Gott nytt år!

Godmorgon!

Sista dagen på året. Ska jag summera? Jag kan säga så här: det har varit blandat. Jag lämnar 2011 med mycket blandade känslor. Lite sorg och lite glädje. Det är väl så livet är. Upp och ner. Jag har inga nyårslöften. Dom är till för att brytas så det är inte mycket lönt.
Nyårsafton tänker vi fira hemma i lugn och ro. Med en hund som bryter samman så fort hon ens anar smällare kan vi inte lämna vårt hem här hemma på landet där det oftast inte smäller så mycket.

Jag tänker laga en trerätters god middag som vi avnjuter med gott vin. Tittar lite på tv och sover förmodligen in tolvslaget. Låter det tråkigt? Inte alls. Jag vill ha det så. Lugn och ro.

Jag önskar alla ett riktigt gott nytt år och hoppas alla får precis så roligt som ni tänkt er.
Som man brukar säga: man har inte roligare än man gör sig.


Ha en underbar dag!
Kram

Förälskad!

Godmorgon!

Jag har blivit förälskad. Jo, det är sant. Det drabbade mig som en blixt från klar himmel. Nej, inte i någon ny man. Den jag har vill jag inte byta ut för allt smör i Småland. Det är givetvis en hund det är frågan om.

Den ungerska Vizslan . Såg ett program på Animal Planet och föll som en fura för denna smidiga vackra hund. Så typiskt mig att falla för en jakthund. Som om jag inte har nog av det i min Doris.

Vizslan är lättdresserad, livlig och med ett jämnt humör. Den är känslig för omild behandling och det passar mig utmärkt. Eftersom jag inte haft turen att träffa en Vizsla i verkliga livet vet jag inte om allt detta stämmer. Dom är inte så vanliga precis (finns visst bara ca 300 i Sverige). Kanske för att det är en jakthund och dom kommer sällan till våra kurser. Om jag förstår det rätt är det en hund som måste jobba (som de flesta hundar) och ingen hund för soffnötare även om en nöjd och trött Vizsla gärna kryper upp i famnen och ligger väldigt nära sin ägare.

Jag känner att det vore en utmaning och den antar jag mer än gärna en dag när det passar in i livet. En Vizsla står alltså från och med nu högt upp på önskelistan.
Jag saknar valplivet samtidigt som det är väldigt skönt att leva tillsammans med hundar som "landat" i vuxenlivet.

Är Vizslan den enda hund jag skulle kunna tänka mig? Ack nej! Listan skulle kunna göras hur lång som helst. Det är allt ifrån den lilla men robusta franska bulldogen till den stora ståtliga Grand Danois som lockar. Eller varför inte en Kooikerhodje.
Åh, dom är många, många!
Den där känslan när man går och väntar på sin valp. När man får hem den och ska påbörja det intensiva arbetet med att lära känna sin valp och bygga upp relationen. Allt man ska vänja den lilla valpen vid. Allt den ska lära sig i lugn och ro. Den stora njutningen man känner när man sitter med den lilla vännen i sin famn och drar in valpdoften i näsan.

Nej, det är nog bäst jag slutar nu innan jag drabbas för hårt av valpnoja. Det är ju absolut inte läge för det nu.

Ha en underbar dag!
Kram

Kommunikation.

Godmorgon!

Doris, som varit ledig från jobb ett bra tag nu var igår med mig på en valpkurs för att hälsa på. Nästa vecka ska hon och jag vikariera på den kursen och jag tyckte att jag ville träffa deltagarna en gång innan. Skulle hon gå in i den roll hon alltid gör när jag håller kurs? Instruktörshunden som gör det hon ska och däremellan ligger på sin filt och vilar. Jadå. Så duktig! Inte hade hon glömt vad hon ska göra inte. Var så snäll med alla valparna och jobbade så fint med mig. Stolt!

Över till det jag egentligen skulle ta upp idag. Kommunikation. Inte att åka bil och buss utan den kommunikation vi människor har mellan oss. Det är ibland svårt nog att få fram det man vill ha sagt när man talar med varandra. Med gester och minspel kan då ord få olika mening. Ska man kommunicera via skrift istället är det ibland bäddat för missförstånd. Detta råkade jag ut för igår. Jag är säker på att om jag hade haft personen framför mig hade jag kunnat nå fram precis med det jag menade men i skrift gick det inte.
Jag fick mig en funderare över hur viktigt det är vara tydlig. Ska jag då väga allt jag skriver här på bloggen på en guldvåg. Nej, det tänker jag inte göra. Då är det inte roligt längre. Jag krafsar ner mina tankar och hoppas på att åtminstone de flesta förstår vad jag menar. Nu var det inget allvarligt den här gången men frustrationen jag kände över att jag inte nådde fram med det jag menade gjorde mig lite irriterad.

Om vi då ska, som vanligt, vända detta till att handla om hundar så kan man ju se det så här. Om vi människor, som talar samma språk, inte kan förstå varandra kan man ju bara föreställa sig hur svårt det är för våra vovvar att förstå oss. Och vi dom. Vi har inte samma parlör. Jag kan tänka mig att mina hundar får gissa många gånger. Jag tror, att dom nog läser mig bättre än jag läser dom förstås. Våra hundar lär sig oss många gånger snabbare än vi lär oss dom. Om vi ens bryr oss om att förstå dom. Jag tror att en del inte lägger ner så mycket jobb på det tyvärr. Vi är så inne i vårt sätt att kommunicera att vi inte lägger så mycket tid på att lära oss deras språk. För att det inte ska bli några missförstånd här nu så menar jag inte att vi ska gå ner på alla fyra och börja vifta på den svans vi inte har eller morra och skälla. Då skulle nog hundarna bara tycka att vi är konstiga och förstå oss ännu mindre.

Nej, vi får nog hålla oss till att vara tydliga i vårt kroppsspråk. På vårt vis och hoppas på att hunden förstår vad vi säger. Jag tror inte vi ska använda oss så mycket av ord. Det förvirrar bara hunden. När vi håller våra föredrag för hunden letar stackaren bara efter det där ordet den faktiskt förstår och blir raddängan för lång slutar den att försöka förstå. Om vi håller oss till korta meningar och visar med kroppen vad vi vill ha sagt blir det enkelt för hunden. Jag blir lika full i skratt när jag hör det jag fick höra igår. "Han lyder inte ett dugg. Jag säger till honom men han struntar i mig". Här talar vi om en liten valp. Han förstår inte vad du säger! Visa honom och lär honom vad han ska göra. Försök inte resonera med hunden!

Håll kommunicationen på hundens nivå. Det kommer inte att funka att ha en mänsklig diskussion med din fyrfotade vän. Det är som sagt svårt nog att ha det med människor som pratar samma språk och helt omöjligt med en hund som inte förstår svenska.

Ha en underbar dag!
Kram

Gnäll och nyårsafton.

Godmorgon!

Oj, vilket klokt och tänkvärt inlägg jag hade tänkt att skriva idag. Konceptet var klart och sedan tog hjärnan semester. Det vill sig liksom inte alls.

Vad ska jag då plita ner här idag då? Jo, jag kan ju påminna om att det snart är nyårsafton och har ni en skotträdd hund skydda den allt vad ni kan från detta otyg som kallas raketer. Det är för sent att börja träna den till att acceptera oljudet nu så då är det fettvadd i öronen som gäller på nyårsafton, avskärma ljudet så gott det går med musik och i värsta fall sätta sig med hunden i badrummet så den slipper hamna i paniskt tillstånd.

Dagen efter köper ni en skiva med raketljud och börjar sakta vänja hunden till nästa nyår. Om det går. Jag har en Selma som aldrig kommer att klara detta i hennes öron helvetesoljud som försätter henne i panik så hon nästan tuppar av! Lugnande mediciner är det enda som hjälper där.

Tänk dessutom på att även om du inte har en skotträdd hund ska du inte ta ut den när det smäller som värst. En hund kan bli skotträdd precis när som helst i livet. Dumt att chansa.
En ICA affär någonstans i Sverige har tagit sitt ansvar och säljer inga raketer i år och jag säger bara all heder åt dom! Hoppas att det är en trend som sprider sig.

Jaha, det var vad hjärnan klarade av idag. Resten av energin som denna trötta, förkylda kropp kan uppbringa idag får gå till städning och matplanering inför kommande helg. Ja, jag är fortfarande förkyld och lite gnällig. Hatar när jag måste andas med öppen mun för att det inte går att få in någon luft i småhålen i näsan. Jag har nog snart druckit brunnen torr och är väldigt trött på detta nu. Om man ska se det lite positivt så är halsen mycket bättre idag. Se där. Negativa Lotta lyckades se lite positivt på en sak som inte är så rolig egentligen. Det bådar gott inför fortsättningen av dagen.

Ha en underbar dag!
Kram

Lydnad.

Lydnad.
Hur olika man ser på en lydig hund.
Jag har fått två helt olika kommentarer angående mina hundars lydnad.
Den ena tyckte att, jag som har ett så stort intresse av hundar, borde ha lydigare hundar. "Får dom göra så?" löd kommentaren. "Det är väl inte rätt? Borde dom inte vara lydigare med tanke på ditt stora intresse?"

En helt annan persons kommentar var: "Så lydiga och duktiga hundar du har! Gör dom alltid precis som du säger?"

Hur en lydig hund ska vara har alla en egen bild av. Många, och dom har oftast ingen hund själv, har sett en lydnadstävling eller något klipp där hunden går perfekt fot och lyder varje liten vink från sin förare. Den personen tycker att mina hundar är värdelösa i koppel även om dom inte drar. Dom går på långt koppel och kan inte ett enda steg "fot"!

En annan tycker att mina hundar, som då inte går intill mitt ben, är helt fantastiska för att dom inte drar.

Olika bild av lydnad.

Hundmöte är något jag inte har problem med tycker jag. Mina hundar kan ibland visa intresse för den mötande hunden men oftast inte mer än att jag tycker att det är ok.
Vi passerar utan minsta problem då mina har lärt sig att vi inte hälsar på andra i koppel.
Andra har bilden av ett hundmöte en hund som tar kontakt med föraren och inte ens tittar på den andra hunden och tycker att det är bra lydnad.

Olika bild av lydnad.

Nivån på vilken lydnad man ska ha på sin hund handlar ofta om storleken på hunden. Har man en liten vovve är det inte många som bryr sig om att den hoppar ivrigt upp och hälsar när man kommer och hälsar på medan åsikten är en helt annan om hunden är stor och tung. Lydnadskraven växer med hundens storlek. För mig är detta inte en fråga om lydnad utan om levnadsregler. Regler som jag sätter upp i vardagen. Är det lydnad? För mig är det levnadsregler som inte har med lydnad att göra. Kanske är detta hårklyveri men tänk efter en liten stund.

Jag vill ha en hund som, utan att jag säger till den, går fint i koppel. Utan kommando. Om jag måste ge hunden ett kommado varje gång den inte ska dra i kopplet blir det förmodligen ganska tjatigt på promenaden och jag måste hela tiden "bevaka" att hunden gör rätt. Jobbar man med kommado kan jag gå med på att det är frågan om lydnad.

