Motionerande ankor.

Godmorgon!

Om jag vore anka skulle jag nog inte välja att bosätta mig här. Jag kan konstatera att ankan är ett äventyrligt djur som gillar att leva farligt.
Eller. Kanske det är så att de behöver hjälp med att komma igång med motionerandet. Här hemma har dom fått en alldeles egen fitnesstrainer. Doris och Selma hjälper så gärna till.
Vingar uppåt sträck.

Att någon nu tänker att hundarna inte ska vara lösa och störa ankorna tänker jag inte bry mig om ett enda dugg. Det är på min egen mark och där har jag dom lösa och hör sen. Ankorna får minsann bo någon annanstans om det inte passar.

Dom är retfulla dom där ankorna. Jag undra vem som motionerar vem. Flyger runt i cirklar med två golden retriever galet springande nedanför på marken. Hit och dit. Ibland flyger ankorna väldigt lågt. Allt för att hålla intresset uppe hos doggarna.
Selma skäller och rusar runt i en snäv cirkel och Doris tar de långa distanserna. Alma sitter mitt i alltihop och betraktar spektaklet. Virrar lite på huvudet åt de korkade retriverna.
Jag gör ett lamt försök att få stopp på det hela men inser att det inte är någon mening med att försöka. Dom har skitroligt. Hoppas ankorna uppskattar det hela.

Det är väldigt praktiskt. Morgonpromenaden blir visserligen väldigt kort eftersom den sker i cirklar men jag kan sitta på en sten och bara titta på när hundarna springer sig trötta.
Med tungan hängande i marken går vi sedan in och intar vår frukost och planerar för dagen. Idag blir det äntligen en runda med motorcykeln. Tur att vinden har avtagit så man inte flyger av på motorvägen.
Hundarna får ligga hemma och tugga på ett ben. Vi ska ha en människodag idag.

Ha en underbar dag!
Kram

Svammel och trist.

Godmorgon!

Det är lite trögt på bloggfronten just nu känner jag. Händer det ingenting tro som är värt att plita ner? Nej, det gör nog inte det. Å andra sidan är jag ganska duktig på att svamla om absolut ingenting. Fråga min man.

Varför har jag egentligen en blogg? Ja, inte är det för att jag ska få Nobels litteraturpris inte. Här skrivs ingen litteraturhistoria. Mitt svamlande om hundar, humör och vardagsbekymmer är inget något förlag skulle vara intresserad av. Tydligen är det en del andra som är det eftersom jag faktiskt har en hel del sidvisningar. Visst är det kul att någon är intresserad men är det därför jag har en blogg?

Ja, det är kul att skriva och det är nog den främsta anledningen. Men. Jag har också ett behov av att emellan allt svammel kanske säga ett och annat klokt ord om hundträning. Det är bara det att det nu känns som om jag lite uttömt ämnet. Om jag bläddrar bakåt i mina inlägg så har jag snart täckt upp allt. Eller inte allt men nästan. Jag har skrivit om min syn på hundträning. Måånga gånger! Jag har tipsat om övningar och jag har skällt på Ceasar Millan.
Jag har skrivit om mina fantastiska deltagare.
Jag har vänt ut och in på mitt privatliv. Till en viss gräns. Ibland har jag varit lite för öppen kan jag känna. Jag har berättat om min barndom.

Så vad har jag kvar att blogga om?  Händer det för lite i mitt liv? Är det dags att lägga ner bloggandet. Det är inte meningen att jag ska upprepa mig som en drucken papegoja.
Kan mina hundars små lustiga äventyr egentligen intressera någon annan än mig själv. För mig är allt dom gör värt att skriva ner. Varje dag gör dom något som är sött, korkat eller duktigt men det är egentligen inte så stor variation. Jag menar, hur många gånger kan man skriva om när Doris gräver upp möss i marken eller när Selma får fnatt och rusar runt, runt. Alma gör inte mycket som skulle vara värt ett bidrag till världslitteraturen.

Hm, det här lät väldigt trist känner jag. Kanske jag har vaknat på fel sida idag. Förmodligen kommer jag att fortsätta krafsa ner allt hundarna gör oavsett om det är en upprepning eller inte.
Idag sätter jag dock punkt utan att egentligen ha skrivit något vettigt alls.

Ha en underbar dag!
Kram

Materiel lycka!

Godmorgon!

Lördag och en lite hackig helg har inletts. Ledig idag, jobbar söndag, ledig måndag, jobbar tisdag.
Det stör mig lite, lite. Nåja, vädret ska ju bli hyfsat ser det ut som. Tillräckligt för en premiärtur med "Bulla-Berta".

Nu vill vi inte vänta längre. Det är dags. Även husvagnen ska få sig en översyn. Man vet aldrig när vi får lust att ge oss iväg. Inte denna helgen så klart eftersom ledigheten blev lite hackad.

Vi har det bra trots allt. Husvagnen står på gården och i garaget står en motorcykel. Huset vi bor i är precis som vi vill ha det (eller nästan) och på gården står två bilar som är nya och fina.
Om man nu ska räkna materiella saker som att ha det bra. Vi har det bra tillsammans även efter 35 år.
Vad gör väl det att man inte är miljonär. Vi ska inte klaga. Vi klarar oss.

Som sagt. Igår var jag lite deppig över vissa saker och idag försöker jag hitta de mer positiva sakerna med livet och om det sitter i en motorcykel, ett hus och en husvagn så får det väl göra det idag.
Jag tar det som verkligen betyder något i livet en annan dag. Kärleken, tryggheten och hälsan. Idag är det de materiella sakerna som betyder något.

Ha en underbar dag!
Kram

Instruktörshunden Doris.

Godmorgon!

Stör mig inte! Jag har jobbat jättemycket den senaste tiden och nu vill jag ligga här med huvudet under mattes kudde och bara sova idag!

Nja, det är ett önsketänkande från min sida att Doris skulle utbrista i dessa, i mitt tycke, passande orden för dagen. Jag tycker att hon klarar det bra. Hon jobbar ju faktiskt fem dagar i veckan. På frågan om det inte blir för mycket för henne brukar jag svara att det handlar om vana.
Hon har vant sig vid att vara med mig överallt och det är ju inte precis så att hon står och jobbar med diverse övningar hela kvällarna. Hon tillbringar väldigt mycket tid på filten, övervakandes vad som händer både innanför träningsplanen som utanför. Emellanåt släpper hon det och sover som en liten gris där på sin rosa filt.

Nu är det två dagars ledighet innan stadsträningen med min grupp här hemma i Hörby och dom ska hon få tillbringa på sofflocket vare sig hon vill eller inte.

Doris har utvecklat egenskaper som är väldigt användbara på jobbet. Under valpleken ser hon ofta till så ingen valp får det för jobbigt. Ibland är ju valpar inte så försiktiga med varandra precis. Då går hon emellan och föser med sig den valp som tar i för hårt. Antingen bjuder hon in den hetsiga valpen på en springrunda eller ställer hon sig över den och lugnar ner den. Det är så härligt att se.
Hon visar på ett föredömligt sätt att man inte ska hälsa när kopplet är på. Vänder bort huvudet och nonchalerar den hund som ivrigt vill hälsa. Detta har jag i och för sig lärt henne. Inget hon kommit på själv. Jag tycker att det är väldigt användbart på promenader. Lugnt och skönt. Leker gör man när man är lös. Annars inte.

Är hon då den perfekta hunden? Långt därifrån! Tack och lov! Om någon sitter på bänken och tittar på under lektionen kan hon mycket väl få för sig att klättra upp i famnen så stor hon är och ta sig en puss och gärna en kram också. Nu charmar hon tack och lov de flesta så ingen tar illa upp.
Hon har också fått för sig att man ska vakta inhängnaden och skulle någon cykla eller gå förbi rusar hon bort och talar om för dom att där har dom minsann inget att göra. Lite irriterande eftersom hon då sätter fart på alla andra hundar i gruppen också.
Hon är en väsktjuv. Står en väska öppen är den snart tömd på godis. Jag får alltid påminna alla om att hålla väskorna stängda. Har man lyckats en gång har man lärt sig fort att vara tjuv. Nu har jag fått bort det genom att se till att hon inte lyckas. 

Från att ha varit väldigt långsam och motvillig när hon ska visa övningar har det blivit lite mer glädje och fart och det beror på att matte fattat att man måste motivera även en instruktörshund när den ska jobba. Tar man bara fram favoritbollen så jobbar hon jättegärna. Där på träningsplanen är hon så himla duktig. Om man kunde ta det med sig hem! Eller kanske inte. Den där lilla djävulen bakom örat är ganska charmig även den. När hon står och har glömt allt vad lydnad heter. "vad sa du matte? Kommer snart! Ska bara ta en runda först!"
Detta gör hon aldrig på jobbet! Där är hon helt perfekt.

Hon är verkligen underbetalt min Doris. En bit sockerkaka på avslutningsfikan är vad hon får. Hon är egentligen värd så mycket mer. Min älskade hund!

Ha en underbar dag!
Kram

En nyttig och viktig kväll

Godmorgon!

Och där gick delete knappen åt helsicke. Den är utsliten och trött och det är mitt fel. Jag har raderat dagens inlägg så många gånger så den har nu givit upp sin sista suck.

Nu skärper vi till oss. Något ska jag väl ändå kunna få ur mig?! Jag kan ju berätta om ett hundmöte vi gjorde igår när vi promenerade mitt i hjärtat av Malmö på miljö/lydnadskursen. Vi var just vid ett ställe där det inte gick att undvika mötet och det var ganska trångt (en byggarbetsplats). Vi var sju hundar och vi mötte schäferklubben som också var ute och miljötränade tror jag. Jag måste skryta lite om mina deltagares hundar för dom klarade detta mycket bättre än schäfrarna. Dom hetsade upp sig till tusen och där fanns allt från skällande till regelrätta utfall. I sanningens namn reagerade några av våra likadant men dom flesta klarade mötet ändå.
Vi har tränat hundmöte mycket. Dock inte under så skarpt läge som det var här. Jag välkomnade detta tyst för mig själv och ville se hur ägarna skulle hantera detta. Lite blandat resultat men ändå ganska bra.

