Väder och jobb.

Godmorgon!

Det är kallt och i motsatt till resten av Skåne så har vi snö. Vi bor på den plats i Skåne där det alltid är "mest" väder. Om det snöar så är det här det blir värst och om det är varmt så är det varmast här. Bra eller dåligt? Tja, det beror på hur man ser det. Tycker nog att det är betydligt trevligare med lite snö än den skit hundarna drog med sig hem när det var regnigt och dyngan stod upp till anklarna.

Skulle jag prata väder idag? Nja, det var nog inte meningen men eftersom jag inte kommer på något att egentligen blogga om idag så låter jag fingrarna bestämma vad det ska stå här.
Jo, jag kan ju berätta att föreläsning är bokad i maj med etologen Per Jensen och veterinär Mörner. Tjoho, det kommer att bli så kul! Föreläsningen arrangeras av en hundskola i Helsingborg som även arrangerade förra föreläsningen jag var på med Björn Forkman.
Vilken frukost och fika vi fick! Föreläsningen hålls på Scandic Hotel och vi fick full hotellfrukost och som vi åt! Fikan var lika fantastisk med små bakelser som var himmelska!
Man behövde knappt köpa någon lunch för man var mätt hela dagen på frukosten. Föreläsningen var väldigt intressant och jag förväntar mig inget annat denna gången heller. Per Jensen är en bra föreläsare och även om han nog inte kommer med så mycket nytt för mig eftersom jag läst hans nya bok två gånger så lär man sig alltid något och man får sitta bland hundälskare en hel dag.
Förhoppningsvis får jag flera av mina bästa vänner med mig så det kommer att bli en härlig dag. Underbart! Attans att jag måste vänta ända till maj.

Idag står det jobb på schemat som vanligt. Doris får vara hemma och vila och jag får köra utan hund. Det gillar jag inte alls men hon var så skön igår. Glad och samarbetsvillig så jag vill inte förstöra det genom att låta henne jobba för mycket. Jobb en dag och en dags vila är nog lagom för henne. Det var kallt igår och jag fick skicka hem en hund som inte mådde så bra. En kom inte på grund av trötthet. En gick hem tidigare på grund av hälta. Dom som höll ut tills det var slut jobbade helt fantastiskt som vanligt. Min måndagsgrupp är helt underbara. Det är nästan så man längtar efter måndagar. Nu behöver jag inte göra det för alla mina grupper är lika sköna den här omgången. Det är med andra ord roligt att jobba!
Nu ska jag pilla lite med planeringen eftersom jag måste jobba om den lite varje vecka för att det ska bli en liten utmaning. Vi måste ju hålla igång i kylan. Ingen dötid här inte!

Ha en underbar dag!
Kram

Söndag på IKEA.

Godmorgon!

En god vän inspirerade mig häromdan att åka till IKEA och småshoppa. Sagt och gjort. Igår tog jag en av sönerna med mig och begav mig dit. Jag har inte varit så många gånger på det "nya" IKEA så som vanligt irrade jag runt och hittade varken hit eller dit. Jag visste att det var en bra idé att ta med sonen så han kunde leda mig rätt i gångarna. Nu kan man ju tycka att även jag borde fixa detta med tanke på att det bara är att följa pilarna i golvet men så enkelt är det inte. Vad som slog mig var att alla ser ut som en skock får som med mer eller mindre tom blick gör just detta. Följer pilarna.

Jag, som vanligt ute efter saker jag kan använda på kurserna var ute efter att utöka mitt förråd av musmattor och för fem kronor styck kan man vara generös när man väljer antalet man ska inhandla. Det gällde bara att hitta dom! Sonen, en resursfull man, ville inte som jag ge upp efter en stund och ropade över folkvimlet, "follow me!" grabbade tag i en gulklädd fåraherde och fick direktiv på hur vi skulle ta oss dit. På andra sidan varuhuset! Alltså skulle vi ta oss motströms för att komma dit. Vi var de enda som gick på det hållet! Hela vägen! Är det ingen som vågar gå mot pilarna på IKEA??

Här hade ett par rullskridskor varit på sin plats. Det är helt otroligt så långt det är mellan in- och utgång! Vi kämpade oss dit och jag konstaterade att jag fått dagens promenad. Utan hundar! Händer aldrig! Vi hittade våra musmattor och jag fyllde kassen som jag hängt över axeln på sonen. Man ska väl ha någon nytta av sina barn! I kassen stoppades även tre saxar för nio kronor! Tre för nio! Om dom håller en vecka så är det vinst bara det. Hur sjutton kan man sälja tre saxar för nio kronor? En ny lampa till grovköket som sonen bestämde skulle vara lila slank också ner. Billig även den. Återanvändbara plastpåsar med förslutning fick mig att må bra i miljötarmen. Några kökshanddukar fick även dom följa med. I sista stund hittade jag en massa stapelbara plastmuggar som jag genast fick en bild i huvudet av hur hundarna staplar i varandra. Mycket användbara. Nu var jag nöjd och det var dags att ta sig ut ur detta enorma varuhus. Lång promenad bara det.

Vi kom så småningom ut från varuhuset och hittade vår bil som vi ställt i garaget. Jag svängde ut galant utan att köra fel någonstans och styrde bilen mot........Vellinge! Jag bor i Hörby! Dessutom upptäckte jag inte att jag körde motsatt håll förrän jag var i just Vellinge. Sonen var strängt upptagen av sin Iphone och lade inte märke till att hans virriga mamma som vanligt snurrade till det. Jag jobbar på Svågertorp! Jag kan Svågertorp. Trodde jag.
Med skammen rodnad på kinderna svängde jag runt i Vellinge och påbörjade färden hemåt istället.
Var höll pilarna hus? Dom som skulle leda mig hem!

Ha en underbar dag!
Kram

Ännu en gång!

Godmorgon!

Läs detta först!

http://hd.se/hoganas/2012/01/28/rottweiler-bet-ihjal-lasse/


Debatten är bitter på flera ställen här på nätet. Vad som slår mig är att ingen är på den "drabbade" hundägarens sida. Det är inte jag heller. Alltså finns det en mängd människor som faktiskt inte ser alla rottweilers som potentiella mördarhundar. Framför allt är jag inte på journalisten som skrivit artikelns sida! Det är som vanligt vinklat ur det vanliga tröttsamma "mördarhunds"sättet. Jag är så trött på det.

En sak som jag inte riktigt förstår i detta är varför rottweilerägaren släppte sin hund. Ja, man ska släppa hundarna så dom kan försvara sig om dom blir attackerade men var det så? Om jag förstår saken rätt höll russeln ett visst avstånd när rottweilerägaren släppte sin hund. Russeln hade kanske inte gjort mer. Han stod ju faktiskt med en rottweiler i kopplet betydligt större än en russel! Varför inte avvakta lite och se vad som händer?

Oavsett vilket så är det inte det jag blir irriterad på utan det sätt man vinklat artikeln. Som vanligt är det synd om någon som fått sin hund dödad och det är det så klart men det var ju för sjutton dom som felade! Dom hade inte kontroll på sina hundar och trots detta anmäler man den andra hundägaren. Hade tongångarna varit demsamma om det varit en golden som bitit. Eller hade man då avskrivit det som en tragisk händelse?

Nu var det en "mördadhund" och genast tar man chansen att skrika "bloody murder" för att få en bra artikel som håller liv i den orättvisa debatten om dessa hundar.
Som vanligt vet vi inte hur det här egentligen gick till. Man ska ju ha en bra story.
Det viktiga var att få fram att rottweilern var en farlig hund.
Om detta vet vi ingenting. Hade inte rottweilerägaren kontroll på sin hund trots att den var kopplad? Om detta vet vi ingenting. Vem flög på vem först? Om detta vet vi ingenting.
Det är mycket vi inte vet någonting om för vi var inte där. Vi har bara fått en story serverad om ytterligare en livsfarlig hund och det var inte russeln enligt journalisten. Jag har träffat en hel del hundar i mitt jobb och jag har träffat betydligt fler "farliga" russlar än rottweilers.
Men dom är inte med i debatten över "farliga" hundar så då måste det så klart vara rottweilern som är boven här. *ironi*

Jag blir så trött.

Ha en underbar dag!
Kram

Älgar!

Godmorgon!

Vi har de senaste åren inte haft några älgar här hemma och jägarna fick lägga jakten på is och där har den legat i ganska många år nu. Inga älgar behöver sätta livet till och jag slipper möta dessa ståtliga djur på mina promenader. Men nu har det tydligen vänt.
Jag sitter i godan ro och dricker mitt morgonkaffe i sluttningen av en backe. Selma står uppe på backen och småskäller på ett sätt jag inte känner igen. Nyfiken reser jag mig och går upp på backen. Döm om min förvåning när jag i skogslinjen ser åtta älgar som majestätiskt "älgar" längs stengärdet. En tjur, två kor och förmodligen fjorårskalvar blandat med årskalvar.
Detta är tydligen extremt ovanligt. Inte ens mannens arbetskamrat som är jägare har sett så många på en gång. Åh, om jag bara hade tänkt på att ta upp kameran. Jag är värdelös på detta!
Vad Doris gjorde? Ingenting! Hon tror nog älgar är hästar och dom bryr man sig inte om. Långlinan var på så det var ingen fara i vilket fall som.

Dagen fortsatte i djurens tecken. I väggarna höll mössen koncert och på kvällen jagade Doris upp en katt som råkade komma i vår väg i ett träd.
Det är som ett zoo här hemma!

