Korkat.

Godmorgon!

En aning trött efter gårdagen. Om det bara hade berott på att man varit ute och slarvat åtminstone och haft roligt men icke.
Jag lider, som jag säkert nämnt tidigare på bloggen, av migrän. Denna otrevliga och väldigt onödiga åkomma har med åren blivit värre. Från att ha haft några attacker per år som inte varit så farliga har jag nu kommit till att i omgångar få attacker flera gånger i månaden med alla ingredienser: flimmer, tunnelseende, kräkningar och ja, hela kittet.
Tack gode gud för nässpray!!

Igår var det dags. På eftermiddagen dessutom. Hjälp, jag var ju tvungen att jobba på kvällen. Fram med mediciner och kall våt handduk. Ryggläge.
Blev av med tunnelseendet lagom tills det var dags att köra till jobb och kvar var huvudvärken som inte var så farlig denna gången.
Efter att ha stannat en gång på vägen ner för att kräkas lite kändes det så pass bra att jag kunde genomföra lektionen utan att någon märkte mitt tillstånd.
En lektion som blev hur bra som helst. Vi tränade mycket följsamhet och hundmöte och hundarna var så duktiga så.

Men. Jag lovar mig själv härmed att inte göra om detta. Jag har sällan varit så trött som jag var när jag kom hem. Jag var säkert inte den bästa bilföraren och är idag lite arg på mig själv för att jag körde till jobb. Jag ställer inte in lektioner om det finns minsta möjlighet att genomföra dem. Igår skulle jag nog ha gjort det.
Att jobba med migrän rekommenderar jag inte!

Ha en underbar dag!
Kram

Rasmedvetenhet.

Godmorgon!

Ibland när jag möter hundägare på mina kurser roar jag mig med att fundera över varför man valt en hund av just den ras man har. Ibland frågar jag och det är förvånansvärt ofta man får svaret att det varit en tillfällighet att det blivit just den rasen eller att man valt hunden enbart för att den är söt.
Har man en blandras presenterar man den som just blandras. Det är ingen ras.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Att inte ta hänsyn till vilka egenskaper rasen besitter är som att stoppa handen i en burk med getingar och hoppas att ingen sticker! Har man en blandras spelar man på ett lite större lotteri för man vet inte vad som kommer fram.
Att inte ta reda på vilka raser hunden har och anpassa valpfostran efter det kan bli en överraskning som inte är så trevlig när hunden växer upp. Observera här att jag absolut inte har något emot blandisar! Absolut inte. Några av de trevligaste hundar jag mött har varit blandraser.

Man måste alltid ta hänsyn till hundens rastillhörighet. Har man en vallhund måste man anpassa aktiviteterna så att vallningen inte väcks om hunden inte ska valla allting som rör sig. Om man inte ska valla med den det vill säga men även då måste man styra upp det så att den bara vallar det den ska.
Har man en ras av jakttillhörighet måste man ta hänsyn till det osv.

Har man valt en blandras måste man anpassa träningen efter alla raser som finns i hunden för man vet ju inte vilken som blir övervägande.
Det är förvånansvärt ofta jag står med en förtvivlad hundägare som har en hund som skäller och varnar när man skaffat en hund som är avlad att göra just detta. Då är det för mycket begärt att hunden ska vara helt tyst när det går någon i trappan utanför dörren. Dom har ofta kommit lite för sent till kurs och detta redan blivit ett problem. Det är väldigt svårt att göra något åt när det redan etablerats. Om man vetat detta redan för början hade man kunnat styra upp beteendet och fått kontroll på det. Skälla kommer hunden alltid att göra men man kan lära hunden att varna för att sedan tystna på kommando.

Man ser ibland hundägare där man ser att man valt helt fel ras. Har man köpt en bordercollie och inte är mycket intresserad av att jobba med hunden har man köpt problem. Detta är en väldigt aktiv hund och får den inte jobba blir den inte så trevlig att ha och göra med.
Är man inte intresserad av att vara ute och röra sig mycket i skog och mark köper man enligt min mening inte en golden. Detta är inte en hund som nöjer sig med ett varv runt stadsparken om man inte även aktiverar den på något sätt som den är avlad för. I goldens fall blir hunden då ofta passiviserad och ligger i en hög och väntar. Lugn hund? Nej, deppig hund!

Man måste inte låta en golden jaga. Man måste inte låta en bordercollie valla. Man måste inte låta en kamphund kampa. Vill man inte väcka jakten, vallningen eller kampen måste man styra om aktiviteten så att hunden blir nöjd ändå. Det finns så många sätt att göra detta på. Spåra, hushållsnyttiga tjänster (lära dom hämta öl i kylskåpet) :)), apportering, agility, freestyle osv. Listan kan göras hur lång som helst!

Vad som var poängen med detta inlägg var: ta reda på vad valpens egenskaper är så att du inte hamnar i en situation när hunden växer till sig där egenskaper du inte vill ha tar över hela tillvaron på ett negativt sätt.
Trött hund är nöjd hund. Den ska bara blir trött på ett sätt som passar oss.

Ha en underbar dag!
Kram

Varför göra det svårt?

Godmorgon!

Introduktionskvällen igår var kanon!
Jag behövde inte prata i två timmar för en av de bästa föreläsarna kom i alla fall.
Däremot hade hon inga hundar med sig och min Alma fick jobba som visningshund. Jag är så stolt över min lilla tös! Hon var perfekt! Lite väl ivrig kanske men så duktig på att visa hur klickerträning går till.

Extra kul när det i publiken satt en skeptiker till klickerträning och framför allt att träna med godis. "jag lär hunden att tigga ju!" Jaaa! Tigga om att få jobba. Hm. Sa hon tvivlande.
Upp till bevis. Alma, som ääääälskar godis kunde snabbt bevisa motsatsen.
På golvet lades klickern och godisväskan en bit därifrån. Vilken gick Alma fram till?
Klickern!! Trots att hon kunde tagit en godbit alldeles själv. Jag vill jobba!!!
"Hunden vet att jag har godis i fickan" Så klart! Men. Om jag aldrig ger hunden en godbit utan att hunden behöver jobba först så kommer inte hunden att tigga.
Upp till bevis! Godisväskan i handen. Lägg klickern på bordet och säg "slut".
Alma går och lägger sig under bordet. Jobbet är slut och det serveras inget godis.

Klickerträning med godis är ingen muta! Det lär inte hunden att tigga godis! Om man aldrig ger hunden godis utan att hunden först får utför något kommer den möjligen att tigga om att få jobba men inte att tigga godis.
Varför är det så svårt att inse att hunden jobbar så mycket bättre om den får lön för det den gör?
Dessutom bevisades det en sak till. En liten förevisning om hur man klickar in hunden gjorde att Alma lärde sig att ducka på ca 3 minuter! Klickerklok? Yes!
Det var inte meningen att hon skulle lära sig att just ducka men hon testar så klart beteende och när Monica råkade klicka ett par gånger för att hon titta de neråt så fortsatte så klart Alma att erbjuda det beteendet och lärde sig som sagt att ducka på mindre än 5 minuter. Så fort går det med klickerträning när hunden blir van att arbeta på detta sätt.
Varför göra det svårt för sig när man kan göra det så här enkelt????

Ha en underbar dag!
Kram

Hm, anledning till oro?

Godmorgon!

Hur ska detta gå? Förmodligen alldeles utmärkt. Lite nervositet innan är bara bra. Hade jag inte varit nervös fanns det verkligen anledning till oro.
Vad jag talar om?
Det finns en "risk" att jag får hålla en föreläsning ikväll på två timmar om hundskolan och vårt sätt att jobba.
Ett ämne som jag givetvis behärskar men när man ska mäta sig med en väldigt bra talare blir man lite nervös.
Jag får hjälp. Två hjärnor tänker bättre än en.

Vad är det värsta som kan hända?
Jag trasslar in mig i ett resonemang och hittar inte ut igen.
Min lilla klickerkloka Alma får ett hjärnsläpp och vägrar jobba.
Jag glömmer ta med mig saker jag måste ha (risk obefintlig!)
Jag får en av mina intensiva hostattacker som varar i tio minuter.
Jag tappar rösten på grund av den infektion jag har som inte har släppt ännu.

Shit, nu blev det plötsligt värre. Jag kanske skulle sätta mig i valplådan och förlösa valpar istället. Nej, se det är jag nog ännu sämre på.
Det får bli som det blir. Förmodligen helt ok. Det är typiskt mig att tro att det värsta ska hända.

Ha en underbar dag!
Kram

Inget att orda om.

Godmorgon!

Jag har inte läst några upprörande artiklar. Inga inspirerande heller. Jag har inte stött på patrull i träningen av hundarna eftersom ingen träning ägt rum. Jag har inte varit ute på skogsvandringar där det inträffat något värt att blogga om. Hundarna har inte gjort något galet eller roligt eftersom dom levt lite i komaläge i en hel vecka nu.
Förutom att jag varit på ett trevligt besök och gullat med en av världens gulligaste bäbisar så har denna veckan varit lika rolig som en rotfyllning.