Om man tvingas göra ett möte av det slag vi var tvungna till igår där man inte kan ta ut det i en båge för att ge hundarna utrymme och min hund hetsar upp sig är det ingen mening med att försöka varken klicka hunden förbi eller ens försöka få kontakt. Hundarna dök upp ganska plötsligt och då gäller det bara att försöka ge min hund trygghet genom att jag tar kommandot över mötet.
Ta in hunden intill dig eller bakom dig. Sträck på dig för att ge din hund intrycket av att du har koll på läget. Titta inte på hundarna du möter och bara gå förbi. Bråka inte med din hund om den hetsar upp dig. Det leder inte till något alls. Bara ta dig förbi med din hund.

Jag kunde stolt konstatera att Doris litade fullt ut på att jag skulle fixa detta. Hon gjorde precis som jag och tittade inte ens på de upphetsade hundarna vi mötte. Hon vände bort huvudet och höll sig intill mig. Hon visade verkligen på ett föredömligt vis de andra i gruppen hur man ska göra. Matte var så nöjd!

Det är sånt här som gör denna kurs så nyttig! Vi kan stå på träningsplanen och träna hundmöte tills vi kan det i sömnen men det måste tränas in real life. När vi tränar lydnadsmoment på alla dessa olika platser får deltagarna verkligen se att man måste ut och träna på många, många platser för att det ska funka överallt.

 Vi tog hissen ner till perrongen till citytunneln och satt mellan spåren där tågen susade förbi och där tränade vi avslappning. Det du! Det sprang folk förbi oss och tågen gnisslade, tjöt och körde förbi i hög hastighet. Till detta ropades det ut i högtalare och vad gjorde våra vovvar? Satt eller låg på sina filtar och betraktade allt mer med nyfikenhet än något annat. Dom var så lugna att jag bestämde att vi kunde jobba lite där på perrongen. Med publik tränade hundarna "hundens val" och var hur koncentrerade som helst. Trots att tågen brakade förbi på båda sidor! Jag är så stolt och imponerad!

Efter det gick vi åter ut i solen och satte oss mitt på Triangeln där vi åter tränade hundarna att ligga på sina filtar och titta på bussar, cyklar och så vidare. När dom var duktiga och låg så fint på sina filtar fick dom som belöning komma upp och jobba lite.
Med trötta vovvar avslutade vi lektionen och åkte hem.

Jag kunde återigen konstatera att detta är en av mina viktigaste och nyttigaste kurser och var irriterad på mig själv för att jag inte tog några foto för att visa hur duktiga dom var. Ska sätta en lapp på näsan så jag kommer ihåg att göra det nästa vecka när vi sitter på Stortorget och äter glass! Det är också viktigt! Hihi!

Ha en underbar dag!
Kram

En suverän kväll.

Godmorgon!

För alla som undrar kan jag tala om att den hungriga goldenhanen med leksak i magen bestämde sig för att han inte ville ha den där och kräktes upp den. Tack och lov!
Min tumme, som igår behövde en stötdämpare för att jag inte skulle gnälla varje gång någon rörde vid den är idag utan bumper och har bara lite plåster. Ont gör det fortfarande men det är mycket bättre.

Idag tänker jag lovprisa mina deltagare på aktiveringskursen jag har just nu. Vilka människor! Jag skulle vilja stoppa in dom i bilen och ta dom med mig hem allihop efter lektionen. Som dom jobbar med sina hundar på kursen. Som vi skrattar. Här behöver man inte gå runt och peppa för att dom ska jobba. Ack, nej.

Igår hade jag med mig två nya saker hundarna skulle börja lära sig. Dom skulle lära sig att städa (stoppa grejor i en korg) och "skämmas" (lägga tassen över nosen).

Inte kunde jag väl ana att vi skulle komma så långt redan på en lektion!
Att städa delar man in i ganska många olika delar och vi började med en nosdutt i korgen, det klarade alla ganska fort. Lägg bort korgen och lär hunden att gripa och lyfta föremålet, lär hunden att släppa föremålet, håll korgen under vid släppandet, sätt korgen på marken och se om hunden har förstått att lägga föremålet i korgen. Döp beteendet!
Ok, det var en snabb beskrivning men det är ganska många moment man ska igenom innan man kommer till resultatet och hur gick det då?
Skitbra! Dom kom så långt allihop och jag hörde många glada utrop när dom lyckades och massor av skratt när hundarna töntade till det eller människan inte hann sätt korgen under. Så roligt att se!

Hundarna jobbade som tusan och alla var så fokuserade på sin uppgift. Jag stod och bara njöt!

Hur söta var inte hundarna när vi satte tejp på nosen för att dem skulle lyfta tassen och "skämmas"?
Alla lyfte tassen direkt och man kunde börja klicka för detta även om vissa hundar försökte virra på huvudet istället för att få bort den men alla lyfte tassen till slut. Några tyckte att "den kan väl få sitta där då!" Men alla kom så långt även på denna övningen.
Många glada skratt även här för att hundarna var sååå söta med sin tejpbit på nosen.

Alla gick hem så nöjda med sina hundar och jag satte igång en valpkurs där vi även där hade aktivering och valparna lärde sig att stoppa huvudet i en kon, slicka sig om nosen och gå zig-zag mellan benen. Allt varvades med valplek och valparna var så duktiga även dom. Ingen tyckte att man inte hade någon nytta av sådana här "onödiga" övningar och gick in med liv och lust för uppgiften. En liten schäfervalp satt och somnade medan vi avslutade och sade hejdå. Härligt!

Hundarna blev stentrötta. Jag körde hem och prisade mitt roliga jobb. Så glad för att jag får träffa så härliga människor varje dag. Så nöjd med att vi kom så långt på allting.
Mina egna hundar som jag hade med mig skötte sig snyggt (Doris var lite stökig i början av någon anledning) och visade övningarna så fint så. Arbetsvilliga. Alma är ju alltid arbetsvillig men även Doris visade gärna det hon kan av cirkuskonster.
En helt suverän kväll!

Ha en underbar dag!
Kram

Hundbiten!

Godmorgon!

Jaha, då har man blivit hundbiten. Igen. Jag kanske inte är så bra på det jag gör eftersom det är andra gången nu. Jag borde ha mer vett än att stoppa in handen i munnen på en hund. Jag tar det från början:

Under en övning där hundarna skulle träna på "förbud" hade jag lagt ut en massa leksaker och godis på träningsplanen och deltagarna skulle gå runt och öva på "nej". Jag var lite nöjd med upplägget. Inte kunde jag väl ana att en av hundarna skulle försöka äta upp leksakerna!

Jag hör en förtvivlad matte med en stor goldenhane utbrista "han äter ju upp den!" "Den" var en lång lurvig "rävsvans" modell större och den ville inte jag skulle hamna i magen på hunden. Det var ju så lång! Eftersom matte inte gjorde något annat än stod och höll i kopplet kastade jag mig fram för att försöka hinna få tag i änden av leksaken innan den försvann i djupet.
Det skulle jag inte ha gjort! Han hade bestämt sig för att svälja och högg mig rakt i tummen. Hårt!
Samtidigt svalde han hårt och leksaken var borta.

Jag blödde ner hela träningsplanen. Att en tumme har så mycket blod i sig! Två bett precis i leden på båda sidorna gör att jag idag inte kan använda tummen alls. En deltagare fick hjälpa mig sätta på plåster vilket inte var så lätt för hur vi än försökte så kom ett av såren precis under klistret på plåstret så vi fick hålla på och trixa med detta en bra stund. Under tiden blödde jag ner bänk och mark runt omkring.

Mannen packade in det i ett snyggt paket när jag kom hem och jag satt och tyckte synd om mig själv samtidigt som jag förbannade mig själv för min dumhet. När jag vaknade i morse gjorde det om möjligt ännu mer ont och det hade blött igenom och jag börjar undra hur djupt det är egentligen.

Hur gick det då med den hungriga hunden? Ja, han har ju nu en lång lurvig leksak i magen och det är inte alls bra. Den kan ställa till det rejält i tarmarna. Oftast går det bra och den kommer ut den naturliga vägen men jag är inte säker på att jag hade tagit den risken med att vänta. Matte tyckte att hon ville avvakta och det är hennes beslut så klart. Jag hoppas att det går bra. Jag hade nog som sagt inte väntat.

Det var dumt att försöka stoppa hunden från att äta upp den men vad gör man? Man tänker inte så logiskt i det läget. Jag ville till varje pris hindra honom. Jag lyckades som sagt inte och han försvarade sitt byte på det sätt han kan. Det var mitt eget fel att jag blev biten. Jag gjorde precis det man inte ska. Men du, min kära vovve, jag ville bara ditt eget bästa!

Ha en underbar dag!
Kram

Deppig natt och jobbig morgon.

Godmorgon!

Idag skulle man inte ha mött sin spegelbild på morgonen. Håret står på ända och man ser ut som om man festat hela helgen. Det har jag inte. Inte vad jag vet. Borde ha kommit ihåg det i så fall. Om inte jag festade så våldsamt att jag glömt. Nej, jag har inte svängt dom lurviga eller hängt i baren tillsammans med innefolket. Inget jag vill heller så inte deppar jag över det. Däremot kan man ju bli lite deppig när man ser ut så här (ingen bild, var det någon som trodde det!?) och det beror på en sömnlös natt med en massa funderingar.

Idag är det verkligen ingen bra dag. Självförtroendet svajar betänkligt och jag oroar mig. Jag vill inte gå in i detalj på vad det gäller men en sak är klar. Jag gör alltid mitt allra bästa när jag tar mig an något. Det kanske inte räcker ibland men mer kan ingen göra. Ok. Det kan bero lite på vad det gäller. Ibland är man väl kanske inte lika motiverad som andra gånger. Vad gäller mitt jobb t ex är jag alltid supermotiverad. Alltid. Jag kan på väg till Malmö vara hur trött och deppig som helst men när jag står där på träningsplanen är det en helt annan sak. Där ger jag alltid allt. Med eller utan framgång men ambitionen finns alltid där. Inget är då viktigare än att alla som står framför mig ska få vad dom vill och behöver.