Ha en underbar dag!
Kram

Doris upprop!

Godmorgon!

Livet har tagit en obehaglig vändning för mig. Jag gör härmed ett upprop för en styrkedemonstration med hjälp av alla mina vänner där ute!
Vi måste ena oss mot dessa onda krafter som intagit min tillvaro.
Vad? Det ska jag förklara.

Jag har alltid sprungit. Jag menar verkligen sprungit! mig igenom livet. Matte säger att det inte är bra!? What? När man är ute i det fria ska man väl för sjutton röra på sig. Det har alltid varit ok innan men nu helt plötsligt säger matte alltså att det inte är ok.
Nu ska man behöva släpa på en lång djävla lina var man än ska. Jag gör vad jag kan för att det ska bli så jobbigt som möjligt genom att se till att den fastnar överallt och därmed trötta ut matte så hon tar av den igen. Hon verkar vara betydligt uthålligare den här gången. Ja, vi har gjort det här förr och då vann jag! Denna gången ser det mörkt ut. Hon har en väldigt bestämd min när hon sätter på linan innan vi går ut och eftersom jag har alldeles för lite att säga till om här hemma så är det bara att acceptera.

Allt detta bara för att jag jagade en bil. Det kan ha att göra med att jag även brukar springa lite för långt ifrån matte när vi är ute. Hon är ju så långsam! Hon får väl springa lite fortare så hon hänger med! Kom igen matte! Livet leker! Häng på vet jag!
Någon enstaka gång tar hon av linan och då tror man att det är fritt fram. Ack, nej! Då ska man göra det ena efter det andra. Då ska man leka med henne. Man ska sitta fint och vänta. Man ska träna säger hon. Vadå? Allt det där kan jag redan. Jag viftar på svansen för att hon ska tro att vi har jätteroligt tillsammans och att jag därmed har lärt mig att hålla mig lite närmare henne och så kanske linan försvinner. Hon är uppenbarligen inte så lättlurad för ännu har det inte funkat.

Jag har blivit lite besvärlig hemma nu. Jag får ju inte springa så mycket som jag är van vid och det kliar i benen att få sträcka ut läääänge över vidderna. Matte påstår att det kommer att gå över men jag undrar jag. Under tiden har klickern (den gillar jag förstås) kommit fram betydligt mer. Jag ska tänka mer säger hon. Hon vet väl inte hur mycket jag tänker. Massor. Jag tänker på alla harar, bilar, ekorrar och annat som nu inte får sin dagliga motion. Jag är ju inte där och ser till att dom rör på sig!
Hon tycker att jag ska tänka på hur man öppnar en burk, hur man pekar ut en sak bland en massa andra som hon flyttar på hela tiden, buga, spela död och jag vet inte allt. Jag blir ju så jäkla trött!!

Jag uppmanar alla mina fyrbenta vänner att ge sig ut på gator och torg med plakat och demonstrera. Nu! Jag måste få ett slut på detta så jag kan få springa igen!

Ha en underbar dag!
Kram

Sömn.

Godmorgon!

Vaknar av att jag inte kan andas! Trycket över bröstet är ohyggligt. Hjälp!
Nu är det kört. Hypokondriker som jag är var jag säker på att jag hade fått en hjärtinfarkt. Nu är det slut.
Lägger armen över bröstet och den hamnar........på en lurvig rumpa! Ovanpå mig ligger 29 kg golden och snarkar så väggarna skakar.
Alltså, Doris brukar ligga väldigt nära när hon sover. Antingen över huvudet på mig eller mitt i sängen utsträckt med ryggen tryckt intill mig men det här är ju löjligt. Jag andas ut den lilla luft jag har och försöker flytta på henne. Normalt flyttar hon sig direkt om man buffar till henne men icke idag! Hon gjorde sig ännu tyngre och tryckte emot. Lagd hund ligger!
Jag tar i allt vad jag kan och lyckas glida ur hennes "jag har vunnit brottningsmatchen-grepp" och rumpan ramlar ner i sängen. Vaknar hon? Nää!
Kom inte och säg att inte en hund kan sova tungt. Här är en som kan!

Jag glider ur sängen och där står två hungriga hundar som inte bryr sig så mycket om morgonrundan bara dom får frukost. I sängen snarkar Doris vidare. Trots att Selma har börjat sin morgonserenad som innehåller orden "jag svälter ihjäl!" Almas steppande á la Fred Astaire väcker inte henne heller.

Vi som nu är vakna och uppstigna lämnar sovrummet och det brukar sätta liiite fart på Doris men inte idag. Stepparna och jag klär på oss för morgonrunda. Inget livstecken från sovrummet. Jag, som inte har lust att gå två rundor så här tidigt på morgonen, kallar på Doris men icke. Jag går tillbaka till sovrummet där en väldigt sömnig Doris lyfter på huvudet och kisar med en blick som säger allt: "vad fan vill du???"

Jag fick upp henne. Jag fick ut henne. Hon gick och lade sig igen utan frukost.
Hon såg ut som man gör efter en riktigt blöt kväll på krogen.
Vad sjutton gjorde hon igår kväll när hon var ledig från jobbet egentligen??

Ha en underbar dag!
Kram

Jobba, jobba, jobba!

Godmorgon!

Om man drömmer att man vinner en massa pengar ska man gå och köpa en lott då? Drömmen var lite underlig som drömmar brukar vara. Jag vann lotten i en djuraffär (var skulle jag annars ha varit) och affären var ganska liten och det var mycket pengar och mitt största bekymmer var att det inte fanns tillräckligt med varor att köpa för alla mina pengar. Jag hade med mig en liten guppyfisk som jag visade upp för expediten. Jag fick mig en rejäl utskällning för att jag inte skött om den ordentligt. Den var för mager sa hon.
Hon gav mig en hundvalp istället som jag skulle ta med mig hem och bevisa att jag kunde sköta om den ordentligt.
Ja, herregud som man kan drömma.

Gårdagens kurs gick som vanligt bra även om det var aningen kallt. Har lite problem med en hund men problem är till för att lösas.

En liten cairnterrier kom för första gången med en matte i släptåg som bad om ursäkt för sin hund hela tiden. Hunden var det lyckligaste jag sett på länge. Jag lovar att han tyckte att han kommit till himmelriket! Hela planen var ju full av lekkompisar!
Matte, en glad och trevlig tjej, trodde inte att det skulle gå och göra någonting med sin hund. Ack, jodå! Efter en liten stund när han förstått att han skulle jobba med matte satt han både lugnt på filten och tog kontakt med sin matte när dom jobbade. Övningar dom aldrig gjort förr satt som en smäck efter en liten stund. Här har vi en riktigt smart liten gosse!
Hon gick hem hur nöjd som helst och bedyrade att hon aldrig haft så roligt. Sååå nöjd med sin lille vän. Underbart!

Jag brukar inte ge läxa på mina kurser men den här omgången kör jag hårt med mina deltagare. Jag tjatar lite extra om att dom måste träna hemma. Att jag förväntar mig att dom ska få ordentliga resultat under kursens gång. Jag har satt upp mål för dom som vi SKA nå upp till. Det har jag gett mig sjutton på! Är jag hård? Nej, så klart inte men pressar dom lite gör jag. Alla vill så gärna att det ska bli som dom tänkt sig och det uppnår man inte om man inte lägger manken till. Man får ingenting gratis.
Jobba, jobba, jobba! Och det gör dom! Allihop!

Ha en underbar dag!
Kram

Tack!

Godmorgon!

Nu har jag raderat allt jag skrivit hur många gånger som helst och kan konstatera att jag inte kan sätta ord på detta.
Jag kan bara säga så här: gårdagen innehöll ett möte med en klok och varm människa som nog kan hjälpa mig. Som redan hjälpt mig genom att lyssna, komma med kloka råd och ta det jag säger på allvar.
Som inte kommer med klämkäcka tomma fraser. Inte fördömer. Som verkligen lyssnar.

Ha en underbar dag!
Kram

Dränerad.

Godmorgon!

Det är måndag igen. Jag är en av de få som tycker om vardagar och måndagar hälsar jag välkommen.
Helgen bjöd på en del olika känsloutbrott. Allt ifrån chocktillstånd på söndagsmorgonen till känslor som svämmade över av andra anledningar så nu sitter jag här dränerad och trött.

Jag brukar vara ganska öppen här på bloggen men för en gång skull kan jag inte vara det. Det är för jobbigt. Jag kan bara konstatera att ännu en gång har jag fått bevisat att man måste prata. Åtminstone jag måste det.
Man kan inte låtsas som ingenting och tro att saker försvinner av sig själv. Möjligen kan en del saker göra det men då är det oftast inget allvarligt.
Hur djupt vi måste gräva och vad som ska förändras återstår att se. Något måste göras och jag börjar försiktigt tro att det kanske kan lösas. Stora förändringar kan vara på gång. Eller inte. Det är för tidigt att säga men i helgen har jag fått stöd från den som betyder mest för mig och jag ser ett litet ljus i tunneln.