Så vad ska jag då blogga om.
Hm. Ska jag ta upp de kanske livsomvälvande funderingar jag har på grund av saker som styrs av andra människors handlingar och tråka ut mina eventuella läsare. Nej, dom behåller jag nog för mig själv än så länge.
Jag kanske ska ta upp att min bil bär sig lite lustigt åt och behöver lite omvårdnad i helgen. Nej, det var väl inget kul.
Ska jag tala om det faktum att Doris vecka av ingen aktivitet varit nyttigt för henne. Nej, inte det heller.
Ska jag tala om att ett sms från en vän som läser mellan raderna och bryr sig gjorde mig varm i hela kroppen. Visserligen är det verkligen värt att lyfta fram men det är lite för privat.
Ska jag skriva om att jag ska göra hundarna fina med pälsvård i helgen? Äsch, det gör jag ju varje vecka så det är väl inget att tjafsa om.
Jag ska göra storkok på hundgodis och stoppa i frysen men det kan väl ändå inte intressera någon.
Jag ska jobba en liten stund i morgon med introduktion inför nästa omgång kurser men det är inte heller något att skriva om.

Nej, vi skiter nog i det här idag.
Ha en underbar dag!
Kram

Då händer det!

Godmorgon!

Nu är det där igen. Samvetet. Smyger sig på en när man minst anar det. Gärna mitt i natten när man egentligen borde sova. Sitter där på kudden och hånar och petar på en med vass tunga. Till sällskap har samvetet Oron som inte petar men väl gnager som en liten mus som hittat en god ostbit. Oj, så effektiv den är. Gnager och gnager och gnager.
Jag vrider mig hit och dit och försöker undkomma dess vassa tänder. Lyckas inget vidare.
Kniper ihop ögonen extra och försöker tvinga hjärnan att ta en annan vändning: nynna på en sång i huvudet kan funka ibland men denna gång hör jag bara "ödessymfonin". Ok, då försöker vi med något annat. Jag tänker hårt på positiva saker. Staplar dom ovanpå varandra tills dom rasar samman i en hög. Sönderslagna av Mr. Depp och då talar jag inte om Johnny.
Mitt i högen ligger jag och försöker simma bort från det som tar andan ur mig. Simmar som en olympisk simmare som ser guld i bassängkanten. Jag andas inte. Bara simmar.......

Då händer det!
En mjuk nos smyger sakta och försiktigt intill min kind. Slickar bort de tårar som sakta rinner utan att jag är medveten om det. Hon suckar lite och makar sig närmare som för att ge mig lugn med sin närhet.
Hon ligger där intill mig som ett lurvigt plåster på sår som öppnar sig gång på gång. Varje gång är hon där och stoppar flödet.
Jag lägger en hand på hennes varma kropp och känner sömnen gunga mig till ro.
Vaggad av en hund som har en förmåga över det ordinära att känna när jag behöver hennes närhet och hon ger mig den så gärna. Trots att jag inte orkar göra allt hon behöver så finns hon där för mig. Alltid.

Ha en underbar dag!
Kram

Hurra!

Godmorgon!

Jag är rojalist så idag utbringar jag ett extra stort grattis till vårt kronprinsesspar Victoria och Daniel. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

En liten prinsessa är född och dom som vill ha en kung istället får vänta lite till. Vi kommer att få två drottningar på raken.
Ja, jag är rojalist. En av dom som tycker att det PR-arbete vår kungafamilj gör för oss runt om i världen är värt det apanage som jag får vara med och betala.
Jag är dessutom amatörhistoriker och skriver in ännu en liten medlem i minnet av årtal som jag är hyfsat bra på att komma ihåg.

Vi behöver lite glamour i tillvaron att läsa om även om vårt kungahus är ett av världens minst glamourösa kungahus. Inga garderober med tusentals skor eller troner gjorda av rent guld. En drottning som syr om sina klänningar för att förnya istället för att köpa nya.
Jag köper aldrig en skvallertidning men hos frissan och tandläkaren kastar jag mig över dom för att läsa om deras liv. Eller rättare sagt det liv som pressen hittar på åt dom. Det är nog inte många ord som stämmer överens med sanningen. Det är om något lite synd om dom. Ingen av dom har egentligen valt det liv i offentligheten dom lever i. Ett hårt arbetsschema lever dom efter med en kalender som är fullproppad av uppdrag hela året. Jag skulle nog inte vilja byta liv med dom. Puh!

En liten prinsessa har alltså sett dagens ljus och varje födsel är ett litet mirakel så i första hand gratulerar jag till ett välskapt litet barn. Prinsessa eller inte.

Ha en underbar dag!
Kram

Ögon.

Godmorgon!

Min Selma ska inte bli någon skönhetsdrottning. Det loppet är nog kört redan innan tyvärr. Kastrerad liten tjockis med den päls som man ofta på köpet sätter stopp för det. Att hon sen har de underbaraste ögon som finns i denna hundvärld och på alla sätt gör vad hon kan för att alla ska älska henne räcker nog inte för att bli skönhetsmiss.

Nu kan vi lägga ännu ett skönhetsfel till listan. Stygnen hade släppt av sig själv lite i förtid på tassen och en liten flik som skulle läkt ihop med såret kommer att ligga som en liten vall när det har läkt. Valet stod mellan att söva igen och klippa snyggt eller låta det vara. Jag utsatte veterinären för tredje gradens förhör om det på något sätt skulle vara besvärande för Selma med "vallen" och när hon försäkrade mig om att det inte skulle vara det var beslutet enkelt.
Selma gav mig en tacksam blick och vi smet ut snabbare än blixten genom dörren. Stannade till vid kassan för att lätta på min stackars plånbok och veterinären, som låg tvåa ut genom dörren, viftade med armarna och viskade: "det kostar inget".
En tjej som satt och väntade med sin lilla vovve hejade på oss med ett: "skynda dig ut innan dom ångrar sig!". Lite lustigt.
Hon behövde inte heja på Selma för hon slog världrekord på kortdistans ut genom dörren.
Nu ska det läka och hon behöver inte ha tratten. En strumpa räcker och livet leker för min Selma igen. Lite drogad fortfarande förstås och en vecka till med pencillin men sen....!

Nu kommer inte Selmas "skönhetsfel" att synas där under tassen men skönhet för mig är ögon! Inte så mycket vackra ögon utan vad man kan läsa i dom. Nu håller jag mig till hundar. Människor har jag lite fler "krav" på.
I ögon läser man så mycket på hunden. Väldigt mycket hur dom mår men även personlighet. I Selmas ögon ser man först skönhet men även så mycket annat. Hennes oerhörda vilja att vara till lags. Hennes osäkerhet men också godhet. Hon är det snällaste här på jorden vilket tyvärr kommer lite i skymundan när hon visar sin osäkerhet mot andra hundar.
Jag tittar alltid först på hundens blick som säger så mycket och därefter på kroppsspråket.
Hunden säger så mycket med sin blick. Om man ser ögonen. En massa hår sitter ibland ivägen för det vilket är sött men lite synd.

Just nu ligger min lilla Selma och talar ett mycket tydligt språk med blicken: "Ge mig mackan. Jag svälter ihjäl!" Ack, nej, min lilla tjockis. Det skadar inte att ha en vacker kropp också även om man har de underbaraste ögonen i hundvärlden.

Ha en underbar dag!
Kram

Inget nytt under solen.

Godmorgon!


Idag blir det en tur till djursjukhuset för lite omvårdnad av Selmas tass. Dräneringsröret sitter inte riktigt där det ska och stygnen spretar lite hit och dit. Nu ska nog röret tas bort ändå så det kanske inte gör något hoppas jag. Jag veknade lite för hennes ledsna blick idag och lät henne slippa tratten och lade om ett bandage istället. Hoppas det inte gör något. Stackaren är så ledsen. Det är ett besvärligt ställe på tassen och hundstackaren måste ju gå så det är inte lätt att hålla det helt. Jag hoppas att dom kan ta bort stygnen idag. Hon sover mycket min lilla Selma. Drogerna tar väl ut sin rätt.
Det är lite lustigt att se hur Doris sympatisover hon också. Det är väldigt lugnt här om dagarna och det passar mig alldeles utmärkt. Förkylningen sitter som berget i min kropp och orken är på noll.

Inget kul inlägg idag men det är som det är. Vi kommer igen!

Ha en underbar dag!
Kram

Är det seriöst?

Godmorgon!

Hundproblem. Alla har vi dom. En del av oss har större problem än andra. Det kan vara allt ifrån drag i koppel till aggressiva attacker mot barn. Samma problem kan vara helt olika från hund till hund eftersom de är individer och levande varelser.
Orsakerna till hundens problem varierar med allt ifrån smärta, sjukdom, dåliga erfarenheter (kanske från tiden i valplådan), allmän ångest, ägare som inte förstår sin hund osv.

