Godmorgon!
Nu funderar jag igen. På saker som handlar om hundträning så klart. Eller inte själva träningen egentligen utan mer om ren fostran. Nej, jag skiljer egentligen inte på detta och nu finns det en risk att jag blir lite flummig. I så fall ber jag om ursäkt och ska försöka förklara vad jag menar så ingen nu tror att jag bytt sida och blivit instruktören from hell.
Titt som tätt kommer deltagare till mig och är irriterade på saker som hunden gör där det till synes bara verkar som om hunden "bär sig åt". I våra ögon är det så men inte i hundens. Det finns alltid en anledning till en hunds beteende och det är viktigt att komma ihåg att det inte är fel i hundens ögon. Men. Om jag har en hund som t ex skäller som en tok eller hoppar som en galning på mig anser jag att man för stunden bara ska få stopp på det! Nu! Här tror jag inte på att nonchalera bort det. Inte just i det ögonblicket. Om hunden får hålla på talar jag också om för hunden att det är ok om jag inte gör något. Det är här jag blir lite "hård". Jag tar tag i hunden och bryter beteendet med en snabb tillrättavisning och belönar inte så mycket för att den slutar. Det är väldigt lätt att hunden kedjar beteende då och "bär sig åt" för att sedan sluta och få belöning. Det vill jag inte ha.
I den stund detta sker handlar det inte om inlärning. Jag får bara stopp på beteendet. Om detta är hårt så är jag hård.
I det ögonblicket bryr jag mig inte så mycket om varför hunden gör det den gör. Jag är mycket medveten om att hunden inte lär sig någonting. Jag är mycket noga med att läsa av min hund och slutar omedelbart när hunden visar signaler för undergivenhet. Slickar sig om munnen, skakar sig eller vänder bort huvudet och så vidare. Detta har ingenting med dominans från min sida att göra. Jag bara tar kontroll på situationen.
Nu finns det så klart en massa saker att ta hänsyn till här. Varför bär sig hunden åt? Givetvis måste jag jobba med anledningen till hundens beteende men det är en sak för sig. En viktig sådan men jag talar just nu bara om att bryta ett beteende för stunden. Jag gör inte hunden en tjänst om jag inte tar kontroll över situationen. Inte mig själv heller. Risken är väldigt stor att jag blir mer och mer irriterad och tar i mycket hårdare än jag tänkt om jag låter det pågå istället för att snabbt bryta det medan jag tänker klart. Alla vet att om man retar sig länge på något reagerar man till slut orationellt när hjärnan exploderar av irritation. Dessutom finns det en liten chans att hunden faktiskt lär sig något om jag kan bryta beteendet tillräckligt tidigt. Ju längre hunden får hålla på desto mindre lär den sig av min tillrättavisning. Om något.
För att komma till kärnan innan jag trasslar in mig för mycket i mitt "flum" så är det viktigt att påpeka att man måste jobba med anledningen till hundens "felaktiga" beteende helt utanför det jag nyss nämnt. Där hör tillrättavisningar inte hemma. Man måste ta reda på varför och jobba för att förändra hundens inställning. Det jag vill ha fram är att det är ok att bryta beteendet med en tillrättavisning även om man som i mitt fall jobbar med positiva metoder. Jag kan garantera att mina hundar inte tar någon skada av att jag är tydlig när dom gör saker som jag inte vill ha. Jag har en bra relation med dom och därför kan jag också tala om för dom att vissa saker gör vi bara inte. Jag behöver sällan ta i dom det räcker med en hård blick eller ett "morr" från min sida för att dom ska förstå att jag är missnöjd med deras beteende. Det är inte att vara hård. Det är att vara tydlig.
Återigen. Detta har inget med inlärning att göra. Det är en helt annan sak. Där finns det bara positiva saker med i spelet. Är det ett problem vi ska jobba med eller ren inlärning av ett moment spelar ingen roll. All inlärning ska ske på hundens villkor men bryta ett oönskat beteende anser jag att man kan göra även om man som jag jobbar med positiv inlärning.
Hoppas det inte blev för flummigt det här. I min hjärna är det klart som korvspad.
Ha en underbar dag!
Kram
torsdag 31 maj 2012
onsdag 30 maj 2012
Tålamod
Av beröm växer man. Det är så sant så. Idag är jag lång som en flaggstång och det beror på ett inlägg på hundskolans gästbok från en deltagare som visserligen ger mig och mina kolleger beröm men framför allt hyllar vår metodik. Man kan läsa det här www.bonizashundskola.se
Det kan verka lite självförmätet att publicera detta här med tanke på att jag får ganska mycket beröm men vad jag vill få fram är framför allt det som handlar om tålamod.