Att enbart prata hjälper dock inte. Det krävs mer än så. Min andhämtning är vardagen. Den tillvaro när det flyter på med saker som ser likadana ut varje dag. En tillvaro som inte kräver mer av mig än att jag gör det jag ska. Mitt jobb är min räddning. Där glömmer jag allting annat och hänger mig åt det jag älskar mest här på jorden. Hundar! Inget annat stör mig när jag planerar dagens lektioner och när jag står där på träningsplanen är jag skönt avslappnad och mår hur bra som helst. Då är jag fokuserad på saker som inte handlar om mig själv och mitt liv.
Mina hundar är min räddning och jag skulle kunna fylla huset med dessa lurviga sköna typer som enbart med sin existens är som ett plåster som håller det jobbiga undan. Nu är huset ganska fullt av hundar redan. Det finns alltid en lurvig nos i mitt knä när jag sätter mig. Det är alltid någon som vill ha en smekning av mig och som ger mig ovillkorlig kärlek. Hela tiden. Framför allt min älskade Doris som ibland försätter mig i det chocktillstånd hon gjorde igår. Lika ofta som hon "tosar" till det lika ofta ligger hennes nos i mitt knä och jag får en blick som jag kan simma i. Ovillkorlig kärlek och ömhet. Älskade hund!

Som vanligt har jag gjort ett inlägg som kanske bäst hade lämpat sig i en låst dagbok men någonstans känns det skönt att någon läser det jag skriver. Varför vet jag inte. Kanske vill jag tala om för min omgivning hur det är utan att gå in på detaljer för att känna att någon bryr sig. Kanske behöver jag, utan att bli alltför personlig, någon som säger "det ordnar sig".

Ha en underbar dag!
Kram

Chockerande morgon!

Godmorgon!

Eller godmiddag egentligen. Nu när morgonens chock lagt sig lite och hjärtat slutat banka kanske jag kan sätta ord på det som hände i morse.

För att börja från början måste jag förklarar för alla som träffat Doris på mina kurser och tycker att hon är så väluppfostrad och duktig att det är hon i vissa läge men inte i andra. Vems fel är det? Mitt!

Här hemma är det lite annorlunda. Så som vi bor är det lätt att man blir lite lat och tycker att det ok att hundarna springer lite som dom vill när vi är ute. Jag har för det mesta inga problem men med Doris är det lite annorlunda. Tyvärr är hon som dom flesta vet jaktbenägen och vems fel är det att jag inte har fått bort det? Mitt!

Nå. Till det som hände här i morse. Selma väckte oss tidigt med att stå och ulka sidan om min säng så det var bara att snabbt stiga upp ur sängen och skynda ut. Alltså var det fortfarande mörkt ute. Hundarna strosade ut på fältet som dom alltid gör för att göra sina morgonbestyr och vanligtvis går vi ganska snabbt in igen. Idag var Doris borta. Jag väntade och letade i över en timme!
När jag står på gården hör jag Doris skälla uppe på vägen!! Till min fasa ser jag i gryningsljuset henne jaga en bil. Jag har aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. Livrädd!
När jag kommer över fältet ser jag Doris sitta i vägkanten och titta på mig. Jag hör att en bil är på väg mot henne från andra hållet och innan jag hinner göra någonting har hon startat för att jaga bort bilen. Föraren försöker givetvis stanna men glider på snön och tuschar henne i baken. Då först springer hon till mig. Föraren stannar och vevar ner rutan och utbrister förtvivlat "jag såg henne inte". Jag, i mitt chockade tillstånd, ber så mycket om ursäkt och försäkrar honom om att det inte på något vis är hans fel. Felet är bara mitt!
Som tur är blev han inte arg. Han kunde ju också skällt ut mig efter noter. Det som hände var livsfarligt för både honom och Doris. Jag tog min älskade hund och gick hem på darrande ben.

Detta får aldrig hända igen. Detta skulle inte ha hänt överhuvudtaget. Felet är mitt och ingen annans. Jag har slarvat och ingen skuld vilar på min älskade Doris. Bara på mig!

Nu ska det tränas. Hon får överhuvudtaget inte vara lös här hemma. Långlinan ska vara på när vi är ute. Hon ska tränas att aldrig vara mer än 15 meter ifrån mig. Det är slut på alla lekar som påminner om jakt. Inkallningen ska sitta som en smäck innan hon får vara lös igen. Jag är mycket medveten om att det kommer att ta lång tid och mycket jobb men det här får aldrig hända igen!!
Denna underbara hund som är så duktig överallt annars ska kunna fungera även här hemma.
Jag tackar min lyckliga stjärna att det var snö och halt på vägen så bilen kom sakta. Annars hade jag inte haft min hund kvar. Vanligtvis kommer bilarna i minst 70 km i timmen och det krävs inte så mycket fantasi för att förstå hur det hade slutat då.
Jag darrar bara jag tänker på det.
Felet är mitt!

Ha en underbar dag!
Kram

Ni tvivlare!

Godmorgon!

Ok alla ni tvivlare. Ni som säger att klickermetoden tar för lång tid. Ni som säger att man inte kan få bort problembeteende med hjälp av klicker. Att man måste ta i och visa hunden vem som bestämmer. Hör här!

Tre små vovvar som skäller som galningar när det ringer på dörren och matte vill ha bort det. Där dessutom en av hundarna ger sig på de andra när den blir upphetsad. Eftersom vovvarna redan faktiskt var inklickade kunde jag omgående börja träningen med dörren. Sagt och gjort. Smarta pudlar snackar vi om här.

En bänk som stod i hallen som hundarna lärt sig att dom ska sitta på när dom ska ta på sig koppel använde jag mig av. Upp med hundarna på bänken. Klick och belöning. Efter en liten stund kunde jag börja röra mig och klicka och belöna för att hundarna satt kvar söta som socker och väntade på sin belöning. Ett par klick och sedan frikommando. Funkade kanon! Med tre hundar på en gång!

Jag körde ett par pass med detta för att sedan börja gå mot dörren och röra vid handtaget. Klick och belöning. Inte en hund rörde sig. Inte en hund sa något. Satt så fint och väntade på sin belöning. Jag ökade störningen efterhand och kunde till slut öppna dörren utan att någon hund sprang fram till dörren eller sa något. Ingen hund gav sig på någon annan.På mindre än en timme! Givetvis kom vi inte till slutresultat men vi var på god väg.

Förutom detta fick ägaren en massa tips på hjärngympa för dessa tre smarta hundar. Hundar som får använda hjärnan och blir trötta och nöjda håller inte på med en massa annat trams! Några tips på hur hon ska sätta upp klara regler för hundarna på hur hon vill ha det med sin lilla flock.

Nej, vi kom inte i mål. Ja, det innebär en massa träning. Men. På mindre än en timme hade vi börjat ändra hundarnas inställning till dörren och fått bort att dom ger sig på varandra. Vi hade tre viftande svansar som mer än gärna var med på noterna.

När jag gick efter en timme som varade två, hm. jag hade roligt!, stod matte med klickern i högsta hugg. Ivrig att fortsätta träningen. Hon hade ju sett att det kommer att funka!
Jag hade fått fyra nya vänner. Tre hundar och en matte.
Jag ska dit igen. En uppföljning är alltid bra men jag är säker på att det kommer att gå hur bra som helst. Jag fick dessutom en god kopp kaffe och en trevlig pratstund så jag vet inte om jag kan kalla det jobb.

Så ni tvivlare. Ni som använder er av hårda tag för att få bort saker som hundarna håller på med. Ni som anser att man ska visa hunden var skåpet ska stå. Jag fick tre glada hundar som gärna gjorde som jag ville. Som blev mina kompisar för att jag på snällt sätt lät dom själva komma fram till vad jag förväntade mig av dom. Det tycker åtminstone jag är ett trevligare sätt att jobba på. Jag önskar ni tyckte detsamma.

Ha en underbar dag!
Kram

Fredag och lite jobb.

Godmorgon!

Jaha, så fick vi lite snö i alla fall. Några timmar kommer den att ligga om jag förstår det rätt. För min del kan den hålla sig borta. Hundarna tycker så klart annorlunda. Det rullades läääänge och väl på morgonrundan. En fördel är att det inte är lera dom rullar sig i och slipper duscha innan dom får komma in igen.

Idag är det lite jobb som står på schemat. En privatlektion som blev inställd för ett tag sedan ska avverkas idag. Alltid lika spännande. Att matte som jag bara pratat med per telefon än så länge verkar hur trevlig som helst gör ju inte saken sämre. Det är ett intressant problem så jag ser verkligen fram emot att "sätta tänderna" i det här.
Jag är alltid en aning nervös innan en privatlektion. Man vet ju inte riktigt vad man möts av när man kommer dit. Ägaren kan ju uppfatta saken på ett sätt och jag kommer dit för att upptäcka att det är helt annorlunda och får då snabbt ändra på vad jag funderat ut innan. Det är det som är lite spännande och utmanande.
Idag är det dessutom tre hundar inblandade i problemet så det gäller för mig att se vem av hundarna som egentligen är problemet. Det är inte alltid den som väsnas mest. Spännande!

Det blir en full dag. Helgen är ju här igen och det ska hinnas städas och lagas en god fredagsmiddag också innan kvällen är här. Det blir nog inte så mycket hundaktivitet idag så dom får kompenseras imorgon med något kul. Får fundera på vad. Har lite idétorka på den punkten. Tycker just nu att vi gör samma saker hela tiden och även om dom tycker att det är kul så behöver jag lite variation. Vi får se vad det blir.

Ha en underbar dag!
Kram

Första arbetsvecka.

Godmorgon!

Gårdagens kurskväll var den blötaste på länge. Efter två lektioner var jag blöt in på bara kroppen trots mina ytterkläder som ska hålla ett dopp i Niagara ute. Kallt, väldigt blött regn rann in både här och där. Hur ska man klä sig för att klara det undrar jag.
Nu sänkte inte det mitt humör något nämnvärt eftersom båda lektionerna bestod av två grupper med stor harmoni i grupperna. Det här bådar gott inför fortsättningen.