Är det då seriöst att via inskickade frågor på bloggen som en känd hundtränare gör ge råd om hur man ska komma tillrätta med problemet? Obs! Jag försöker ställa frågan utan att egentligen kritisera! Att personen i fråga nästan alltid slutar svaret med att man ska ta hjälp av någon kunnig hundtränare hjälper enligt mig inte här. Jag kan slå vad om att hundägaren som frågade provar det som skrivs och lämnar det där med att söka hjälp därhän. Man har ju fått tips och råd på hur man ska göra.
Vad jag menar är att om det är ett allvarligt problem kan man göra saken betydligt värre om t ex problemet beror på att hunden har ont och man inte tar hand om detta först.

Jag är absolut för att man måste tala om för hunden att vissa saker inte är tillåtna. Man får inte göra utfall mot andra, varken människor eller barn, men det finns en anledning till att hunden gör det och det måste utredas. Om utfallen beror på t ex smärta förlorar hunden förtroendet för mig om jag "tar i" när hunden "bär" sig åt och det blir ett ännu större problem för mig som hundägare. Och för hunden. Den får inte rätt hjälp.
Att då hålla på och bråka med hunden för att man fått råd via en blogg av en person som inte träffat hunden gör ju bara saken värre.

Visst kan man ge råd om allmänna saker som drag i koppel, hoppande på folk osv. Det är ren uppfostran och har inget med det jag menar här att göra. Generella råd. Om dom ska ske i skrift. Ska man ge råd om betydligt värre saker ska man vara väldigt försiktig med att ge råd utan att träffa hunden och göra en ordentlig utredning och jag vill gå så långt att jag säger att man inte ska göra det. Alls. Det kan bli så fel för att man inte har alla fakta och då förvärrar man kanske bara problemet.

Jag får ibland frågor från människor där hunden plötsligt börjat nafsa barnen i familjen, göra utfall mot andra hundar och liknande och tyvärr blir dom nog lite besvikna när jag börjar prata om att utreda om något hänt som kan orsaka beteendet. Om hunden har ont osv. Då blir det lite jobbigare. Man vill ju bara ha bort beteendet men det är inte så enkelt och jag skulle aldrig våga ge träningsråd innan jag vet vad som orsakar problemet. Varken i skrift eller öga mot öga. (jag kritiserar nog liiite i alla fall!)

Ha en underbar dag!
Kram

NU!

Godmorgon!

Nu vill vi att alla åker hem! Dom pratar och pratar och lyssnar på en massa oväsen på apparater och diskuterar hit och dit. Dom kallar det visst musik. Ingen bryr sig det minsta om oss trots att vi gör vad vi kan för att dom ska se och höra oss. Selma gör sin vackra stämma hörd emellanåt för att dom ska lyssna på oss istället. Doris klättrar upp i famnen och är allmänt störig. Men ack nej! Dom bara fortsätter att babbla obegripligt. Ingenstans kommer orden leka, gå ut, träna eller godis in.
Vi lyssnar och väntar men icke.
Ok, vi får gå ut emellanåt men det räcker inte för oss. Nej, nu får den här helgen snart vara slut så det blir tid över till oss.

Inte kan vi busa med varandra heller eftersom Selma inte får det. Hon ska hålla sig lugn och det gör hon också drogad som hon är. Inte har vi fått några grisöron att tugga på heller. Det är bara tråkigt! Matte är helt värdelös. Hon brukar ägna sig åt oss även om här är folk men nu bara sitter hon och hostar och nyser och ser allmänt död ut. Inte kul alls! Det är lite mindre av det idag så det finns kanske hopp. Imorgon säger hon. Imorgon är långt borta för oss.

Vi gillar vardagar. Då har oftast matte tid för oss. Denna veckan har hon semester säger hon och det brukar innebära en del skojigheter för oss så det ser vi fram emot. Just nu har vi bara tråkigt och det börjar gå oss på nerverna.
Nu vill vi att alla åker hem. Nu vill vi att matte blir frisk. Nu vill vi att Selma ska bli bra igen. Nu vill vi åka någonstans och göra något roligt. NU!!

Ha en underbar dag!
Kram

Internationell helg.

Godmorgon!

Trött, trött, trött!

Denna förbaskade förkylning stör min helg. Alla barnen kommer hem idag med sina sambo och makar och jag vill inte må så här. Vill verkligen inte! Om någon har en mirakelkur som tar bort förkylning direkt hör av er! Snabbt!
Som vanligt när jag blir förkyld värker det i bihålorna så jag blir tokig. Näsan är igentäppt och halsen känns som om någon startat ett sågverk därinne. Hostar gör jag så lungorna vänder ut och in på sig. Trött!

Dessutom väcker Selma mig på natten varje gång hon rör sig i sin bädd för då skrapar den där förbaskade tratten mot antingen väggen eller golvet. Stor som ett hus är den och det är så synd om henne. Och mig! Nej, det här kunde definitivt varit bättre och jag känner mig väldigt gnällig även idag. Det kunde inte kommit mer olägligt. Den här helgen skulle handla om våra älskade barn som inte så ofta är samlade nu när sonen emigrerat och inte förkylningar och sjuka hundar.

Då är det tur att man är gift med den man är. Som tar kontroll på allting och planerar mexikansk mat och handlar och fixar. Jag sitter så klart och har dåligt samvete för att jag helt enkelt inte orkar när febern sliter i min stackars kropp och emellanåt gör jag lama försök till att vara till någon hjälp. Sorry, min älskade man! Å andra sidan är det ju så det är. Man får hjälpas åt när den ena inte är frisk för middag ska vi ha. Trevligt ska vi ha. Jag får låta bli att krama om dom och luftpussa på avstånd.

Vi ska äta mexikanskt och prata massor på engelska, tyska och lite svenska. Vi kanske skulle slänga in lite thailändska också eftersom sonens sambo är till hälften thailändska och varför inte lite portugisiska eftersom dotterns man är portugis. Det blir en väldigt internationell helg och vi ska dricka Corona öl och ha hur trevligt som helst. Trots att förkylningen gör sitt bästa för att förstöra den.

Ha en underbar dag!
Kram

Stackars Selma.

Godmorgon!

Varför inte lägga till ett elände till på den här semesterstarten?
Förutom att jag mår som jag kanske förtjänar så upptäckte vi igår att Selma fått tillbaka den gigantiska svullnaden på ena trampdynan och stackaren haltade värre än någonsin. Hon verkade dessutom ha väldigt ont denna gång så det fick bli en tur till djursjukhuset. Fick tid direkt och vi gav oss av i snöblask.

Veterinären hummade en stund och bestämde sedan att hon nog var tvungen att skära upp det redan samma kväll. Fördelen med det var att jag sedan kunde få hämta henne, visserligen sent, men åtminstone skulle hon slippa natta över på sjukhuset. Vi fick faktiskt sätta munkorg på henne så ont hon hade stackaren. Hon visade alla de fina vita och såg inte så snäll ut kan jag säga. Veterinären var lite bekymrad över att hon hade så hemskt ont och undrade vad dom skulle hitta i tassen när dom öppnade.

Sent på kvällen ringde dom och jag hoppade genast i bilen för att hämta. Jag har alltid så himla ont i magen när dom ska söva någon av mina hundar. Djur tål narkos sämre än människor och det är alltid en risk. Nu hade det gått bra sa veterinären och dom hade inte hittat något främmande föremål eller inneboende i form av något litet djur som slagit läger. Endast enorma mängder var och ett dränage blev insytt i tassen.

Jag fick min Selma som var väldigt påverkad och inte verkade ha styrsel alls på bakkroppen och veterinären tittade ogillandes på detta. Hm, sa hon. Hon är lite väl påverkad sa hon. Kanske vi ska behålla henne i alla fall över natten. Vill inte! sa jag. Vi gick omkring lite med henne i rummet men inte piggnade hon till inte. Nåja, sa veterinären. Åk hem men kom tillbaka meddetsamma om hon inte piggnar till snart. Jag lovar! Bara jag får ta min älskade hund med mig hem. Det är hemskt vad jag är blödig när det gäller mina hundar när dom är sjuka.

Hemkomna fick jag en påminnelse om hur viktiga Doris och Selma är för varandra. Vi fick koppla Doris för att hon inte skulle pussa ihjäl stackars Selma och Selma pussade så mycket hon orkade hon också. Mitt hjärta svämmade över! Älskade hundar. Alma studsade som vanligt omkring för att hålla ordning på alltihop.
Doris är ofta hemifrån utan Selma men tvärt om händer nästan aldrig och Doris var verkligen eländig hela kvällen medan vi väntade på att få hem Selma.
Flocken var intakt igen och glädjen visste inga gränser.

Nu ligger Selma här med tratten på och med tung smärtstillande medicin i kroppen. En lång pencillinkur är också insatt.
Jag måste vakta hela tiden för när inte Selma når att slicka på tassen måste ju Doris hjälpa henne!
En bra början på semestern eller hur?? Sjukstuga på alla sätt.

Ha en underbar dag!
Kram

Ledig=sjuk!

Godmorgon!