Om någon ber mig om hjälp med något kan dom vara säkra på (om det är rimligt!) att jag gör mitt bästa för att hjälpa. Jag mår skitdåligt om det visar sig att jag inte kan bistå med det som behövs och det har hänt att jag själv råkat illa ut för att jag gått lite för långt i min hjälp. Det låter kanske lite självförmätet men jag mår så dåligt om jag ska säga nej så jag gör hellre saker som jag egentligen inte vill för att slippa den känslan. Det har alltså inte så mycket med "den goda samariten" att göra utan ofta har jag hjälpt för att jag ska slippa må dåligt.  Även om jag egentligen inte ville göra det personen bett mig om.

Andra tillfällen kan det kanske vara lite si och så med motivationen men då är oftast inte andra människor inblandade. Det kan gälla saker som jag borde göra som ger mig dåligt samvete men inte inför andra utan bara inför mig själv.
Eftersom jag är en person som har ett behov av att alla ska tycka om mig så har jag tagit på mig en alltför stor rock. Detta grundar sig nog i en barndom utan bekräftelse och jag är fullständigt medveten om att det är en omöjlighet. Ingen kan vara omtyckt av alla och jag har taggat ner lite på det för att det blev alltför jobbigt. Men faktum kvarstår att jag har en förmåga att läsa in fel på mig så fort något händer. Det måste bero på mig är min övertygelse.

Så. Nu sitter jag här och letar fel på mig själv. Dom finns där. Det vet jag. Men kanske det trots allt inte beror på mig denna gången. Vad vet jag. Jag fortsätter att analysera och fundera över om jag kan hitta en lösning. Det kanske jag kan när jag släpper fokuseringen på om det beror på mig. Deppig måndag.

Ha en bra dag!
Kram

Tyst söndagmorgon.

Godmorgon!

En konstig morgon. Jag vaknar och maken har redan lämnat sängen och det är tomt och tyst i huset. Detta händer inte så ofta kan jag säga. Jag brukar både hinna ut med hundarna och äta frukost innan han kommer upp. Nu ska vi i sanningens namn säga att jag oftast är väldigt morgontidig så det är svårt att hinna före mig.
Min morgonrunda med hundarna är väldigt kort. Ut och gör vad du ska och sedan in och äta frukost. SEN går vi långrundan.
Idag var det som sagt tomt i huset när jag vaknade i vanlig tid vid sju och nu när klockan är åtta har dom inte kommit hem ännu.

Han har inlett sin "må bättre" kampanj och nu är jag rädd för att han sliter ut mina hundar!
Dessutom ska det ätas GI mat för att tappa lite i vikt säger han och jag får söka över hela internet efter recept som ska få munnen att vattnas. Nu är det ju inte jag som behöver gå ner i vikt. Snarare tvärt om så jag får väl slänga i mig lite skräpmat då och då.

Gårdagens tvgodis bestod av morötter och gurka skurna i smakbitar och med lite dippa till. Jag slängde faktiskt in lite nachochips också för att inte kroppen skulle bli alltför chockad.
Vi satt och såg när ligavinsten försvann i fjärran eftersom Real Madrid vann mot Barcelona i El Classico och nu är det i princip omöjligt för Barca att vinna årets la liga. Lite deppig gick jag och lade mig med en migrän lurandes i knoppen.

Igår var det stadsträning med valparna i Malmö och idag är det dags för kurs i Hörby och efter det har Doris och Harry playdate. Harry ska dessutom få träffa en trevlig hund i sin egen storlek och umgås lite med henne. Harry är ju en stor och ståtlig herre och det är inte lätt att hitta lagom stora lekkompisar till honom men vi letar upp dom till honom. Det ska bli kul.

Jag måste också bara få nämna hur stolt jag var över min Doris igår på stadsträningen, som börjar bli rutin för henne, hur hon går där i täten tillsammans med mig och sköter sig exemplariskt. Ett föredöme för alla lite vimsiga valpar som tuffar på när vi går där i centrum av Malmö. Om någon valp är orolig när vi går får dom gå sidan om Doris och det blir mycket lugnare. Jag vet inte varför denna hund har den effekten på andra hundar men jag är väldigt glad för det. Hon är en klippa min Doris när vi jobbar.

Ha en underbar dag!
Kram

Ha en underbar dag!
Kram

Läsa sin hund.

Godmorgon!

Var och fikade hos min "sidekick" Emma igår. Jag kallar henne för just "sidekick" eftersom vi alltid bollar ideér om hundträning. Vi har aldrig svårt för att hitta saker att tala om även om det inte handlar om hundträning. Trots att det är så stor åldersskillnad på oss. Jag skulle lätt kunna vara hennes mor. Jag får lukta på världens godaste babys och dricka gott kaffe. Perfekt sätt att inleda fredagen på.

Igår talade vi mycket om hundens språk. Kunde konstatera att man rent allmänt är ganska dåliga på att läsa sina hundar. Då missar man mycket. Väldigt mycket.
En viftande svans behöver inte betyda att hunden är glad. Gör ofta det men det beror på hur hunden håller svansen när den vispar.
Man måste titta på så många fler signaler hunden gör med öronen, munnen, kroppshållning osv.

Att en hund reser ragg innebär inte alltid att den är arg. Det är en allmän uppfattning bland hundägare. Raggen innebär lika ofta att hunden är upphetsad eller t o m rädd. En arg hund reser ofta ragg endast vid svansroten och nacken medan en undergiven eller rädd hund reser ragg över hela ryggen. Återigen krävs det mer för att kunna avläsa hundens sinnesstämning. Det räcker inte med bara raggen.

Jag brukar säga till mina deltagare att hålla ett öga på öronen. Öronen är ofta bland det första som signalerar en förändrad sinnesstämning eller en uppmärksamhet på något som kanske innebär att vi måste agera. Även på hundar med hängande öron. De vinklas lite, lite även dom. Hunden har massor av små, små muskler i öronen och kan göra väldigt mycket med dem. Men återigen. Det krävs att man tittar på hela hunden för att säkert kunna avläsa vad den säger.

Skällandet. Oj, så många olika sätt att skälla på det finns.  Morrandet likaså.

När man lärt sig att titta efter de små signalerna i hundens kroppsspråk kan man också agera snabbare om man ska t ex börja jobba med hunden vid ett jobbigt hundmöte. Fångar man det redan när hunden visar de första små signalerna har man också en större chans att lyckas göra ett bra hundmöte om hunden har problem med detta. Är man för sen och hunden redan gått in i blockering är det kört för den gången.

Man vinner väldigt mycket på att lära sig att läsa sin hund. Dom säger väldigt mycket. Hela tiden. I vår "brainstorming" igår kom vi på idén att göra en liten snabbkurs på ett par lektioner i just hundens språk och signaler. En kurs där man har sin hund med sig. Inte bara teori alltså. Jag vet inte riktigt ännu hur denna kurs skulle se ut men att behovet finns vet jag. Om intresse finns vet jag dock inte.

Ha en underbar dag!
Kram

Etik på nätet.

Godmorgon!

Det skrivna ordet. Kan lätt missförstås.Svårt att nyansera. Skriver man med stora bokstäver skriker man. Ett utropstecken för mycket kan förändra hela innehållet. Ett litet ord på fel ställe.....

Jag har en lite tveksam inställning till Facebook och bloggande idag. Saker som skrivs där kan på ett ögonblick förändra ett liv. Mobbing ligger väldigt nära. Mellan vuxna människor. En diskussion som borde tas mellan parterna själva blir allmän egendom när den bedrivs på fb och kommenteras av människor som inte egentligen vet vad det handlar om. Det är ena sidan. Å andra sidan kan man på samma fb få stöd och kärlek från de som vill en väl. Man kan sprida ett budskap till många som leder till positiva saker.

Jag väger mina ord med stor försiktighet för att inte sätta igång någonting just nu känner jag och det vill jag inte göra. När jag bloggar vill jag ha friheten att låta mina ord och åsikter flöda fritt. Det är enligt min åsikt själva meningen med att blogga. Hämningslöst tar jag mig friheten att skriva precis det jag känner i precis det ögonblicket. Jag håller mig ifrån religion och politik för det mesta men det beror inte på varken feghet eller något annat. Vissa saker vill jag bara oftast  inte ventilera här.
Jag har valt att röja min identitet och göra bloggen "offentlig" och det är för att jag varken skäms eller bryr mig om vad man tycker om det jag skriver och då måste man kanske bli lite hårdhudad och tåla om någon gör sina påhopp i kommentarerna. Jag är förskonad från detta men är beredd på att det kan hända.

Jag är hundinstruktör och skriver ofta om mina problem jag har med mina hundar. Det kanske jag inte skulle göra. Jag kanske borde måla upp en bild över hur duktig jag är som instruktör och hur perfekta mina hundar är men då ljuger jag ju! Jag har mina problem precis som alla andra hundägare. Jag kanske bara har lite mer kunskap över hur jag ska lösa dom. Är det inte då bra att jag skriver om det här? Jag kanske kan hjälpa andra som har samma problem med sina hundar!

En god vän gjorde detta och helvetet brakade löst. Hennes goda intentioner vändes till något fruktansvärt och allt blev så fel. Missförstånden haglade och lämnade henne som en blöt fläck på golvet. Detta gör mig så ledsen. Jag vet ingen som tar så väl hand om sina hundar. Som gör allt för att dom ska må bra. Som tar sin uppfödning på så stort allvar. Som reser land och rike runt för att hitta bra avelshanar till sina tikar. Som är superfokuserad på den mentala biten i sin uppfödning.
Som i åtta veckor lever med sina valpar på ett sätt som gör att hon kan lämna ifrån sig valpar som har fått provat på det mesta och har de bästa förutsättningar när dom kommer till sina familjer.
Jag är "gammal i gamet" och har sett många uppfödare genom åren och jag kan säga att jag aldrig mött någon som är bättre på det hon gör.
Trots detta, eller kanske på grund av, finns det folk därute som vill henne illa och använder alla medel och kanaler för att göra henne illa. Varför? Är det avundsjuka? Har man en annan åsikt om hur aveln ska bedrivas? Helt ok men herregud, låt henne göra som hon vill. Resultatet blir ju bevisligen  hur bra som helst. Här passar en fras väldigt bra in: sköt du ditt så sköter jag mitt!


