det jag kallar för ledarskap. Det är lärarskap.

Vad menar jag då att ledarskap är?
Jo, för mig är det att jag tar ansvar för vad som händer i vardagen. Min hund ska inte behöva göra det. Jag ser t ex till att det är jag som tar ansvar för ett möte med annan hund, tar ansvar för vad som finns bakom dörren eller runt hörnet. Jag bestämmer när hunden får hoppa ur bilen. Jag bestämmer när vi ska vara aktiva tillsammans. Jag talar om för min hund genom mina handlingar att "det är lugnt, jag fixar det här". Säger jag "nej" (som jag lärt in på ett positivt sätt!) så gäller det! Utan undantag. Om jag gjort min läxa respekterar hunden mitt nej. Jag är aldrig hård men jag får heller inte vara velig. Klara regler för vad som gäller. Min hund ska alltid veta att den kan lita på att jag har koll på läget. Hunden behöver aldrig tvivla på att jag har rätt. Hunden lever inte i den gråzon som vi människor ibland kan göra. Är jag tveksam och otydlig framstår jag som osäker och då måste ju hunden ta ansvaret istället.

Jag kanske skulle kalla det för ansvarsskap istället. Ledarskap har ju tyvärr fått en väldigt negativ klang på grund av de som anser att hunden ska hållas kort och kontrollerad i alla läge. Min hund får gärna ta egna intivativ men vardagens regler sätter jag upp. På så vis kan hunden koppla av och njuta av livet för den vet att jag har koll på läget.

Ha en underbar dag!
Kram

onsdag 16 november 2011

Mitt älskade barn.

Godmorgon!

Jag önskar att jag kunde ta dig i min famn och skydda dig från all smärta. Att stå sidan om och med ord försöka lindra det som gör ont känns så otillräckligt. Det var lättare när du var liten och jag kunde torka dina tårar och en stund i mammas knä blåste bort det onda.
Den som kom på att små barn är små bekymmer....visste vad han/hon talade om.

När barnen är stora vuxna människor sitter man där och kan inget göra. Smärtan bär du själv. Jag kan bara vara ett stöd, någon att tala med. Det är jag så glad för att jag kan vara. Vår nära relation är en belöning för det jag gjorde när du var liten. Byggstenar som jag tydligen gjorde ett alldeles perfekt hus av. Ett hus där vi kan krypa in och tala förtroligt med varandra.

Nu hjälper det inte att blåsa på det onda. Livet ger oss smällar och jag kan inte linda in dig i bomull hur mycket jag än vill. Jag älskar dig så mitt älskade barn. Hur gammal du än blir så är du mitt barn och jag finns här. Alltid! När som helst! Dag som natt. När du behöver.

Jag önskar att jag kunde göra mer. Om jag bara kunde.

Ha en underbar dag!
Kram

tisdag 15 november 2011

Så duktiga!




Godmorgon!

När man får skratta sig varm på jobbet är det ingen uppoffring att jobba trots att kylan lite kryper innanför kläderna. Det finns fler sätt att hålla sig varm och när jag såg detta igår smälte mitt hjärta totalt!

En underbart glad liten italiensk vinthund vid namn Elliot med känsliga öron har fått en specialstickad mössa som värmer både öron och hals och jisses så söt han var!



Alla var så duktiga och det tog inte lång tid innan alla hundarna hade lärt sig att stoppa in huvudet i en kon, slicka sig runt nosen och gå zig-zag mellan benen. De som kämpade var ägarna som fick träna på att klicka på exakt ställe när tungan var på väg ut. Det blev många härliga skratt. Det gick lite si och så i början men snart var alla på gång och det klickades så det stod härliga till!

Bella med en väldigt duktig lillmatte med en perfekt tajming med klickern!


På vissa hängde tungan ute hela tiden! Lilla underbara Winston!


Denna lektion är alltid lika rolig. Jag behöver sällan förklara varför det är så viktigt att göra såna här "onödiga" saker med hunden. Där hunden får använda huvudet. Dom blev väldigt trötta och pausade ofta för att samla ihop hjärncellerna som vi bränt riktigt ordentligt.


Lilla Kalle var nyklippt och fin inför lektionen. Alma tyckte att han var stilig!


Zizou fick tänka till ordentligt och rynkorna mellan hans vemodiga underbara ögon var lite djupare än vanligt.


Snöret fick en strumpa att busa med när huvudet blev fullt och behövde tömmas.


Normalt sett jobbar vi inte på filten men det är skönt att sitta på något varmt när man ska koncentrera sig som dessa hundar gjorde igår. Vi fattades lite folk men dom som var där fick en guldstjärna i kanten idag! Dom var såååå duktiga!

Ha en underbar dag!
Kram

måndag 14 november 2011

Intensiv tid.