Jag är ledig i lite mer än en vecka och vad händer? Feber, halsont och snuva. Alltid likadant. Så fort jag är ledig blir jag sjuk! Känner mig jättedålig och tycker synd om mig själv. Idag när sonen kommer och det ska förberedas för familjemiddag i helgen. Jag blir så jäkla trött på det.

För att lite snabbt ta gårdagens kurser så var det väldigt blygsamt deltagande. På en av lektionerna stod jag med två deltagare av åtta. Hm, vad gör man då när man har en planering som kräver lite fler eftersom de flesta övningar skulle ske i grupp. Det är inte lätt att göra en grupp av två deltagare. Jo, man slänger planeringen åt sidan och tränar det som hundarna behöver. Lite lek med varandra fick dom också. En ridgebacktjej som är hur god som helst tyckte att hon var i himmelriket och försökte på alla sätt få igång lek med lille schnauzern Viggo men se han tyckte inte riktigt om hennes lek med tassarna och försökte först undkomma så gott han kunde. Lite bättre gick det efter en stund när han förstått hennes sätt att leka och inbjöd t o m själv till lek. Doris tyckte mest att dom var jobbiga och deltog inte så mycket i deras ystra lek.

Jag som var lite orolig över hur jag skulle fylla en timme med bara två deltagare upptäckte att timmen gått hur fort som helst och vi hade tränat mycket bra grejor. Hundarna var trötta och gick hem. Jag kan inte säga att det var min bästa kurskväll hittills men man har trots allt så pass mycket rutin att man kan plocka ur hatten och gör det bästa av det i alla fall. Det var helt ok.

Nu tar vi sportlov och jag börjar som sagt det med en förkylning som är allt annat än önskad. När är egentligen en förkylning någonsin önskad?

Ha en underbar dag!
Kram

Filten.

Godmorgon!

Nu är det en tidpunkt när man önskar att man jobbade lite närmare hemmet. Det tog en bra stund att komma hem igår med dimma och 0-gradigt med risk för halka. Det är ju dessutom mörkt när jag kör så det gäller att ha ögonen på vägen ordentligt. Om man hittar vägen i dimman.

Det är halt på träningsplanen och att sitta med hundarna på filten känns inte så kul. Trots detta tränar vi på just filttarget denna veckan på kurserna. En bra stund på lektionerna ägnar vi åt detta. Hundarna får jobba sig fram till vad vi vill ha av dom. Klick för titta, klick för att sitta på filten, klick för att ligga på filten, klick för att bli kvar på filten och frikommado. Hundarna har inga problem med detta men emellanåt får jag förklara lite extra för någon deltagare om vitsen med detta.

Att ha en filt där hunden kopplar av och kan känna sig trygg är guld värt i många situationer. Under träningen kan hunden pausa och snabbt gå ner i avslappning om man har tränat in detta rätt. En trygg plats där ingen får komma och störa.
En filt man kan ta med sig överallt där man vill att hunden ska koppla av. Varför inte ta med den till veterinären om hunden är orolig i väntrummet. Ypperligt att använda när det ringer på dörren och man inte vill att hunden ska springa fram till gästerna. Gå till filten tills jag säger att du får komma och hälsa.
Eller som sagt som en pausfilt på träningsplanen. Jag har märkt att om jag påminner om att använda filten i pauserna under träning är folk lite mer benägna att ta de viktiga pauserna i övningarna. Hunden får sin paus och är taggad till tusen att få jobba igen efter en liten stund.
Men. Man måste träna in detta med stort tålamod. Precis som med allt annat om man går för fort fram får man inte fram det man vill ha: hunden slappnar av och ligger kvar tills den får ett frikommado.
Det svåra med detta sätt att träna är att få folk att inte peka eller locka under inlärningen. Man har inte tålamod att gå fram i de små steg som gör att hunden själv kommer fram till vad vi vill ha. Jag får påminna. Man är dessutom lite för snabb med att lägga på kommando. Jag får påminna. Jag påminner så gärna. Det är det jag är där för. Att hjälpa deltagarna till att få in rätt inlärningssätt så dom kan träna på rätt sätt hemma.

De flesta hundarna fattar ganska snabbt vad vi vill ha. Ibland får jag hjälpa till med att få igång hunden men det beror oftast inte på hunden utan på att ägaren inte är tillräckligt uppmärksam och belönar de där små, små stegen. Man sätter lite för höga krav för fort och hunden tappar intresset. Alla hundar kan jobba på detta sätt. Alla. Man måste bara motivera den rätt och belöna på rätt ställe och med rätt tajming.

Filten är en kär vän på mina kurser och det är så roligt att se när mina deltagare som varit med ett tag kommer och det första dom gör är att ta fram filten och hunden sätter sig så fint på den. Guld värt!

Ha en underbar dag!
Kram

Medveten träning

Godmorgon!

Nu har jag läst en artikel igen. Jag läser mycket. Är kritisk när jag gör det och försöker alltid sätta det jag läser i relation till hur jag själv tänker och gör.
Om någon undrar så är det givetvis en artikel om hundar jag har läst. Läser nästan aldrig något annat. Det händer att en roman ligger på nattduksbordet också men oftast är det tidningar och böcker om mitt kära djur hunden.

Nå, över till det jag nu senast läst. Medveten träning. När jag tränar cirkuskonster med hundarna är jag superfokuserad på det jag håller på med. Jag planerar (oftast) vad jag ska göra och hur jag vill att det färdiga resultatet ska se ut. Jag är noga med att inte belöna fel saker. Jag är dessutom noga med att inte träna för länge. Jag är fokuserad men även avslappnad eftersom det inte är så viktigt om hunden lär sig eller inte. Hundarna lär sig oftast saker ganska fort eftersom jag är noga.

Hur ser det då ut när jag lär in vardagslydnadsmoment. Jo, oftast gör jag det i just vardagen. Lite då och då och det är inget fel på det men det är lätt att det blir lite slarvigt för att man inte är lika fokuserad när man griper tillfället i akt vid träningen. Hundens hoppande på folk är ett bra exempel på detta. Det är därför man så ofta har svårt att få ordning på detta. Det ringer på dörren och man har varken klicker eller godis till hands och öppnar dörren. Hunden hoppar och eftersom man inte har grejorna redo så föser man ner och fyar den gången. Nästa gång är man beredd och tränar hunden. Så håller man på och det blir just ingen medveten träning. Ibland är det si och ibland så. Det är inte konstigt att hunden inte lär sig rätt beteende. Eller att det tar lång tid att få ordning på det om man någonsin får det.
Handen på hjärtat: hur många av oss arrangerar träning på just detta. Nej, vi gör det i skarpt läge direkt. Hur stor att chansen att hunden lär sig då? Vi börjar med den största störningen direkt. Det är inte medveten träning och så skulle vi aldrig träna in en cirkuskonst eller hur?

Jag brukar säga till mina deltagare att jag tränar vardagslydnad i vardagen men jag kanske ska sluta med det. Vill man ha resultat måste man träna även vardagslydnaden med medveten träning. Arrangera miljön, ta hjälp av figuranter, öka störningen efterhand som hunden klarar det och då får man en stadig inlärning som håller i alla läge. I vardagen.

Ha en underbar dag!
Kram

Trött efter sen kväll.

Godmorgon!

Nu ska vi se. Det är måndag morgon och jag är trött! Det blev sent igår när vi var på restaurang med barnen för att hälsa den gästande sonen välkommen till Sverige. Ovanpå det glömdes det viktiga nycklar i stan så den andra sonen fick göra en ny tur på fjorton mil för att hämta dom mitt i natten. Jag kunde så klart inte somna förrän han var tillbaka så klockan blev väldigt mycket innan jag slöt mina ögonlock och äntligen somnade.

Gäsp! Det går inte att forma några tankar idag och jag som hade tänkt att skriva om medveten träning av hunden idag efter att ha läst en artikel i en tidning. Får nog återkomma med det lite senare. Jag ska nämligen träffa ett par kära vänner nu på morgonen för en liten runda med våra hundar på Revinge hed. Jag undrar hur jag ska kunna få upp Doris ur sängen tills vi ska åka. Det har inte varit mycket rörelse än så länge. Det tar hårt att vara i stan och slarva. Dom fick dessutom vara ensamma en stund i dotterns lägenhet och det gillar inte Doris. Mammagris!

Måste bara nämna att jag var stolt som en tupp när vi promenerade jag och hundarna i Malmö. Dottern bor i det mest hundtäta område i stan och hundmötena var många. Jag kunde torrt konstatera att många i den stadsdelen behöver träna sina hundar. Det var ett förfärligt dragande mot mina "änglar" vid mötena. Eftersom vi tränat stenhårt på koppelgående även med Selma på sista tiden så seglade vi förbi utan några som helst problem. Dom tittade lite på de andra hundarna och fortsatte att gå så fint förbi efter mitt "gå förbi" kommando. Matte så stolt! Träning lönar sig!

Vi hörs lite senare när jag får tid att skriva om det som rör sig i mitt huvud idag.

Ha en underbar dag!
Kram

Jag tog mig i kragen!

Guten morgen!