Vi ska kunna skriva vad vi vill på facebook och i våra bloggar. Vi får vara beredda på att man i kommentarerna ibland inte håller med om det vi skriver. Min etiska gräns för vad man får säga till en annan människa, i skrift eller i tal, kanske inte stämmer överens med vad någon annan tycker men när det övergår till ren mobbing och svartmålning kan nog de flesta normalt funtade människor hålla med om att gränsen har överskridits. En liten tanke på vad det kan ställa till med för mottagaren kanske hade varit på sin plats. Om inte intentionen är att skada personen i fråga. Då verkar fältet vara fritt på hur man får bära sig åt. Detta gör mig mycket ledsen men kommer inte att hindra mig från att fortsätta skriva precis vad jag vill. Det hoppas jag min vän också fortsätter med. Vi är många som vill fortsätta läsa hennes blogg och uppskattar hennes ärlighet.

Jag brukar sällan läsa igenom det jag skriver för att inte frestas att rätta till saker för att det kanske kan missförstås. Det tänker jag inte göra idag heller. Jag skriver från hjärtat och det tänker jag fortsätta med.

Ha en underbar dag!
Kram

Kurser

Godmorgon!

Lite krångligt att komma in på bloggen idag eftersom dom ändrat på den så vi får väl se vad som händer när jag ska publicera den.

Det ser ut att bli fint väder idag. Lite bortkastat eftersom det är torsdag och dagen är fylld av en massa måsten.
 Jag fick den härligaste frågan igår på kursen av en deltagare som, när jag pratade om fortsatta kurser, frågade hur många kurser hon hade kvar innan hon gått dom alla. Underbaraste beröm man kan få. "Jag vill gå allihop". Detta kom från en, som när hon kom till oss, var väldigt skeptisk till klickerträning med godis. Då tyckte hon att det skulle räcka med att hunden skulle jobba för att den ville göra henne till lags. Detta var på valpkurs och hon stod med den underbaraste lilla parsonterrier som var precis som en valp ska vara. Nyfiken, lekfull men  lite för utåtriktad. Inte konstigt. Matte hade lite för höga krav.  Vi, min fantastiska medhjälpare Emma, och jag fick in henne på vår linje och nu har hon gått igenom valp, vardagslydnad, allmänlydnad, är inne på miljö/lydnad och har inkalling/lösträning och aktivering kvar och som denna hund har utvecklats och framför allt matte!
Från att ha gått till att vara lite väl krävande klickas det så det står härliga till, glada rop och uppmuntran och hunden skuttar med glädje vid hennes sida och verkligen älskar sin matte! Lilla Isa är så duktig och har fått mig att älska denna hund. Hon är ett strålande exempel på sin ras. Dessutom är hon ursnygg!
Matte har en härlig humor som jag gillar och vi kommer väldigt bra överens. Härligt!

Jag önskar så att man kunde fånga alla på det här sättet. Jag har faktiskt många som gör det. Om man går igenom hela kittet med hunden får man verkligen in allt hunden så väl behöver.
Valpkursen där man börjar bygga relation och den viktiga socialiseringen.
Vardagslydnad där vi börjar ställa lite mer krav på själva lydnadsbiten.
Allmänlydnad där vi finslipar de moment vi tränat lekfullt på de andra kurserna.
Miljö/lydnad där vi tränar mycket avslappning i olika miljöer och tränar lydnaden på olika ställen för att på så sätt bli lite mer störningståliga.
Inkallning/lösträning där vi specialtränar det som alla vill ha: att kunna ha hunden lös och följsam!
Aktivering där vi släpper på lydnaden och tränar hundens förmåga att tänka och bygger på det så viktiga samarbetet.

Jag vill påstå att om man gör detta har man den bästa grund man kan få. Det kan kanske låta lite skrytsamt men jag vill påstå att vårt koncept funkar! Jag har sett detta så många gånger.
Jag har en deltagare som just nu går sin nionde (!!) kurs. Med en jätteduktig matte som är väldigt ung och har lärt sig att behärska klicker fullkomligt! Hunden duktig? Oh, yes! Här pratar vi inte att gå om för att det inte funkar utan för att dom har roligt tillsammans på kurs!


Jag är fullt medveten om att dagen blogginlägg låter lite skrysamt men det bjuder jag på. Att jag kan fånga så pass många som går så många kurser som det finns är jag väldigt stolt över. Dessutom vill jag mer än gärna försöka komma ut med att om man ger hunden och sig själv detta så har man en väldigt stor chans att få precis det hundägande man vill ha. En hund som mer än gärna jobbar tillsammans med mig och kan leva det fria lyckliga liv den så väl förtjänar.

Ha en underbar dag!
Kram

Skärpning!

Godmorgon!

Jag är säker på att alla som kikar in här har hört talas om den fruktansvärda attacken av två hundar på tre ryttare där det slutade i katastrof och kunde ha slutat i en ren tragedi.

Jag har läst olika reaktioner på detta i olika hundbloggar med reaktioner alltifrån att vi måste acceptera att sånt här händer eftersom hundar är i grund och botten jagande rovdjur till ramaskri om hängning av hundägaren. Jag blir lika upprörd över båda sätt att se på saken.
Nej, vi ska inte acceptera att sånt här händer! Herregud, den stackars tjejen kunde blivit dödad för sjutton och nej, vi ska inte hänga hundägaren. Det finns ingen hund som inte kan få fram det här beteendet! Sorry, alla ni som tror att era hundar aldrig skulle kunna göra detta. Är situationen tillräckligt uppskruvad och hundarna är flera stycken kan vilken hund som helst bete sig så här!

Jag får kanske en del upprörda kommentarer här nu men det struntar faktiskt jag i. Jag, som anser mig ha världens snällaste hundar kan inte garantera att dom inte i någon situation skulle bete sig som det rovdjur dom faktiskt är. (Jag har sett när dom får tag på en mus. Det är inte lek. Jag lovar!) Det är min sak att se till att detta inte sker! Om det innebär att vi måste ha våra hundar kopplade i alla läge så får det banne mig vara så! Om jag inte har en säker inkallning på mina hundar ska jag inte ha dom lösa där det finns minsta risk att dom kan störa eller ännu värre som i detta fall skada andra! Jag har inte en stensäker inkallning på Doris och därför är hon inte lös på ställe där det inte är säkert! Basta!

Jag ska också sticka ut hakan och säga att vissa hundar är snabbare till att ta till detta beteende än andra! Jag ska inte gå så långt att jag nämner någon särskild ras och det är i grund och botten ett hundägarproblem. Det finns alltför många som skaffar hundar som dom inte behärskar eller har en aning om hur dom ska uppfostra. Ja, vi måste uppfostra våra hundar!

Att man valde att avliva hundarna kan diskuteras men dom skulle åtminstone inte vara kvar hos den ägaren! Om inget annat alternativ finns är jag glad att åtminstone inte dom hundarna kan göra om detta. Jag har ingen aning om hur människan som ägde hundarna är så det ska jag inte gå närmare in på. Fostrat hundarna hårt? Inte fostrat dom alls? Ingen vet.

Jag har en son, som är uppvuxen med hundar, som är hundrädd! Varför? Jo, på grund av hundägare som inte fostrat sina hundar på rätt sätt. Har man blivit attackerad av hundar och biten tre gånger där situationen varit väldigt otäck kan man hålla sig för skratt när en hund närmar sig som man inte känner. Han blir stel som en pinne och han kan inte hjälpa det. Jag blir förbannad när jag tänker på det. Han skulle inte behöva känna det så.

Som alla märker går jag inte närmare in på själva händelsen med ryttarna. Media har gett oss en bild och den vet vi inte om den stämmer. Det står olika i olika tidningar. Jag väljer istället att rent allmänt skrika högt över vårt hundägande. Alla vi som är ansvarsfulla hundägare får lida för att en del inte tar det ansvar dom ska göra. Vi kan inte skylla det på att en hund är en hund och strunta i att ta tag i problemet. Problemet är hundägare som inte förstår vad dom har tagit in i sitt hem.

Mitt recept är utbildning! Utbildning av hundägare. Alla som har hund skulle tvingas läsa på om sin ras. Om hunden är avlad för kamp ska man banne mig ha det klart för sig. Alla hundar är i grund och botten jakthundar och inte jagar dom för att leka med bytet inte! Alla skulle tvingas gå kurser med sina hundar för att lära sig hur man gör för att hunden ska klara att leva i vårt samhälle. De hundar som attackerade ryttaren gjorde inget fel utifrån hundens sätt att se på saken men det är helt oacceptabelt om dom ska leva tillsammans med oss människor. Det är vårt förbannade ansvar att se till att folk känner sig trygga tillsammans med våra hundar.

Ha en underbar dag!
Kram

Lite röra men lugn.

Godmorgon!

Jag kan vara slarvig med vissa saker. Precis som alla andra. Vissa saker blir gjorda och andra inte. Rent allmänt är jag nog ganska ordentlig. Mitt hem är ganska rent och framför allt är det aldrig rörigt. Jag har väldigt svårt för att grejor inte ligger på sin rätta plats. Det innebär inte att mitt hem ser ut som ett museum. Långt därifrån.

Jag kan vara supertrög på att göra vissa saker. Stryktvätt kan ligga läääänge innan jag tar tag i det. Städning av bil blir mycket sällan gjort (gäller inte när jag precis bytt bil). Fönsterna kan jag gå och titta på (men inte igenom då!) innan jag tar mig i kragen och putsar.

Skåp och lådor kan det däremot vara rörigt i. Hur gör man för att det inte ska vara rörigt i skåpet man förvarar plastburkar och annat i? Jag bara undrar. Helt omöjligt!
Alltså är mitt hem ganska snyggt på ytan men bakom fasaden är det en annan visa. En och annan gång får jag fnatt och rensar och gör fint och ett litet tag får den stackars mannen i huset knappt röra någonting i skåpen. Jag bevakar som en hök att allting blir lagt på sin rätta plats i lådorna. Det brukar gå över efter ett tag och återgå till organiserad röra igen.