Godmorgon!

Helgen har varit ganska intensiv så den flööög iväg fortare än man hann blinka. Stadsträningen med valparna blev bra. De flesta kom så det var full rulle på alla valpisarna. Jag fick jobba som tusan eftersom vi hade några som tyckte trappor var otäcka saker och med en löptik i kopplet (jag vet, urkorkat att ta med henne!) blev det lite körigt men det löste sig.

Efteråt fick jag och Doris en lagom lång promenad hem till dottern och blev bjudna på middag. Inte dumt alls. Det bjöds på spanskt denna gången. Det är alltid lika intressant och gott att bli bjuden på mat i det hemmet. Här lagas ingen vanlig husmanskost inte. Det är nyttigt men alltid lika gott!
På schemat stod socialisering med Athena, papegojan, men det gick lite trögt. Hon litar inte riktigt på oss och vi har bestämt att det är Björn som ska sköta henne när hon ska bo en månad hos oss. Jag blir stel som en pinne när jag ska hantera henne så det är nog bäst jag låter bli. Hundarna är inte så intresserade av henne faktiskt så den biten ska nog gå bra. Det är bara Doris som nog skulle kunna tänka sig att ta en liten munsbit av henne om hon skulle komma flygande.

Söndagen bestod av jobb med planeringar inför veckan och kurs på kvällen. Det är en krävande kurs med en massa olika behov så jag får verkligen jobba hårt. Men det är så himla kul. Underbara hundar och mycket trevliga människor. Kanske tur att inte alla kom igår med tanke på att jag inte hade min ovärderliga medhjälpare Emma till hjälp. En del av hundarna vållar mig mycket huvudbry men utmaningar är kul och jag är säker på att vi ska komma i mål. Inga aggressivitetsproblem som tur är. Det är så roligt att se de små framsteg vi gör varje söndag.

Ja det blev en liten dagbok över helgen idag som gick alldeles för fort. När man jobbar både lördagen och söndagen och sen går direkt på jobb igen på måndagen känns det lite i kroppen. Skulle nog behöva ha en helledig dag snart. Får vänta till fredag. Nästa helg blir inte mindre aktiv med föreläsning i Helsingborg hela lördagen och kurs på söndagen igen. Pust. Snart jullov. Det är nog tur för det känns som om jag behöver det nu.

Ha en underbar dag!
Kram

söndag 13 november 2011

Slut på att be om ursäkt!


Godmorgon!

Folk har olika uppfattningar om de flesta saker. Även vad gäller hundägande. En sak som är slående dock är att de flesta verkar ha en syn på hur hunden ska vara som tyvärr överensstämmer med bilden av den där brukshunden som går vid sidan om sin ägare och lyder minsta vink från ägaren. Hunden som aldrig gör något utan att be om lov först.

Jag har en annan uppfattning och tack och lov många med mig. Jag vill ha en glad hund som kanske inte alltid framstår som superlydig. Det är helt ok för mig. Det andra hade varit mycket enklare men jag vill inte ha en robot jag vill ha en hund som älskar livet och ibland gör saker som är hur tosiga som helst. Det får man inte ha om man är instruktör! Lägg noga märke till att alla "brister" mina hundar har är mitt "fel". Inte hundarnas! Dessutom kanske jag tycker att det är ok. Det är mina hundar!

Det finns väldigt många åsikter om detta och allra mest från dom som inte själv har hund. Ungefär som barnuppfostran. Ingen är väl så mycket expert som de som inte själv har barn! Jag brukar råda mina deltagare när ämnet kommer upp att se till att hunden blir som de vill ha den och inte bry sig ett dugg om vad andra tycker.

Hur många gånger har jag inte bett om ursäkt för mina, ibland tokiga stollar, och sedan ångrat mig. Varför ska jag be om ursäkt för hur dom är? Det är mina hundar och jag som lever med dom!
Jag kan ju inte först låta hundarna komma upp till mitt ansikte för att pussas och sedan fya dom när dom gör det med andra. Dom kan inte veta att det inte är ok när faster står där i sin fina klänning. Då blir det min sak att se till att det inte pussas på just den personen. Hundarna har inget ansvar i det.

Jag har många gånger sagt att om man ska umgås med mig så får man även umgås med mina hundar. Dock är det min sak att se till att dom inte "bär sig åt". Jag tar det.
Vill man inte ha med mina hundar att göra så ser jag till att dom håller sig undan.
Jag tänker dock inte be om ursäkt för hur dom är. Det slutar jag med nu.

Det är ju själva attan att jag måste påminna mig själv om detta igen.
Det känns som om jag bloggat om detta förr. Det kan mycket väl vara så. Det får ni ta.

Ha en underbar dag!
Kram

lördag 12 november 2011

Löp


Godmorgon!