Om man tidigare använts sig av de snabba metoderna kan det vara svårt att ta till sig det sätt vi jobbar på men om man fått en hund förstörd av de hårda metoder man måste ta till om fostran ska gå fort får man förhoppningsvis sig en tankeställare och det var precis det denna deltagare fick och sökte sig till oss istället.
Många gånger har vi fått peppa, påvisat de små framsteg som skett när tålamodet svikit lite men idag ett antal månader senare står dom där med en åttio kilo tung SNÄLL hund som fortfarande visserligen har saker att jobba med men här talar vi om en hund som litar på husse, älskar allt och alla och är GLAD.
Det ena efter det andra faller på plats och dom går från klarhet till klarhet.
Man måste ge hunden den tid den behöver. Alla är olika. Jag kan lova att om vi tagit till hårda tag hade denna hund idag gjort utfall av en helt annan anledning än de små skutt han idag tar när han vill hälsa på en annan hund. Om man väger så mycket som honom så märks det så klart mer när man blir glad. Tänk hur det skulle sett ut om dessa utfall varit aggressiva istället. Om vi tagit till hugg och slag hade denna hund varit farlig idag. Både för andra och ägarna.
Med stort tålamod har man jobbat och skitsnacket om att man måste ta i med en hund av denna sort kan vi ställa i skamvrån. Jag säger tvärt om. Jag blir så ledsen när jag hör att man fått rådet av någon att man måste visa var skåpet ska stå när man köper en hund av den "hårda" typen. Vadå hårda typen?? Jag vågar påstå att det är precis tvärt om. Den här typen av hund "tar inte skit"! Slår du mig så biter jag dig! Antingen det eller får man en hund som rädd kryper fram i livet.
Nu har vi en hund som går med högt huvud. Tar omvärlden med glädjeskutt. Om han skrämmer med sin storlek tar det inte många minuter innan man bara älskar denna snälla brummebjörn när man märker hur snäll han är. Husse kommer till kurs med ett leende för han vet att han kommer att landa i ett hundägande som bara kommer att innehålla glädje.
Bara för att han haft tålamodet. Han har lyssnat på våra råd om att ge det tid. Fortsatt jobba med för hunden rättvisa metoder trots att det ibland säkert känts motigt.
Denna hund är ett strålande exempel på att våra metoder funkar på ALLA hundar! Varför ta till våld när du kan vinna hundens hjärta samtidigt som du får en lydig kompis genom att ha tålamod och ge det den tid som krävs. Ingen vill väl egentligen vara elak mot sin bästa kompis. Eller?
Ha en underbar dag!
Kram
tisdag 29 maj 2012
Selma
Godmorgon!
En gång såg min Selma ut så här. Vacker päls och smal midja. Sen slog livmoderinflammationen ner i hennes kropp och kastreringen var ett faktum. Två år gammal var hon bara. Nu är hon snart sex år och det är inte samma hund. Pälsen ser ut som om fan rent ut sagt och det finns hår så det räcker till minst en hund till. Midjan är försvunnen och det kvittar vad jag ger henne eller rättare sagt inte ger henne så minskar inte tyngden på vågen. Jag är så trött på det.
Tro mig när jag säger att hon får ingenting som skulle kunna sätta sig runt den där runda magen. Dietfoder är en självklarhet och motion får hon.
Vad ska man göra? Ingen tror mig när jag säger att hon inte får en massa godis. Det får hon inte! Hon får ett, säger ett knäckebröd varje kväll efter nattarundan för det är dom så vana vid hon och Doris och älskar det så det tänker jag inte också ta ifrån henne. Förutom det är det bara dietfoder som slinker ner i magen. Varför går hon inte ner i vikt?
Jag sliter mitt hår och söker på internet efter sjukdomar som skulle kunna orsaka denna totala brist på viktnergång. Inget stämmer på henne vad jag kan se. Hon är pigg och glad ( förutom alla hennes andra problem) men orkar så klart inte springa lika mycket som förr. Hon har ju för mycket att bära på. Veterinären säger bara att hon är en kraftig tik och det är hon och det är lätt att jämföra henne med spigget Doris som har en helt annan kroppsbyggnad och det är inte rättvist mot Selma som har tassar och ben som är dubbelt så stora. Hon är absolut en mycket kraftigare byggd golden men hon är tjock! Av vad? Varför?