Jag har ett fint hem fullt av minnen eftersom vi nu bott här i 22 år. Barnen har växt upp här. Den yngsta var fem år och den äldsta elva när vi flyttade hit. Det sitter mycket barnskratt i väggarna. Mycket lycka och lite sorg ryms inom dessa väggar. Hundar har kommit och gått och några andra fyrbenta som hamstrar och kaniner.
Ute på fältet finns det ännu spår efter den crossbana vi gjorde till barnen när dom inledde sin crosskarriär. Timme efter timme körde dom omkring och det är tur att vi inte har så många grannar.
När jag öppnar dörren är jag mitt i naturen där hundarna kan springa fritt. Långt. Inga människor men väl rådjur och andra djur gör oss sällskap här hemma.
Årstiderna är väldigt tydliga här. Det blir så när man har naturen så nära inpå sig. Den här cityflickan blev en skogsmulle för tjugo år sedan och jag saknar inte pulsen i stan. Inte det minsta även om det hade varit skönt att slippa köra en timme var gång man ska besöka civilisationen.
Det är inte lika lätt att gå på krogen och dricka ett glas vin och äta god mat för en måste ju alltid köra.
Detta kompenseras av ett lugnare tempo. Det har vi som bor på landet. Det tog några år innan jag anammade detta. Nu packar jag min ryggsäck och går ut i skogen med mina hundar och lugnet jag känner där kan jag inte få någon annanstans. Då är jag ett med naturen och det vill jag inte byta mot allt smör i Småland.
Man har det bra!

Ha en underbar dag!
Kram

Underbar morgon.

Godmorgon!

Slår upp dom ljusblå och utanför fönstret skiner solen på frostig gräsmatta. Intill mig ligger Doris och snusar sött. På golvet sitter Selma och tittar på mig med sina ekorreögon. Klockan har ju passerat sju och hennes mage kurrar lite. Dags för frukost. Alma snarkar högt i sin bädd.
Det är dags att stiga upp.

Det är måndag och de närmaste 11 dagarna är jag bara ledig en dag. När man som jag jobbar på kvällarna, det är inte heltid, och dessutom håller på med det bästa man vet så är det inte så farligt som det låter. Hade jag haft ett trist, enformigt jobb hade jag kanske gnällt lite med så många arbetsdagar i sträck men det har jag ju inte så det är ok.

Fåglarna kvittrar just nu så jag knappt hör morgonradion och jag sitter och funderar på om inte frukosten ska intas i Revinge idag. Känner mig alldeles särdeles lugn och fridfull idag så en stilla promenad på hedarna lockar väldigt mycket. Doris behöver träna på att bara gå lugnt och sansat istället för att rusa som den galning hon blir när det luktar kanin överallt.

Sonen ligger och sover sött även han och för dom som undrar så är det bättre med ögat. Han kan ännu inte hålla ögat öppet längre stunder så arbeta är inte att tänka på ännu. Man måste ju hålla ögonen öppna om man sitter bakom ratten men smärtan har lagt sig lite. Den skada han drabbats av har även jag haft och kan vara väldigt besvärlig att bli av med. Det spricker ofta upp igen när ögat blir det minsta torrt. Man får droppa konstgjorda tårar i ögat hela tiden.

I mitt fall höll det på i tre år med många besvärliga behandlingar då jag fick gå med ett "plåster" i form av en lins på ögat. Efter tre års lidande, ja det var verkligen lidande, bestämde man sig för att bränna bort hornhinnan helt med laser för att det skulle bildas en ny som förhoppningsvis skulle bli lite starkare. Den smärta jag upplevde efter operationen önskar jag inte min värsta fiende! När jag åkte hem efter operationen frågade dom vilken smärtstillande medicin jag ville ha med mig och föreslog Ketogan som är väldigt stark eller panodil och jag trodde att jag skulle klara mig med panodil. Det ångrade jag när bedövningen släppte! Fy sjutton! Jag stod rakt upp och bara skrek så ont det gjorde. Jag hoppas innerligt att sonen slipper detta för det var bland det värsta jag upplevt. (han läser inte min blogg som tur är)
Nåja, den nya hinnan har hållit sedan dess så det blev ju bra till slut.

Nej, nu ska jag inte gräva ner mig i smärtsamma minnen denna underbara morgon. Jag packar ner frukosten och kör till Revinge. Ska bara väcka Doris som gått och lagt sig igen efter morgonkisset.

Ha en underbar dag!
Kram

Eloge till sjukvården.

Godmorgon!

Idag vill jag ge en eloge till ögonakuten i Malmös personal. Ja, egentligen till alla som vi hade att göra med på vägen dit också.
Sonen behövde vård och om han inte skulle svimma av smärtorna så var det ganska bråttom.

I november i fjol förstörde han hornhinnan i ett av ögonen på en lång och vass tagg och den skadan sprack upp igår igen. Detta är oerhört smärtsamt. Jag vet, eftersom jag haft samma skada en gång i tiden. I mitt fall läktes det inte och sprack upp gång på gång så att man till slut var tvungen att ta till operation och ta bort resterna av hornhinnan så det kunde bildas en ny.
Nu verkar det som om även hans skada har svårt för att läka och jag hoppas innerligt att han inte ska behöva ta till operation.

På väg till Lund ringde jag till akuten för att jag hade en aning om att där inte finns ögonakut på helgerna. Mycket riktigt. En väldigt trevligt människa upplyste mig om detta och kopplade mig till akuten i Malmö. Där fick jag besked på var vi skulle ta vägen.
Med en son hållandes mig i armen (han kunde inte öppna något öga alls) tog vi oss i långsam takt in på akuten. Vi hann bara sätta oss i väntrummet när en otroligt rar sköterska kom och hämtade oss. Hon var helt utan vetskap om att vi skulle komma. Hon hade sett Anders hållandes sig för ögat och förstått att vi nog skulle till ögonavdelningens väntrum som inte var där vi var. Hon tog hand om honom direkt droppade bedövning i ögat och gav honom smärtstillande. Jag kan verkligen bekräfta att det är oerhört smärtsamt med sår på hornhinnan så det var inte som han pjoskade sig.
Hon var så rar denna människa och innan hon lämnade oss där talade hon om att läkaren var på avdelningen men hon lovade att vi inte skulle behöva vänta så länge. Det är lugnt. Man är van vid att vänta länge när man kommer akut så vi var så oerhört tacksamma redan.

En kvart senare redan kommer en av de vänligaste läkare jag någonsin träffat. Hon var verkligen det. Hon droppade mer bedövning i ögat för att det säkert inte skulle göra mer ont än nödvändigt och tog sig tid att förklara (det jag redan visste men ändå) och undersökte noga. Mycket noggrannare än läkaren som hafsade sist det hände. Konstaterade att hela hornhinnan var trasig och var inte förvånad att han hade så ont. Det kändes verkligen som om hon brydde sig.
Hon pysslade länge med min älskade son och gav noggranna instruktioner om hur detta skulle skötas nu så att det får en chans att läka ordentligt.
Hon var så varm och omtänksam så jag satte upp henne på min lista över personer jag träffat i mitt liv som jag bevarar i minnet.

Jag inser att det snabba omhändertagandet förmodligen berodde på att man inte hade så mycket att göra just då på ögonakuten men det där lilla extra är man inte van vid att få. Även om jag måste säga att jag för det mesta bara har gott att säga om sjukvården. Man hör så mycket om hur hårt belastad vården är men jag träffar nästan bara människor som är vänliga och tar sig tid. Jag har inte märkt så mycket av det kaotiska läget som tydligen råder inom vården de gånger jag varit tvungen att besöka den.

En stor eloge och många, många tack för att ni tog så väl hand om min son som ligger här hemma hos mig med ögat i stort paket. Han får ligga här tills han kan ta hand om sig själv igen. Stackaren.

Som alla förstår blev det ingen utflykt igår som planerat. Vi hann knappt lämna byn innan sonen ringde och vi fick vända om och det blev en dag med mycket körande och sittande på sjukhus istället. Vi får göra det en annan gång.

Ha en underbar dag!
Kram

Ledig lördag.

Godmorgon!

Det river i halsen. Inget kul sätt att börja en lördag på. Synd att det inte beror på att jag stått i ett publikhav och vrålat på en Metallica konsert. "exit light, enter night, take my hand, we´re off to never neverland"...................

På tal om "off to" så ska vi, oavsett om jag har ont i halsen eller inte, göra en utflykt idag med vovvsen. Inte till never nerverland men någonstans där vi kan promenixa en runda med hundarna med fika i ryggsäcken. Var har vi inte bestämt ännu så vi får väl se var vi hamnar. Ett viktigt uppdrag har vi dessutom. Vi måste köpa honung! Glömde det när jag var och handlade och det är ett viktigt pålägg till morgonteet.
Kanske vi gör det någonstans i Blekinge. Det är nog tillräckligt långt. Vi ska givetvis för en gång skull köra med min bil. Den nya.

Inga måsten idag även om det ligger en bokföring som ska göras men det får minsann vänta tills imorgon när det ändå är en arbetsdag för mig. Idag tänker jag göra viktiga saker som att köpa honung och umgås i naturen med mina hundar och man.
Först melodikrysset. Sen kör vi!

Ha en underbar dag!
Kram

Slarviga belöningar.

Godmorgon!

Sitter och försöker forma mina tankar om belöningar och hur vi ofta "slarvar" när vi belönar våra hundar.

Ett exempel:
Jag ska lära min hund att komma snabbt på en inkallning. Jag har kommit långt i träningen och hunden kommer varje gång. Ibland kommer den direkt men ibland stannar den på vägen och tar en liten sniff på något eller stannar och kissar. När hunden kommer belönar jag för den kom ju! Ska jag göra det när jag kommit så långt i träningen? Nej!
Inte om jag vill ha att hunden kommer omgående!
Jag får aldrig korrigera hunden när den kommer men ska jag verkligen belöna den "slarviga" inkallningen? Hur ska jag då kunna lära hunden att ett "hit" betyder "kom direkt"?
Här upplever jag att man slarvar väldigt mycket. Om inte hunden gör rätt belöna inte! Observera att detta gäller när man kommit väldigt långt i träningen! I början av träningen är det viktigt att belöna varje litet steg i rätt riktning!

Jag fick påminna om detta igår på inkallningskursen där hundarna är fantastiskt duktiga. Gör inte hunden rätt belöna den inte. Säg ingenting men ge hunden en signal på att det inte blev bra. Det blir inte en korrigering men väl en signal till hunden att försöka bättre. Risken är annars väldigt stor att hunden blir lite "nonchalant". Den får ju belöning i alla fall även om den gör lite som den vill.