Ja, det får bli på tyska idag för jag måste träna. Det är snabbt gjort för det är väl ungefär vad jag kan. Sonen kommer hem och hälsar på en vecka från Schweiz och med sig har han sin sambo som så klart inte talar någon svenska så i veckan kommer det talas tyska och engelska om vartannat här hemma.

Igår gjorde jag något jag alltför sällan gör. Jag tog Doris. Satte på en lina med hakar i båda ändarna och satte fast den i midjeväskan. Fyllde väskan med klicker och godis. Gick ut och tränade lääänge!

Vi tränade följsamhet, stanna på håll, inkallning och mycket, mycket mer. Vi varvade det med mycket lek och bus och hade en härlig stund. Jag och Doris. Kärlek!!!
Hon var så duktig och fokuserad hela tiden. Allting gick som på räls även om jag upptäckte att vi tränar dom här sakerna alltför sällan. Skärpning!

Jag hade linan runt midjan och kunde slappna av. Efter en stund glömde även hon linan. Vi satte oss ner en stund emellanåt och pustade ut både hon och jag. Då lade sig denna underbara hund sig ner vid mina fötter och lade huvudet i mitt knä. Tittade upp på mig med en blick som sa "jag älskar att ha dig för mig själv matte!".

Jag lovade mig själv på stående fot att göra detta oftare. Till slut var vi så trötta både hon och jag att snabba sitt och ligg blev hur rörigt som helst. Hon klarade inte av att lyssna längre och även jag trasslade till det. Det var dags att gå hem. Vi hade så roligt min hund och jag. När vi kom hem släppte jag in en väldigt trött Doris och tog ut dom andra två för en liten runda. Men se det tyckte inte Doris. En högljutt protest utbröt som enligt husse övergick till ett ynkligt gnällande tills vi kom hem igen. Hon som aldrig gnäller!
Jag ska erkänna en sak: Doris har aldrig varit ensam hemma utan någon annan hund där. Ett slarv från min sida och jag kommer förmodligen inte börja träna det nu. Hon är nästan alltid med mig var jag än ska och vi har så mycket annat som behöver tränas så vi behöver inte lägga till ännu en sak. Det får vara.

Jag avslutar dagens blogg med att beklaga att vi har mist ännu en av våra stora stjärnor. Whitney Houston är död och drogerna har släckt ännu ett liv. Tragiskt. Hon gick från en av våra största röster till ett vrak. Mycket tragiskt och mina tankar går till hennes barn. All lyx i världen kan inte uppväga den otrygghet dom måste ha levt med genom åren när mamma varit drogad.

Ha en underbar dag!
Kram

Bortskämda hundar.

Godmorgon!


Vi talar ibland om att vi skämmer bort våra hundar och att hunden är odräglig på grund av det. Här måste vi stanna upp ett tag och tänka efter. Det handlar återigen om vårt sätt att se på saken. För det första kan man inte säga att hunden är odräglig. Den kan inte tänka på det sättet. Den sitter inte och tigger högljutt för att vara odräglig. Den gör det för att det en gång har lönat sig. Annars skulle den inte göra det. Det är sött när den som liten söt valp sitter och tigger men när den som vuxen sitter och låter saliven droppa i knät på oss är de plötsligt odräglig istället. Och bortskämd. Hm. Hur blev det så här?

Det finns dom som tycker att mina hundar är bortskämda för att dom får sitta på en stol vid köksbordet, eller för att dom får ligga i soffan och sängen. Det är tur att mina hundar inte har en aning om vad bortskämd är. Det är något människor hittat på. För hunden är det helt naturligt att t ex vila tillsammans med varandra oavsett om det är i en soffa eller på golvet. Att dom får ligga soffan är det jag som bestämt och det har inget med att skämma bort att göra.

Vi sätter ofta mänskliga etiketter på hundarna som avundsjuka, bortskämd osv och det stämmer inte överens med hur hundarna upplever det. För det första tror jag inte att hundar kan känna avundsjuka. För att göra det måste hunden för det första vara medveten om sin situation på ett sätt som jag inte tror att den kan. Den måste dessutom kunna sätta sig in i den andra hundens situation och det är att sätta lite för hög intelligens på hunden. Om jag ger en av mina hundar en godisbit vill så klart de andra också ha men kan dom verkligen känna avundsjuka här? Nej, det tror inte jag och om man läser olika forskares rön så delar dom min uppfattning. Vi kan aldrig säkert veta vad hunden tänker men man är ganska överens om detta. Det är lätt att det blir lite missriktad omtänksamhet här.
Åh, lilla Fido vill så gärna det och det och det är synd om honom om han inte får det. Han ska ju inte behöva känna avundsjuka eller bli ledsen för att han inte får. Han blir inte ledsen. Han konstaterar bara att han inte får en godisbit. Inget annat.
Våra mänskliga känslor styr hur vi behandlar hunden och det är inte alltid i hundens bästa intresse men att kalla den för bortskämd är fel.

Nu ska jag dela frukostägg med mina hundar sittande på vars en stol vid köksbordet. Det gör vi varje helg och dom är så bortskämda så.

Ha en underbar dag!
Kram

Hjälpmedel.

Godmorgon!

Hittade en sida på nätet där man kan köpa de mest uppfinningsrika hjälpmedel man kan tänka sig när man ska träna sin hund.
Det är allt ifrån antidragselar (som jag absolut inte har något emot) till någon sort anordning man sätter på hunden för att den inte ska kunna hoppa upp på folk.

Antidragselar som inte gör ont på hunden har jag som sagt inget emot. Det kan vara ett bra hjälpmedel om t ex hunden är stor tung och svår att hålla medan man tränar hunden på att gå fint i kopplet.
Däremot tycker jag inte att man får sluta träna hunden på att gå fint i kopplet bara för att den inte har kraft att dra iväg med mig. Det handlar ju inte bara om att jag får kontroll. Det är stressande för hunden att dra men det är som sagt ett bra hjälpmedel!
Däremot vill jag varna för den s k "haltigrimman" som man sätter omkring nosen på hunden. När hunden gör ett plötsligt ryck kastas hundens huvud åt sidan med en kraft som kan ge förfärliga nackskador. Hunden lär sig ingenting. Den får bara ont i nacken.

Det finns en massa saker man kan köpa för att få hunden att sluta skälla, spray som ger ifrån sig ett väsande ljud, halsband som sprutar vätska i ansiktet på hunden osv
En apparat som ger olika ljud ifrån sig, ett som ska korrigera och ett som ska belöna. Med varningstext att man inte ska hålla den nära ett mänskligt öra för att den kan ge hörselskador. Hundens hörsel då??
Konstgjort gräs som hunden ska kissa på inomhus och jag vet inte allt.

Jag är väldigt tveksam till alla dessa "hjälpmedel". En del är direkt djurplågeri och en del tror jag inte funkar överhuvudtaget. Oavsett vilket så är människans uppfinningsrikedom stor när vi ska göra det "enklare" för oss. Man kan få ett problem med hunden där man behöver hjälp med att komma till rätta med saker men det finns duktiga människor som kan hjälpa utan att man behöver ta till saker som är plågsamma för hunden.

Jag tror att det största problemet är att vi inte anser oss ha tid. Tid att lägga ner det jobb som behövs för att rätta till det som gått snett. Eller tålamodet. Tålmodig träning är alltid det bästa. Vi är inte konsekventa i träningen och får inte det resultat vi vill ha så snabbt som vi vill. Då är det frestande att ta till både det ena och det andra som ger snabba resultat.

Jag hävdar bestämt att om vi tar t ex koppelträning så beror det alltid på att vi inte är så konsekventa som behövs. Nu talar jag om träning av hund som inte har stressproblem för då måste man komma tillrätta med det först.
Jag lär ut olika tekniker på kurserna. Stanna så fort hunden drar. Byt riktning. Hala in och vänta tills hunden slutar kämpa. Förekom och belöna hunden när den inte drar osv.
Tyvärr är det ofta som man inte kommer tillrätta med dragandet och när man ställer frågan om man varit konsekvent är det till hundra procent så att man inte varit det. Nej, då blir det inget resultat.
Det lite lustiga i detta sammanhang är att det faktiskt inte tar så lång tid om man är konsekvent.
Var konsekvent, var en resurs på promenaden, gör roliga saker med hunden så har den ingen anledning att dra iväg. Det lönar sig ju att hålla sig hos matte eller husse för där händer det roliga grejor. Men framför allt var konsekvent. Då behöver man inte alla uppfinningar.

Ha en underbar dag!
Kram

Debatt i Hundsport.

Debatten fortsätter i Hundsport angående de olika metoder vi tränar våra hundar med. Det har blivit en debatt som mer och mer börjar likna sandlådans "min pappa är starkare än din"!