Att vi sen var tvungen att kastrera en tik som är så osäker som henne är så klart väldigt olyckligt. Det blev hon inte bättre av. Det är ett känt faktum att osäkra hundar inte ska kastreras för det ökar osäkerheten. Men har man inget val så har man inte. Min stackars Selma mår inte bra. Inte har jag lyckats bättra på hennes självförtroende. Jag, som borde kunna det. Har ju faktiskt lite kunskaper i ämnet. Hon är rädd för det mesta. Andra hundar. Ljud. Översocial med människor på grund av sin osäkerhet. Nu sa jag att hon inte mår bra men det gör hon när hon får vara här hemma där det är säkert och tryggt. Därför får hon vara det för det mesta. Att det begränsar hennes liv sitter nog mest i mitt huvud. Hon har det bra när hon får vara med husse som är hennes trygghet i livet.
Det begränsar så klart även mig. Jag kan ju inte ta med henne någonstans. Måste alltid ta hänsyn till henne. Det gör jag så klart men det är jobbigt när man inte ens kan gå en runda här hemma på platser som hon inte är bekväm med. Det är så synd om henne när hon kryper ihop och drar som en oxe för att komma hem igen. Ibland går det bra när vi åker till något nytt ställe och ibland är det rena katastrofen. Det vet man så klart inte innan. Det kan vara en liten detalj som försätter henne i ett tillstånd då det blir väldigt jobbigt för oss allihop. Då spelar det ingen roll hur mycket vi försöker att avleda och få henne att tänka på annat. Hon ska hem!
Nu låter det som livet med Selma är rena helvetet. Det är det inte. Vi tar den hänsyn som behövs för att hon ska må något så när bra. Mitt hjärta blöder lite för hennes skull men som jag sa så mår hon bra här hemma.
Jag önskar så att hon skulle kunna leva ett annat liv min söta Selma men det är kanske en utopi. Osäker har hon alltid varit och hon är som jag nämnt i andra inlägg en hund som jag inte skulle ha valt på grund av andra saker. Jag är trots allt glad att jag gjorde det mot bättre vetande för hon har de underbaraste ögon som man kan drunkna i och hon är den snällaste hund på jorden. Min Selma.
Ha en underbar dag!
Kram
En gång såg min Selma ut så här. Vacker päls och smal midja. Sen slog livmoderinflammationen ner i hennes kropp och kastreringen var ett faktum. Två år gammal var hon bara. Nu är hon snart sex år och det är inte samma hund. Pälsen ser ut som om fan rent ut sagt och det finns hår så det räcker till minst en hund till. Midjan är försvunnen och det kvittar vad jag ger henne eller rättare sagt inte ger henne så minskar inte tyngden på vågen. Jag är så trött på det.
Tro mig när jag säger att hon får ingenting som skulle kunna sätta sig runt den där runda magen. Dietfoder är en självklarhet och motion får hon.
Vad ska man göra? Ingen tror mig när jag säger att hon inte får en massa godis. Det får hon inte! Hon får ett, säger ett knäckebröd varje kväll efter nattarundan för det är dom så vana vid hon och Doris och älskar det så det tänker jag inte också ta ifrån henne. Förutom det är det bara dietfoder som slinker ner i magen. Varför går hon inte ner i vikt?
Jag sliter mitt hår och söker på internet efter sjukdomar som skulle kunna orsaka denna totala brist på viktnergång. Inget stämmer på henne vad jag kan se. Hon är pigg och glad ( förutom alla hennes andra problem) men orkar så klart inte springa lika mycket som förr. Hon har ju för mycket att bära på. Veterinären säger bara att hon är en kraftig tik och det är hon och det är lätt att jämföra henne med spigget Doris som har en helt annan kroppsbyggnad och det är inte rättvist mot Selma som har tassar och ben som är dubbelt så stora. Hon är absolut en mycket kraftigare byggd golden men hon är tjock! Av vad? Varför?
Att vi sen var tvungen att kastrera en tik som är så osäker som henne är så klart väldigt olyckligt. Det blev hon inte bättre av. Det är ett känt faktum att osäkra hundar inte ska kastreras för det ökar osäkerheten. Men har man inget val så har man inte. Min stackars Selma mår inte bra. Inte har jag lyckats bättra på hennes självförtroende. Jag, som borde kunna det. Har ju faktiskt lite kunskaper i ämnet. Hon är rädd för det mesta. Andra hundar. Ljud. Översocial med människor på grund av sin osäkerhet. Nu sa jag att hon inte mår bra men det gör hon när hon får vara här hemma där det är säkert och tryggt. Därför får hon vara det för det mesta. Att det begränsar hennes liv sitter nog mest i mitt huvud. Hon har det bra när hon får vara med husse som är hennes trygghet i livet.