Min arbetsvecka är slut eftersom jag bara jobbar mån-ons och jag kan konstatera att det här kommer att bli bättre än någonsin. Inga stora problem på någon hund och jag kan koncentrera mig på ren inlärning på i stort sett alla deltagare. Detta har jag nog aldrig varit med om egentligen. Det brukar alltid vara någon som har extra behov och visst, det finns det här också men inget allvarligt.

Samtliga hundar är helt underbara. Glada, pigga, somliga med en liten räv bakom örat ivrig att sno åt sig en liten lekstund med någon kompis, arbetsvilliga med glada ägare som jobbar med glatt humör. Trots väder! Härligt!
Det låter nästan för bra för att vara sant.

Jag är sjukt taggad och pennan har gått varm med anteckningar på planeringarna efter lektionerna för att jag måste höja ribban eftersom alla är så duktiga. Det är en utmaning bara det. En rolig utmaning.

En hundägare uttryckte det på ett härligt spontant sätt efter lektionen igår: "Sååå roligt det här var! Jag är så stolt över min hund!" Det är precis sånt jag vill höra. Att man lägger fokus på det som gått bra så man går hem med en skön känsla i kroppen. Taggad att träna. Då har det varit en bra lektion och jag är nöjd.
Detta sa denna kvinna med regnet rinnande i ansiktet. Hon sken som den sol vi saknade. Jag hörde ingen gnälla över regnet. Det skulle vara jag då när det plötsligt rann innanför kragen och rakt ner på ryggen. Kallt som is.
Men vad gör väl det när alla springer omkring och tränar inkallning med vattnet plaskande omkring fötterna och ändå tjoar glatt på sina hundar.
Jag kunde inte vara mer nöjd med min arbetsvecka.

Ha en underbar dag!
Kram

Mål.

Godmorgon!

Min tanke med dagens blogg var att skriva något klokt om hur man ska sätta upp mål i träningen av hunden. Min hjärna gick på högvarv i natt och när morgonen kom var den överhettad och därmed tom!

Ok. Vi gör ett litet försök i alla fall. Jag hade en gång satt mig för att föra en träningskalender och inköpte en sådan där jag snyggt och prydligt skrev in alla uppgifter om mina hundar på de förtryckta linjer som fanns i den fina kalendern. Detta var för något år sedan. Sedan dess har det fyllts i........nada!!

Det innebär så klart inte att jag inte tränar mina hundar men jag har varit värdelös på att sätta upp mål och hållit mig till dom. Om man delar in det man ska träna in på sin hund i olika delmål är det lättare att hålla motivationen uppe. Ska man skjuta mot målet direkt är det lätt att man tappar sugen när det går trögt av någon anledning.

Dessutom får man lite mer struktur på sin träning. Jag själv är en riktig hoppetossa. Jag tränar lite det och lite det och är inte så bra på att kvalitetssäkra hundarnas kunskaper. Det gör så klart att vi inte kommer riktigt i mål. Detta står jag och lär ut på kurserna men är så dålig på att göra det själv. Varför kan man undra? Jo, jag tror det beror på att jag inte sätter upp någon plan och håller mig till den. Jag tror även på att man ska sätta en rimlig tidsgräns på när det ska vara klart och pressa sig själv (inte hunden!) lite grann.
Jag vet att jag funkar så i alla fall.

Jag tävlingstränar inte mina hundar och har inget intresse alls för det men den där perfekta inkallningen vill jag ha. Den är hyfsat bra idag men den där träningen där jag ökar störningen mer och mer för att kvalitetssäkra lyser pinsamt med sin frånvaro. Skärpning!
Jag är ganska nöjd med mina hundar nu men givetvis fattas det en massa som borde fungera nu. Dom är ju inga unghundar längre. Beror det på lathet? Nej, jag tror inte det. Jag är ganska säker på att det beror just på att jag inte har en plan. Jag funkar så. Jag måste ha en plan och hålla mig till den för att det ska funka annars flaxar jag hit och dit och det blir inget ordentligt av det.
Här är delmål superviktiga. Om man greppar över för mycket på en gång blir det övermäktigt och man lägger av för att det är för jobbigt. Delmål! Att sätta sig ner och analysera efter varje träningspass och titta på det som inte gått som man tänkt sig och göra upp en plan för hur man ska komma tillrätta med det men även sätta en stjärna för det som gått bra. Så man känner sig duktig. Det behöver åtminstone jag. Om jag bara ska fokusera på det som inte funkat är det lätt att tappa sugen.
Viktigast av allt är att göra det roligt. Det får aldrig bli ett tvång. Då har varken hundarna eller jag kul och då blir det inte bra.

Det är ett nytt år och en ny kalender är utgiven. Kanske skulle jag göra ett nytt försök och inhandla en sådan. Jag kan ju i alla fall fylla i de förtryckta raderna med hundarnas data för att sedan hitta kalendern om ett år pinsamt tom.
Nej, minsann så ska det inte bli denna gången. Basta!

Ha en underbar dag!
Kram

Kurstart

Godmorgon!

Jag lovade en rapport från kursstarten igår och det ska bli ett sant nöje att avlämna den rapporten!

Ett ord räcker egentligen: kanon!
Det var ett kärt återseende av "gamla" kursare nästan allihop. Alltså behövde jag inte ägna någon tid till att lära mig nya namn. Med endast två nya gick det väldigt fort.
Jag började med att skämta lite med dom om hur duktiga hundarna måste vara nu när dom haft så långt jullov och haft massor av tid att träna. Nja, det hade dom nog inte påstod dom. Men det hade dom nog i alla fall. Jag var sjukt imponerad över dessa hundar som redan första lektionen, trots störning av nya kompisar, jobbade så fint med husse och matte. Så duktiga!

Den spontana kontakten när dom traskade runt på träningsplanen fick jag höja svårigheten på nästan direkt för här hade vi hundar som inte hade ögonen för något annat än sin ägare. Hundens av och påknapp där hunden skulle snabbt utföra någon övning när vi bröt leken. Inga problem alls. Hundens val där hunden ska be om lov. No problems.
Man ska komma ihåg att vi talar om väldigt unga hundar som precis gått valpkurs.
Den viktiga filten tränades så klart också. Slappna av där var inga problem för någon hund. Deltagarna är dessutom superduktiga på att själva ta paus och låta hunden slappna av på filten när hunden behöver det.

En stoor engelsk mastiff, den underbaraste hund i världen, som har mer hormoner än hjärna för tillfället, förlåt Harry, jobbade mitt ibland alla avslappnade hundar på filtarna med sin husse och var såååå duktig. Denna hund har vi kämpat med ett tag, vilket varit ett sant nöje, eftersom han inte haft så stort intresse av att hålla kontakt med sin ägare. Innan jul testade vi ett nytt koncept som husse jobbat med och vilket resultat!!
Jag måste här berömma ägarna till denna hund som inte gett upp och tagit till andra otrevliga metoder utan med största tålamod gett sin hund den tid han behövt och behöver. En hund som vuxen ska väga 80-100 kg måste man ha god hand med och jag är så glad att han slipper hårda tag för att uppnå detta. Med det tålamod som hans ägare uppvisar och den kärlek man ser finns där kommer han att bli den finaste av finaste hundar när han är färdig. All heder åt såna hundägare!

Min kursstart kunde inte börjat bättre. Min känsla i kroppen när jag packade ihop och körde hem behövde jag så väl just nu. Lycka är det rätta ordet!
Idag är det start för kurs nummer två och jag har ingen anledning att tro annat än att det ska bli lika bra som igår. Det är nästan bara "gamla" kursare där också och lika underbara hundar och ägare.

Ha en underbar dag!
Kram

Mörker

Godmorgon!

Hoppas inte natten som gick sätter tonen för hur min första arbetsdag på länge ska bli för då går det åt helvete! Konstiga drömmar och vaken en gång i timmen. Legat och tittat på baksidan av mina ögonlock mesta delen av natten. Så nu är jag trött innan dagen ens har börjat.
Det är lite oroliga tider på många sätt och så klart sätter det sina spår på nattsömnen.

Givetvis går inte min kurskväll åt helvete. Jag ska ju mestadels träffa "gamla" trevliga kursare där jag vet en hel del om hundarnas nivå och vet mer eller mindre precis var jag ska lägga nivån på lektionen. Det blir så bra så. Rapport kommer imorgon.

Det är värre med allting annat. Där är jag så förvirrad just nu. Vissa saker känns det som om jag sitter fast som i ett skruvstäd och kan inte påverka situationen och vissa saker som händer runt omkring mig kan jag inte göra något åt heller och har en känsla av maktlöshet som är jobbig. Det är lite lättare för där kan jag åtminstone lyssna, ge råd och hoppas på att det blir bra i slutändan men helst skulle jag vilja kunna ta i famn och skydda från allt ont. Min famn är rätt stor trots att jag själv inte är så stor men den räcker ändå inte riktigt till.
Strindberg hade lite rätt i att det är synd om människan.

Tyvärr är bloggen lite mörk just nu när det inte handlar om mina älskade hundar så jag kanske skulle övergå till att bara skriva om dom. Å andra sidan är bloggen min ventilation och ett sätt att bearbeta det jobbiga men även det roliga som trots allt händer lite då och då så håll ut. Emellanåt blir det lite ljusare inlägg. De andra kan ni ju strunta i att läsa för dom är egentligen skrivna till mig själv.

Ha en underbar dag!
Kram

Stadspromenad.