Man blir lite glad när man läser första debattinlägget som är skrivet av Ingrid Lingmark. Hon tar upp vikten av att ta hänsyn till hundens situation och framför allt fysiska tillstånd och att vi som tränar våra hundar med positiva metoder visst säger "nej" till våra hundar men inte förrän vi lärt in vad ordet betyder och inte som somliga andra ryter ett ord som hunden inte förstår. Hunden reagerar inte på själva ordet men husses eller mattes tonfall gör att hunden slutar för stunden men någon inlärning sker inte här! Kommer dessutom "nej" försent blir det "felaktiga" beteendet förstärkt istället. Detta är något den "andra sidan" inte tar upp alls. Man ryter "nej" till hunden och får en skön känsla av makt i kroppen. Hunden slutar och man tror att man har fått kontroll på beteendet. Här har jag en helt annan uppfattning. Har sett detta så många gånger när man använt sig av detta och beteendet kommer tillbaka gång på gång.

Jeppe Strid säger i sin debattinsändare att "strikta regler är ett måste" Ordet strikta beskriver väldigt bra hur hans syn på hundar är. När jag hörde honom säga "jävla pissehund" till en hund på en uppvisning insåg jag att hans "kärlek" till hundar bara är nys. Ja, jag sträcker mig så långt att jag säger att han inte kan ha någon kärlek alls till detta underbara djur när man kan säga så om en hund som inte förstår vad hans ägare vill att han ska göra.
Jag brukar inte nämna andra hundtränare vid namn men eftersom debatten är öppen i Hundsport med namn så gör även jag det här.

Han anklagar oss som arbetar på "andra sidan" för att undvika störningar vilket visar hur lite han vet. Vi har både löptikar och tuffa hanhundar på våra kurser. Vi tjatar väldigt mycket på våra deltagare om vikten av att träna i störande miljöer. Vi har för sjutton kurser som heter miljö/lydnad just i detta syfte.
Vi har aldrig påstått att "cirkuskonster" ersätter vardagslydnaden men det stärker samarbetet. Samarbete=lydnad! Det borde Jeppe veta!
Vi har heller inte enhetlig policy som han påstår. Vi tränar hundarna efter rastillhörighet och individanpassat. Även här visar han sin okunskap.
Han påstår att vi inte ställer krav på våra hundars lydnad. Inget kan vara mer fel men vi ställer inga krav på hundarna i inlärningsskedet. Det vore väldigt orättvist mot hunden och det är efter det vi jobbar. Att vara rättvisa mot våra hundar.
Jag har sett hur han jobbar och det är allt utom rättvist mot hunden!

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst här men jag nöjer mig med att säga att okunskapen om hur vi som använder oss av positiva metoder jobbar haglar i debattinsändarna och jag inbjuder dom allihop att komma till våra kurser så kan dom få se att det sätt vi jobbar på funkar alldeles utmärkt. Vi har glada hundar som lär sig saker som är användbara i vardagen på ett sätt där vi tar hänsyn till hundens individuella förmåga att ta till sig kunskaper. Utan alla tillmälen i form av "jävla pissehund", ryck och slit och där vi absolut inte använder oss av "nej" på saker som hunden ännu inte kan.
Om hunden sen lär sig beror på om ägaren tränar även utanför kursens lektioner och det har vi ingen kontroll över. Det är upp till var och en.

Att vi har ett ökande problem med aggressivitet bland hundar beror inte på våra mjuka metoder. Det beror på helt andra saker. Avel t ex. Premieringen av hundar i utställningssammanhang där det verkar på många sätt gå åt fel håll men det ska jag inte gå in på mer här. Då blir detta inlägget så långt så ingen orkar läsa det till slut. Det får jag återkomma till.

Tråkig avslutning på bra kväll.

Godmorgon!

En väldigt trevlig kurskväll avslutades på ett mindre trevligt sätt igår. Några av deltagarna fick parkeringsböter och jag fick ett mail från en besviken och arg deltagare. Jag brukar alltid i början av kurserna upplysa om vilken parkering dom ska ställa sig på och nu kan jag inte komma ihåg om jag gjorde så denna gången. Jag brukar ju alltid göra det. Har jag missat?
Vi har ju givetvis inget ansvar över var deltagarna parkerar sina bilar men det är väldigt ledsamt om det beror på att jag har missat. Attans att jag inte kan komma ihåg. Kan inte släppa detta. Vaknat flera gånger inatt och försökt komma ihåg.
Måste skaka av mig detta. *skak* *skak* Så, nu koncentrerar vi oss på något annat.

Idag är det torsdag och vilodag för hundarna. Inte för att dom kanske behöver det, jo Doris som jobbat tre kvällar i rad, utan för att torsdagar är fixardag både till mitt hushåll och till min mors. Det ska handlas, ibland på flera ställen, och fixas, ja en massa småsaker som ibland tar hela dagen. Ibland går det fort och då får jag tid över till annat. Det vet man aldrig. Det snöar på tvären här idag så bara körningen tar säkert lite längre tid idag.

Gårdagens lektioner. På en av dom kom bara fyra stycken av olika anledningar och vi passade på att släppa hundarna för en liten lekstund och så roligt dom hade. Till och med Doris deltog och flörtade vilt med lille Viggo så det stod härliga till. Han visste inte riktigt vad han skulle göra med denna stora hund som uppvaktade honom så. Han valde att sätta nosen i marken och kissa på tältet. Han var så söt när han stod och tittade på de andra fyra hundarna som är så mycket större än honom och skuttade lite försiktigt vid sidan om. Så söt!

De andra fyra stora hundarna gick på som bulldozers och hade hur roligt som helst. Hundar som ibland kan morra lite mot varandra när dom är i koppel lekte och for omkring helt utan problem. Dom fick busa runt i nästan en kvart och sen övergick vi till att jobba. Gick hur bra som helst. Dom hade fått ur sig det dom så väl behövde och kunde sen koncentrera sig på sin matte.

Så trots den tråkiga avslutningen med parkeringsböter så var det som vanligt en bra kurskväll. Kylan höll oss sällskap men det tänkte jag inte så mycket på. Vi höll oss varma med aktivitet och tränade snabba inkallningar. Doris var samarbetsvillig och jag var nöjd när jag körde hem.

Ha en underbar dag!
Kram

Inkallning=relation.

Godmorgon!

Som jag tidigare nämnt här på bloggen är det inkallningsvecka på kurserna denna vecka. Det är bra för med den kyla som nu råder är det skönt att röra ordentligt på sig så man inte står och stelnar till.

Att få en hund att komma på inkallning är så mycket mer än att stå och träna kommandot. Har jag en hund som inte bryr sig om mig det minsta när vi är ute och inte reagerar när jag ger min uppmärksamhetssignal lär den ju inte komma när jag ropar "hit" heller. Det säger sig själv.

Så. Inkallning är.....relation! Att börja lektionen med att träna in namnet så pass att hunden reagerar med en glad förväntan på vad matte eller husse vill när den hör sitt namn är en förutsättning för att man ska få hunden att komma med glädje. För mig finns inget annat sätt än att hunden ska vara glad när den kommer till mig.
En godisbit är väl helt ok men det räcker inte. Variation i belöningen! Lek, bus, springa tillsammans, bli jätteglad när hunden titta på dig. Det är starkt underskattat att vi visar hunden att vi blir glada. Många gånger räcker det att jag tjoar som en tok för att mina hundars svansar ska gå igång som en trumpinne.
Variation!

När hunden reagerar med glädje lägger man till "hit" och tränar detta med alla dessa olika variationer av belöning.
Det har vi gjort denna vecka och jisses, så duktiga dom är dessa hundar! Jag vet att jag har tjatat om mina måndags- och tisdagsgrupper men jag är omåttligt stolt över dom. En kommentar från en deltagare i måndags sa allt: "jag var så rädd att min stolliga labbe skulle förstöra men jag trivs så bra i denna grupp av trevliga människor och han jobbar ju faktiskt jättebra. Det trodde jag inte."

Vi har tränat med fart och fläkt och fått till riktigt snabba inkallningar med hjälp av övningar som t ex "gungan" där man kastar en godisbit åt höger och när hunden vänder för att springa och hämta godis som man sen kastar åt vänster samtidigt som man ropar "hit" när hunden är på väg mot en har fått hundar som verkligen "trycker" ifrån för att snabbt springa på andra hållet. Svansarna viftar och man ser verkligen hur roligt hunden tycker detta är.
En övning där vi plötsligt säger "hit" och springer från hunden. När hunden kommer ikapp kastar vi oss på marken och delar godishög. Vilken resurs vi är här: vi hittar mat! Hunden överlycklig. Den får springa tillsammans med oss och vi delar mat.
Här springer alla huller om buller men hundarna har bara ögon för matte och husse. Inget annat!

Jag är noga med att påpeka att om hunden inte reagerar får man inte tjata. Aldrig! Då lär sig hunden snabbt att det inte är så viktigt att komma direkt. Gå och hämta hunden och lär dig att se när det är läge att göra inkallningen. Kraven kommer senare. Om hunden inte reagerar på namnet fortsätt inte med "hit". Det lär inte lyckas. När man kommit så långt att 8 av 10 inkallningar funkar brukar jag ta till en lätt korrigering i form av att jag nonchalerar hunden lite när den väl kommer om den inte lyssnat och på Doris är det väldigt effektivt. Hon hatar när jag nonchalerar henne och då fjäskar hon. En lagom korrigering.