Om jag gör så här istället: jag säger ingenting till hunden. Drar den stannar jag och väntar på att kopplet slaknar och då går vi vidare. Inga kommado och heller inte så mycket beröm faktiskt. Hunden lär sig att om kopplet är slakt får jag komma framåt vilket är det de allra flesta hundar vill. Belöning nog. Jag har som sagt inga kommado och då är det inte lydnadsträning enligt mig. Jag sätter upp regler för hur jag vill ha det genom att hunden själv får upptäcka vad som krävs för att komma vidare på promenaden. På detta sätt blir det en regel som gäller hela tiden på promenaden och jag behöver inte tjata kommando hela tiden.
Alltså är det inte lydnadsträning. Är det någon som hänger med på mitt resonemang?
Som ser skillnaden?

Mina hundar är inte lydnadstränade så mycket enligt den traditionella synen på lydnad. Dom kan inte gå fot. Åtminstone inte någon längre stund. Dom kan inte ligg under gång. Jag vet inte vad jag ska ha det till. Jag kan inte skicka dom till en "ruta". Åter jag vet inte vad jag har för nytta av det i vardagen. Här kommer det säkert någon som tänker att om jag lär hundarna allt detta får jag en hund som är uppmärksam på mig. Sant. Men det kan jag lära in på många andra sätt.
Det kan jag göra genom "lekträning" och då har vi i mina ögon mycket roligare.

En liten fundering medan jag försöker få ändan ur vagnen och påbörja den där städningen som borde vara halvvägs gjord vid detta laget.

Kram

Ja det gör jag!

Godmorgon!

En liten stund av vardag drabbar oss idag och mannen har åkt iväg till jobbet. Jag, som fortfarande är ledig sitter här för mig själv och som vanligt vandrar tankarna sina egna vägar.
Just nu ligger en liten trevlig bok på nattduksbordet som jag fick av hundarna i julklapp. "Genevieve. I huvudet på en hund". Så klart är det en hundbok. Vad annars?

Boken är, som alla förstår, skriven ur hundens perspektiv och ett och annat småfniss har det hörts i sovrummet på kvällarna. En liten papillonflickas sätt att se på vår konstiga värld hon tvingas anpassa sig till. Här finns t ex trånga rum som rör sig fort som bara den och i den lådan tvingas hon sitta medan husse håller i en plastgrej som han snurrar hit och dit. Lådan låter och brummar och det kränger hit och dit. Detta förväntas lilla valpen finna sig i. Om valpen skriker ut sin ångest ser vi det som ett problem. Hm, en liten tankeställare. Visst, dom flesta hundar vänjer sig fort vid alla konstigheter vi serverar dom och det brukar gå ganska fort men det är inte konstigt om valpen reagerar som den gör.
En söt liten bok som påminner en om hur mycket en liten hund ska lära sig och vänja sig vid.

Eftersom vardagen hälsar på en stund blir detta en dag av hushållsarbete och boken får ligga lite. Förkylningen sitter kvar och halsen känns några nummer för liten ännu men det är inte så farligt ändå. Har varit med om värre. Hundarna har inte stigit upp ännu. Eller rättare sagt gått och lagt sig igen. Jag tänker nog sitta här en stund och låta dagen smyga sig på mig medan jag vaknar i lugn och ro.

Just nu har jag inga barn alls i Sverige. Äldsta sonen flög ner till yngsta sonen i Schweiz för att fira nyår och dottern är kvar i Filippinerna och dyker. Det känns väldigt konstigt. Jag, som alltid varit en mamma som fixat och donat till barnen och haft svårt för att acceptera att dom faktiskt kan göra saker själva har inte haft något med detta att göra. Jag har inte ordnat flygbiljetter eller sett till att dom packat allt dom behöver. Jag har inte ringt till flygplatsen för att be någon att se till att dom hamnat på rätt plats. Hihi! Jag fnissar lite ansträngt här. Samtidigt som jag tycker att det är skönt att slippa vara den som har koll på allt saknar jag den tid när jag behövde ha det. Det är ganska längesen jag behövde det men nu när ingen av dom är i landet påminns jag lite om hur livet förändrats och att dom klarar sig alldeles utmärkt utan min inverkan.
Tur att man har hundarna som aldrig kommer att flytta hemifrån.

Jag har nog ett väldigt stort behov av att känna mig behövd. Kanske de flesta har det. Samtidigt som jag tycker det är skönt att inte vara det. Man är lite konstig. Än hit och än dit. Svårt för att bestämma sig för hur man egentligen vill ha det. Visst är det väl skönt att kunna göra som man vill och veta att dom klarar sig alldeles utmärkt utan min hjälp. Eller? Saknar jag verkligen den tid när man hade kalendern full av saker som barnen skulle göra och jag skulle köra dom till. När tvättkorgen svämmade över av kläder dom bara haft på sig en förmiddag. När det tog en halv dag att byta lakan i sängarna eftersom dom var så många. När man satt uppe halva natten för att man skulle hämta på något dansställe. När man inte kunde gå in i rummet för att golvet var fullt av leksaker dom inte plockat undan trots mitt tjat. När man fick diskutera i oändlighet vad vi skulle göra för att alla hade olika åsikter. När det tog en vecka att packa allt vi skulle ha med oss till sommarstugan. När man oroade sig fördärvad medan dom var ute på kvällarna.
JA, DET GÖR JAG!!!

Ha en underbar dag!
Kram

Annandag jul.

Godmorgon!

Finns en risk att det blir lite gnälligt idag. Halsen värker och jag slår Rod Stewart med hästlängder med min hesa röst. Sitter och nynnar "I am sailing, I am sailing" och funderar på om man skulle göra en karriär av det faktum att man låter precis som orginalet.
Ahhh, där slank det ner lite varmt te med honung i och genast känns det lite bättre. En näve alvedon på det så ska det nog gå.

Vad denna röda måndag kommer att erbjuda vet jag inte ännu. Den är ju röd så inget nyttigt i alla fall. Eftersom jag hann med tre filmer igår så får jag kanske göra något annat idag om inte ögonen ska bli fyrkantiga. Dessutom tycker jag mig se att åtminstone Doris behöver göra något annat än ligga och bli masserad över ögonen. Hennes favorit visserligen men två hela dagar kanske blir lite för mycket. Alma ligger visserligen gärna på rygg i famnen på mig och får magrubb men även hon har en gräns för hur mycket jag flyttar runt tarmarna på henne. Selma, ja, hon är nog den enda som inte har någon gräns för hur mycket man kan ligga på soffan om inte jag föser ner henne.


Funderar starkt på om inte stranden i Tobisvik är stället vi ska besöka idag. Min förkylning kanske blåser bort då. Man kan ju hoppas att det är höga vågor. Älskar havet när det är upprört till vansinnets gräns. Varmt kaffe i termosen när vinden sliter i öronen är gott. Undrar om jag kan locka min förkylda man med mig?

Det kommer inte att se ut som på bilden från i fjol men det är säkert lika mysigt som vanligt.

En riktigt god middag ska jag tillaga idag som ska avnjutas med ett gott glas vin. Ja, det är nog vad det blir idag. Det är ju trots allt fortfarande helg.
Det blev inte så gnälligt i alla fall. Det blir säkert en helt ok dag. Med eller utan förkylning.

Ha en underbar dag!
Kram

Hon blev i alla fall trött!

Godmiddag!
En extra blogg idag om hur träningen inte riktigt blir som man tänkt sig.

Klicker. Check!
Extra gott godis. Check!
En liten låda. Check!
En hund. Check!

Mål: att få hunden att ställa sig i den egentligen lite för lilla lådan. Meningen är att hund ska träna på balansen.

Ok. Då börjar vi.

Hund tittar på lådan. Klick!
Hund sätter framtassarna i lådan. Klick!

Så långt är allt ok.

Efter detta har hunden en helt annan åsikt än jag om vad man ska göra med denna lilla låda.
Hund tar lådan i munnen och svingar den högt över huvudet. Hm, det var inte så jag hade tänkt mig. Inget klick!
Hund hämtar låda och dänger den på mina ben. Inte vad jag hade tänkt mig heller.
Inget klick!
Hund tar bollen som jag slarvigt nog inte plockat bort från golvet och lägger den i lådan. Jätteduktigt men inte vad jag ville. Inget klick!
Hund tar lådan och börjar bita av kanterna. Inget klick nu heller. Matte suckar.

Sätter åter ner lådan på golvet.

Hund tittar på lådan. Klick!
Hund sätter framtassar i lådan. Klick!
Hund lyfter ett bakben. Klick! Nu är vi på gång!
Hund studsar ur lådan och hamnar i famnen på mig.
Hund hämtar bollen och slänger den med en tjusig sving i ansiktet på mig.

Matte suckar och hunden lägger sig framför mig och korsar tassar, duckar, vilar med nosen på frambenet, lägger sig på sidan och spelar död för att till slut sätta sig upp och ge mig en stor blöt puss!

Nåja, hon var i alla fall aktiv!
Vilken hund det var? Doris så klart.

Kram

Stilla morgon.

Godmorgon!

På hundfronten intet nytt. Alma har firat julafton i lugn och ro. Pigg och glad. Julklappen uppskattades av alla tre hundar även om Doris inte kan förstå vitsen med att packa upp den själv. Selma tuggade snabbt i sig sitt julklappsben för att sedan försöka psyka de andra två till att lämna sina. Doris lade sig bakom mattes rygg i soffan med sitt. Tryggt och bra.

Vi tvåbenta hade den lugnaste julafton i mannaminne. Tittade på Kalle Anka och drack glögg. Precis som vanligt. Åt god julmat. Precis som vanligt. Satt i timmar och diskuterade musik. Sonens stora favoritämne. Vi hade det hur mysigt som helst. Visst fattades de andra men det blev i alla fall mindre disk. Hihi!

Idag är den dag då jag vanligtvis tar helt ledigt från alla krav. Juldagen är latedag!! Jag lagar inte ens middag. Var och en får plocka vad dom vill ha i kylen och jag gör bara sånt jag känner för vilket brukar vara antingen se några bra filmer, spela dataspel, gå ut med hundarna, läsa en god bok eller bara ligga på soffan. Detta gör jag varje år. Det är inte lönt att försöka bjuda hem oss på juldagen. Jag är strängt upptagen av att göra....... ingenting!

Regnet strilar utanför fönstret så det är en perfekt dag att göra ingenting på. Hade varit mysigare om det snöade förstås men det duger så här också. Än så länge är det tyst och mörkt i huset och jag njuter av stillheten. Det får gärna vara så här en stund till.

Ha en underbar dag!
Kram

Nu blir det verkligt.

Godmorgon!

Uppesittarkvällen slutade inte så kul här i huset. Lilla Alma krampade och anfallet såg exakt likadant ut som förra gången. Ca 1 minuts kramp med benen på höger sida uppdragna intill kroppen. Enda skillnaden var att hon inte var lika "borta" som förra gången.