Den där kvalitetssäkringen som måste till för att ett moment ska sitta bergsäkert är något som jag själv kan erkänna att jag är lite slarvig med. Den där godbiten kommer fram alltför ofta även om det bara blev nästan rätt.

Lika slarviga är vi ofta på att ta till den där jackpoten. Det där godisregnet som ska komma när hunden gjort allt perfekt. Hur ska hunden kunna veta att det blivit riktigt bra om vi inte talar om det för den? Om vi alltid belönar likadant. Jag tjatar och tjatar om att variera belöningarna. Låt hunden undra vad som ska komma och därmed bli bättre på att ge mig mer. Om den alltid får samma belöning oavsett om den gjort ett bra försök att utföra det jag vill eller inte kommer den aldrig att bli bättre på momentet. Blir det riktigt bra låt godiset regna över nosen eller sätt igång en galen lek som försätter hunden i extas!

Ibland beror det på lite obetänksamhet. Om jag går fram och frågar "vad belönade du där?" när någon gett hunden belöning där jag sett att hunden i stort sett inte gjort något alls ser man lite fundersam ut och svarar "eh, jag vet inte". Det är inte meningen att hunden ska stå och äta godis som om den är hedersgäst på ett kalas. Prestation ger belöning! Jobbar vi måste hunden prestera något för att få en belöning!
Låt godiset stanna i fickan om det inte blev som du ville. En liten klapp räcker gott om det inte blev så bra.

Ha en underbar dag!
Kram

Godkänt av hundarna.

Godmorgon!

Ordningen är återställd och en ny bil står på gården och blänker. Äntligen!
Vi hämtade den och när den ställts i ordning med alla grejor och gummimattor och filtar skulle bilen introduceras till tre skeptiska hundar.
Doris, som aldrig tyckt speciellt om att åka bil, hoppade glatt in och nosade runt. Det bådar gott. Selma, som är rädd för allt, var lite mer osäker på om detta var något hon skulle gå med på och Alma hoppade in som vanligt och förväntade sig en tur direkt.
För säkerhets skull satte jag mig i skåpet och kastade ut godis över hela filten och så satt vi där och mumsade tillsammans.

Vad är då skillnaden på den här bilen och den gamla för hundarna? Det finns inga fönster och det är halvskumt i utrymmet. Vi skar upp ett "fönster" i väggen in till förarutrymmet för luftcirkulation och för att dom så klart inte ska sitta i helmörker. Det hade inte varit snällt men faktum är att det är mycket lugnare för hundarna och på testturen lade sig hundarna ner direkt och kopplade av.


Doris och jag tog en liten stund extra i skåpet på kvällen och myste lite tillsammans och hon är helt ok med mitt val av bil. Nu ska det bara införskaffas en stor dubbelbur så hundarna åker extra säkert sen är det perfekt!
Är jag nöjd? Hell, yes!!!

Jag önskar att jag hade tid att köra på en liten utflykt med hundarna i min nya bil idag men det finns det ingen tid till. Det är torsdag och veckans mest uppbokade dag så det är bara att sätta igång. Ikväll blir det extra roligt att köra till jobb!

Ha en underbar dag!
Kram

Bilkrångel

Godmorgon!

Det händer väldigt sällan att våra bilar går sönder men om dom gör det så är det när jag använder dom! Det är väldigt märkligt. Det beror inte på hur jag kör som säkert någon tänker nu. Nej, jag tror att bilarna djävlas med mig!
När mannens bil var alldeles ny och jag skulle köra till Stockholm fick jag ett stenskott på rutan som gjorde en spricka över hela rutan. Ok, några veckor tidigare körde jag på en sten med samma nya bil och spräckte lite plast fram på bilen och det kan jag väl erkänna berodde på min körning.
Igår skulle jag köra med denna bil till Malmö eftersom mannen skulle göra bytet av min bil till den nya fina Caddyn och vad händer?
När jag startar bilen lyser det över hela displayen: motorfel! och bilen går som en påse nötter!
Panik! Jag skulle börja jobba om en timme och ringde mannen som meddelade att leveransen av nya bilen försenats en dag på grund av läckage i framrutan som dom måste fixa. Ok. Jag hankade mig fram med bilen och vi gjorde ett byte på vägen.
Jag hann!

Så då sitter jag då utan bil idag och har fått ställa in kvällens lektion. Jag ställer aldrig in!! Vad göra? Inte mycket. Bilbytet måste göras ikväll precis innan dom stänger för det är enda chansen denna veckan och jag måste ha bil! Det är ingen höjdare för mig att ta bussen ner till Malmö. Jag bor i världens ände där det inte går anslutningsbussar så ofta och tanken på att gå en mil för att komma till Hörby där bussen till Malmö går tilltalar mig faktiskt inte speciellt. Om jag inte ska påbörja min resa timmar innan jag behöver. Nej, sååå arbetslojal är jag inte! Jag får sitta här och ha ont i magen för att jag är besvärlig för mina deltagare.

Så då fick man en ofrivillig fridag idag och som straff för att jag inte jobbar ska jag göra något riktigt nyttigt och tråkigt. Vad vet jag inte ännu. Sur är jag. Irriterad är jag. Som grädde på moset har jag dessutom huvudvärk. Kan jag gott ha.

Ha en underbar dag!
Kram

Inte välkommen!

Godmorgon!

Igår hade jag funderingar och idag tänker jag sticka ut hakan lite. Bara lite.
Jag har full respekt för att det finns människor som är hundrädda och dom ska slippa ha mina hundar i ansiktet men ska jag behöva be om ursäkt för att mina hundar existerar?

Mina hundar får inte komma in på restauranger och inte heller i de flesta affärer men ingen ifrågasätter om någon kommer in i affären med skorna fulla av gödsel. Jag kan garantera att mina hundar inte är skitigare än så.
Mina hundar får inte ligga bredvid mig på cafét hur mycket dom än uppför sig men bredvid mig kan sitta en människa som både skränar, luktar och bär sig illa åt. Man ska bära sig väldigt illa åt för att bli utslängd om man är människa.
Om mina hundar inte bär sig ordentligt åt får dom väl be mig avlägsna mig. Ska det behöva vara någon skillnad?

Jag hör redan nu hur någon skriker Allergi!! Ja, det finns människor som är allergiska men dom har nog problem ändå när jag sitter bredvid som alltid har hundhår på mina kläder. Och dom som är så allergiska är ganska få. Som mamma till en pojke som var väldigt allergisk för allt när han var liten vet jag att det var jag som fick inrätta hans tillvaro så han inte blev sjuk. Jag begärde inte att alla andra skulle ta hänsyn till detta.
Vi serverar alkohol på restaurangen trots att det finns väldigt många som har problem. Ska vi inte ta hänsyn till det då?

Har jag en hund som är väluppfostrad ska den kunna få följa med mig överallt är min åsikt. Den ska kunna få följa med mig när jag går på stan och shoppar. Det kan den inte idag eftersom jag aldrig skulle drömma om att binda den utanför en affär.
Blir det för många hundar i affärerna om alla tar med sig sina hundar in? Varför det? Dom tar väl inte mer plats än en människa?
Dom smutsar ner och hårar ner kläderna i affären. Det är väl min sak att se till att dom inte gör det? Det argumentet köper jag inte. Jag ser väl till att min hund inte har rullat sig i koskit innan jag åker till stan!

Det finns många länder runt om i världen där hunden är välkommen både på restaurangen och i affären och det fungerar alldeles utmärkt.
Hundarna blir vana vid detta och ligger snällt sidan om ägaren och stör ingen. Jag kommer aldrig att förstå varför det inte kan funka här.
Jag har säkert missat några argument mot att hunden ska vara välkommen och jag är säker på att många reagerar mot mina åsikter men jag sa ju att jag skulle sticka ut hakan lite. Bara lite.

Ha en underbar dag!
Kram

Funderingar utan påstående.

Godmorgon!

Det talas mycket om ökad aggressivitet bland våra hundar idag och jag sitter och funderar på detta. Är det så eller är det vi som har fått högre krav på hur våra hundar får reagera på andra hundar? Observera att jag bara funderar. Jag påstår ingenting i dagens blogg!

Antalet hundar har ökat markant i vårt land. Idag är det viktigare än någonsin att våra hundar bär sig ordentligt åt. Media bevakar oss som hökar och slår ner hårt och skoningslöst om våra hundar reagerar "fel". Är det kanske så att det är antalet hundar som ökat och inte aggressiviteten? Nog minns jag hundslagsmål när jag var liten även om det inte var så ofta men det var ju heller inte så många hundar i kvarteret.
Barn blev bitna av hundar även då.

Är det en avelsfråga? Anders Hallgren har varnat för aveln som styr lite åt fel håll där vi vill ha fram kraftigare och mer maskulina hundar och därmed också mer testosteron. Är det så klokt? Det är väl trevligare med hundar som har ett vänligt temperament och därmed blir lättare för den vanliga hundägaren att ha att göra med? Jag vill t ex påstå att den vänliga golden som alltid haft ryktet om att vara så "snäll" idag är en lite annan hund.

Är det en träningsmetodsgrej? Är våra hundar förvirrade av alla olika råd vi matas med som gör att vi blandar vilt och därmed gör hunden osäker därför att den inte vet vad som gäller från en stund till en annan? Om jag vore en novis hundägare så hade nog jag blivit osäker på hur jag skulle göra. En säger si och en säger så. Marknaden svämmar över av litteratur och tvprogram på hur vi ska göra med våra hundar. Jag menar, vi sitter och tittar på program där man vräker ner hunden på sidan för att vi ska vara den dominanta (Ceasar Millan) och i nästa program talar man om klicker och positiv förstärkning (Victoria Stillwell) och vi kopierar båda med risk för att det blir hur fel som helst för att vi inte har kunskapen om att läsa vad hundens beteende beror på.

Det har kommit en annan typ av hundägare i vårt samhälle. Dom som använder hunden som en statussymbol och till och med vapen och därmed då väljer raser som reagerar snabbare och hårdare om dom fostras för att bli så. Det är lätt för det sitter i den typen av hund. Det är lätt att få fram. Dessa driver upp statistiken och trots detta är det inte den typen av hund som ligger högst på listan av hundar som biter. Inte ens om man räknar procentuellt! Trots detta, eller på grund av, blir synen på hunden i samhället hårdare och det ställs högre krav på oss vanliga hundägare. Bilden av hundar förändras till det sämre på grund av ett litet antal hundägare som inte sköter sig.