Vi varvar övningarna med fokusövningar där hunden tränar på att lyssna på vad vi säger. Ännu en viktig sak. Vad säger jag?

Slutprovet är en övning där vi använder oss av avståndsbelöning. Vi går fram med hunden till en skål och lägger lite godis så att hunden ser det. Går tillbaka och sätter hunden på "sitt kvar" och går och ställer oss bakom skålen med godis. Elaka tanten, jag, sitter och vaktar med en kon som jag ska sätta över godiset om hunden inte väljer matte eller husse vid inkallningen. Här kommer beviset på om vi är mer värda än annat när vi kallar in. Jodå, alla hundarna klarade detta galant. Belöning: hämta godiset i skålen. Fart och fläkt!
Underbart!

Jag hoppas att det framgår att vi har roligt för det har vi. Lektionen går alldeles för fort. Måndagens lektion gick lite fortare än tisdagens för med -12 på termometern kortade vi ner lektionen något för alla frös så hemskt. Människor och hundar. Men kul hade vi!

Ha en underbar dag!
Kram

Bad hairday! Som vanligt!

Godmorgon!

Jag stiger upp enbart för att Selma är hungrig och vill ha sin frukost annars hade jag nog stannat i sängen hela dagen. Ja ja, jag vet att inte hunden ska bestämma när jag ska stiga upp men har jag vaknat är det en massa behov som påkallar aktivitet även från mig så att ligga kvar är inte ett alternativ.

När jag kommer in i badrummet är det svårt att inte möta sin egen spegelbild eftersom vi har en ganska stor spegel och jag blir rädd för mig själv. Vem fan är den bild som möter mig? Den som i jämförelse får Einstein att se ut som om han just kommit från frisören?
Jag vet inte vad min frissa tänkte på sist hon klippte mig. Ingenting på sidorna och på toppen har hon lämnat en massa hår som står på alla håll och kanter. Det är en daglig kamp att få håret att ligga någorlunda på plats. Jag hatar när hårvården tar mer än tre minuter så varje dag förbannar jag den dag jag bestämde mig för att klippa av allt håret för att det skulle vara bekvämt. Innan satte jag upp det i en knut eller svans och så var det färdigt. Nu är det kullar, virvlar och hål som ska gömmas och rättas till. Trött!!
Gissa om jag är glad för att det är mössväder just nu!

Så. Härmed utfärdas en allmän varning! Från och med nu låter jag håret växa vilt ett tag. Tills det går att klippa i någon mer anständig frisyr. Under tiden får jag väl gömma det i en scarfs eller fylla skulten med klämmor och annat för att hålla det på plats. Jag får låta bli att flyga under tiden för metalldetektorn kommer att flippa ut när jag kommer med allt skrot i håret. Inte för att jag har några planer på att flyga men i alla fall.

Ha en underbar dag!
Kram

Inkallningsvecka.

Godmorgon!

Känner försiktigt efter om gårdagens frysande inifrån själen sitter kvar och kanske har blivit någon sjuka men det verkar inte så. Fryser gör jag fortfarande men det är inte så konstigt. Det är bara och titta på termometern. Den står på -12,3 grader och även om jag sitter i ett "varmt" kök så räcker vetskapen om att det är så kallt ute för att jag ska frysa. Det är inte så varmt i köket heller men öka värmen vill jag inte. Tar på en extra kofta istället. Det är billigare.
Doris tog en väldigt snabb runda, utan att kissa, och smet snabbt in i varma sängen igen utan frukost som vanligt. Måndagen har inte börjat för hennes del.
De andra två ligger och smälter maten och endast jag är kvar uppe.
Det är en skön stund på morgonen när jag får sitta och läppja på en god kopp te och vakna till livs.

Måndagar betyder jobb och denna vecka står det inkallning på schemat på alla kurserna. En av favoritlektionerna. Fart och fläkt ska vi ha och det kommer vi att behöva så inte deltagarna fryser till ispinnar.
Jag har heroiska kunder för jag hör sällan någon som klagar nämnvärt. Vi ska ha kul!
Jag ska, som vanligt, påminna om att inte tjata på hunden. Ingen lyssnar på tjat. Inte hunden heller. Träna in kommandot ordentligt innan du försöker kalla in när hunden är upptagen av annat. Träning: ingen störning - liten störning - stor störning. I den ordningen!
Inget annat!

Jag börjar alltid med att dom får träna hundens namn. Men, säger många, min hund vet redan vad den heter. Det vet den kanske men hur många hundar reagerar genast när den hör sitt namn? Vänder förväntansfullt på huvudet för att något kul händer hos matte eller husse när den hör sitt namn. Hur många av oss kan med handen på hjärtat säga att vi aldrig använder hundens namn när vi är arg på hunden? Jag bara undrar. Att hunden uppmärksammar oss när vi ropar deras namn är en förutsättning för att hunden sen ska komma på "hit". Bryr den sig inte om oss när vi gör en uppmärksamhetssignal så lär den inte komma när vi gör inkallningen heller.
Så. Vi börjar med att ladda namnet positivt. Då blir det mycket lättare med fortsättningen. Lek och bus är en viktig ingrediens på inkallningslektionen.

Nu är jag laddad inför kvällens lektion. Det ska bli kul. Som vanligt.

Ha en underbar dag!
Kram

Men sen!

Godmorgon!

Min arma kropp! Jag känner mig hundra år gammal idag och det är inte någon pigg hundraåring inte. Ryggen värker. Mitt gamla diskbråck bråkar med mig idag. Huvudet värker så där lite malande. Ingen direkt huvudvärk. Mer som om jag varit ute och slarvat vilket jag inte har något minne av att jag gjorde igår. Det beror inte på att jag varit så packad att jag inte kommer ihåg att jag varit ute på galej. Kvällen tillbringades som vanligt i soffan framför tv:n.
Om man nu ska känna sig bakfull är det orättvist om man inte haft roligt innan.

Jag lovade mig själv inatt när jag som vanligt låg och tittade på insidan av ögonlocken att jag skulle göra söndagen till en riktig hundträningsdag och det tänker jag minsann göra även om kroppen värker. Man kanske skulle lära hundarna att ge mig ryggmassage. Det är inte så svårt. Tasstarget på en lapp som man, när hunden lärt sig krafsa på lappen, sätter på ryggen och vips så har dom lärt sig det. Om det är svårt att få hunden att krafsa lägger man lite godis under en filt och sätter lappen ovanpå. Klickar kvickt som tanken när hunden börjar krafsa för att få fram godiset. Det låter väldigt enkelt men så klart tar det tid och det ska det göra också men en kul utmaning är det. Vem krafsar bäst tro?

Kanske man skulle trotsa kylan och gå ut och lägga ett litet spår. Jag har alla tillbehör i frysen i form av rådjur- vildsvin- hjortklövar så det är bara att tina och det går jättebra att spåra i snö. Lite varm choklad i en termos. Ett par ostmackor and we are good to go!

Detta låter väl ambitiöst och bra. Nu ska jag bara tala om för min arma kropp att vi ska vara aktiva idag. För ögonblicket har frukostbordet en förfärlig dragningskraft och jag blir nog här en liten stund till. Men sen............!

Ha en underbar dag!
Kram

Gör om. Gör rätt.

Godmorgon!

Hur man gör så många fel man kan när man ska klickerträna hundar:

Man tränar tre hundar på samma gång. Resultat: hundar bevakar varandra och står på mina fötter för att vara främst.
Man trugar hunden som inte vill jobba istället för att leka upp den. Resultat: hund segar och ser ut som om den fått stryk.
Man har ingen plan på det man ska göra och belönar osammanhängande. Resultat: hund förvirrad och lägger av.
Man tränar trots att man inte alls är på humör. Resultat: glädjen lyser med sin frånvaro och hunden tycker inte att det är roligt.

Klickerträning är fantastiskt! När man gör rätt. När man som jag gjorde igår tar fram klickern och egentligen bara gör det för att man ska göra något hade det varit bättre om jag hoppat omkring som en loppa med dom och bara lekt. Vi hade fått ungefär samma resultat då. Nämligen ingenting!

Nu envisades jag och lyckades förstöra det vi påbörjat. Doris som ska lära sig att liggande dutta på sin baktass gjorde allt utom det och jag klickade för både det ena och det andra. Helt osammanhängande. Resultatet blev att hon likt en svan på speed svängde på huvudet både hit och dit och fattade ingenting. Till slut la hon av och gick och lade sig i hallen. Låg där och blängde på mig som om jag gett henne stryk.

Jag, som inte ville ge upp dagens klickerträning, övergick till Alma som ska lära sig att steppa med framtassarna. Något hon redan gör så fort klickern kommer fram så det borde inte vara så svårt. Även detta lyckades jag förstöra. Hon steppade och jag segade och klickade när hon blev frustrerad och backade. Eftersom hon är väldigt klickerklok trodde hon att hon skulle steppa och sedan backa och hur ska jag nu få bort det kan man undra.