Nu är inte längre frågan om vi ska göra en grundlig undersökning utan när vi ska göra det. En del kanske tycker att det är fel av mig att vänta till efter julhelgen men det kommer jag att göra i alla fall. Hon är pigg och mår bra på alla sätt utom när hon har anfallen som nu är upp i två till antalet.

Jag är sjuk av oro för min lilla tös. Jag tror inte jag får några svar så här i julhelgen så jag väntar. Ska jag ta henne till vår vanliga veterinär eller ska jag ta henne till sjukhuset? Jag tror jag väljer sjukhuset där dom har större resurser. Nu ska hon undersökas från topp till tå och jag är livrädd för vad dom ska hitta. Så här är jag. Jag behöver ett litet tag på mig för att vänja mig vid tanken på vad som kan vara fel. Jag gör likadant med mig själv. Drar mig för att gå till en doktor eftersom jag alltid tror det värsta. Jag är ingen dålig hundägare för att jag väntar lite. Bara en väldigt rädd sådan. Jag vet. Om jag åker iväg direkt får jag svar fortare. Jag vet. Men då blir det verkligt och det vill jag inte.

Tanken på att det skulle vara något allvarligt fel på min lilla tös får mina tankar att vandra till Ebba. Allting blev värre när vi kom till sjukhuset och jag vill inte uppleva detta igen. Jag vet att mitt resonemang inte är logiskt men jag är så rädd. Rädd för vad dom ska hitta. Eftersom veterinären sa till mig vid samtalet jag hade efter förra anfallet att det oftast beror på något annat än epilepsi när hunden får första anfallet i så pass hög ålder som Alma har jag nu i tankarna allt ifrån hjärntumörer till andra hemskheter. Jag behöver lite tid. Är jag en dålig matte då? Borde jag sätta mig på sjukhuset där det förmodligen bara finns jourverksamhet idag? Bara jag kan ta det beslutet och eftersom jag är som jag är så blir det nog att jag väntar till efter helgen. Jag försöker intala mig själv att det är det bästa. Allt för att jag är så jävla rädd.

Detta är dilemmat med att ha hund. När man tillåter sig att älska. Om vi har tur får vi ha våra hundar i 10-14 år. Max. Det är inte lång tid. För mig är mina hundar allt och 10 år är alldeles för kort tid! Om det då som i Ebbas fall kortas ner till 5 år hinner man inte följa med i åldrandet och acceptera det faktum att hunden blivit gammal och trött. Hon fick inte bli gammal och trött. Bara sjuk. Alldeles för tidigt.

Detta blev en morbid blogg så här på julaftonsmorgonen när jag sitter och tittar på min lilla tös och undrar vad som fattas henne. Jag är rädd. Så jävla rädd. Jag vill inte uppleva detta igen. Inte än. Inte nu. Inte någonsin. Jag tänker försöka låtsas att allt är som vanligt. Några dagar till. Är det fel?

Ha en underbar dag!
Kram

Gänget önskar God Jul!

Godmorgon!

Gänget här som önskar er en riktigt god jul! En jul som förhoppningsvis blir precis så avkopplande som julen ska vara. God mat hoppas vi på. Lite skinka hade suttit fint! Vi kommer att ligga intill granen och tindra med ögonen så ingen kan motstå oss och bjuda på lite av allt det goda dom tvåbenta stoppar i sig. Emellanåt kommer vi att tönta till det så dom inte glömmer att vi behöver komma ut och röra på oss. Det behöver nog de också efter all mat dom kommer att stoppa i sig.

Matte har hotat med att det inte blir några julklappar men om vi känner henne rätt så ligger det nog några klappar under granen till oss. Det kan hon nog inte låta bli. Bara för att hon älskar oss så mycket. Hon kan gärna packa in lite skinka. Vi är inte så noga. Bara det är gott!

Vi ska borstas och göras fina idag. Pälsen ska glänsa ikapp med glittret i granen. Vi har fina scarfsar som hon brukar plocka fram till jul. Ganska löjligt tycker vi men om det roar henne så låt henne hålla på. Vi ska göra vårt bästa för att hon ska bli på lite bättre humör. Hon är visst lite ledsen för att det fattas några viktiga personer till jul. Vi är ju här matte!

Det luktar gott i köket. Matte griljerar skinkan och det vattnas i munnen på oss. Ljusen brinner på köksbordet och matte sitter och dricker morgonte och ser ganska nöjd och avslappnad ut. Det är bra för hon har inte mått så bra på senaste tiden. Undrar just om hon inte har börjat få lite julkänsla i alla fall. Husse är och jobbar ett par timmar men snart kommer han hem och vi hoppas på en liten runda tillsammans med dom båda då. Framför allt hoppas vi på en jul som innehåller lite av varje för oss. Godis, lek, extra långa promenader och kanske något besök hos någon lättlurad släkting som inte kan motstå våra vackra ögon vid fikabordet.

Hoppas alla får en lika bra jul som vi. Glöm inte oss fyrbenta i jul! Vi vill också ha det där lilla extra!

Ha en underbar dag!
Kram

Tidig morgon.

Godmorgon!

Uppe med tuppen idag. Inte för att jag behöver det men den goda (hm) nattsömnen lyser med sin frånvaro så då kan man lika bra slänga de lurviga över kanten och stiga upp. Med en god kopp te inväntar jag dagsljuset men än så länge är det enda som lyser juldekorationen som glittrar så fint på terassen utanför köksfönstret.

Hundarna tog en liten kisserunda och åt frukost för att sedan ta en runda till i sänghalmen. Doris som vanligt utan att äta. Vi har nu återgått till att hon tramsar med maten igen. Det är bara att konstatera att hon är rastypisk på många sätt men inte vad gäller mat! Jag tänker inte bry mig det minsta. Hon är uppenbarligen en hund som bara äter en gång om dagen. Om jag har tur. Stenhård är jag numera. Äter hon inte åker maten bort och hon får vänta tills kvällsmaten serveras. Hon är inte trådsmal längre så nu får hon lära sig den hårda vägen. Äter man inte åker maten bort! Basta!

Vad ska den här dagen bjuda på? Handlade gjorde vi igår så skinkan ligger i kylen och väntar på griljering. Julpyntet är på plats och granen klädd. Det är ovanligt lite i kylen i år. En väldigt märklig jul blir det. Mannen, jag och en son. Punkt. Vi har skippat julklapparna men glögg till Kalle Anka ska vi ha. Julbordet har vi minskat ner på ordentligt. Konstigt är det och julkänslan vill inte infinna sig alls. Nåja, man får göra det bästa av det men vad jag kommer att sakna de som inte är här. Mina älskade ungar!

Åter till hundarna som vanligt på min blogg. Har bestämt mig för att ta tag i de små saker som irriterar mig lite i mitt hundägande. Det mesta är bra numera. Hundarna är så pass gamla nu så det mesta av det som är jobbigt när dom är unga är borta men ett par saker på åtminstone Doris ska ändras på. När jag sätter mig ner och funderar över detta kan jag konstatera att det inte är så mycket som inte funkar nu. Det är skönt.
Det enda är egentligen hennes små utflykter hon gör när vi är ute och hon är lös. Det är inte så att hon rymmer men hon liksom glider ut och är lite långt borta från mig. Mitt fel. Jag har inte brytt mig så mycket och nu får jag ibland stå och vänta på henne när hon har försvunnit i skogen en stund. Inte acceptabelt. Nu ska vi ta tag i detta. Inget svårt. Det ska bara göras. Problemet finns bara här hemma där hon kan varenda stig och hon har stenkoll på mig hela tiden. Det är bara jag som inte har stenkoll på henne.

En annan sak hon gör som kan göra mig vansinnig är att hon ibland inte kommer när jag kallar på henne. Hon sticker inte men hon kan stå och titta på mig hur länge som helst på lite avstånd. Hon är vansinnigt söt när hon gör det men inte heller detta är acceptabelt. Hon sätter sig där hon är och om jag ska få med henne får jag gå fram och hämta henne. Jaja, jag vet att man inte ska göra det men även där har jag slarvat. Nu ska även detta fixas till.

Selmas skällande ska också jobbas med. Det är ett mycket större projekt. Doris små egenheter är ingen utmaning men Selma är. Här ska vi öka aktivering på andra saker så kommer skällandet att minska. Det är inte svårare än så. Vad som gör det svårt är Selmas allmänna tillstånd. Jag vet inte om jag någonsin kommer i mål med henne men jag kommer aldrig att sluta försöka. Min underbara Selma.

Alma har inget att rätta till. Inget alls. Vad gäller henne hoppas jag bara att hon får fortsätta att vara den friska hund hon förhoppningsvis är. Inga fler krampanfall så är jag nöjd. En mildare, godare hund får man leta efter.

Det är bra att jag har lite projekt. Behöver det. När man lever med tre hundar har man aldrig brist på saker att göra. Förutom att jobba med de saker som inte är bra kan jag ju alltid lära in en massa "onödiga" saker. Fantasin sätter gränserna. Hundarna har inga gränser på vad dom kan lära sig och vi har kul medan vi gör det. Vad mer kan man begära av livet egentligen.

Julen kommer kanske inte att bli som den brukar men så länge jag har mina tre lurviga vänner finns det inte mycket som fattas i livet. Jag kommer att sakna de som inte kan vara hos oss i jul men så länge jag vet att dom har det bra och jag har mina hundar så är jag nöjd. Jag har ju även en man och en son jag kan krama. Det kommer att bli så bra så.

Ha en underbar dag!
Kram

Negativa eller positiva tankar.

Godmorgon!

Julen är en farlig tid. Nu gäller det att tänka sig för. Glada hundar med viftande svansar kan både bränna sig själv och sätta igång eldsvådor när dom slår ner ljusstakar som är placerade på icke lämpliga ställen.
Julgranen är full av kulor som inte är så lämpliga att få i magen när vovven bestämt sig för att smaka hur dom smakar.
Snöret på julklapparna kan fastna i tarmarna och även tejpen är farlig. Tänk på att använda frystejp när du packar in vovvens julklapp.
De hårda nötskalen är inte heller lämplig föda för liten vovves tarmar. Kan riva sönder både den ena och det andra i lilla magen.
Julens godis består ofta av choklad och det är definitivt ingen lämplig föda för hunden. Här talar vi giftigt om det är mycket kakao i chokladen.
Ja, listan kan göras lång så det gäller att tänka sig för så julen inte slutar på akutmottagningen för hunden.
Om man ska ta den lite mildare varningen så tänk på att inte stoppa i hunden en massa mat den inte är van vid bara för att det är jul. Det är inte snällt att ge hunden diarre´på juldagen.

Typiskt mig att varna för allt som är farligt. Det är jag i ett nötskal. Alltid orolig för allt som eventuellt kan hända. Som nu när dottern skulle åka till Filippinerna. Inte tänkte jag på allt underbart dom kommer att uppleva där. Nejdå. FARLIGT! Lite rätt fick jag när det efter bara några dagar drog in en tropisk storm som dödade hundratals människor. Som tur är så missade det värsta mina älskade men oron finns kvar. Dyker gör dom och jag ser bara allt som kan gå fel. Oroligt land är det. Det hjälper inte att dom försökte övertyga mig om att oroligheterna är i södra delen av landet. Farliga människor och farliga djur finns det överallt. Det kommer att bli en lååång månad när jag ska gå här hemma och oroa mig tills dom landar på svensk trygg mark igen.