Jag tror att vi hundägare måste skärpa till oss lite om vi ska få fortsätta ha hundar på det sätt vi har idag. Det finns bostadsbolag idag som förbjuder vissa hundsorter. I vissa länder är somliga raser helt enkelt förbjudna. I Österrike finns en lag om att hundar ska bära munkorg på allmänna platser! I takt med det växande antalet hundar kommer också kraven på hur hunden får vara. Det ställer höga krav på oss och på den stackars hunden.
Alla måste ta sitt ansvar. Hunden kan inte göra det. Den är bara hund. Vi måste vara den som ser till att våra hundar inte ställer till det för andra. Det finns en risk tror jag att vi annars kommer att få betydligt fler restriktioner i vårt hundägande. Strikt ansvar har vi redan men kanske måste vi bli bättre på att ha kontroll på våra hundar.

Åter igen. Detta är bara funderingar och inga påstående. Jag kanske är helt fel ute men funderar gör jag.

Ha en underbar dag!
Kram

Påskslut och längtan!

Godmorgon!

Så var det påskdagen. Solen strålar och smälter sakta bort frosten från natten. För mig är det sista dagen av ledighet eftersom jag har lektioner imorgon. Jag har definitivt uppfyllt kvoten av social samvaro för den här helgen så idag är det jag, mannen och hundarna. Ska vi gå här hemma och skrota eller ska vi köra på en utflykt någonstans?
Hundarna är nog nöjda med bilåkning för denna helgen och behöver vila idag så det blir nog skrotandet hemma som gäller.

Min bil är städad och leveransklar inför tisdagens bilbyte. Den ska inte rulla mer och jag har suttit i bilen och tagit adjö med Muse på högsta volym. Ja, jag vet att jag är löjlig men mina bilar blir alltid lite mer än bara bilar. Det sitter känslor i plåten, tro mig.
Vi pratar om en människa som tyckte synd om dockor som låg med ansiktet neråt när hon var liten. Som grät när mor stoppade ner mjukisdjur i en plastpåse. Det är inte riktigt så illa idag men nog satt jag och pratade med min bil och förklarade för den att det inte var något fel på den alls men jag behöver en nyare bil nu. Inget personligt kära vän. Det kanske är tur att inte jag ska vara med när den lämnas för då hade jag kanske bett dom ta väl hand om min älskade bil och skämt ut mig ordentligt.

Jag provkörde faktiskt den nya häromdagen och jag blev lite förälskad. Så mycket finesser som inte finns på den gamla. Back-kamera! Bra eftersom man inte har någon sikt bakåt i en skåpbil. Farthållare! Bra när jag hör bra musik i radion och har en tendens att trycka ner gaspedalen lite hårdare då. Motorvärmare med fjärrkontroll. Billigare körning. Inga kallstarter. GPS. Bra för en som är absolut världsbäst på att köra vilse. Inbyggd telefon. Eller rättare sagt jag kan plugga in min telefon och prata rakt ut i luften. Kul finess. Färddator. Inte bra för jag kommer väl att köra av vägen när jag ska hantera den men jag kan få en väldig massa bra information där.
Jag har haft alla dessa finesser på tidigare bilar men den senaste har inte haft något av detta och jag är lycklig som ett litet barn över alla fina saker jag får.
Skåpet passar så bra till mina hundar och nu är jag på jakt efter en stor dubbelbur att sätta där så dom åker säkert i min fina nya bil.
Oh, nu kittlar det i magen och jag längtar så till tisdag kväll när jag kommer hem från jobbet som jag ska köra till i mannens bil och på gården kommer det att stå en svart, snygg VW Caddy som är min! Jag vet vad jag ska göra hela dagen på onsdag. Lägga gummimatta i skåpet och lägga in alla mina arbetsgrejor i mina nya fina lådor. Ladda in ny musik i Iphonen som jag kan spela på högsta volym och hälsa den nya fina bilen välkommen hem.

Ha en underbar dag!
Kram

Efterlysning

Godmorgon!

Ring polisen!
Någon har stulit mina kompisar och jag vet vem det är! Husse och matte gör ingenting alls åt det och verkar inte bry sig ett dugg om att dom är försvunna.

Jag ska berätta om hur det gick till. Vi åkte med alla tre intet ont anande igår till Malmö där dom lurade in oss i ett sånt där rum som rör sig. Vi blev jätteglada när dörren öppnades för där stod människor vi tycker om och mer än gärna hälsar på. Hela kvällen satt dom där och åt och skrattade och visade inte med en min att dom skulle begå ett hemskt brott.
Matte tog ut oss alla tre på promenad där det vimlade av ankor och gäss och livet lekte.
Dom drack kaffe och sen hände det hemska. Matte satte på mig min sele och när vi kom ner till bilen upptäckte jag att dom andra två saknades! Ingen gick tillbaka för att leta efter dom så jag är säker på att dom är medbrottslingar, både husse och matte.

Jag letade förtvivlat när vi kom hem. Dom kunde ju ha sprungit före oss. Men ack nej. Ingenstans stod dom att finna. Jag blev väldigt trött av att leta så jag kröp faktiskt upp i soffan och lade mig hos matte trots att jag tror att hon är en brottsling.
Idag på morgonen tog jag en runda för att se om dom kommit hem. Matte bara gick där helt lugnt och verkade fortfarande inte bry sig. Vad är det som händer?

Jag har hört ryktesvägen att vi idag ska till ett ställe där det inte finns några hundar och dom vill nog egentligen inte att jag ska komma. Det kommer två små barn också och nu planerar jag att ge matte vad hon tål som straff för att hon inte letar upp mina kompisar. Hon får minsann skylla sig själv. Jag ska pussa så mycket jag kan på småbarnen. Det brukar inte uppskattas. Jag ska framför allt gnida mig mot den som inte är så förtjust i hundar. Jag ska ligga i vägen hela tiden. Jag ska krypa upp i knät på alla och stjäla pussar. Ja, det ska jag minsann göra för att tala om att jag hade varit mycket lugnare om jag hade fått ha mina väldigt viktiga kompisar med mig. Jag hoppas innerligt att dom hittar dom på vägen hem sen annars vet jag inte vad jag gör!

Ha en underbar dag!
Kram

Post.

Godmorgon!

Jag försöker knappa på datorn samtidigt som jag läser mina hundtidningar som kommit med posten. Har ingen aning om hur länge dom legat i brevlådan eftersom jag är så dålig på att hämta post. Om någon vill mig någonting ska man inte skicka det med snigelposten för se den hämtar jag knappt en gång i veckan. Det är sällan något roligt där ändå. Räkningar för det mesta och knappt det eftersom de numera kommer med e-post.
Hur ofta får man vykort nu för tiden? Typ aldrig. Hälsningar i brevform är en utdöende art. Lite synd kan jag tycka men skickar man inga får man inga så när man öppnar locket på brevlådan ekar det oftast tomt. Reklam vill jag inte ha och det har jag tydligt markerat på lådan. Blev lite trött på att hämta för att sedan oläst bränna upp det.

Hörde på radion att barnen på en skola samtliga fått en dator och en elev sa att det var skönt att slippa skriva för hand. Mitt hjärta som lite brinner för skönskrift blir lite ledset av att höra detta. Kommer människan i framtiden överhuvudtaget kunna skriva skrivstil t ex. Man plitar på sin höjd ner lite anteckningar och då är det oftast inte skrivstil som gäller. Det är så roligt att läsa en text skriven med en vacker handstil. Jag själv, som alltid varit intresserad av just att skriva, har tappat mycket av min faktiskt vackra handstil och det är synd. Tror minsann att jag ska börja skriva mer förhand.

Framtidens historieforskning kommer inte att innehålla gulnade papper som man får sitta i timmar för att tyda. Nej, ett tryck på en dator så har man det där. Om det ens finns kvar. Ska man bli lite orolig tro? För en som är väldigt intresserad av historia är dokumentation viktigt. Kanske blir det tvärtom. Det kanske blir lättare att forska för framtidens historiker. Jag kanske målar fan på väggen.

Hur i all sin dar kom jag in på detta idag när jag egentligen inte hade något att skriva om. Det är nog bäst att jag återgår till mina hundtidningar som ligger här och vill bli lästa. Det är visserligen inte handskrivet men det är åtminstone papper som jag kan tumma på medan jag ivrigt bläddrar för att hitta något intressant eller upprörande.

Ha en underbar dag!
Kram

Död och uppstånden.

Godmorgon!

Så har vi ännu en religiös högtid här och om jag minns rätt från söndagsskolan så firar vi att han dog och återuppstod.
Ja, jag gick i söndagsskolan en kort tid när jag var så liten att jag inte kunde protestera när mor tyckte att jag skulle göra det. Det var väl ok. Häftiga sagor om brinnande buskar och folk som gick på vatten. Jag minns inte så mycket men jag kommer ihåg att det var väldigt mycket regler som skulle följas hela tiden och det är väl religion i ett nötskal.

Jag är inte mycket för regler. Kollektivt tänkande vill jag inte ha. Individualism är underbart. Jag njuter när jag ser någon som vågar sticka ut och inte följer gängse regler. Så länge man inte skadar eller sårar andra får man för mig vara och göra precis som man vill. Önskar att jag själv vågade. Vi uppmuntrade våra barn till detta när dom växte upp. Stå för den du är och gör som du vill så länge du inte skadar andra.

Om någon är homosexuell anser jag inte att någon ska lägga sig i förutom de inblandade själva. Här är kyrkan oerhört trög och det retar mig. Kom igen. Häng med tiden hör ni. Gläds med dom som kan leva öppet och vågar stå för vem dom är. Kärleken har inga gränser eller kön. Vi har kommit långt men har långt kvar mycket tack vare kyrkans inställning.

Jag välkomnar påsken för att det innebär några dagars ledighet men grundtanken bakom påsken håller jag mig utanför. Möjligen tar jag kvasten och flyger ett varv till Blåkulla och ägg och sill ska jag äta men några böner för han som både dog och uppstod igen håller jag mig ifrån.

Ha en underbar dag!
Kram

Diarré och bil.

Godmorgon!