Då var det dags igen. Doris löper och jag vet ingen hund som tycker så synd om sig själv när det är dags. Man måste ha kli bakom örat hela dagarna. Töntig till tusen är hon. Man får akta sig noga för att klia för långt bak på ryggen! Då är hon redo. Direkt! Från första dagen! Här väntar vi inte på att komma i höglöp inte. Kom och ta mig!

Det blir att gå kopplad några veckor nu. Jag som blir väldigt sugen på valpar varje gång hon löper vill nog välja vem som ska vara pappa om det ska bli något. Om hon får välja blir det första bästa som dyker upp på gatan. Det behöver nog inte ens vara en hund verkar det som.

Synd att hon inte kunde vänta några veckor till så kurserna hann ta slut. Jag saknar henne så hemskt när hon inte kan följa med på jobbet. Det blir lite för jobbigt att ta med henne om jag ska behöva springa omkring och stoppa hennes flörtande med alla hanhundar så hon får stanna hemma och tycka synd om sig själv.

Valpar. Jovisst är jag jättesugen! Men. Jag tror jag skulle bli världens petigaste och elakaste valpsäljare så det får nog vara. Jag skulle förmodligen åka runt och vara en riktig pain i the a..... mot alla valpköpare. Ringa varje dag för att kolla så lilla valpen ätit. Komma oanmäld och kolla upp dom om jag överhuvudtaget skulle lämna dom ifrån mig. Sitter man med kanske tio underbara små dorisar kan man inte ge dom till någon annan. Nej, jag kan nog inte göra detta. Världen får gå miste om valpar från världens finaste golden. Sorry Doris. Det blir inget herrbesök på rummet denna gång heller.

Ha en underbar dag!
Kram

fredag 11 november 2011

Selma och olycka.

Godmorgon!

Selmarapport. Gårdagens lektion gick förhållandevis bra. Lite smågruff bara. Inte farligt alls. Hon kunde vara lös och jobbade någorlunda tätt i gruppen. Matte var nöjd och hunden var glad.

Dock förbyttes den känslan till något helt annat när vi satt oss i bilen och skulle köra hem. Ett samtal från ena sonen gjorde att jag fick sätta foten lite hårdare på pedalen och ta en omväg hem för att hjälpa honom till akuten. Han hade böjt sig över brevlådan i kolmörker (bor mitt ute på landet) och kört en tjock pinne rakt in i ögat med svåra smärtor som följd.

Jag mötte upp utanför vårdcentralen och en läkare tog in honom direkt. Jag har mina funderingar över om den där läkaren egentligen var någon ögonläkare. Troligen inte. Ingen bedövningssalva i ögat så han kunde kolla ordentligt. Den snabba titt han gjorde räcker inte för att se hur stora skadorna är. Om inte annat skulle en bedövningssalva gjort att stackars sonen inte behövt vrida sig i plågor.

Jag har själv för många år sedan kämpat i tre år för att få en hornhinna att läka med operation som sista utvägen efter att ha gått med skyddslins i ögat i som sagt tre år så jag vet en del om hur det ska gå till. Min hornhinna sprack hela tiden så en laseroperation som tog bort hela hinnan för att det skulle återbildas en ny blev nödvändig.

Med detta i minnet är min oro stor idag eftersom sonen inte är ett dugg bättre idag på morgonen. Det blir förmodligen till att köra honom till Malmö för en ordentlig undersökning av läkare som vet vad dom gör. Så min dag kommer inte att bli som jag tänkt. Den blir sällan det. Huvudsaken att gossen (som är en 29-årig man) får hjälp. Det spelar ingen roll hur gamla barnen är. När det händer något blir dom direkt min småbarn igen som när det behövs har en mamma som rusar för att hjälpa. Det bara är så.

Ha en underbar dag!
Kram

torsdag 10 november 2011

Hundens hälsa.


Godmorgon!

Känner mig lite småförkyld idag vilket jag gjort från och till hela hösten så det tänker jag inte bry mig nämnvärt om.

Eftersom jag talade om hundens hälsa på valpkursen igår så tänker jag ta upp det ämnet idag. Vikten av att lära känna hundens kropp, hur den rör sig, hur den beter sig så att man ser skillnaden på när hunden är frisk och när den är sjuk.

Ett exempel på detta är en liten valp som förra veckan inte var sig själv alls. Den ville inte vara med bland dom andra valparna, satt mest och så ledsen ut. Rörde sig avvaktande och ville inte bli klappad. Jag har ju träffat de här valparna några veckor nu och lärt känna dom och jag sa till ägarna att något var fel. Skickade dom till veterinären och, jodå, en infektion i halsen med feber hade den lille vännen. Efter ett par dagar med antibiotika var hon sitt vanliga glada själv igen.