Oron är min ständiga följeslagare. Det beror nog inte enbart på att jag är mamma och det är vår uppgift att oroa oss. Jag har alltid varit sån. Kanske dags att ändra på det.

Då börjar vi om.

Julen är här och det kommer att vara så mysigt så. Hundarna kommer att sitta och tindra med ögonen medan dom tittar på sina julklappar som luktar så gott där dom ligger under granen. Inte kommer dom att slita upp paketen och sätta diverse saker i halsen inte. Inte kommer Doris med sin extra långa, och alltid lika glada, svans vifta ner alla ljusen. Nejdå.
Dottern kommer bara uppleva underbara saker på sin långa semester i ett tropiskt land som bjuder på fantastiska upplevelser dom kan minnas resten av livet. Inte kommer hon att bränna sig i den heta solen som hon alltid gör. Icke.
Det var väl positivt tänkande. Eller hur?

Ha en underbar dag!
Kram

Hundskolor.

Godmorgon!

Jag ska inte tråka ut er med min deppighet idag. Jag lovar. Istället ska jag ta upp ett ämne som cirkulerar lite just nu och det är olika hundskolor och dess kompetens. Det är inte lätt för den enskilde att veta om den hundskola man tänker anmäla sig och sin hund till har kompetenta instruktörer. Det är en djungel där ute. Det är idag för de flesta självklart att gå kurser med sin valp och många fortsätter sedan upp till vuxen ålder för att man ska få en bra grund att stå på och det är skitbra. Det ställs ganska höga krav på hundägare idag. Hunden får inte göra det och hunden får inte göra detta och allt ansvar ligger på hundägaren. Så ska det vara också. Vi har totalt ansvar för vad hunden gör.

Om instruktören är utbildad av IMMI kan man egentligen bara vara säker på att utbildningen har varit i positiva metoder men om instruktören sen är bra är en helt annan fråga. Jag har tagit upp detta förr men det tål att upprepas. Det finns inga regler för vem som får kalla sig för instruktör och det är inte lätt för den stackars hundägaren att veta om man hamnat hos en kompetent instruktör förrän man redan har börjat kursen. Man kan skriva hur mycket som helst på sina hemsidor och flasha med både det ena och det andra men vad säger det egentligen? Idag är det lättare eftersom vi faktiskt har möjligheten att presentera oss på våra hemsidor men hur vet jag som hundägare att den instruktören passar just mig.

Det är inte säkert att jag är en bra instruktör bara för att jag kan fylla sida efter sida med alla utbildningar jag gått. Många, många har ett förflutet i brukshundsklubben och det är inte positivt för t ex mig. Brukshundsklubben är tävlingsinriktad och det är jag inte ett enda dugg intresserad av. Har aldrig varit. Marscheringslydnad vill jag inte ha. Jag vill ha en fungerande vardagslydnad där hunden lär sig att samarbeta med mig och fungera i min vardag medan en annan kanske har andra mål. Lägg noga märke till att jag inte nervärderar brukshundsklubben här. Det passar bara inte mig. Hur ska jag då veta vad som passar mig? Det är inte lätt.
Hur ska jag göra för att hamna rätt? Hur ska jag veta om instruktören är kompetent?

Går du och väntar på din valp besök olika hundskolor! Hos oss är man mer än välkommen och besöka oss på våra kurser. Det finns dom som inte tillåter detta och då säger jag bara anmäl er inte dit! Om man inte vågar släppa in folk för att titta och bilda sig en uppfattning om det passar är det något som är fel och man tar då inte hänsyn till hur viktigt det är att man hamnar rätt med sin valp.

Vilka metoder vill du använda när du ska träna din hund? Det behöver inte handla om hårda eller mjuka metoder även om det är det viktigaste ställningstagandet man måste göra innan man anmäler sig. Det kan även handla om olika synsätt på hunden. Det finns dom som använder sig av mjuka metoder och trots det inte tar hänsyn till hur hunden lär. Där resultaten är viktigare än att hunden har kul medan den lär.

Det är som sagt en djungel där ute. Hundskolor har poppat upp som svampar de senaste åren och det sätter höga krav på oss som jobbar med det här. Hur många gånger har jag inte stått med en ledsen hundägare som kommit till oss efter att ha fått hunden och sitt hundägande förstört för att man hamnat hos en hundskola som arbetat med metoder som gjort hundägandet till en plåga. Där man upptäckt försent att de metoder man använt där gjort att man har kommit helt snett med sin hund. Eller som kommer och klagar över att man inte lärt sig någonting för att kursen enbart handlat om att leka med hunden. Man har inte kommit någonstans alls. Det är lika illa som det första exemplet. Skillnaden är att det kan vi ganska lätt göra något åt. En hund som blivit rädd för sin ägare tar lite längre tid att reparera. Men det går!

Jag som instruktör har uppgiften att ta reda på hur min deltagare ser på sitt hundägande och anpassa mig därefter. Till en viss gräns. För min del är hårda tag uteslutet på mina kurser men visst måste jag ta hänsyn till hur deltagaren vill ha det. Så klart! Jag tror att det är lika viktigt att vara en god människokännare och ta hänsyn till den enskilda hundens förmåga som att kunna visa upp en bra utbildning för att ge deltagaren en bra start på sitt hundägande. I grunden måste jag givetvis ha kunskaper om hunden och träningen av densamma. Jag måste dessutom kunna nå ut med det. Pedagogiken är en viktig del av vårt jobb. Jag kan vara hur duktig som helst vad gäller träning av hund men om jag inte kan nå ut med mina kunskaper är det inte mycket värt.

Utbildning i all ära men jag måste nog säga att det jag lärt mig mest av är alla de hundar som jag träffar på mina kurser och framför allt mina egna hundar. Ett stort intresse för hur hunden fungerar och hur den uttrycker sig är viktig. Att vara flexibel och kunna hitta lösningar på problem är en förutsättning. Där kommer utbildning in men även sunt förnuft. Har man levt med hund så länge som jag gjort har man lärt sig en hel del av att leva tillsammans med hunden.

Det finns en del kända tränare som skryter med att dom aldrig läst en bok. Som sätter en stor ära i att man "bara har det". Den typen av hundtränare ger jag inte mycket för. Om man inte tar till sig utvecklingen som hela tiden sker i hundvärlden stänger man också dörren för allt det vi hela tiden lär oss genom forskningen som hela tiden hittar nya saker som gör att vi kan utveckla vårt sätt att arbeta efter hur hunden fungerar.
Så visst är det viktigt att vi hela tiden vidareutbildar oss i allt det nya som dyker upp. Man får inte vara så självgod att man säger att man kan allt. Herregud, jag har sysslat med hund i många år men lär mig något nytt varje dag! Hundarna lär mig saker om inget annat.

För att sammanfatta det jag vill komma åt. Var nyfiken och frågvis när du ska välja hundtränare. Det handlar inte bara om att man kan visa upp en massa fina papper om utbildningar. Det är så mycket mer. Tränarens syn på hunden. Tränarens förmåga att nå ut med den kunskap den besitter. Kemin mellan er är viktig. Om det inte känns rätt välj att gå till någon annan. Gör ett besök! Hos mig är du mer än välkommen!

Ha en underbar dag!
Kram

Trött.

Godmorgon!

Det är en deppig dag. Varför? Ja, säg det. Möjligen kan det bero på den trötthet jag levt med länge nu som ibland känns övermäktig samtidigt som det ju är tider då en massa saker ska göras. Vad gör jag då? Låter andra ta hand om det och får ett stort anfall av dåligt samvete. För egen del hade jag kunnat skippa alltihop i år men det går inte om man inte lever i en grotta för sig själv.

Åkte iväg tillsammans med sonen igår för att köpa de där få julklapparna vi bestämt oss för att köpa i alla fall. Katastrof. Kom hem utan någonting och har nu bestämt att skita helt i den delen av julen. Vi skickar lite getter till svältande barn i Afrika så blir åtminstone det samvetet lite renare.

Jag är trött! Jag kämpar varje dag. Vad tröttheten beror på kan jag bara gissa. Någonting är fel och jag tror inte det är kroppsligt. Ibland blir den här bloggen lite väl personlig men det struntar jag i. Det är skönt att sätta det på pränt för min egen skull och att den hamnar på det väldigt synliga nätet gör ingenting. En klok man sa en gång att man skulle hänge sig åt känslan när man är deppig och låta det läka ut. När gör det det då? Det har pågått länge nu.
Ryck upp dig säger kanske någon nu. Lätt att säga men inte så lätt att göra. Korta stunder kan man kanske det men trycka undan känslor kan man inte göra någon längre tid. Åtminstone inte jag.

Hundarna får givetvis också lida för detta. Jag märker att dom behöver mer men jag orkar inte just nu. Det är skönt att man har så pass balanserade hundar att dom klarar en deppig matte. Dom är en väldig hjälp när jag mår så här. Vi går ut och dom har inga krav på mig. Inga alls. Jag kan göra precis det jag orkar och dom är så tacksamma för det dom får. Jag får en varm mysig nos i mitt knä och det känns lite bättre. Det är fantastisk hur detta djur kan läka för en liten stund. Det är tur att dom finns hos mig.

Jag hamnar här med jämna mellanrum och jag vet att jag kommer ur det igen. Det är bara det att det känns lite annorlunda denna gång. Något måste göras. Jag vet bara inte vad.

Ha en underbar dag!
Kram

Julklappstjurig.

Godmorgon!

Inga fler julsånger på morgonradion! Please! Jag vet att det bara är en vecka kvar till julafton och att det därför ska krängas så många tomtar, strålande stjärnor och jag vet inte allt innan tomten kommer men ge en måttligt förtjust julfirare ett brejk!

Jag vet att jag låter som en sur gammal kärring men jag är trött så dagens blogg får bli en riktigt gnällig en. Jag har inget emot julen och alla ska göra som dom vill så klart men denna hets som infaller varje jul med rekord för julklappsinköp gör mig lite sur. Det är ett jäkla gnällande på alla människor under året för att man har så ont om pengar och sen när julen kommer ligger det julklappar under granen som kunde försörja en hel by i Afrika. Jag missunnar ingen att för en stund glömma bekymmer för ekonomin men måste det vara så hysteriskt?

Kan man inte tagga ner det hela lite. Skicka en get till någon fattig familj i Zimbabwe t ex http://gladjeshoppen.se/produkt/get. Det behöver inte bli tomt under granen för det. Med tanke på hur vi slår försäljningsrekord varje år vad gäller julklappar så kommer det inte att märkas om en klapp är ett gåvobevis som förändrar livet för ett barn.

Eller varför inte bli fadder åt något djur som behöver vår hjälp. Det kanske är dags att betala tillbaka genom att t ex bli fadder åt en isbjörn som snart inte kan klara sig på grund av de skador vi ställer till med i naturen. http://www.wwf.se/

Har jag förstört sista söndagen innan jul nu? Den dag då alla far ut som galningar för att köpa de där sista julklapparna som vi egentligen inte behöver. I så fall ber jag om ursäkt. Jag ska också köpa en och annan liten klapp men innan jag gör det ska jag köpa en get eller göra en insats för djuren.