Det begränsar så klart även mig. Jag kan ju inte ta med henne någonstans. Måste alltid ta hänsyn till henne. Det gör jag så klart men det är jobbigt när man inte ens kan gå en runda här hemma på platser som hon inte är bekväm med. Det är så synd om henne när hon kryper ihop och drar som en oxe för att komma hem igen. Ibland går det bra när vi åker till något nytt ställe och ibland är det rena katastrofen. Det vet man så klart inte innan. Det kan vara en liten detalj som försätter henne i ett tillstånd då det blir väldigt jobbigt för oss allihop. Då spelar det ingen roll hur mycket vi försöker att avleda och få henne att tänka på annat. Hon ska hem!
Nu låter det som livet med Selma är rena helvetet. Det är det inte. Vi tar den hänsyn som behövs för att hon ska må något så när bra. Mitt hjärta blöder lite för hennes skull men som jag sa så mår hon bra här hemma.
Jag önskar så att hon skulle kunna leva ett annat liv min söta Selma men det är kanske en utopi. Osäker har hon alltid varit och hon är som jag nämnt i andra inlägg en hund som jag inte skulle ha valt på grund av andra saker. Jag är trots allt glad att jag gjorde det mot bättre vetande för hon har de underbaraste ögon som man kan drunkna i och hon är den snällaste hund på jorden. Min Selma.
Ha en underbar dag!
Kram
måndag 28 maj 2012
Finns mitt hem under dammet?
Godmorgon!
Vänta nu. Hade inte vi ett trägolv i köket? Den grå heltäckningsmattan känner inte jag igen. Dessutom verkar det växa lite gräs mitt i det grå. Solen gör sitt bästa för att försöka skicka en och annan stråle genom fönster som ser ut som mörkläggningsgardiner. Köksskåpen är prickiga istället för vita. Ordspråket: bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete känns väldigt aktuellt idag. Det är bara det att skiten har liksom krupit ut från hörnen och lagt sig lite överallt liksom. Man kan tycka att det inte skulle blir så när man är ute mest hela dagarna. Men jodå, där ligger det. Överallt känns det som. Alltså ska dagen innehålla en ordentlig sanering av hemmet. Mitt i detta sitter dom som är mest skyldiga till detta. Tre lyckliga vovvar som drar in både det ena efter det andra från trädgården när dörren står öppen hela dagarna.
Det är bara blommorna i fönsterna och i alla krukor överallt ute på gård och uterum som verkar trivas. Mannens lilla hobby. Det är så fint så. Kanske för att jag inte har någon hand i detta. Sen jag slutade med att "hjälpa till" med att vattna och prata med blommorna så mår dom prima. Tror jag ska fortsätta med det. Det blir nog bäst då.
Hundarna får ta en vilodag i dag också trots att dom hade det igår för det finns inte tid för det. Doris behöver det i vilket fall som helst för gårdagen innehöll en kurs och därefter en träff med två mastiffer i trädgården för lek och umgänge. Hon blev nog lite besviken för hennes goda vän Harry brydde sig inte ett dugg om henne nu när en ny tjej i form av en annan mastiff gjort entré i lekstugan. En skön napolitansk mastiff vid namn Astrea som han tyckte var så söt så. En intensiv flört inleddes så fort vi släppt dom och tranorna vid Hornborgarsjön skulle bli gröna av avund om dom sett hans dans för att försöka "komma till" på stackars Astrea. Inte brydde han sig om att hon inte var i löp. Man kan väl träna tänkte han. Lite lek blev det också som tur är. Doris som tyckte att två så stora klunsar på en gång var en för mycket lade sig i skuggan och lät dom hålla på för sig själva. Dom lekte tills dom knappt orkade lyfta en tass och åkte hem med tungan hängande i marken. Harry såg väldigt nöjd ut med sin träning för eventuella framtida dater med löptikar.
Nej, minsann nu har jag inte tid att sitta här och lata mig. Fram med rengöringsmedel och trasor och till verket.
Ha en underbar dag!
Kram
Vänta nu. Hade inte vi ett trägolv i köket? Den grå heltäckningsmattan känner inte jag igen. Dessutom verkar det växa lite gräs mitt i det grå. Solen gör sitt bästa för att försöka skicka en och annan stråle genom fönster som ser ut som mörkläggningsgardiner. Köksskåpen är prickiga istället för vita. Ordspråket: bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete känns väldigt aktuellt idag. Det är bara det att skiten har liksom krupit ut från hörnen och lagt sig lite överallt liksom. Man kan tycka att det inte skulle blir så när man är ute mest hela dagarna. Men jodå, där ligger det. Överallt känns det som. Alltså ska dagen innehålla en ordentlig sanering av hemmet. Mitt i detta sitter dom som är mest skyldiga till detta. Tre lyckliga vovvar som drar in både det ena efter det andra från trädgården när dörren står öppen hela dagarna.