Som jag skrivit om tidigare är det viktigt att vänja valpen vid att bli hanterad och känna igenom hunden dagligen. Ömmar den någonstans? Har den några sår? Fästingar?
Kolla hur den rör sig. En hälta talar om att något är fel och det behöver inte vara att den har ont i benet. Om hältan flyttar sig är det förmodligen något annat som är fel.
Har du koll på din hunds normala temp? Viktigt för att veta om hunden har feber. Allt mellan 38,5 - 39 grader är normalt.

Tassarna viktiga att ha koll på. Trampdynorna ska vara mjuka och utan sprickor som dom gärna får om dom blir torra. Det finns en massa tassalvor men Försvarets hudsalva är toppen. Och billigare. En skvätt laxolja i maten varje dag håller tassarna mjuka och fina.
Klorna ska hållas korta och glöm för all den inte den där som sitter lite längre upp på benet. Den fastnar gärna i saker om den är för lång med plåga för hunden om den slits sönder.

Öron ska hållas koll på. Det ska lukta gott i örat. Om det luktar gammal disktrasa har hunden förmodligen en öroninflammation och ska till veterinären. Gör rent i ytterörat inte längre in! Inga topz ner i örongången! Bråka inte med öronen om det inte behövs. Min lilla Alma har aldrig någon smuts i örat medan däremot mina golden samlar på sig som bara den och behöver rengöring en gång i veckan. Ljummet vatten duger alldeles utmärkt.

Ögonen ska vara klara och fina. En sjuk hund har ofta en lite dimmig blick. Slemhinnorna i munnen ska ha fin rosa färg. Bleka slemhinnor indikerar att hunden inte mår bra. Ytterligare ett par sätt man kan kolla om hunden mår bra alltså.

Munnen och tänderna ska kollas. Tandsten ska tas bort och borstar man tänderna på hunden får man inte använda tandkräm för människor eftersom xylitol är gift för hundar. En tandborste doppad i ljummet vatten duger alldeles utmärkt. Kolla munnen på hunden! Dom biter gärna på pinnar när dom är ute och varje gång mina gör det tänker jag på den stackars hunden som matvägrade från och till i flera veckor och när husse äntligen tog den till veterinären visade sig att en bit av en pinne fastnat upp i gommen och satt inkilad över hela gommen med en förfärlig infektion och smärta som följd. Stackare!

Det här kan bli hur långt som helst känner jag så jag rekommenderar att köpa en bok om hundens hälsa och skötsel och läs! Lär känna din hund och se till att den får må så bra som möjligt. Den kan inte tala om för dig när något är fel. Eller rättare sagt den talar om det på många olika sätt. Vi måste bara lära oss att lyssna genom att se.

Ha en underbar dag!
Kram

onsdag 9 november 2011

Kurs




Godmorgon!

Inkallning/lösträningskursen för denna gången är snart slut och igår när vi hade näst sista lektionen stod jag och tittade på gruppen efter att jag satt igång dom med en övning. Denna grupp är helt underbar. Här är ingen som bara upprepar övningen ett par gånger för att sedan stå och vänta på att jag ska veva igång dom igen. Nejdå. Här jobbades med en intensitet av sällan skådat slag.
Man jobbade och pausade och jobbade och pausade.

Då har man fattat vad hundträning innebär. Upprepning!! När man sen står och pratar och dom berättar om veckans träning blir jag varm om hjärtat. Man har lärt dom stänga dörrar, man har tränat inkallning till tusen, man har överhuvudtaget tränat!

Det finns dom som tror att det räcker med att komma till hundskolan en gång i veckan för att hunden ska bli perfekt som man vill ha den. Utöver det gör man inte så mycket. Good luck! säger jag! Ni lär aldrig komma i mål! Jag har full förståelse för att livet består av annat än att träna hunden men att stå och inte förstå varför hunden inte kan det ena eller det andra när man inte har tränat mer än den kväll man går kurs är lite underligt.

På kurs lär sig hunden att jobba med störning av de andra hundarna men inlärningen sker hemma! Inte på kurs. Man kommer liksom ingenstans om man inte jobbar hemma också! Jag själv blir mer inspirerad att jobba hemma just när jag går kurs. Vilket inte är så ofta eftersom jag själv håller kurs på kvällarna. Dom få gånger jag faktiskt kunnat gå kurs är jag betydligt mer taggad att jobba med hundarna. Det finns inget härligare än när man ser resultat av allt jobb man lagt ner. När hunden börjar landa är följsam och kommer när man kallar.