Ha en underbar dag!
Kram

Därför gör jag det.

Godmorgon!

Lördag och idag har min käre man bjudit in mig till en heldag i Köpenhamn med god mat och julskyltning på agendan. Det tar vi tacksamt emot. Känns som om det passar väldigt bra idag även om snön lyser med sin frånvaro och jag har noll julkänsla. Hundpassning har sonen lovat och även skjuts till tåget så vi båda kan dricka både vinglögg och Irish coffe. Det kommer att bli så mysigt så.

För ett kort ögonblick idag ska jag beröra det brännheta ämnet träningsmetoder a la Ceasar Millan eftersom jag fick en kommentar på facebook igår efter att jag lagt in en filmsnutt där han bär sig så korkat åt att jag tappade andan. Det är inte klippet i sig jag ska kommentera, det behövs inte, utan kommentaren jag fick. "Varför lägga ner så mycket tid på att reta dig på honom? Sluta titta på programmet om det retar dig så mycket."

Jag tittar inte längre på Ceasar Millans program. Det har jag gjort vad jag behöver. Men om det dyker upp ett klipp på facebook så tittar jag på det. Men. Jag tittar på alla hundprogram som dyker upp på tvrutan av den anledningen att jag måste kunna bemöta mina kunder på kurserna när dom tycker att dom sett något som ser så djävla bra ut. Jag är inte så självgod att jag säger att våra metoder är dom enda som funkar. Klart dom inte är men när Barbro Börjesson har stått i rutan och kastat koppel på hundarna eller ryckt i kopplet med orden "det ska göra ont" eller Cesar Millan kickat en hund i sidan och blivit biten då måste jag varna mina deltagare för faran med att hålla på med sånt här.

När mina deltagare sen kommer på kursen och sett hur "snabbt" det funkar om man gör så här är det väldigt bra om även jag sett det och kan bemöta det på rätt sätt genom att i detalj förklara varför man inte ska göra så. Det är "bra" tv!! Inget annat!!
Är det verkligen bra tv? Ett program som är fyllt av varningstexter för att man inte ska göra det här hemma? Det är som att säga till ett barn att inte titta i lådan. Hundra säkert kommer barnet att göra det. Jag är inte nedlåtande mot vuxna hundägare här men jag har sett så många som kopierat en och annan "spark" på mina kurser och som sen inte kan svara på varför dom fortsätter med sparkandet trots att det inte ger resultat. Trots detta fortsätter man för att man sett det på tv!! Medias makt är stor! Ta ert ansvar!!
Så därför tittar jag på alla mer eller mindre bra hundprogram på tv.

Jag kommer säkert att få anledning att återkomma i ämnet. Tyvärr. Jag kommer aldrig sluta fördöma dessa "hundtränares" metoder. Aldrig! Jag kommer säkert att lägga in fler klipp på fb där jag kommer att varna för att använda sig av dom. Säkert! Om det retar en del får det göra det. Vill man inte läsa om det här kan man välja en annan blogg.
Jag kommer att fortsätta missionera för en rättvis och human "fostran" av familjemedlemmen hunden. En familjemedlem som ska behandlas med respekt. Lika mycket respekt som vi ska visa alla andra medlemmar i familjen.
Om du inte slår dina barn för att etiken förbjuder dig vad ger dig då rätt att slå hunden? Samma etik borde gälla för hunden. Om du slår dina barn ska du varken ha barn eller hund!

Fan jag sa i början att jag skulle berör detta för ett kort ögonblick. Det blev visst lite längre än så. Nog om detta nu. Jag ska ha en underbar dag i Köpenhamn idag. Jag kan bara hoppas att det dröjer länge innan jag får anledning att ta upp det här igen.

Ha en underbar dag!
Kram

Vilken dag!

Godmorgon!

Här svänger det fort som fan! Lika trevlig som dagen var i förrgår lika jobbig var gårdagen.

Det började hyfsat med att jag konstaterade att Selmas svullna trampdyna minskat i storlek och det fanns hopp om livet men dagen fortsatte verkligen inte så bra.

Regnet skvalade ner på morgonen och när jag stod färdigklädd med regnskydd upp till hårrötterna var det ingen hund som var intresserad av att äta frukost i det, hm, gröna. Doris och Alma masade sig så småningom ur sängen medan Selma knappt lyfte på ögonbrynen och knep ihop ögonen hårt för att jag skulle tro att hon sov djupt. Med tanke på hennes tass lät jag henne ligga kvar medan vi andra trotsade vädrets makter och gav oss ut.
Efter en lite mindre promenad än vanligt dukade jag upp frukosten och tappade så klart mackan rakt i en vattenpöl. Hundar och jag tittade fånigt på den blöta degklumpen. Doris som tycker att ingen mat ska förspillas ville så klart äta den i alla fall och sparkade omkull min kaffekopp när hon attackerade degklumpen innan Alma skulle hinna ta den. Suck! Jag packade ihop min ryggsäck och gav mig av hemåt.

Väl hemma blev min dag aningen mer dramatisk än man vill ha. Jag hörde ett konstigt ljud från hallen och ser Alma med fram- och bakben på höger sida tätt uppdragna mot kroppen medan hon släpade sig fram med kroppen i golvet på ena sidan och benen sprattlande på andra. Hon var icke kontaktbar och anfallet varade ca 1 minut. Under tiden gick det inte att få ner benen från kroppen. Efter anfallet var hon trött och såg alldeles skräckslagen ut. En stund senare lade hon sig ner och somnade.
Jag ringde en veterinär och det är högst troligt att det var ett epilepsianfall. Om en hund får ett anfall för första gången när den är så pass gammal som Alma (sju år) beror det oftast på någon annan sjukdom än epilepsi. Allt från hjärntumör till obalans i något annat organ enligt veterinären. Hon tyckte att vi skulle avvakta och se om hon får fler anfall. Det kan ha varit en engångsföreteelse och vi vill inte slå på stora trumman redan nu. Vi håller ett öga på henne hela tiden och håller tummarna. Idag är hon som vanligt och vi hoppas att det förblir så. Min lilla älskade Alma.

Som om detta inte vore tillräckligt halkade jag på hallgolvet och knockade dörrposten med resultat en ordentlig bula och blåmärke med blodet rinnande intill ögat. Konstigt nog höll mina nya fina glasögon trots att slaget tog precis bakom bågarna. Givetvis slog jag armbågen i golvet så det tjongade om det och orden jag uttalade passar inte i skrift. Jag lovar!

Allt detta hände innan förmiddagen var över och resten av dagen tillbringade jag sittande på golvet studerande min Alma och med insikt om att jag för säkerhets skull inte skulle röra mig för mycket med risk för att både jag och Alma skulle hamna på akuten.

Måtte den här dagen bli bättre.
Ha en underbar dag!
Kram

En härlig dag!

Godmorgon!

En härlig dag var det igår. Sammanlagt var här sju hundar hemma. Ja, just det ja, även tvåbenta vänner var här det ska vi inte glömma. Några av mina bästa vänner som delar mitt intresse för hund så ni kan ju tänka er vad vi pratade om!

Eftersom jag bloggat på morgonen om Fredrik Steens artikel i Hundsport var det så klart på tapeten. Inga höga diskussioner eftersom vi tycker så lika så. Runt omkring oss hade vi sju stycken hundar som alla är uppfostrade eller vad man nu vill kalla det utan "nej", alfarullningar, ryck, slit eller hårda ord. Hur fungerande som helst.

Jag, som vanligt, ägnade en del uppmärksamhet åt hur hundarna pratade med varandra. Hur Doris, som blivit uppläxad av en schappendoes en gång, tog fram sin rasistiska sida och drog de två schappar som kom lite senare över en kam och med hjälp av sin goda vän Vera jagade den av dem som var lite osäker. Jäkla dogs! När hon inte längre hade stöd av lilla V blev hon en fegis igen och ville mest sitta hos matte.

Utöver det så fungerade dessa hundar alldeles utmärkt. Dom fick vara hundar och framför allt fick dom ta plats. Ingen behövde ligga som en staty under kommando för att vi skulle ha lugn och ro. Nej, Doris fick som vanligt sitta på sin stol vid bordet och dela macka med mig. Lite då och då kom en vovve och kröp upp i mitt knä och ville ha en puss av mig och det får dom så gärna göra även om tungkyssen jag fick av Vera var en aning överdriven. Hihi! Jag fick betydligt mjukare pussar av schappen Alize. Åh, så jag njöt av denna dag.

Alla helt ok med att man får lite hundhår i kaffet och tassavtryck på tröjan. Köksgolvet var inte så vackert efter att alla hundarna gått ut och in genom terassdörren men vad gör det. Det finns svabbar. Emellanåt lade sig lugnet och hundarna tog en liten paus och vilade.

Vi pratade som sagt hund det hade nog varit väldigt tråkigt för en som inte är så hundtokiga som vi. Jag undrar om vi pratade om något annat. Jag tror inte det. Åh, vad jag njöt. Jag fick sitta en hel dag (nästan) tillsammans med de bästa vänner man kan tänka sig. Eftersom jag var så upptagen med att prata glömde jag så klart att föreviga detta med kameran. Tyvärr.
Tack mina kära vänner.
Jag älskar er!

Ha en underbar dag!
Kram

Sågad.

Godmorgon!

Hundsport dimper ner i brevlådan och det första som möter mig är en artikel av Fredrik Steen som sågar mig och många med mig vid fotknölarna. Tack för det.

Käre Fredrik.

Jag har sett dig stå i ett hörn på en konferens i Stockholm putande med läppen, tjurig som en liten barnrumpa för att någon haft mage att kritisera dina tvmetoder. Uttalandena du gjorde där var så barnsliga att min aktning för dig sjönk till noll. Jag ska inte sjunka till din nivå men en sak ska du veta: många, många kommer väldigt långt med sina hundar genom att använda sig av, för hunden, rättvisa metoder, utan att använda sig av korrigering i form av "nej" när hunden gör "fel".

Du borde veta att allt hunden gör är rätt ur hundens sätt att se på det. Vårt jobb är att lära hunden att agera enligt hur vi vill ha det. Att använda ord som "nej" och "fy" i det läget är inte rättvist! Det vore som om jag tvingade dig att läsa en manual på kinesiska och bli förbannad när du inte klarar av det. Alltså använder vi inte "nej" i inlärningen. Aldrig! Det är inte rättvist mot hunden. Om hunden inte gör rätt. Träna mer och vid behov ändra din träning. Positivt! Ska man använda sig av bestraffning ska man ha djävligt klart för sig vad man sysslar med! All bestraffning sker på bekostnad av relationen. Hunden kanske slutar för ögonblicket men den har inte lärt sig ett skit! Tro inte att du blir en ledare när du använder dig av bestraffning. Läs något av vad kända forskare som t ex Per Jensen skrivit. Jag tror du behöver det!