Inte lärde jag mig något av detta inte. Nejdå, över till Selma. Hon ska lära sig att virra på huvudet när jag ställer en fråga som t ex "vill du duscha?" Hon lade sig ner och jag tyckte att det kunde hon väl få göra. Det ska väl gå att lära henne virra på huvudet liggande. Jag har haft henne stående innan när vi tränat detta och vad gjorde hon nu då? Hon trodde så klart att vi tränade vila (hon ska lägga huvudet på tassarna) vilket hon redan kan. Inte vaknade jag och insåg vad jag gjorde för fel. Nej, jag fortsatte och klickade för fel saker hela tiden. Hon fattade ingenting och lade av även hon.

Som sagt. Klickerträning är fantastiskt. När man gör rätt. Om man som jag inte har koll på någonting och tränar trots att man inte är på humör då blir det så här. Nu har jag en massa saker att träna bort istället. Smarta jag!

Gör om! Gör rätt! Framför allt: träna inte om du inte är på humör!

Ha en underbar dag!
Kram

Mina barn.

Godmorgon!

Sitter med min Iphone vid min sida och "lyssnar" på när barnen har en morgonkonversation via chatten. En sitter på ett tåg på väg till jobb i Schweiz, en sitter i Lund och en i Malmö. Dom småsnackar om ingenting egentligen men man kan höra sammanhållningen trots det stora avståndet. Vi har en gruppchatt som vi kallar "allmänt familjesnack" där vi alla ser vad alla skriver.

Jag är så tacksam för att alla har jobb. Alla har dessutom väldigt bra jobb. Jag har inte riktigt klart för mig vad yngsta sonen egentligen gör där nere i Schweiz men han jobbar på ett stort läkemedelsföretag och har hela Asien, Australien och USA på sitt bord. Han trivs så bra och han skiftar mellan tyska och engelska hela dagarna. Jag är så stolt!
Dottern med sin biblioteksutbildning i botten tillsammans med högskoleutbildning i japanska svänger sig med alla möjliga språk. Obegripliga för de flesta. Jag är så stolt!
Äldsta sonen som är företagets mest populära rörläggare med kunder som kräver att det ska vara han som kommer när dom ringer för att han är så omtyckt och skicklig när han bygger badrum. Jag är så stolt!

Låter det skrytigt? Ja, det kanske det gör men mina barn förtjänar att mamma skryter om dom. Dom är min stora glädje i livet. Jag är så otroligt stolt över dom. Kan man vara något annat med barn som har väldigt hög arbetsmoral, vänliga mot alla, omtänksamma om varandra, ärliga och kärleksfulla.
Som ställer upp utan att blinka om man behöver det.

Ingenting är viktigare i livet än att dom har det bra. Dom har precis som alla andra fått smällar i livet. Dom är alla kring 30 och det vore konstigt om man då inte fått en och annan smäll. Sina goda hjärta har dom kvar trots det. Jag kan luta mig tillbaka och låta dom leva sina liv. Om någon av dom behöver mamma finns hon här. Alltid! När vi träffas ser man kärleken dom har för varandra. Syskontjafs existerar inte.

Snart kommer sonen i Schweiz hem en vecka och då ska vi träffas allihop och krama om varandra. Jag älskar er!

Ha en underbar dag!
Kram

Sänk kraven!

Godmorgon!

Det finns många anledningar till att en hund inte funkar på träningen. En av dom är......vi!
Våra hundar är hyperkänsliga för vår sinnesstämning. Det har jag fått bevisat med mina egna så många gånger. Ta Alma t ex som känner när jag är på väg att få ett migränanfall innan jag själv känner att det är på väg.
Är jag trött och trotsar det för att jag tycker att vi ska träna blir det inte så bra. Det är likadant varje gång. Hundarna såsar och det blir bara en massa trams.
Jag hade detta på kursen igår. En matte som var jättetrött efter jobb och hunden, som vanligtvis är hur duktig som helst, förstod inte alls vad hon ville att han skulle göra. Hon blev irriterad och det blev bara värre så klart.
Jag var där och sa till henne: sänk kraven!

En matte vars hund var jättetrött redan från början hade fullt sjå med att försöka få hunden att göra någonting alls rätt. Hunden studsade och red på henne och jag var där och sa: sänk kraven!

En hund på väg in i löpet och hade stängt av hörseln helt och hållet. Matte kämpade och jag sa, ja just det, : sänk kraven!

En viktig sak man måste lära sig när man håller på med hundar, och det har jag tjatat om många gånger, är läs av din hund och läs av dig själv! Om hunden inte beter sig som vanligt finns det en anledning. Det finns många saker som gör att det inte funkar. De jag nämnt ovanstående är bara några exempel. Att sänka kraven är det man måste göra. Om man är på kurs det vill säga. Tränar man hemma tycker jag att man ska låta bli helt och hållet tills både hunden och jag är i balans igen.

Jag har, som mina kära läsare vet, varit ur balans länge och jag kan lova att det återspeglas i mina hundar och vår träning! Nu har ju detta pågått så länge att jag måste i alla fall träna emellanåt trots att jag nog skulle låta bli men jag har väldigt låga krav på vad vi ska göra och vad dom ska prestera. För det mesta blir det mest lek med en och annan övning emellan. Känner jag att det inte funkar alls bara leker vi. Det är lydnadsträning så god som någon.

Detta fick jag springa runt och påminna mina trötta deltagare om igår när jag såg att irritationen låg på lur. Det var mycket kravlös lek på träningplanen på lektionerna. Om någon hund gjorde något bra var jag genast där och sa: paus! Pausa alltid när det går som bäst! Både hund och ägare börjar nästa träningspass på rätt nivå om man slutar när det går bra.

Lektionerna avslutades med något hundarna kan och då kunde man gå hem med sin lilla lurviga kompis och ändå känna sig nöjd trots att det kanske inte gått så bra i det stora hela.

Ha en underbar dag!
Kram

Man lär sig nya saker.

Godmorgon!

Igår lärde jag mig något nytt. En nog så viktig sak. När man gör saker som kan vara svåra att förstå vid blotta anblicken ska man förklarar för resten av deltagarna vad man håller på med. Jag talar så klart om mina kurser där vi har en sjukt stressad blandis som tuggar frenetiskt på både koppel och matte. Hunden är urstark och matte ha väldigt svårt för att hålla henne. När hon "flippar" ut finns det inget annat matte kan göra än att binda henne och lämna henne tills hon har lugnat ner sig. Tro mig, vi har provat allt annat!

Några av de andra deltagarna tyckte väldigt synd om hunden som inte kunde vara med dom andra och frågade varför vi gjorde så. Hon är nämligen inte det minsta aggressiv. Bara glad! Dom tyckte nog inte det var så snällt att binda henne vid staketet. Jag fick förklara och alla förstod. På sätt och vis är jag glad att dom reagerade. Det innebär ju att alla är snälla vid sina hundar. :)

Det visade sig att detta är rätt sätt att hantera problemet. Hunden fick lugna ner sig och som belöning fick hon vara med matte igen och jobba vilket hon tycker är jätteroligt. Hon kunde till och med hälsa på en annan hund utan att stressa upp sig. Matte jobbade med enkla saker med henne och det går nu framåt med små, små steg.
Alla såg detta och insåg att det nog inte var elakt utan en hjälp för hunden som inte mår bra men som förhoppningsvis kommer att göra det när vi har jobbat ett tag med henne på detta sätt.
En förklaring var nödvändig och jag är glad att man frågade istället för att gå och undra och tycka att jag var elak.

Vi fick som vanligt gå utanför planeringen eftersom det eviga problemet med hundmöte kom upp till diskussion. Det är väldigt många som har problem med detta så det blev en massa övningar och prat om detta istället. Jag har inga problem med hundmöte med mina hundar. Dom får nämligen nästan aldrig hälsa på andra hundar när dom är kopplade. Dom har därmed ingen förväntan på mötande hundar och vi kan passera utan problem. Det är många som även här tycker synd om hunden för att "dom tycker ju det är så roligt att hälsa".
Behöver verkligen hunden hälsa på alla dom möter? Det gör inte jag. Det skulle vara väldigt jobbigt att gå på gågatan en lördagsförmiddag och hälsa på alla man möter. Dessutom har jag inte behov av att hälsa på främmande människor som jag inte kommer att ha någon relation med överhuvudtaget. Så är det för hunden också!
Hunden behöver endast några få bekanta och några kompisar. Dom andra behöver man inte bry sig om alls. Det blir lugnt på promenaden. Det ska vara roligt att gå ut och gå men hunden. Inte en evig kamp för att hunden drar som en oxe så fort den ser en annan hund.

Dessutom är det oftast inte lek det är frågan om om det är vuxna hundar. Man ska kolla varandras status. Hur nära löp är du? Är du bättre riksbetäckare än jag? osv.

Låt promenaden handla om du och hunden istället. Gör något roligt med hunden emellanåt så förväntan ligger på dig istället för på allting som händer runt omkring. Däremellan går hunden och "läser tidningen" och det är fullt tillräckligt.

Ha en underbar dag!
Kram