Sen har vi dom som tror att man kan genom att prata med hunden få den att förstå vad den ska göra. Jag blir alltid full i skratt när jag hör detta! "Jag säger ju till henne" eller "Han vet att han inte får göra så!" Nej, det vet han inte! Se hunden som ett blankt papper. Eller rättare sagt ett papper fyllt av "hundsaker" som vi måste översätta till "människosaker". Hunden gör alltid precis som den ska! Alltid! Utifrån sitt sätt att se på saken. Vi måste lära hunden allt, obs! allt, vi vill att den ska kunna! Hunden ser inget fel i att hoppa på oss, stjäla mat, dra i koppel, dra efter en hare osv. Vi får aldrig kräva att hunden ska förstå att den inte får göra detta! Då sätter vi alldeles för stora krav på hunden. Däremot kan vi lära dom att inte göra allt detta. Genom träning, träning, träning!

På kurs får jag inspiration, kunskap, hjälp när man fastnat, dela erfarenheter, "sparken i häcken" osv.

På kurs får hunden störningsträning, matte och husse helt för sig själv, socialisering, kunskap.

Jag kan inte förstå att det finns människor som inte går kurs med sin hund. Det är ju så roligt och med träning även hemma får man hunden som man sen kan njuta av i förhoppningsvis många, många år!

Ha en underbar dag!
Kram

tisdag 8 november 2011

Filten.

Godmorgon!

Vi har just nu varmaste hösten i mannaminne men det märker minsann inte jag. Jag fryyyyser! Hela tiden. Konstigt nog fryser jag inte när jag jobbar trots att jag då står ute i den kalla dimman som kryper innanför kläderna men när jag kommer hem. Huga! Då är det filtar och varmt te som gäller.

Jag är så imponerad över de som går på mina kurser. Ingen gnäller över kylan. Ingen protesterar när jag säger åt dem att sätta sig på filtarna med hundarna. Ok. Man håller vovven lite närmare än man kanske skulle gjort annars för att få lite värme från lurvet. Eller kanske för att värma den lille som inte har så mycket päls. De flesta har köpt tröjor och täcke till sina hundar och det är en skön samling som springer omkring på träningsplanen. Rena modevisningen.

Igår var det vardagslydnad på programmet och vi jobbade väldigt mycket med en övning som ska lära hundarna att söka upp filten för en liten stunds avslappning mellan övningarna. Det är en liten grupp och hundar som vanligtvis har lite svårt med koncentrationen jobbade som tusan med detta. Vi kom väldigt långt och mitt mål är att dom ska kunna skicka sina hundar till filten mellan övningarna. Varför vill jag nu detta då? Jo, för att hunden ska få den välbehövliga pausen.

Hur många gånger har man inte stått och tränat något och det har gått halvbra. Man låter hunden ta en liten paus och vips så sitter det där. Jag får tjata ganska mycket på deltagarna att ta en paus när det går som bäst! Man står gärna och jobbar tills hunden lägger av för att den är trött. Fel! Ta pausen när hunden är som mest taggad och gör bäst ifrån sig! Då börjar man på en nivå som gör att hunden presterar mycket bättre. Låt inte hunden trötta ut sig och lägga av då blir det svårare att få igång den igen. Låt den längta efter att jobba igen!

Där är filten en utmärkt sak att ta till. Låt hunden gå till filten och vila en liten stund. För mig får den gärna ligga och vänta på att vi äntligen ska börja jobba igen. Jag börjar inte jobba igen förrän hunden ha slappnat av.

Filten är en utmärkt sak att ta till med hundar som lätt stressar upp sig. Lär den att slappna av på filten för att varva ner och ge den som belöning när den är lugn på filten att få komma upp och jobba igen.

Min Doris är en klippa på detta. När hon inte är aktiv på jobbet ligger hon på sin filt och väntar. Nåja, hon tar nog en och annan lur också. Hennes filt är en trygg plats där hon får vara ifred och vila. Ingen hund får komma fram till henne när hon ligger där. Det är hennes plats och den ska vara fredad.

På en bjudning i helgen där det fanns en liten pojke som var rädd för henne använde jag mig av detta när vi satt och fikade. Jag behövde bara säga "filten" och hon lade sig vid mina fötter. Jag kunde fika i lugn och ro. Doris låg där och väntade på att vi skulle göra något annat. Inga problem alls! Detta är en hund som älskar barn och nog helst skulle vilja pussa och stoja med honom men eftersom filten är så pass bra inlärt funkade det till hundra procent. Hon låg där och jag behövde inte ens kolla att hon låg kvar.
Ett och annat imponerat ögonbryn åkte upp över detta och jag måste säga att jag blev lite stolt och mallig över min underbara hund. Hon kan om hon vill!

Jag hyllar den som kom på avslappning på filten. Så användbart! För både hund och människa.

Ha en underbar dag!
Kram

måndag 7 november 2011

Dags för utskällning. Igen!