Godmorgon!

Gårdagen innehöll en liten tur till Ystad för en stadspromenad med Doris. Eftersom Doris är den hund jag har med mig på miljö/lydnadskursen är det viktigt att hon funkar bra i stan så därför var det hon som fick följa med.
Till en början var hon lite förväntansfull eftersom det för det mesta händer något roligt när hon åkt bil. Vi brukar oftast hamna vid havet eller någon annanstans där hon kan springa lös. Ganska snabbt upptäckte hon att det inte var så och föll lugnt in i min takt. Ingenting störde henne och det var en fröjd att promenera med denna hund. Jag är så stolt över henne. Hundmöte? Inga problem. En blick och sedan seglade hon förbi även om den andra hunden visade intresse för henne. Vid ett tillfälle var det två ridgebackar som bar sig lite smågalet åt och drog som galningar mot Doris med en husse som inte var så snäll men Doris bara tittade och promenerade förbi som den drottning hon är. Stanna utanför någon affär där husse skulle in och handla? Stod lugnt och väntade tillsammans med matte. Inget dragande hit och dit. Lugnt satte hon sig ner och väntade.
Drar i koppel gör hon inte i vanliga fall och inte igår heller.
Endast en gång skyggade hon lite för en markis. Fladdrande markiser är något Doris aldrig kommit överens med och inte paraplyer heller. Annars var hon den trygga, lite självsäkra hund hon för det mesta är. Jag var så nöjd med henne.

Tre år gammal kan jag nog nu säga att Doris blivit vuxen även mentalt. Det var värt att vänta på det. Jag hoppas dock att hon fortsätter att göra knasiga saker ibland. Annars är det inte Doris. Min underbara hund.

Skäms.

Godmorgon!

Sitter och lyssnar på nyheterna på radion. Man pratar om kreditvärdigheter som länder har i världen. Länder som fått sin kreditvärdighet sänkt och jag fattar väl vad det i princip betyder men kommer på mig själv om att jag inte bryr mig om att jag inte fattar var det egentligen innebär. Jag är stendum när det gäller vissa saker. Eller egentligen handlar det nog om avsaknad av intresse. Man pratar om sänkt reporänta eller vad det nu heter och olika värden på aktiemarknaden. När jag såg filmen "Wall Street" som handlar om detta var det mycket som gick över huvudet på mig. Man förlorade en massa pengar och det fattade jag men resten....nej, inget för mig.

Jag är ganska ointresserad av politik. Vet vad jag tycker och röstar efter det men det politiska spelet är jag helt ointresserad av. Har inget förtroende för något parti egentligen. Alla rapporter om fuskande politiker förvånar mig inte alls. Blir inte överdrivet glad om "min sida" vinner val. Har inget större intresse för detta. Röstar gör jag för man måste utnyttja sin rätt att försöka påverka inriktningen på hur landet ska skötas. Blir det bättre om rätt sida vinner? Ja, kanske men inget jag märker så mycket av. Tror jag.
Jag vet att jag inte vill ha Sverigedemokraterna i regeringen. Gud förbjude! Såna pajasar klarar vi oss utan. Jag ska inte fastna i detta för där har jag starka åsikter.

Borde man engagera sig mer i såna här saker? Det kanske man borde. Vad gör jag? Ingenting egentligen. Jag predikar så ofta jag får tillfälle om djurens rättighet till denna i mångt och mycket underbara värld men jag gör inte så mycket handgripligen. Det borde man göra. Jag borde stå på barrikaderna och försöka få folk att förstå att djuren har lika mycket rätt till denna underbara planet vi bor på. Människor har inte mer värde än djur i mina ögon. Jag är ingen vän av de som släpper ut minkar ut burar eller förstör egendom i syfte att "rädda" djuren. Man måste kunna påverka på annat sätt utan att ta till våld och extrema handlingar.
Man borde försöka påverka folk att inte konsumera varor som innebär att djur fått lida. Det tror jag är rätt väg. Om marknaden försvinner så löser sig problemet av sig själv.
Tanten som går förbi på stan med sin minkpäls får en kommentar från mig. Jag kan inte låta bli. Barnsligt? Kanske. Tillräckligt? Verkligen inte.
Här har politikerna ett stort ansvar. Vi skulle kunna påverka mycket mer de länder som har en förfärlig djurhållning och som behandlar djuren helt utan respekt. Tjurfäktningarna i Spanien är ett exempel.
Vi behöver inte ens gå utanför vårt lands gränser för att hitta saker som borde ändras på vad gäller djurhållningen.

Som sagt här har jag starka åsikter. Jag kanske inte begriper mig på världsekonomi och politiska spel men djurens rättigheter det begriper jag. Så vad gör jag då? Inte mycket.
Skäms!

Ha en underbar dag!
Kram

Ställningstagande.

Godmorgon!

Det finns inget lättare än att tala om för andra vad dom ska göra och dessutom säga att det är "bara att......."
Jag säger inget om att jag ska göra en del men varför är det jag som ska göra allt? Varför får man det att låta som om det är mitt fel att det och det inte är gjort? Mitt ansvar är inte större än någon annans.

Det finns några saker jag ångrar starkt här i livet och om jag hade kunnat gå tillbaka och göra det ogjort skulle jag göra det. Men nu är det som det är och då får man göra det bästa av situationen. Såg en film igår där en replik fastnade i huvudet på mig: Gårdagen är redan gjort så den kan vi inte ändra på. Morgondagen vet vi inget om så den kan vi inte påverka. Alltså har vi bara idag. Nuet. Det enda vi kan påverka.

Hur vi ska leva i nuet är upp till var och en. Vi kan inte påverka andra och tala om vad dom ska göra. Ska vi inte göra heller. Antingen väljer jag att bry mig om vad andra säger till mig att göra eller väljer jag att nonchalera det med risk för att jag får skit för det som jag då inte bryr mig om. Det är upp till mig.

Nuet borde vara mer värt än det ofta är. Ryggsäcken man bär på ska inte vara full av tegelstenar som tynger ner. Gårdagen är borta och kommer aldrig igen. Det jag inte har möjlighet att påverka ska inte läggas i ryggsäcken för att tynga ner morgondagen.
Jag kan inte vara någon annan än den jag är och duger inte det får det vara. För samtliga. När man kommit så långt in i livet som jag ska man kunna få vara den man är och inte förställa sig för att passa andra. Kanske väljer någon då att inte finnas i mitt liv och då får det vara så. Jag tänker från och med nu säga precis vad jag tänker och inte tassa runt för att det inte ska bli bråk. Igår gjorde jag det och det kändes skönt!

Kanske blir det lugnare eller inte. Vad vet jag. Vissa människor som jag skulle valt bort helt ur mitt liv dyker emellanåt upp vare sig jag vill eller inte. Vad jag kan göra är att inte låta mig påverkas av vad dom gör och säger. Det finns åtminstone en förlorare här och det är tragiskt men jag måste vara en vinnare i detta. Om jag ska stå ut med mig själv. Om jag ska få leva det liv jag vill. Jag kan ju inte ändra på en del i situationen vi har men jag kan välja att inte delta i det mer än jag själv tillåter.

Andra får ta över nu. Jag tänker leva mitt liv. Utan påverkan från andra. Kanske kommer någon att tycka illa om mig för det men det kan jag inte låta påverka mig. Jag är 55 år gammal och kan inte vänta. Nuet är borta alltför fort och blir den gårdag jag inte kan påverka.

Ha en underbar dag!
Kram

Uttråkade hundar.

Godmorgon!

Vi har tråkigt! Vi bryr oss inte ett dugg om att matte har sjukt ont i ryggen. Hela dagen igår gick hon bara här och ojade sig och ville inte leka eller göra någonting alls. Vi fick bara ligga på sängen hela dagen och vänta och vänta. Nu ingår det visserligen på två av oss att kunna göra det men det här är ju löjligt. Kommer det att bli bättre idag då? Skulle inte tro det. Hon ser fortfarande väldigt plågad ut när hon rör sig så det blir nog ännu en dag av tristess.
Då får vi väl hitta på egna saker att göra. Om hon inte gillar det får hon minsann skylla sig själv.

Vi har en liten buffe att välja mellan.
Man kan gräva upp trädgården. Dom som bor under högarna som sticker upp i gräsmattan borde vräkas. Vi har hört husse säga det och vi hjälper så gärna till. Kan inte förstå varför han blir förbannad när vi bara vill hålla trädgården fri från inkräktare.

Man kan härja i gästsängen så att både madrasserna och täcken till slut ligger i en hög. Mitt i detta kan man lägga saker som legat ute i trädgården och är skönt leriga. Om man gräver ner dom i täcket har man åtminstone något att göra när man ska leta upp dom igen.

Kanske kan man involvera matte lite om man tar sakerna hon ställt i fönsterkarmen i vardagsrummet och bär dom till henne där hon sitter och deppar. Vi är ju två retrievers så en tar bollen och en annan klickern och om vi slänger det i knät på henne så slipper hon böja sig för att hämta det. Då kan vi jobba lite med att lära oss rulla bollen över hela huset. Matte behöver inte göra så mycket. Vi gör jobbet. Vi lovar! Vi kan redan rulla boll men det är kul så varför inte.

Försök inte muta oss med grisöron eller annat för att vi ska sköta oss själva. Vi är inte vana vid att sköta oss själva. Vi vill ha kul med matte. Det händer inte ens något kul på promenaden. Inte hoppar matte upp på stenar eller springer runt trädstammar så vi kan följa efter. Nej, hon bara går där försiktigt för att inte det ska göra ont. Skittråkigt!