Exemplen du tar upp i början är rent ut sagt löjliga.
Exemplet där du säger att hunden aldrig gör rätt ifrågasätter jag starkt. Klart den gör!
Se hunden! Hur stort avstånd måste jag ha till en början för att hunden ska klara av att jobba med mig?

Jag vägrar tro att det enda hundpsykologen sagt är "ingen korrigering, bara belöning". Jag är hundra säker på att dom fått tips och råd för hur dom ska jobba med hunden i övrigt också. Annars är det en riktigt dålig hundpsykolog och det kan man inte såga alla andra psykologer för.

Problemet är att man inte har tålamod. Man vill ha snabba resultat! Om hunden, som du säger, avlivas för att man inte kommit i mål beror inte på att man inte använt sig av korrigeringar! Det beror på att man inte lagt ner tillräckligt mycket arbete för att nå målet!

Jag blir rent ut sagt förbannad när du kallar det för okunskap. Inget kan vara mer fel. De flesta av oss som håller kurser med positiva metoder har ett stort intresse för etologi och håller oss uppdaterade med de senaste rönen för att förstå hunden bättre och därmed kan vi hålla våra kurser i en anda där vi sätter hunden i första rummet. Inte vår bekvämlighet där vi ska ha hunden att fungera som en maskin och inte som den individ den är. Nämligen att den får vara hund samtidigt som den lär sig att fungera i den förvirrande värld dom tvingas leva i. Det kan man om man har tålamodet, är konsekvent samtidigt som man är snäll mot hunden.

Om man stöter på problem, det gör de flesta av oss, måste man analysera och ta reda på varför hunden gör som den gör. Är hunden aggressiv måste man ta reda på varför. Om den "bär sig åt". Varför? Det finns en anledning. Att inte arbeta med anledningen utan bara ta till korrigering är fatalt. Det finns inga snabba lösningar. Det blir på hundens bekostnad och problemet kommer tillbaka. Tro mig!

Lär jag inte mina hundar ett nej då? Klart jag gör! Men jag skulle aldrig drömma om att använda det när jag tränar hunden! Då ska det bara vara positivt. Basta! Jag når mina mål ändå. Om jag gör mitt jobb!!!

Du säger att vi ska sätta oss på skolbänken igen. Kära Fredrik. Det gör vi hela tiden! Har du funderat på att sätta dig själv där? Kanske du kunde lära dig något du också.

Ha en underbar dag!
Kram

Alltid tomte.

Godmorgon!

Lucia. Inte fick jag vara lucia i barndomen inte. Har man råttfärgat hår och glasögon får man vara glad om man får vara tomte eller pepparkaksgubbe. Längst bak i ledet fick man stå och vara nöjd om någon överhuvudtaget såg en bakom alla långa (jag var dessutom väldigt liten) vitklädda tärnor och stjärngossar. Dessutom skulle tomtarna och pepparkaksgubbarna inte sjunga och jag älskade att sjunga! Nej, vi skulle gå omkring och dela ut pepparkakor och vara tysta. Jag sjöng allt lite i smyg i alla fall.

Längst fram stod alltid den söta tjejen med sitt långa blonda hår och vackra krona på huvudet. Den som alla tittade på. Ofta dessutom den populäraste tjejen i klassen. Man skulle ju välja lucian. Som om man behövde ännu en påminnelse om vem som var populärast i klassen. Och sötast.

Bitter? Inte ett dugg men jag hoppas att man gör lite annorlunda idag. När våra barn gick i förskolan fick man vara vad man ville så luciatåget bestod av fem lucior och en massa tomtar faktiskt. Det fanns inga tärnor och inga stjärngossar och det var det sötaste luciatåg jag någonsin sett. Alla sjöng mer eller mindre bra och det var skön musik i mina öron. Man fick göra lite som man ville.

Min revansch kom dock med dottern som blev vald till Lucia i skolan och var den sötaste Lucia jag någonsin sett och som läste en dikt med hög och klar röst.
Då var jag Lucia genom henne. Min tös blev vald av de andra. Min tös var tillräckligt söt för att vara Lucia. Skön revansch för mamma.

Ska man dra på sig en särk, sätta ljus i håret och lussa för hundarna tro? Man kan ju låtsas att dom valt mig. Inte för att jag är lång, blond och söt utan för att jag är deras idol. Kanske.

Ha en underbar dag!
Kram

Slarv.

Godmorgon!

Jag har slarvat. I frysen ligger vildsvinstassar (är det tassar?) rådjursklövar och annat smått och gott. Eller smått vet i sjutton om man kan säga. Vildsvinstassarna är minsann ganska kraftiga. Man funderar på om man egentligen skulle vilja möta en sån här i skogen. Vi har en del vildsvin här emellanåt och de tassar jag har är från ett djur skjutet bara en liten bit härifrån.
Jag funderar faktiskt aldrig över detta även om jag ofta ser spår efter dom i skogen. En enda gång har jag sett rumpan på en när jag varit ute i skogen och vid ett tillfälle hade vi dom på besök här hemma en sen kväll. Vi kunde stå länge och titta på deras lysande ögon och då var dom ganska många.

Tillbaka till mitt slarv. Jag har inte lagt ett enda spår till mina hundar på lääänge. Denna underbara aktivitet för hunden. Jag kan inte skylla på att jag inte har tillräckligt stor skog för att göra detta. Man kan spåra överallt. Även över öppna fält. Det behöver inte vara så anvancerat för att trötta ut nosen på hunden.

Doris är en "slarvig" spårhund. Egentligen är hon inte slarvig hon tar bara spåret så högt hon kan och far hit och dit i spåret. Hon kan även tänka sig att gå tillbaka i spåret ofta för att kolla så det verkligen är rätt. Hon är ganska gullig när hon stannar upp och tittar på mig för att jag ska hjälpa henne. Sötis!

Selma är lite noggrannare men har lite för brått ibland. Det gäller att ducka för alla grenar när hon dundrar fram i skogen. Jag hänger som en slips i linan och ingen hund är lyckligare än hon när hon hittar klöven.

Det var mina två retrivrar. Mina jakthundar.

Därför är det lite pinsamt att den bästa spårare jag har är en liten japansk spets. Alma. Som även är min bästa apportör! Hon är hur noggrann som helst. Går lugnt i spåret med nosen klistrad i marken. Stannar lugnt upp emellanåt för att tömma nosen och missar mycket sällan eller tappar spåret. Sätter sig fint när hon hittat klöven och väntar på belöningen. Hm. Pinsamt Doris och Selma.

Banne mig om det inte är dags att ta tag i detta idag. Har jag tid? Strunt samma. Mina hundar behöver spåra! Jag kommer att ha väldigt trötta och nöjda hundar när dagen är slut idag för nu ska det tinas klövar. Undrar om jag har en flaska blod i frysen också?

Ha en underbar dag!
Kram

Nuet.

Godmorgon!

Det är söndag men det har egentligen ingen betydelse just nu eftersom jag är ledig och börjar redan tappa vilken veckodag det är. Eftersom mannen är hemma så är det helg fortfarande. Och just det. Jag ska ju jobba lite idag!
Eller jobba och jobba. En träff med trevliga människor som ska få lite hundträning men vikten lägger vi nog mest på fikan och de nybakade lussekatterna. Vi ska prova lite ny träningsteknik och prata hund. Det blir så roligt så.

Jag tänker sitta läääänge och äta frukost idag. Söndagar är till för det. Hundarna har förmodligen en annan åsikt men det struntar jag i just nu. Jag har det väldigt skönt här vid frukostbordet och tänker dra ut på det så länge jag vill.

En sak jag behöver lära mig är att vara i det absoluta nuet. Precis som hundarna är. Tänk så underbart att vara absolut närvarande i nuet. Att inte alltid tänka på vad man ska göra sen. Sitter jag med en god kopp te och lyssnar på radion borde jag inte tänka på allt jag måste göra sen. Jag tränar mig själv i detta men kan erkänna att det går ganska dåligt. Här har vi mycket att lära av hunden. Förenkla livet lite genom att leva i nuet. Det ögonblick som är just nu.

Vad gör jag då? Sitter och tänker på allt som måste göras i veckan. En vecka som är fylld av måsten. När man då tycker att allt känns lite övermäktigt just nu kommer stressen smygande. Man borde göra som kineserna och emellanåt sätta sig ner och vänta på sin själ.
Lite österländsk filosofi är inte så dumt. Dottern, som har ett väldigt stressigt jobb, börjar dagen med yoga och klarar dagen utan att få gråa hår i sitt långa underbara hår. Man kanske skulle prova det. Eller kanske inte. Med min koordination hade jag förmodligen flätat in mig in någon konstig position och sen inte kommit loss igen. Filosofin lockar mig dock.

Sen är man olika. Jag stressar om jag har ett par saker inplanerade för dagen medan andra kan ha hur många bollar i luften som helst utan att få dom i huvudet. En kär vän och kollegas kalender hade, om det vore min, försatt mig i panik och en bädd på psyken men hon klarar det galant. T o m funkar bäst om det är så. Inte jag! Ändrar sig min inplanerade dag genom att något oförutsett händer går övertrycksventilen i mitt huvud och all ånga pyser ut och jag blir passiviserad som en sengångare.

Med andra ord är jag inte stresstålig. Jag funkar bäst om jag avsatt tid och noga fört upp det på agendan. Betar av sakerna en efter en och inget oförutsett händer. Jag vill ha en vecka på mig när något ska inplaneras. Minst! Jag vill också ha fullständigt klart för mig vad jag ska göra. Allting ska vara klart. Inga lösa trådar får finnas. Inga överraskningar.
Jag kan vara spontan. Jodå, bara det är planerat. Hihi!

Nu ska jag planera för kvällen. En planering som vi förmodligen inte kommer att använda men jag måste ha den. Att gå ut och ställa mig på träningsplanen utan att ha planerat varenda övning vore helt omöjligt för mig. Sen att det som sagt sällan blir som jag planerat är helt ok. Det blir bra träning för mig i att vara spontan.

Ha en underbar dag!
Kram

Snart jul?

Godmorgon!

Julen närmar sig och jag är säker på att den kommer att överrumpla mig som vanligt. Alla som känner mig vet att jag inte är någon pysselmänniska och att julpynta drar jag så länge jag kan på för att slippa. Det är inte så att jag inte vill ha tomtar och änglar lite överallt men det är så förbaskat jobbigt att få dit dom! Jag springer omkring och slänger upp tomtar lite här och lite där och sedan kommer pysselmaken och hänger upp sina fina grenar med lampor i över köksbordet, knäckebröd med fina sidenband och allt blir så fint så.

Jag avundas dom som gör fina pepparkakshus. Om jag skulle ge mig på det skulle det förmodligen se ut som en rivningskåk. Mina klänetter ser ut som trädstammar på stranden vridande sig hit och dit. Dom smakar gott men ack som dom ser ut.
Pepparkakorna blir alldeles för tjocka eller så får jag inte upp dom från bakbordet med följd att bocken ser ut som en gris och tomten ser ut som en annorektisk fotomodell.
Dom senaste åren har jag lagt över detta hantverk på maken för då blir det både gott och snyggt.