Godmorgon!

Idag är det dags för vaccinering av Selma och Doris. Som vanligt kommer jag att få höra att Selma är för tjock. Jag är så trött på detta. Nu har vi kämpat i tre år sedan hon blev kastrerad.
Kära veterinär lyssna på mig! Selma tål inte dietfoder. Hon får mjäll så det bara visslar om det. Alla dietfoder är likadana. Mjäll, mjäll, mjäll!
Hon får väldigt lite att äta och går inte ner ett gram ändå. Vi är ute och rör på oss flera timmar om dagen. Varje dag. Selma är väldigt rörlig och springer över stock och sten helt obehindrat.
Vi har provat att ge henne seniorfoder i stället och då blev pälsen bättre men inte blev hon smalare för det.

Hon är inte smällfet. Inte på något sätt men hon är inte precis smal. Tyvärr jämför alla henne med Doris som har en helt annan kroppsbyggnad och då ser givetvis Selma ännu tjockare ut. Hon är en väldigt kraftigt byggd golden. Då är det lätt att se tjock ut sidan om Doris. Veterinären har dessutom kommenterat hennes väldigt kraftiga benstomme. Då kan man inte se ut som klenisen Doris.

Nu får hon våtfoder med massor av morötter i och jag skiter uppriktigt sagt i om hon inte går ner i vikt. Hon blir mätt och mår bra och hör sen.

Båda vovvarna är nybadade och nykammade och kanske kan det ta lite fokus från Selmas små fettvalkar. Troligen inte. Jag kommer återigen få stå där med skammen.
Jag måste för sjutton ge hunden mat! Hon kan inte leva på luft som verkar vara enda sättet att få ner henne i vikt. Ger jag henne mindre mat så äter hon upp plåtskålen också!
Äsch, jag skiter i det här! Jag får stoppa bomull i öronen.

Ha en underbar dag!
Kram

söndag 6 november 2011

Upp till kamp!


Godmorgon!

Doris här. Det är dags att jag gör min stämma hörd över vad mina tvåbenta håller på med. Tro inte matte när hon skriver att vi har det bra. Det är lögn och förbannad dikt!

För det första. Maten. Jo, visst får vi smaskig mat numera. Men . Varenda dag så startar hon den där maskinen som väsnas så in i helvete för att riva GRÖNSAKER i maten!! Dessa irriterande gula strån är ett rent elände att få bort. Nyttigt säger matte, bukfylla säger hon. Onödigt säger jag!

För det andra.
Bad. Jag har inget emot att simma en tur i dammen. Tycker till och med att det är en njutning som alla skulle få ta del av men jag kan inte för mitt liv förstå varför hon envisas med att duscha bort alla goda dofter som jag haft ett helsicke med att gnida in i pälsen. Every fu...ing day! Hon fattar ingenting. Här ska man gå och dofta som en parfymfabrik. Man skäms ju!


För det tredje.
Jag har alltid skrapat på rutan ut till trädgården när jag tycker att jag vill gå ut. Vilket i och för sig är ofta. Jag erkänner det men helt plötsligt var det inte ok längre! Vad gör dom då? Tar fram en skitlöjlig liten klocka och hänger upp vid dörren som jag ska plinga på! Jag har aldrig hört något så löjligt. Vad var det för fel på att skita ner fönsterrutan? Det har jag ju alltid gjort! Det muttrades och så kom den där klockan fram och nu ska jag behöva tänka så huvudet värker för att komma på hur man gör. Det är inte att ha det bra! Jag får huvudvärk!!


För det fjärde.
Sängen! Jag sover väldigt gott i mattes och husses säng. Det ska erkännas. Det är lite trångt förstås för matte och husse brer ut sig lite väl mycket men vi har det skönt om nätterna. Men. Här kommer det. Efter att jag äntligen fått upp matte ur sängen på mornarna och varit ute och intagit frukost vill jag gå och lägga mig en stund igen. Men se då har dom stängt dörren till sovrummet! Inte öppnar dom den heller när jag står där och vill komma in. Icke! Dom säger att jag skitar ner då. Dom förvägrar mig min rätt att gosa en stund i den varma sängen och smälta maten. Mycket orättvist! Jag kan höra husse ligga där inne och snusa så gott på helgerna men jag får ligga på det hårda golvet utanför. Ring djurpolisen!


För det femte.
Koppel. Jag hävdar min rätt att jaga! Man går där i skogen och letar efter spår av inkräktare i form av rådjur, harar, ekorrar och andra som enligt mig inte har rätt att vistas i min skog. När man äntligen får upp ett spår då kopplar hon mig! Oerhört irriterande! Fattar hon ingenting! Jag kompromissade å det grövsta med att sluta jaga korna på ängen men det räckte inte för henne inte. Nejdå. Hon påstår att dom andra djuren också har rätt att vara där. Inte i min bok! Jag funderar starkt på att göra ett bål av alla koppel som finns här i huset. Jag slänger nog in selarna också för säkerhets skull.