Vi har hört att hundar ska klara några dagar med att göra ingenting och det kan vi men det är sååååå tråkigt! En av oss (Doris) gillar visserligen att ligga i mattes knä och bli kliad och kan hålla på med detta ganska länge men det finns gränser! Nu har vi spring i benen och vill ha tillbaka matte som hon brukar vara. Nu!

Ha en underbar dag!
Kram

Jag vill ha!

Godmorgon!

Det finns en hel del som står på min önskelista och jag är inte så ädel att det är fred på jorden eller att det inte ska finnas någon svält även om jag givetvis önskar det också.
Nej, det är saker som jag önskar för mig själv.
Dom säger (vem nu dom är) att man inte kan köpa lycka för pengar. Att rikedom är av ondo. Varför det?? Är alla människor som har stora rikedomar olyckliga?? Tror inte det.

För mig är det trams att jag inte skulle bli lycklig om jag kunde köpa allt jag vill ha. "Om man inte har jobbat hårt för det man kan köpa är det inte värt något" Trams! säger jag.Man ska känna lycka över att man sparat länge och gnetat för att skaffa sakerna man vill ha. Yeah right!

Oh, så mycket jag vill ha. Jag skäms inte ett dugg för det. Jag vill kunna göra precis vad jag vill och inte behöva tänka på vad det kostar.
Inte blir jag lyckligare för att jag måste avstå från att köpa något dyrt och gå hem och spara länge innan jag kan köpa det. Protestera inte! Jag är säker på att alla hellre skulle vilja köpa det direkt. Så det så.

Det finns alltid någon som har det värre. Jag är inte fattig. Jag har mat på bordet och godis i skålen. Kläder på kroppen och ett underbart hem. Jag har råd att ha tre hundar. Det är inte billigt! Jag har en bil på gården som är betald.
Jag kan inte köpa hälsa så det räknar vi inte in här.

Borde jag vara lycklig då. Kanske. Men. Med risk för att framstå som gnällig så vill jag ha mer! Jag vill inte behöva tänka på det ekonomiska om jag vill ha en hund till. Jag vill inte behöva spara och gneta om jag vill byta bil. Jag vill inte behöva avstå om jag vill åka på solsemester för att det inte finns pengar. Jag vill kunna köpa och göra det jag vill. När jag vill det!

Jag tänker inte ta upp det faktum att jag borde skämmas för att jag inte sitter på gatan utan mat för dagen. Att jag har tre underbara barn och en lika underbar man. Att jag faktiskt har tre underbara hundar.
Jag tänker gnälla över allt det jag inte har. Så det så.

Ha en underbar dag!
Kram

Nu kör vi!

Godmorgon!

Introduktionskvällen inför kursstarten är avklarad och som vanligt fick jag sitta och njuta av en av de bästa föreläsarna jag känner. Min kära vän och kollega har en förmåga att få folk att lyssna. Nu är ju förstås alla som är där väldigt intresserade men det är en konst att få människor att vilja lyfta från stolen för att sätta igång att klicka sina hundar med detsamma. Man kunde nästa se hur dom redan i tankarna var igång. Underbart!

Som vanligt blev det en liten diskussion om "alfarullningar" och tikens "hårda" tag med valparna. Som vanligt slog hon hål på de argument folk kom med som inte stämmer överens med verkligheten. Tiken är inte hård mot sina valpar! En tik med valpar ska ha en trygg omgivning och har hon det är hon väldigt snäll med sina valpar. Det förekommer ingen "fostran" från tiken i den mening att hon trycker ner dom och biter valparna.
De som argumenterade blev ganska snart tysta och såg ut som om dom hade lärt sig något. Det fanns faktiskt ingen som såg skeptisk ut efter M:s utlägg om sin egen uppfödning och sina erfarenheter därifrån. Många satt och nickade medgivande. Kanske fick en och annan valp från och med nu slippa detta när husse och matte kom hem till sin älskling igen. Tack vare sin nyvunna kunskap som förmedlades på ett ypperligt sätt.

Vi hade möjligheten att köpa en riktigt god fika medan vi lyssnade. Jag satte i mig en av de godaste kakorna jag ätit och mumsade njutningsfullt medan jag satt i en väldigt trevlig miljö med rummet fullt av hundälskare. Kan det bli bättre? Tror inte det.
Massor av frågor besvarades både i grupp och enskilt. Vi fick jobba ganska mycket. Det är mycket man undrar över när man har valp. Även de med äldre hundar som hamnat lite snett och ville ha hjälp fick det.
Som vanligt kunde man konstatera att det ofta beror på stress orsakad av alltför långa promenader och spring när hunden varit valp. Den viktiga vilan har blivit förbisett och man har haft tron att man ska trötta ut valpen med mycket motion. Därför är det viktigt att man går valpkurs tidigt i valpens liv. Så man inte hamnar där. Förebygga. Så slipper man lägga en massa energi och arbete på de problem som uppstår för att man gjort saker av okunskap. Valpkurs skulle vara obligatorisk! För alla! För dom som inte haft hund tidigare och behöver få kunskap om hur hunden fungerar men även för dom som tycker att dom kan mycket om hundar. Det är ju inte bara för hundägarens skull man går valpkurs. Valpen behöver det så väl.

Som sagt nu är vi igång igen och jag längtar till nästa vecka när kurserna sätter igång. Jag får jobba lite idag med en privatlektion där en hund inte är så snäll med sina kompisar och jag ska ta reda på varför. Alltid lika spännande.
Nu kör vi! Härligt!

Ha en underbar dag!
Kram

Pausdag

Godmorgon!

Efter att ha varit utan internet sedan igår inser jag hur beroende jag är av diverse sidor som jag inte kunnat hålla koll på. Sjukt! Nu är ordningen återställd igen och jag har absolut inget att skriva om.

Huvudet är fullt av funderingar som jag inte trodde att jag skulle behöva ha någonsin i mitt liv igen så jag får nog använda hjärnkapaciteten till det idag.

I will be back!
Ha en underbar dag!
Kram

Lördagsnöje?

Godmorgon!

Vissa dagar minns man mer än andra av olika anledningar. Gårdagen kommer att bli en av dom. Dom som läste min blogg igår vet att jag just nu går omkring och säger aj hela tiden. Ryggen har gått av! Känns det som!
Trots detta, eller just på grund av detta, bestämde vi oss för att göra vår planerade utflykt till Mellbystrand i alla fall. Väska proppades full av alvedon och med glada hundar i bagaget gav vi oss iväg i regnet.

Mellbystrand är ett av paradisen på jorden enligt mig med låååång strand, ett ljus som inte finns någon annanstans. Helt enkelt underbart. Planen var så klart att hundarna skulle få springa fritt på stranden och ha det precis som dom förtjänar. Underbart!

Stranden är tillåten för bilkörning och så klart körde vi ner och fastnade direkt i den lösa sanden! Så klart! Ingen panik nu. Detta fixar vi. Pyttsan! Jag, med min onda rygg, visserligen drogad med alvedon var ju ingen hjälp precis. Tur att det finns snälla människor. Det puttades och stånkades en stund och vi insåg ganska snabbt att detta inte skulle gå.
En av dessa godhjärtade människor gick hem och hämtade sin bil med fyrhjulsdrift och kom tillbaka med......en Skoda! Den var inte till någon hjälp. Vi grävde bara ner oss djupare och djupare. Så klart hade vi en och annan åskådare som gick förbi och jag kan ju bara tänka mig vad dom tänkte. Inga applåder för veckans idioter i alla fall.

Under tiden satt de stackars hundarna i bilen och tittade på det hav dom skulle sprungit i. Jag plockade ut dom och gick en runda där Selma upphetsad till tusen lyckades försätta mig i ett tillstånd av känslan av tusen nålar i ryggen när hon satte iväg innan jag släppt kopplet. Maken satt kvar i bilen för att tillkalla bärgare. Han såg lite uppgiven ut när jag gick iväg med vovvarna.

Nåja, hjälpen kom och efter ett litet halländskt garv från bärgaren satte han igång. Han fick så klart ganska lätt loss oss och vi kom på fast mark igen. Trodde vi! Klok och vis man den där bärgaren som sa att han skulle vänta tills vi kom upp på vägen. Vi fastnade så klart igen! Han backade tillbaka och gjorde ett nytt försök och fastnade även han! Amen vad fan! Han kom så klart loss och sedan vinschade han oss upp. I bilen satt vi med rodnande kinder med åskådare som utnämnde oss till veckans idioter. Det är jag säker på.
Han tröstade oss med att vi inte var ensamma om detta. Dom får hjälpa minst 100 såna som vi per år. Så det så!

Vi körde en bit och parkerade bilen på fast mark och lät hundarna sträcka ut på stranden. Och det gjorde dom! Efter den lååånga väntan hade dom mycket spring i benen.

Det hade hunnit bli sen eftermiddag så med värkande rygg för min del där jag var tvungen att byta ställning hela tiden i bilen körde vi hemåt. Vi hade inte kommit långt innan bilen började skaka värre än något jag varit med om. Förmodligen full av sand både här och där. Som om inte detta vore nog fastnade mitt bilbälte så jag inte kunde röra mig alls. Detta var en omöjlighet då jag som sagt var tvungen att byta ställning hela tiden för att stå ut med smärtorna. Panik!

Trötta stannade vi på ett McDonalds för att äta det som skulle kallas dagens middag som åts på en romantisk bakgård till Granngården. Bland soptunnor och annat aptitretande. Flottigt så vi nästan mådde illa.
Hemfärden var som sagt skakig och inälvorna bytte plats.