En sak är jag dock lite stolt över. Min julgran. Den är viktig. Det ska stå en gran på gården som lyser upp i vintermörkret och givetvis en gran inne. Granen inne ska vara symmetriskt klädd. Om jag får bestämma. Det får jag numera sedan barnen flyttat hemifrån om inte dottern hinner hem för att göra det. Om jag hinner göra det blir det enbart röda kulor och massor av glitter. Så fin så!

På julafton går jag omkring i mitt röda julförkläde och ser hur julig ut som helst. Alla tomtarna är på plats, glöggen värmd till Kalle Anka börjar, julklapparna är inslagna och rimmade och i ugnen står köttbullarna och prinskorvarna på värmning. Julskinkan luktar gott på köksbänken. Sillburkarna är fint invirade i folie med röda rosetter och i dörrgångarna hänger apelsiner med kryddnejlikor och luktar gott även dom.

Det mesta är dock makens förtjänst som blir som ett litet barn varje jul. Han pysslar och lackar julklappar. Hämtar granris i skogen. Rullar senap till halva släkten. Med glittrande ögon sitter han sen där och myser. Det är tur att han är som han är. Annars hade det nog inte blivit så mycket jul här hemma. Eller jo, kanske, men lite annorlunda hade den nog blivit. Lite enklare. Det är tur att han är som han är för jag myser även jag när allt är färdigt.

Ha en underbar dag!
Kram

Smart!

Godmorgon!

Idag hade matte tänkt att skriva en massa kloka saker om hur vi hundar kan lära oss saker som inte andra djur kan. Inte ens vargen. Men hon klagar över den dagliga huvudvärken hon har just nu så jag får väl säga något smart istället.

Jo, jag är smart! Det säger Per Jensen och han har väldigt klart för sig. Det säger matte och jag tror alltid på matte. Matte ligger i sängen på kvällarna och läser hans bok och tittar på mig med en större och större respekt för varje kapitel hon läser. Det är bra för jag förtjänar all respekt jag kan få.

Visste ni att jag kan lära mig ord utan att någon människa lär mig dom. Genom att jag precis som ett barn lyssnar, associerar och kopplar ihop ljudet med företeelsen. Det är därför jag vet att det är dags för promenad när matte säger "ska vi gå ut?" även innan hon har rest sig upp och går mot dörren. Eller att det är dags för mat när hon sitter vid köksbordet och säger till husse "jag kanske skulle ge hundarna mat". Ordet "mat" har jag lärt mig alldeles själv.

Jag kan även följa en riktning genom att matte pekar på en sak. Det kan inte andra djur. Inte ens vargen eller schimpansen. Jag kan t o m följa en blick och förstå att jag ska gå i den riktningen. Jag är en mästare på att läsa kroppsspråk. Jag kan lära mig "räkna" genom att noga titta på människans kroppsspråk när jag ska sluta slå med tassen efter att matte sagt att jag ska räkna till tre. Människan gör, utan att själv tänka på det, en t ex liten, liten förskjutning av kroppen när jag närmar mig antalet tramp jag ska göra. Då tror dom att jag kan räkna när jag egentligen bara kollar min människas rörelse. Smart va? Egentligen skulle jag inte berätta hur jag gör. Ni får gärna tro att jag kan räkna. Det höjer bara min status ännu mer.

Jag har numera ett betydligt mer avancerat språk och uppfattningsförmåga än min anfader vargen och det beror på något som heter domesticering. Människan har genom avel på hundar som är duktigast på att samarbeta gjort att vi hundar idag inte är så lika vargen på mer än ett sätt. Så att säga att hunden är en varg rakt av är idag inte sant. Visst finns det en varg i mig. Kolla mig när jag jagar t ex. Men jag har lärt mig att göra saker som vida överglänser vargen vad gäller samarbete, klura ut saker osv och framför allt läsa människans kroppsspråk och även talspråk.

Jag är alltså smart. Det visar väl om inte annat att jag kunde skriva dagens blogg! Matte kan sitta där och gnälla över sin huvudvärk jag kan säkert fixa det som behöver göras idag. Jag är ju som sagt så jäkla smart!

Ha en underbar dag!
Kram

Hundmöte

Godmorgon!

Hade inte tänkt att fortsätta den lilla debatt det blev efter mitt förra inlägg om det tråkiga hundmöte jag hade häromdan men jag kan nog inte låta bli i alla fall.
Jag hjälper mer än gärna till vid ett hundmöte om jag ser att den andra hundägaren har problem med att hålla sin hund genom att jag går på ett annat håll om det är möjligt. No problem.
Dock kan jag bara ta ansvar för mina egna hundar! Man kan inte lägga över ansvaret för sina egna brister, oavsett anledningen till att min hund inte klarar att möta andra hundar, på den mötande hundägaren. Det är att begära för mycket av sin omgivning.

Jag har full förståelse för att det är väldigt jobbigt om man har problem. Hunden måste ju ut på promenad ändå. Vad jag kan göra är att hjälpa till genom att ha kontroll på mina egna hundar så att den som har problem tryggt kan passera med sin hund. Precis det hade jag för övrigt vid det tråkiga hundmötet!
Mitt humör brast, ja, det erkänner jag, men jag blev utskälld trots att jag gjorde vad jag kunde för att damen i fråga skulle kunna passera genom att jag hade full kontroll över mina hundar. Det är vad jag kan göra! Där slutar mitt ansvar! Banne mig!

Hundmöte ja. Det är något som många som kommer på kurs till mig har problem med. Det är allt ifrån hundar som skäller som galningar på andra hundar till hundar som gör regelrätta utfall mot andra hundar. En del vill ha snabba lösningar på problemet och det finns inte! Man måste jobba med anledningen till att hunden beter sig som den gör. Kopplet är en stor bov i dramat här. Hundarna tvingas mötas på ett för dom onaturligt sätt. Ofta rakt mot varandra! Det skulle dom inte göra om dom vore lösa. Gå i en båge vid mötet om det är möjligt och det blir genast lättare för hunden.

Jobba med orsaken till att hunden gör som den gör. Sätt inte på den Ceasar Millan halsband eller andra obehagliga saker som orsakar smärta. Det gör saken bara värre. En mötande hund blir då betingat med smärta och det löser inte problemet. Här är positiv förstärkning enda sättet anser jag.

Börja belöna hunden på ett avstånd innan din hund går in i blockering. Då är det försent. Så fort hunden ser den andra hunden börjar man belöna och belöna och belöna. Så länge hunden håller sig lugn belönar man. Om mötet går lugnt till kommer en jackpot direkt efter mötet. Jätteduktig! Börjar hunden i något läge hetsa upp sig använd dig av bågen.

Jobba med "skvallerträning". Belöna hunden varje gång den tittar på en annan hund. Klicka och belöna direkt när hunden tittar. Var noga med att hunden inte är upphetsad när belöningen kommer. Efter en tids träning kommer hunden att ta kontakt med dig för att få en belöning när den ser en annan hund. Då kan man lugnt passera den andra hunden medan din hund har kontakt med dig. Tryggt!

Sen får man inte glömma att det finns massor av anledningar till att min hund inte klarar möte med andra hundar. Smärta kan vara en anledning. Har hunden ont någonstans kan ett möte med annan hund vara jobbigt för den. Smärtkontroll hos veterinär.
Min hund kanske har dåliga erfarenheter av andra hundar. Har den blivit attackerad vid något tillfälle är det inte konstigt att den använder sig av aggression för att hålla den andra hunden på avstånd. Jobba med att förändra hundens inställning till andra hundar.
Är hunden allmänt osäker kan även det göra att hunden far ut av ren rädsla för den andra hunden. Jobba med att höja hundens självkänsla.
Listan kan göras lång och jag har säkert glömt något.
Viktigast av allt. Se till att hunden har fullt förtroende för att du har koll på läget! Var en trygg koppelhållare! Sträck på dig! För att kort återgå till damen på Revinge så talade hon om för sin hund att här var det fara på färde. Hon hade inte kontroll så då måste hunden ta allt ansvar. Med tanke på ovanstående vet jag inte varför hunden betedde sig som den gjorde men vi måste alltid vara den som har koll på läget oavsett varför hunden inte klarar att möta andra hundar.

Jag har själv en väldigt osäker hund i min Selma och jag hjälper henne bäst genom att vara just en trygg matte som har koll på läget. Vi har inga problem med att möta andra hundar trots hennes osäkerhet. Om dom inte går fram till henne bryr hon sig inte om dom för jag har koll på läget. Det enda ansvar jag lägger på den mötande hundägaren är att dom har kontroll på sin hund! Min hund och hennes osäkerhet är mitt ansvar!

Ha en underbar dag!
Kram

Mitt ansvar och andras.

Godmorgon!

Lägg inte över ditt ansvar som hundägare på andra!
Ett hundmöte igår på Revinge som i mitt tycke gick superbra uppfattades av den mötande hundägaren helt annorlunda och jag säger bara: lägg inte över ansvaret för hur mötet ska gå till enbart på den andra hundägaren. Så här gick det till:

På hedarna i Revinge springer mina hundar lösa och har hur roligt som helst. Låångt bort ser jag att en dam kommer gående med en stor svart hund och trots att mina hundar var långt ifrån hennes skriker hon hysteriskt att jag ska kalla in mina hundar. Ok. Detta har jag lite förståelse för. Hon kan inte veta om jag har kontroll på mina hundar. Doris, som vanligt lite för långt bort från mig, kommer klockrent på min inkallning och vänder låååååångt innan hon är framme hos tanten med hund och jag ser att hon har svåra problem med att hålla sin hund. Han var upphetsad till tusen. Selma som inte ens gjorde en ansats att lämna mig kopplade jag direkt. Doris kommer till mig och jag kopplar även henne. Alltså var det i mina ögon inga problem. Tvärt om. Mina hundar sprang inte fram och kom direkt på min inkallning. Jag var mycket nöjd med mina hundar och gick glad i hågen ner till vägen för att gå vidare och då mötte vi tanten (hm, var nog i min ålder) med hunden.

Döm om min förvåning när hon börjar råskälla för att jag haft mina hundar lösa. Va? säger jag. Här finns inga regler om att inte man får ha hundarna lösa. "Nej, men min hund blev galen när han såg dina lösa hundar säger hon!!!" Nu kröp mitt gamla hetsiga humör fram och jag var inte trevlig kan jag säga. "Jag kan väl för fan inte hjälpa att du inte kan hålla din hund! Skaffa en mindre!" Mina hundar skötte sig exemplariskt även i själva mötet och stod lugnt vid min sida medan tanten hetsade upp sig mer och mer. Hennes hund blev så klart inte lugnare av detta. Hon tyckte att jag skulle gått ett annat håll för att hon hade problem med att hålla sin hund!!! Ja men för fan! Jag ska väl inte ta ansvar för hennes hundägande!
"Idiot" sa jag bara till slut och gick vidare med mina, för dagen, väldigt duktiga hundar. Direkt efter släppte jag mina lösa igen och dom tittade inte ens åt hennes håll. Dom hade inget intresse alls för hunden. Hon ska inte bestämma om jag ska ha mina lösa eller inte. Lite skadeglad var jag över att mina skött sig så bra medan hennes hund uppenbarligen behövde gå en kurs tillsammans med sin i mitt tycke idiot till matte.