Som ni hör så finns det en massa saker som borde vara nog för att tillkalla myndigheterna för att få stopp på detta ofog. Jag skulle kunna göra listan lång men jag nöjer mig med det här. Så. När matte så falskt påstår att vi har det bra tänk på det jag sagt.

Jag kanske ska tillägga att jag trots allt älskar henne. Det är bäst att säga det om hon skulle läsa det här. Det finns ju en risk att hon drar in en del förmåner som faktiskt finns här i huset. Jag får så mycket kel och mys jag vill. Hon är inte nödbedd på den punkten. Hon är faktiskt ganska bra på att hitta på aktiviteter som förgyller min dag. Men. Som sagt. Det finns en massa saker som behöver rättas till. Upp till kamp kamrater!

Ha en underbar dag!
Kram

fredag 4 november 2011

Hundar mår bra.

Godmorgon!

Gårdagen var en väldigt aktiv dag så idag tar vi det lite lugnt trots att det är fredag och jag borde göra fint inför helgen.
Spännande saker är eventuellt på gång och eftersom jag ännu inte kan avslöja vad så är det inte snällt att skriva så. Elaka tanten!

I veckan har det bestämts att alla hundarna här hemma ska äta våtfoder. Det har räknats och jämförts hit och dit och vi kom fram till att om jag köper lite färre chipspåsar till oss så kan våra älskade hundar äta riktigt bra mat. Det är det värt.
Sagt och gjort. Stora frysen är full av Bravo frysfoder och mer är beställt. En stående beställning är gjord så jag behöver inte själv hålla reda på när det är dags att beställa. Dom ringer mig när det är dags. Praktiskt!

Varför kom jag nu fram till detta då? Jo, nu när Doris har ätit det ett tag så är det ingen tvekan om att detta är rätt sätt att utfordra hundarna. Resultatet lät inte vänta på sig nämligen. Hon äter med god aptit. Avföring? Inte mycket! Fast och fin i magen är hon. Om man nu ska snacka lite skit. Hihi!

Så vill jag att dom andra två också ska få ha det. Inte för att dom på något vis mått dåligt på sitt torrfoder men det är praktiskt att alla äter samma mat och när jag ser hur bra Doris mår vill jag att de andra två också ska göra det. Stora påsar med morötter är inköpta. Matberedaren står i grovköket numera och det rivs morötter i maten för att tjockisen Selma ska bli mätt på den lilla giva hon får. Även Alma har lite lätt för att lägga på sig så det slinker ner lite morötter även i hennes mat. Ovanpå detta hälls kallpressad laxolja för det finns inte i Omega 3 i våtfoder. Det finns egentligen inte i torrfoder heller även om det står det på förpackningen! Omega 3 tål inte att bli upphettat så när torrfoder tillverkas försvinner det. Det talar dom inte om! Om det skulle vara rätt skulle dom hänga en flaska laxolja på påsen. Då hade det gjort någon nytta.
En dentalstrix om dagen håller tänderna i ordning även om jag får ta till både tandborste och andra verktyg för att hålla tandstenen borta på Alma.

Det är lite mer jobb och pill med detta sätt att utfordra hundarna. Man måste komma ihåg att ta fram mat ur frysen. Det luktar inte gott att tina det i micron! Det blir lite disk med matberedaren men maten är lätt att portionera eftersom det är burgare och därmed lätt att veta hur mycket hundarna ska ha.

Idag ska hundarna bada, klippa klor och annan skönhetsbehandling för dom ska på kalas i helgen och på måndag är det dags för vaccinering av Selma och Doris. Då ska dom glänsa så jag som vanligt får beröm av veterinären för hur fint skötta mina hundar är. Nu skryter jag lite men för mig är dom viktigast av allt (lugn ungar och man ni är fortfarande lika viktiga) och när jag vet att dom mår bra både på insidan och utsidan då mår även jag bra.

Ha en underbar dag!
Kram

onsdag 2 november 2011

Hantering

Godmorgon!

Jisses, så trött jag är idag. Att denna vintertimme kan göra så mycket. En ynka timme och det tar en hel vecka för mig att ställa om mig. Sömngångare!
Hundarna verkar dock ha kommit ikapp nu. Det är lagom tid när Selma berättar för mig att det är dags för frukost.

Igår blev en intressant dag hastigt och lustigt. Jag ryckte ut på en privatlektion tillsammans med kollegan och det är alltid lika intressant. En liten vovve med aggressionsproblem vid hantering.
Klickern åkte fram och vips så var vi på gång. Hunden som är sju år gammal svarade direkt på klickerträningen och matte blev så imponerad och glad. Vi kom långt redan igår på en timme.