Det har aldrig varit så skönt att krypa ner i soffan, kasta in en näve Treo och fundera över om detta nog inte var en av våra sämre ideér vad gäller lördagsnöje.
Det var nog åtminstone bland topp tio.

Ha en underbar dag!
Kram

AJ!!

Godmorgon!

Å aj, aj aj!!! En skarp smärta i ena skuldran när jag vigt skulle svinga mig ur sängen förstörde den här dagen fullständigt.
Nu sitter jag och andas väldigt försiktigt för det gör så jävla ont när jag gör det. Det gör lika ont hela tiden. Oavsett vad jag gör eller inte gör.
Dagen som skulle innehålla en liten utflykt till vårt älskade Mellbystrand i Halland ser ut att bli en sjukdag med en gnällande käring istället.

Det var väl bara perfekt. Detta efter en natt med mardrömmar som väckte mig hela tiden. Den ena efter den andra. Jag vaknade genomsvettig och skakig och varje gång jag lyckades somna om drömde jag något annat hemskt. Sidan om mig låg telefonen som skulle kollas då en väldigt kär vän är på väg till att äntligen föda barn och det är väl det enda positiva med den här dagen ser det ut som.

Snacka om gnällblogg! Jag har ont!!! Jag lägger ner för dagen innan den knappt börjat.

Ha en underbar dag!
Kram

Planering.

Godmorgon!

Sista helgdagen på ett tag. Långfrukost. Som vanligt gick hundarna upp, ut och kissade, åt frukost och gick och lade sig igen. Mannen sover och jag sitter ensam i mitt kök och lyssnar på radion medan jag dricker mitt morgonte. Vanor.

Vanor har jag väldigt gott om. Dom sitter stenhårt. Kanske är det därför mina tre hundar blir lite störda när jag någon gång ändrar på våra vanor. Inte bra men man är som man är.
I mitt fall kan det ta sig lite löjliga former. Jag blir störd när någon sätter sig på "min" stol i köket. Eller tar min hörna i soffan. Häller man mer än halv mugg kaffe till mig kryper det i nacken. Jag måste dessutom ha min mugg. Eller en av dom. Jag har en liten samling att välja på.
Stör inte mina vanor.

Nu var det inte det jag skulle skriva om idag. Min ganska långa ledighet börjar gå mot sitt slut och nästa vecka är kalendern full av saker som måste göras innan kurserna sätter igång. En introduktionskväll inför kurserna, en privatlektion och kanske jag passar på att vara med på en lektion med Doris också innan vi själva börjar jobba. Det blir inte många chanser till det sen. Förutom detta så ska alla kursplaneringar ses över. Har en del ideér jag vill ha med på planeringen och då gäller det att sätta på tänkarmössan så det blir så bra som möjligt. Bokföring ska göras. Deltagarlistor ska också göras och läggas i mappar. Det blir inte svårt att fylla min tid nästa vecka. Visst tusan, det ska visst in ett besök hos tandläkaren också.

Så klart är allt noga infört i kalendern. Jag är helt lost utan min kalender. Vågar inte lita på att jag kommer ihåg utan den. Skulle jag missa något skulle jag må så dåligt så det är bäst att plita ner allt som ska göras. Jag sätter t o m en påminnelsesignal på allt jag ska göra vilket är lite löjligt för jag kommer ihåg det ändå. Oftast.

I detta ska en genomgång av bilen också få plats. Alla saker som jag behöver till kurserna ska ligga på sina rätta platser. Det ska åtminstone vara snyggt innan kursstarten. Arbetskläder ska vara nytvättade och hundgodis ska kokas och frysas in så det räcker till hela kursen. Ryggsäcken ska fyllas med förskrivna kvittoblock, pennor, leksaker och tuber med mjukost till stressade hundar. Eftersom jag på något mystiskt sätt lyckats slarva bort Doris filt måste en sådan inhandlas och läggas i bilen.

Jag kommer att vara redo. Taggad till tusen!
Men först ska jag ha en sista helg av lättja och bara göra saker som faller mig in. Jag är ganska säker på att det kommer att handla om hundar. Mina egna som ska få kvalitetstid som kompensation för att jag inte kommer att ha så mycket tid till dom nästa vecka. Äsch, skitsnack. Det kommer jag visst att ha. Som vanligt.

Ha en underbar dag!
Kram

Rädsla

Godmorgon!

Rädsla. För en gång skull talar jag om människor och inte hundar.
Rädsla är bra. Rädsla hindrar oss från att göra saker som är farliga för oss. Men rädsla kan också vara förlamande och blockera vårt förnuft. Man målar upp en bild av något av rädsla som kanske inte överenstämmer med verkligheten.

En väldigt god vän går och väntar på sin förlossning och rädslan är stor. Jag har fött tre barn och jag kan vittna om att det inte är smärtfritt. Verkligen inte. Första gången bad jag om alla tänkbara droger dom kunde hitta på sjukhuset. "Vill du ha....?" Jaaaa! Jag ifrågasatte inte ens vad det var. Jag drog i mig vad dom kom med. Lustgasen försatte mig i ett tillstånd av "nu är jag nog på Woodstock" bland dom andra knarkarna. Jag genomlevde förlossningen i ett tillstånd där jag knappt var närvarande. Tur mannen var med och kunde tala om för mig vad jag skulle göra.
Efteråt var jag så omtöcknad att jag knappt såg den lilla söta tjejen dom lade på mitt bröst.

Andra gången skulle jag vara duktig. Jag ville bara ha lustgas. Ju längre in i förlossningen jag kom ju mer ångrade jag det beslutet och drog i mig så mycket att jag förlorade känseln i kroppen. Man trädde en plasthandske över munnen på mig och när jag andades i den såg det så roligt ut att mannen och barnmorskan började skratta. Det fick mannen ångra. Jag svingade en rak höger och han blev tyst. Men jag klarade det! Ut kom den underbaraste pojke man kan tänka sig. Det var värt det. Jag var med!

Tredje barnet hade väldigt brått och vi hann inte så mycket innan han kom skjuten ur en kanon. Barnmorskan slapp dock bjuda hela avdelningen på tårta vilket dom tydligen fick om dom inte hann få på handskarna. Hon hann och jag hann dra i mig lite lustgas även då men inte lika mycket och en liten stund efter förlossningen var jag uppe och mådde hur bra som helst. Nu var man proffs på detta.

Resultatet är tre underbara barn som skänker oss så mycket glädje. Den som säger att det är underbart att föda barn kan ha rätt i detta på det sätt att resultatet är sagolikt. Man har fött fram en ny liten människa och lyckan är total. Men. Den som säger att det inte gör ont snackar skit. Visst gör det ont men det är inte så farligt som man tror innan. Man växer liksom in i smärtan och är så inne i det som håller på att hända att jag kan säga att smärtan glömde jag i samma sekund som det där lilla knytet började gny. Det är inte romantiskt. Det är inte himmelskt. Den lilla brickan med te och macka med en liten ros i en vas efteråt är däremot underbar medan man ligger och tittar på det man åstadkommit. En blick på min överlyckliga mans ansikte där han satt med barnet i famnen gjorde varenda smärttopp uthärdlig. Stolt förälder är bara förnamnet.

Så. Min kära, så viktiga vän, låt inte rädslan blockera dig. Du kommer att klara detta. Det är inte så farligt som du tror. Se det så här: det här är det tillfälle då du kan köra hårt med din gubbe. Hämta det och hämta detta. Det är fullt fokus på dig och du får vara hur elak som helst. Alla kommer vara så förstående så. Hihihi!

Ha en underbar dag!
Kram

Hunddag.

Godmorgon!

Jisses, vad blåsten tar i huset. Kan inte låta bli att ständigt gå och kolla att aspen utanför huset står kvar. Å andra sidan helt onödigt eftersom jag lär märka om den ramlar. Då hamnar den nämligen inne i vardagsrummet. Lite för stor växt att ha inomhus.
Den har stått genom Gudrun, Per och allt vad dom nu har hetat så den klarar nog Emil också.

Selma som förknippar regn och blåst med åska såg lite orolig ut när vi gick ut och ville helst gå in igen. Blåst tillsammans med regn betyder åska för henne. Stackaren. Den rädsla den stackaren lever med är inte rolig. Trots att det bara smällde på avstånd på nyårsafton och det var verkligen inte mycket oväsen så gick hon in i ett paniktillstånd som var hemskt.

Ibland funderar jag på om hon alltid är lite orolig. Hur mår hon egentligen? Det är svårt att veta. Selma är inte så aktiv som hund och om hon vänder det inåt som min Ebba gjorde kanske hon alltid mår lite dåligt utan att jag ser det. Jag läser henne kanske fel. Det är svårt. Jag har trots allt ganska mycket erfarenhet av hundar och borde kanske kunna hantera detta bättre. Varför är det svårare när det gäller ens egna hundar? Är man för mycket känslomässigt inblandad för att se? Jag borde kunna det. Jag kanske inte vill se. Att mina hundar mår bra är viktigare än livet för mig!