Puh, vilken natt! Jag har studsat ur bädden så många gånger att jag tror jag gjort märke i golvet. I sovrummet har två stora hundar vankat fram och tillbaka. Olyckliga till tusen! Innan jag hann vakna första gången hade dom båda bajsat ner hela vardagsrummet och trots detta har vi varit ute många gånger inatt.
Stackare! Dom såg så olyckliga ut så det var hjärtskärande.

Jag tror mig veta anledningen. Dom fick vars ett grisöra igår kväll och jag är säker på att det är anledningen till att jag nu sitter i ett hem som stinker värre än ett svinstia.
Resterande grisöron ligger i sopspannen redan. Doris är lite känslig för just grisöron men Selma brukar inte ha några problem så det måste vara något fel på dom.
Alma som inte åt något öra mår hur bra som helst.

Idag tar vi lite sjukstuga här hemma. Doris har gått och lagt sig igen och Selma står och tittar på mig för att jag, tror hon, glömt att ge henne frukost. Att inte få mat på sina bestämda tider är en katastrof för Selma och jag tror inte det skulle spela någon roll hur ont i magen hon har så skulle hon äta i alla fall. Men, nej min vän, idag får du ingenting och det enda som ska ner i din mage är en omgång Canicur. Det är helt fantastiskt vad detta medel kan få stopp på magen. Varje gång. Finns alltid hemma i hundväskan. Alltid. Utom idag så det får bli en tur in till apoteket. Ska minsann passa på och köpa fästinghalsbanden också. Det är mer än dags för det. Alltså får man ta den stora plånboken med sig.

Om någon undrar hur det går med mitt bilbyte så är läget så här: Bilfirman som skulle sälja en alldeles ny bil till mig har gjort bort sig rejält och får inte den stora äran att göra affär med oss!
Det har gått en hel vecka sedan första kontakten och det har inte hänt så mycket. Han hör inte av sig som han ska och igår tröttnade vi rejält på detta ointresse och körde till en annan bilfirma.
Där hittade mannen en jättefin caddy som visserligen rullat några mil men som är betydligt mer utrustad och diesel. Vi får rejält betalt för min bil så nu ska den nya bilen bara provköras och sedan blir det affär.
Den är så fin! Svart och fräck. Nej, fräck är den inte. Det är ju trots allt en transportbil men den är snygg i alla fall.
Jag får förmodligen vänta till efter helgen innan jag kan, fnittrande som en liten skolflicka, inreda den efter mina behov. Alla grejorna står i grovköket och bara väntar.
Det blir en lååång påsk! Av längtan!

Nu ska jag ta hand om mina magsjuka hundar. Det verkar som om dom behöver gå ut igen. Magen borde vara helt tom på dom nu. Stackare!

Ha en underbar dag!
Kram

Vi lyckades!

Godmorgon!

Fördelen med att tidigt börja träna hunden och sedan hålla igång det igenom hundens jobbiga perioder under uppväxten är, att när man sedan under en period varit slö och slapp med detta är det väldigt lätt att ta upp det igen. Under förutsättning som sagt att man lagt grunden och kämpat sig igenom könsmognad och andra faser som hunden går igenom utan att hålla upp med träningen men sänka kraven.

Detta fick jag bekräftat igår men mina egna hundar. Ja, det har varit väldigt sparsamt med träning under en ganska lång tid här hemma. Lite smått då och då bara och det har en förklaring. Eller flera egentligen. Alla anledningar är mina. Inte hundarnas.

Oavsett vilket så ägnades gårdagen till att i omgångar träna, träna och åter träna. Vi började lätt i trädgården. Vi lekte inkallningslekar Doris och jag och hade hur kul som helst. Hela tiden såg jag till att det var lek för Doris. Vi varvade den ena övningen efter den andra och hela tiden belönades det med att hon fick springa och hämta sin älskade boll som jag kastade bakom mig. Vi var nere på rena nybörjarstadiet trots att vi nog inte behövde det. Det kommer att ta tid innan vi klarar en springande hare men kanske vi kommer dit trots allt om vi ligger i.

Eftermiddagsrundan vi tog var låååång och i midjebälte med lina för Doris del. Skogen var full av hoppande, flygande och skuttande djur. Selma och Alma, godingarna, fick vara lösa. Ja, jag vet att man ska ha hundarna under "koppellikande förhållande" just nu. Det finns ingen lag som säger att man måste ha dom kopplade i skog och mark men i princip innebär det att man måste ha det för hunden får inte störa djurlivet under perioden 1 mars till 20 augusti. Det hoppade harar och rådjur framför oss och vad dom gör är att stanna upp och titta. Ingen av dom jagar någonting så dom får vara lösa. Dom stör inte djurlivet mer än jag bara genom att vi är där.

Doris däremot måste hållas kopplad så klart och det är hon. I bälte med lina. Och hör och häpna: när ett rådjur dök upp och hon givetvis sprang ut i linan tog jag upp min boll och vid min inkallningssignal vände hon sitt intresse mot mig istället och kom rusande för att leka med bollen! Detta har aldrig tidigare hänt! Jag kastade mig på marken och rullade runt med min hund lekandes med bollen och rådjuret kunde ostört skutta vidare. Gissa om hon belönades för detta! Lite otur att det just där var lite lerigt men vad gör väl det. Hon kom, hon släppte rådjuret, vi hade kul där i leran! Jag kan tänka mig att kasta mig i ett dike fullt med lerigt vatten om det innebär att hon kommer till mig när störningen är så stor.
Jag är mycket medveten om att det berodde på att hon hade linan men vi lyckades! Både hon och jag!

Detta ger mig blodad tand! Denna veckan har plötsligt gått från att vara helt oplanerad till att istället bli en vecka med massor av träning. Det som kändes som ett motlut i 90 grader har blivit en liten kulle istället känns det som. Jag har världens smartaste hundar (skryter gärna) som mer än gärna jobbar med mig om jag bara är fokuserad och ser till att vi har roligt. Detta ska göras rätt. Små delmål ska sättas upp så vi inte tappar sugen. Inte fokusera så mycket på resultat för då blir jag lätt lite tråkig och krävande.

Igår kväll hade jag tre supertrötta hundar som i Doris fall innebar att hon satt och somnade i soffan. Selma lade sin nos under ena tassen som hon gör när hon sover riktigt gott och Alma såg jag inte röken av på hela kvällen.
Dom ska bli lika trötta idag!

Ha en underbar dag!
Kram

Storm och ledig dag.

Godmorgon!

Påsklov! Sista lektionen innan ledigheten var inget vidare kan jag nog erkänna. Det blåste en iskall vind i stormstyrka och vi kröp ihop så gott vi kunde och detta påverkade så klart hundarna väldigt mycket. Om man hukar, gömmer både ansikte och händer och rör sig med stela rörelser påverkas så klart hundarna och det gjorde dom igår. Alla hundarna (utom Harry min goa mastiff som var strålande) stoppade nosen i gräset för det mesta och det är inte så konstigt. Det är svårt att peppa hunden till att jobba om man ser ut som om man vill vara någon helt annanstans. Ingen kritik. Det var verkligen svinkallt i vinden. Hundarna funkade inte och det var nog en kombination av ägarnas sinnesstämning och den kalla vinden. Nåja, jag har beställt fint vårväder till nästa lektion om två veckor. Då jäklar ska vi jobba!

Jag körde till byn och tvättade bilen efter lektionen och Doris tyckte biltvätten var väldigt intressant. Följde varje händelse med stort intresse. Hon såg verkligen roligt ut där hon stod hela tvättprogrammet och studerade ingående vad som hände. Ingen rädsla bara stort intresse. Hon har kanske en framtid inom branschen. Vem vet? Hihi!
Väl hemma tömdes bilen för idag ska den granskas av bilfirman inför bilbytet. Jag får sitta här hemma och vänta på "domen".

Jag tänker börja min ledighet med att göra.....ingenting! Bara gå långa promenader med hundarna, mysa och göra saker som faller mig in. Jag SKA städa. Jag SKA tvätta. Jag SKA påskpynta. Men inte idag! Idag tar vi dagen som den kommer och lämnar den som den går.

Ha en underbar dag!
Kram.

Söndag

Godmorgon!

Huvudvärk. Börjar bra. En söndag som innehåller en lektion och sedan är det påsklov. Eftersom jag ofta blir sjuk när jag ska vara ledig så väntar jag på vad som är på gång. Nej, stopp! Vad är det för snack? Denna vecka ska innehålla spontana hundrelaterade saker. Roliga avslappnade saker. Vad som faller oss in. Jag är säker på att hundarna har flera roliga förslag.

Förhoppningsvis ska jag även byta bil. Det beslutas imorgon och jag är så nervös så. Det hela beror på vad dom bjuder för min bil om det ska bli någon affär denna gång. Ny bil ska jag ha. Det är bara frågan om det blir den bil som vi sett ut. Nagelbitning pågår!
Hoppet lever för igår var vi och köpte lite grejor i form av gummimatta till bagaget så hundarna ligger stadigt och tryggt och boxar till alla mina targetmattor, klicker, extrakoppel, linor, bollar, leksaker, koner osv. En box för mina extrakläder när det är kallt införskaffades också. Det kommer att bli så fint så!

Det var de roliga sakerna. Städning, ordentlig städning står också på schemat. Denna syssla som jag förr om åren tyckte var så rolig är som ett högt berg jag ska över numera. Det är inte roligt! Men nödvändigt om jag ska trivas i hemmet. Dessutom blir det så fint när påskriset står i hallen och tulpanerna på bordet och det luktar gott i hörnen. Att det sen bara varar en liten stund tills hundarna störtar in från trädgården fulla av jord från mullvadshögarna och ruskar av sig ett ton hundhår gör ingenting. Det är ju så jag lever.

För första gången stänger vi hundskolan helt. Ingen telefonpassning. Det känns lite konstigt. Kommer jag att klara att inte ha något med hundskolan att göra en hel vecka. Hm, vi får väl se. Jag kommer säkert att sitta och pyssla med någon planering eller något annat under veckan. Det är ju dags att planera kurserna som ska starta i maj. Nej, minsann. Nu ska jag inte jobba alls.
Så under veckan som kommer blir det ingen blogg alls om hundskolan men säkert blir det bloggande om hundarna och hundträning. Vad skulle jag annars blogga om?

Ha en underbar dag!
Kram