En vädjan till alla eventuella läsare som har liten valp. Vänj era valpar att acceptera och till och med älska att bli hanterade. Pilla i öronen, kläm på tassarna, stoppa in handen i munnen och så vidare. Den dag hunden är sjuk blir det så mycket lättare att droppa i ögonen, ta tempen, ge medicin.

Det är inte snällt att komma med en temp eller ögondroppar första gången om hunden är sjuk och har ont. Det är inte konstigt om hunden protesterar och till och med biter ifrån sig då. Den är ju sjuk och har ont och då kommer vi och bråkar med den.
Sätt dig ner med hunden och belöna för att du får pilla både här och där om du missat det på valpstadiet och har en vuxen hund du ska vänja vid hantering.

Här är klickern fantastisk! Ta om örat. Klicka och ge godis. Håll en tass en kort sekund. Klicka och belöna. Öppna munnen. Klicka och belöna. Korta, korta ögonblick till en början. Snart har du en hund som tigger om att bli hanterad!
Det är guld värt den dag hunden blir sjuk.

Ha en underbar dag!
Kram

tisdag 1 november 2011

Livets mening del två.

Godmorgon!

Det går upp och det går ner. Man har bra dagar och man har dåliga. För det mesta är det ganska neutralt. Tiden bara flyter på liksom. Just nu är det en sådan period känns det som. Man hinner knappt stiga upp innan det är dags att gå och lägga sig och ändå tycker jag att jag inte gör så mycket.
Tiden går och jag börjar närma mig en ålder som inte alls känns bekväm. När en släkting talade om för mig att jag ännu var så ung att jag inte har några krämpor ilsknade jag till lite. Jag är för sjutton ingen ungdom längre. Om man snart spränger 55 årssträcket kan man inte längre kalla sig ung. Krämpor är inget jag vill ha men det är klart att dom finns där.

Ålder är så relativt. Min mor som med stormsteg närmar sig 90 tycker givetvis att jag är mitt uppe i livet. Jag tycker att dottern som är 32 är det. Jag själv tycker att jag är på väg mot den där nerförsbacken som lutar starkare och starkare.
Ska jag börja jaga min ungdom? Den som i mångt och mycket var så jobbig. Nej, jag tror inte det. Dessutom är det en omöjlig kamp som jag bara kommer att förlora. Man kan så klart inte göra något åt att man blir äldre. Man kan leva sunt, inte röka, motioner osv för att må så bra som möjligt. Man kan också välja att njuta av livet så länge man kan. Om jag ska avstå från allting för att jag ska bli så gammal som möjligt då struntar jag i det. Jag kan höra min dotter, som är väldigt inne på det här med hälsa, protestera så det hörs ända hit. Och så klart har hon rätt. Jag vet det.

Jag är inte helt igenom ohälsosam. Jag är ute och rör på mig mer än dom flesta men det gör jag inte för att må bra även om jag får det som en bonus. Det gör jag för att jag tycker om det. Jag och hundarna. Dom är den bästa medicinen för att må bra. På många sätt. Inte bara för att jag får motion. Jag är inte särskilt hälsosam i min kost. Jag var väldigt inne på det vegetariska ett tag men det sprack. Tyvärr. Jag röker. Inte bra så klart. Jag dricker dock inte mycket alkohol. Mest för att jag är allergisk. Jo, det är sant. Jag kan inte dricka vin och öl utan att först ta en antihistamintablett! Jag nyser, får klåda och sveda i skinnet. Vitt vin och räkor försätter min andning i fara. Räkor går bra men inte tillsammans med vin. Väldigt konstig allergi.
Jag är en notorisk godisätare. Älskar dessa söta onyttiga saker. Lakrits är en favorit som man varnar för att man kan bli sjuk av om man äter för mycket.

Ska jag ändra på mitt sätt att leva för att försäkra mig om att bli så gammal som möjligt? Eller för att må så bra som möjligt på vägen dit? Eller ska jag fortsätta mitt eget lilla race och njuta av det som jag tycker är livets goda och hoppas på att det håller så länge som möjligt. Jag är inte intresserad av att bli 90 år om jag ska sitta som min gamla mor gör. Då kortar jag hellre livet med några år och lever som jag gör.

Blev detta ett deppigt blogginlägg? Egentligen inte. Jag väljer att se det så här: Jag lyssnar inte på alla hälsoråd om hur jag ska leva. Jag lever som jag vill och njuter av livets goda. Så får det hålla så länge det gör. Jag ska dock sluta röka en dag. Mest för att det är för dyrt.

Ha en underbar dag!
Kram