Gårdagen var en riktig hunddag och vi hade först en riktigt skön förmiddag vid havet. Hundarna sprang lösa och hade hur roligt som helst. Doris försatte mig i ett tillstånd av "näradöden" känsla genom att simma låångt ut efter en grupp svanar som inte hade vett att flyga iväg vilket gjorde att hon simmade rakt ut i det kalla havet. Låååångt ut! Kvar på stranden stod jag med hjärtat i halsgropen. Skulle hon verkligen orka simma tillbaka i det kalla vattnet? Att jag aldrig lär mig!!! Jodå, så småningom vände hon och kom tillbaka. Långsamt. Det var nog lite för jobbigt för henne. När hon äntligen kom in kom hon bort till mig och lade sig intill mina fötter helt slut. Att hon aldrig lär sig!!

Ett hundmöte gjorde vi också. Jag brukar koppla mina tills jag vet om det är ok. Det är ett hundbad och alla som är där är medvetna om detta men jag vill gärna ha koll på situationen innan jag släpper mina. Jag noterade att husse inte hade ett dugg koll på sina hundar han visslade och ropade på sina vovvar utan att dom brydde sig ett dugg så då tänkte jag: asch, jag låter mina vara lösa och ser vad som händer. Mina seglade förbi hans hundar helt ointresserade. Matte var roligare med bollen och vi promenerade vidare utan minsta problem. Hans hundar försökte få lite intresse från mina men ack,nej. Snopna sprang dom tillbaka till sin husse och vi lekte vidare. Jag njööööt av hela situationen. Mina underbara, duktiga hundar. Till och med Selma som vanligtvis sätter igång ett avskräckande vrål brydde sig inte det minsta. Alma tog en liten omväg för säkerhets skull. Det var ganska stora hundar. Doris tittade inte ens åt hundarna. Matte hade ju en boll!

När vi kom hem tog hundarna en liten lur medan jag tog fram skönhetsväskan och när dom vaknade fick dom lite egen "gostid" med matte var och en. Lite kel och lite omvårdnad.
Därefter plockades klickern och godiset fram. Vi hade inga mål alls och kom väl egentligen ingenstans med något men aktiva var dom! Jag har sällan sett Doris så aktiv i sina försök att få mig att klicka. Alma höll på att slå knut på sig själv när hon drog igång hela sin repertoar av alla konster hon kan. Selma korsade tassar stående för att hon inte hade tid att lägga sig ner. Det såg så roligt ut. Vi hade en härlig stund innan hundarnas hjärnor packade ihop för dagen och efter en liten runda ute på ängarna med lite inkallningsträning drog dom sig tillbaka för dagen i vars en hörna. Nöjda!

En riktig hunddag!

Ha en underbar dag!
Kram

En vanlig dag.

Godmorgon!

Morgonen består av huvudvärk, huvudvärk och åter huvudvärk.
Är så trött på denna ständigt återkommande huvudvärk.
Nåja, som dom säger, det innebär ju att det inte är helt tomt där inne i alla fall.

Igår gick jag fram som en bulldozer här hemma och julen fick sig en spark i häcken ut genom dörren. Nästan. Ljusstakarna står fortfarande i fönsterna och lyser mysigt upp "vinter"mörkret. Städningen gick som en dans och idag luktar huset gott och jag trivs.

Eftersom jag var så flitig igår ska dagen idag innehålla enbart hundrelaterade saker. Tjoho! säger hundarna. Städning är något mina hundar tycker är väldigt onödigt. När dammsugaren kommer fram ser framför allt Doris väldigt olycklig ut. Suckar och tar skydd i en fåtölj och ligger där och ser ut som om hon önskar dammsugaren åt helvete. Dom andra två suckar mest och lägger sig och sover. Det kommer ju inte att hända något roligt på en stund då.

Idag ska vi börja med lite kloklippning och annan skönhetsbehandling. Inget dom har något emot. Tror till och med dom njuter lite av omvårdnaden. Varför? Jo, för att vi gjort det till en mysig stund när jag pillar, klipper och kammar. Doris ställer sig alltid först i kön när jag tar fram väskan. Kollar noga så att godiset är med, lägger sig på sidan och räcker fram en tass. Hon gillar inte själva kloklippningen men att matte ägnar sig helt åt henne är en höjdare för Doris. I kön står då två till som vill ha lite mys med matte. Skönt att slippa kämpa med detta.
Lite trimning av goldenvovvarna behövs också. Det sticker ut tussar från tassarna som inte ska vara där och öronen behöver sig en omgång.
Alma, som är världens enklaste hund när det gäller pälsskötsel tar bara ett par minuter att dra igenom. Det tycker hon är bra för hon är väldigt ömhårig.

När detta är klart åker vi till havet och förstör alltihop!
Ha en underbar dag!
Kram

"Onödig" träning.

Godmorgon!

Normalt när jag ska träna in någon ny "onödig" cirkuskonst med någon av hundarna brukar jag fånga något dom gör spontant och forma något kul av det. Inte denna gång. Jag har gett mig sjutton på att någon av hundarna ska lära sig att städa. Min Ebba var superduktig på detta och det var väl själve den om inte någon av mina nuvarande hundar skulle kunna lära sig detta. Dom har varit väldigt tröga på detta.

Jag koncentrerade mig på Doris först. Fram med en liten låda och en boll som hon ska lägga i lådan. Detta borde inte vara så svårt men se min lilla retriever ville inte gripa om bollen. Vad? Du är för sjutton apporterade fågelhund. Kom igen nu! Näpp!

Fram med godare godis eftersom det jag hade inte fick henne att ens lyfta en tass för. Julskinka! Nu jäklar! Jodå, det gick bättre. Nu var hon betydligt mer intresserad av att jobba med mig men att lyfta bollen från golvet gick hon inte med på. Kom inte längre än en dutt på bollen.
Vi lekte lite med bollen och jag klickade varje gång hon tog bollen. Så, nu fattade hon att hon skulle lyfta bollen. Förändra, förbättra.

Nu lyfte hon bollen varje gång. Dags att introducera lådan. Hon lyfte bollen och meningen var att jag snabbt skulle sätta lådan under för att den skulle hamna där när hon släppte den. Nix. Hon lyfte inte tillräckligt högt. Backa lite i träningen. Träna på att få henne att hålla kvar bollen en liten stund i munnen. No problem!

Tillbaka till lådan. Detta gillade hon inte. Lådan var uppenbarligen ett problem. Att släppa bollen i min hand. Inga problem. I lådan. Problem!
Skam den som ger sig. Vi tränade länge på att få henne att släppa bollen i lådan men icke.

Paus med tänkemössan på.

Vi provar det här istället. Lägger bollen i lådan och hon lyfter bollen ur lådan. Yes! Detta fattade hon på två röda sekunder. Hon lyfte bollen ur lådan varje gång. Hur stolt som helst! Arbetslusten var det verkligen inget fel på. Hon var stolt som en tupp och svansen viftade glatt varje gång hon lyfte bollen ur lådan.
Hur smart är du Doris?
Om jag lägger bollen sidan om nu lägger du den i lådan då?
Kan jag väl sa Doris och lyfte bollen och lade den hur fint som helst i lådan!

Det finns många sätt att lära hunden saker.
Detta var ett sätt.

Ha en underbar dag!
Kram

Tid.

Godmorgon!

2012.
Det låter snyggt när man säger det. Vad betyder det att det är ett nytt år? Vi människor är väldigt fixerade vid tid och det är synd att vi måste vara det. Tänk om vi kunde släppa den där klockan helt och hållet. När ålder inte har någon betydelse och jag kunde sluta titta på klockan för att veta om jag är kaffesugen. Tidfixerad som jag är.

Tidräkning är nödvändig så klart för att det ska fungera i det samhälle vi byggt upp. Svårt att veta när tåget ska gå om man inte har en tidtabell. Tidräkning är nödvändig. Men. Tänk om vi kunde släppa klockan litegrann. Bara lite. Jag tror mycket av dagens stressjukdomar hade försvunnit från läkarböckerna då. Ingen skulle längre veta vad magkatarr.

Det finns folk i Afrika som inte har något ord för tid. Tiden har ingen betydelse alls för dom. Man vet inte hur gammal man är. Man kommer när man kommer. Utan tidsangivelse. Man äter när magen säger att man är hungrig. Man lägger sig och sover när man är trött. Inte för att man ska upp tidigt. Man kan nog hänge sig mer åt det man gör för ögonblicket då. Utan att hela tiden tänka på vad man ska göra sen. Jag tycker detta låter helt underbart men passar så klart inte in i den samhällsstruktur vi lever i. Men ändå.

Kanske jag hade mått bättre av att släppa taget om tillvaron lite. Inte hela tiden tänka på allt jag inte gjort som bara stressar och tänka på allt jag gjort istället.
Göra tiden till min vän istället för min fiende. Utan att titta på klockan. Att tiden går kan vi inte göra något åt men vi kan sluta vara slavar under den.

Jag tänker inte avge några nyårslöften men man kanske skulle ta tillfället i akt och tänka efter lite över hur man vill ha det egentligen. Stora förändringar eller små? Släppa en bomb i livet och se vad som blir kvar när röken skringras eller bara förändra det lilla, lilla. Det är frågan. Jag kommer förmodligen inte få några svar. Jag är som jag är. "I går smidde jag tusen planer och idag steg jag upp och gjorde precis som vanligt".

Livet är kort säger dom ju. Är det verkligen det? Jag har levt 19 911 dagar. Det är ganska mycket. Jag planerar att leva åtskilliga dagar till. Vad ska jag göra med den tid som är kvar? Bomb, ett litet knallskott eller ska jag bara fortsätta som jag gör?
Det är frågan.

Jag återkommer med svaret när jag vet.
"Igår smidde jag tusen planer och idag steg jag upp och gjorde precis som vanligt"

Ha en underbar dag!
Kram