Man kan inte lägga över ansvaret på andra hundägare. Jag har full förståelse för att man kan ha problem med sin hund. Det är det många som har och mina sköter sig inte alltid så här bra men det är mitt ansvar inte andras. Hon gjorde så många fel så det får knappt plats i en bok. I en annat läge kunde jag ha gett henne en del tips på hur hon ska förändra detta så att hon slipper bli hysterisk när hon möter andra hundar men här ville jag mest ge henne på käften. Hon lade över hela ansvaret på mig.

Förutom denna incident hade vi en underbar stund på Revinge där hundarna var lösa och höll sig i närheten av mig hela tiden. Doris checkade in emellanåt hos matte och var glad och samarbetsvillig. Med andra ord lyckades tanten med hund inte förstöra hela utflykten. Däremot sabbade militärerna på regementet slutet av rundan genom att sätta igång en skjutövning och min skotträdda Selma försattes i ett tillstånd som var väldigt nära panik så då gick vi till bilen och åkte hem. Trots allt nöjda och trötta efter en stund på ett Revinge med blek decembersol och härlig luft.

Ha en underbar dag!
Kram

Tråkiga pauser.

Godmorgon!

När våra barn var små läste vi ofta Alfons Åberg för dom. I en av böckerna har Alfons och hans pappa tråkigt och farmor säger "det är bra att ni har tråkigt!" Det är så sant så.
För att uppskatta de roliga stunderna måste man ha lite grå vardag emellan.

Detta gäller även för våra hundar. Hur ofta har jag inte fått höra hur lyckligt lottade mina hundar är som får springa fritt ute på enorma beteshagar och skogar varje dag. Just det! Varje dag! Det är inte någon extra krydda i deras vardag. Det är den grå vardagen för dom. Nu tror jag inte att hundar behöver lika stor variation av tillvaron som vi. Mina hundar uppskattar säkert att få ha den frihet dom har till vardags men även jag måste göra andra saker för att dom ska få en varierad tillvaro. I mitt fall blir det en runda in till byn för en promenad på gatorna där eller en runda till havet där man visserligen också får springa fritt men där man emellanåt möter andra hundar och människor. Något vi aldrig gör på rundorna här hemma. Nyttigt!

Detta kan vi ta med oss in i själva träningen också. Genom att se till att själva träningen är det som är det lilla extra och pauserna är den lite grå vardagen. Om pauserna är det som är kalaset hur motiverad blir hunden på själva träningen då? Vi avbryter visserligen träningen för lite rolig lek ibland och det är nödvändigt för att hunden ska få rensa huvudet lite men om vi gör pauserna lite tråkiga blir hunden betydligt mer motiverad på att jobba.
Sen kan man även använda pausen till en belöning för att hunden jobbat bra. Om nosa i marken är en sak som hunden älskar varför inte använda det som belöning? Jobba - varsågod och nosa!
Hund som är svårmotiverad? Hitta det som motiverar din hund till att jobba. Det gamla tjatet: vad tycker din hund är en belöning? Är det en bit godis? Är det att få leka med en annan hund? Är det att få gå och nosa? osv.... Det är alltid hunden som bestämmer vad som är en belöning. Tycker den inte om oxfilé kan jag stå där med min fina köttbit och vifta. Hunden ser det inte som en belöning trots den dyra prislappen.

Men åter till dagens fundering. Om vi gör pauserna för roliga finns risken att hunden tycker träningen är tråkig. Pauserna är ju så mycket roligare! Har man en hund som inte vill ta spontan kontakt med mig kan man använda sig av detta. Vill du inte hålla kontakt med mig så blir det trååååkigt! Bind upp hunden i ett träd och låt den stå där och ha tråkigt. Hund tar kontakt. Gör en enkel övning. Bara en upprepning! Paus. Efter hand kommer man att kunna öka tiden hunden jobbar när hunden förstått att det lönar sig att hålla kontakt annars blir det tråkigt. Se till att belöningen blir uppskattad av hunden när den jobbar bra och se till att det blir väldigt trist om den inte bryr sig om dig.

Nu har jag inte själv detta problem eftersom mina för det mesta älskar att jobba. Om dom av någon anledning inte vill struntar vi bara i det. Då gör vi det en annan gång. Det kan jag göra eftersom dom för det mesta hoppar av glädje när jag tar fram godisväskan för att vi ska jobba. Alla kan ha en dålig dag då man inte mår så bra eller helt enkelt inte har lust. Det tycker jag även hundar kan få ha.

Ha en underbar dag!
Kram

Utmaning.

Godmorgon!

Utmaningar kan vara roliga och dom kan vara väldigt jobbiga. När det gäller hundar är det skitkul. Kanske inte så kul om det är en aggressivitet med i leken men annars går jag ordentligt igång av utmaningar.

Jag har nu fått en utmaning i form av en stooor vovve som har lite svårt att hålla kontakt med husse och matte. Rasen är självständig och ska i stort sett inte göra annat än ligga på gården och vakta. Men. Visst sjutton ska det gå att få honom att spontant ta kontakt med sin ägare. Han är världens snällaste och goaste hund. Underbar. Men han klarar sig alldeles utmärkt själv. Det finns verkligen ingen aggressivitet här. Trots att andra hundar säger till honom på skarpen när han kommer dönande bara hoppar han omkring av glädje. Helt oberörd över att den andra inte vill leka. Inte svarar han inte. Jo, med glädjeskutt. Det är mycket hund som glädjeskuttar så husse får allt hoppa med han också. Han har inte mycket att välja på.

Ägarna är väldigt engagerade och tack och lov helt emot att ta till hårda metoder för att få denna stora hund att funka. Det hade varit helt fatalt och farligt. Denna härliga hund vill man inte bli ovän med! Nu är risken som sagt obefintlig för han är snällheten själv. Jag har kommit att älska denna ursöta hund. Som tur är ska dom fortsätta gå kurs hos mig så jag slipper ta till lipen när jag ska säga adjö för denna gång.

Problemet med att han inte tar kontakt är som sagt en utmaning. En utmaning jag mer än gärna tar tag i. Tar jag hunden funkar det klockrent en liten stund sen tröttnar han även på mig. Jag har lite svårt att ta över honom i träningen för jag har helt enkelt inte muskelkraften. Jag far som en vante efter honom när han går iväg. Han behöver inte ens anstränga sig för att jag ska kana med. Han bara går. Underbara hund.

Hur ska jag nu lösa detta? Ja, det funderar jag mycket på. Variation på belöning är ett sätt som vi nog kommit på. Lek för att få igång honom. Mycket korta pass. Hålla inne belöningen lite, lite så han får jobba mer för kontakten. Egentligen inget annat än det jag skulle föreslå till alla som går kurs men här har vi en gosse som inte riktigt svarar på de saker som brukar funka på de flesta. Utmaning.
Jag får fortsätta att fundera och jag är säker på att vi kommer fram till en lösning.

Ha en underbar dag!
Kram

Fobier.

Godmorgon!

Oj, vad det var svårt idag. Att samla tankar som sen ska ombildas till ord. Huvudet surrar av saker jag vill skriva om men fingrarna lyder liksom inte. Skärp dig nu! Det här är ju en av dagens roliga stunder! Har man inget liv om man tycker att skriva blogg är en höjdare?

Jodå, jag har ett liv. Ett vanligt liv. Alla som känner mig vet att jag verkligen inte är någon jägare. Om nu människor kan delas in i kategorier på det viset. Jägare och farmare. Jag söker inte äventyren. Ett av mina stora vågade händelser i livet var att flytta från stan ut på landet. Bort från bekvämligheten av att ha nära till allting. Mycket vågat enligt mina mått mätt. Jag kände mig som en upptäcktsresande i en djungel av kannibaler när det begav sig. Jag mår bäst när det inte händer för mycket saker jag inte kan kontrollera.

Jag är rädd för att åka båt. Jag är flygrädd. Jag har höjdskräck. Om jag ska åka på semester kollar jag först vilka farliga djur som finns på destinationsmålet. Hur många som åker till Grekland vet att dom faktiskt har en orm där som är farlig? Nåja, den är inte farligare än vår huggorm men ändå! Skillnaden är att jag kollar upp såna här grejor. Då trotsade jag mina fobier och åkte i alla fall. Jag överlevde!
Även flygresan överlevde jag. Dom flesta gör det.

Jag är en mycket medveten hypokondriker. Inte på det planet att jag inbillar mig mina sjukdomar men om jag får ont i huvudet under en längre tid så är jag övertygad om att jag har en hjärntumör. Jag kan hela medicinska uppslagsboken utantill för jag måste ju ha koll på alla sjukdomar om jag nu skulle drabbas av t ex ont i magen. Sen att jag faktiskt har drabbats av de mest konstiga saker som t ex människans version av mul- och klövsjukan eller en hudsjukdom som ställde till det under en lång tid för att jag inte tålde att duscha så mycket som jag gjorde ger bara vatten på min kvarn. Eller som nu när man går och kollar sin syn och det inte bara behövs starkare glasögon. "du har början till starr!" Förstår ni vad jag menar? Är jag verkligen hypokondriker?? Jag bara undrar.

Min flygrädsla då. Jo, om något plan blir kapat eller störtar kan man ge sig sjutton på att det blir just det planet jag sitter i. Tro mig eller......? Det hjälper inte att alla säger att de flesta plan både kommer upp och ner säkert. Om det jag sitter i störtar hjälper ju inte det att alla andra kommer fram som dom ska. Vad gnäller alla för? Jag flyger ju! Även om jag är på gränsen till panik hela tiden. Jag gör det! Trotsar min övertygelse om att det ska gå åt helvete. Det värsta jag varit med om var när vi mitt i natten flög rakt igenom ett åskväder och oh, my god!!!! Det är inte naturligt att vi ska hänga där uppe. Då hade vi haft vingar!

Varje dag gör jag det farligaste man kan göra. Jag kör bil! Utan vare sig rädsla eller panik. Där har jag någorlunda kontroll. Även om jag inte kan kontrollera alla andra idioter som sitter bakom ratten runt om mig. Jag är givetvis bättre än alla andra på att köra bil. Hm.

Min höjdrädsla är inte logisk. Den är ofta inte det men den är verklig för mig. En köksstege kan försätta mig i ett paniktillstånd. Sonens trappa i hans hus kryper jag baklänges ner för. Balkonger undviker jag. Om man tar en flygscen på någon film jag sitter och tittar på blundar jag. Trots det har jag åkt linbana i alperna!

Är jag då en tragisk människa som borde fokusera på roligare saker än att vara rädd för löjliga saker? Nejdå, det är jag inte. Jag har faktiskt en stor skopa humor när det gäller mig själv. Det är lite kul att driva med sig själv. Jag har roligt åt alla mina fobier.
Men tro mig. Dom är verkliga.

Ha en underbar dag!
Kram