Det är bara blommorna i fönsterna och i alla krukor överallt ute på gård och uterum som verkar trivas. Mannens lilla hobby. Det är så fint så. Kanske för att jag inte har någon hand i detta. Sen jag slutade med att "hjälpa till" med att vattna och prata med blommorna så mår dom prima. Tror jag ska fortsätta med det. Det blir nog bäst då.
Hundarna får ta en vilodag i dag också trots att dom hade det igår för det finns inte tid för det. Doris behöver det i vilket fall som helst för gårdagen innehöll en kurs och därefter en träff med två mastiffer i trädgården för lek och umgänge. Hon blev nog lite besviken för hennes goda vän Harry brydde sig inte ett dugg om henne nu när en ny tjej i form av en annan mastiff gjort entré i lekstugan. En skön napolitansk mastiff vid namn Astrea som han tyckte var så söt så. En intensiv flört inleddes så fort vi släppt dom och tranorna vid Hornborgarsjön skulle bli gröna av avund om dom sett hans dans för att försöka "komma till" på stackars Astrea. Inte brydde han sig om att hon inte var i löp. Man kan väl träna tänkte han. Lite lek blev det också som tur är. Doris som tyckte att två så stora klunsar på en gång var en för mycket lade sig i skuggan och lät dom hålla på för sig själva. Dom lekte tills dom knappt orkade lyfta en tass och åkte hem med tungan hängande i marken. Harry såg väldigt nöjd ut med sin träning för eventuella framtida dater med löptikar.
Nej, minsann nu har jag inte tid att sitta här och lata mig. Fram med rengöringsmedel och trasor och till verket.
Ha en underbar dag!
Kram
söndag 27 maj 2012
Loreen utan konkurrens.
Godmorgon!
Mitt rykte är förstört! Mitt rykte som den schlagerfestivalshatande surtanten som vägrar gunga med i rytmerna som strömmar ur tv:n. Nu gungade jag fortfarande inte så mycket för alla, ja, jag sa alla bidragen utom Sveriges var på gränsen till pinsamt dåliga. Loreen däremot är det bästa vi någonsin skickat till detta spektakel och det var inte svårt att dras med i spänningen när det var dags för omröstning.
Att hon skulle vinna var det väl ingen tvekan om. Jag menar, herregud, där fanns allt från damer med frukansvärd magpina som skrek ut sin smärta till ett gäng sjömän som nog skulle passat bäst ute på havet där fiskarna hade dött av skratt istället för av krokar. Bakande söta tanter från ryska stäppen som vann poäng från mig för sin sötfaktor.
Det var inte svårt för Loreen att sticka ut med en sällsynt bra låt.
Många hade lyssnat på andras låtar och kopierat misstänkt många takter. Eller förresten. Dom flesta hade nog lånat varandras cd och bara ändrat texten.
Tro nu inte att jag är en partyhatare. Det är roligt med underhållning. Jag kan bara inte med den här typen av musik så man får koncentrera sig på själva showen. När det då dyker upp ett gäng dockor som såg ut som om dom hängde i trådar och gör det sämsta bakgrunddansandet i mannaminne så suckar jag lite även över showandet. Frontade av en kille som rymt från smedjan. Löjligt hoppande omkring som dårar över scenen. Sången och musiken verkade inte ha någon betydelse alls. Är det en sångtävling då? Nej, det är det inte. Kalla det för vad det är. Innan dess kommer två, som om inte en hade varit nog, hoppande små pojkar som ser ut som om dom hörde hemma i en gammal rymdrulle och studsar bokstavligen omkring på scenen som om dom intagit något olagligt innan. Jag kikade efter det vita pulverspåret under näsan under hela deras uppträdande. Dom behövde verkligen den där duschen i avslutningen om dom inte skulle ta fyr.
Till detta kunde man konstatera att Azse... eller vad det nu heter landet... inte har några programledare. Man fick visserligen ett gott skratt allt som oftast av de fruktansvärt dåliga försöken till intervjuer som dök upp emellanåt. Man hade plockat in Pinocchio utan näsa och två modedockor som inte hade en aning om hur man leder ett program.
Om någon undrar varför jag skriver ner detta program så mycket så är det för att jag älskar att göra det. Det har blivit mitt mission. I hemlighet så gillar även jag detta glitterprogram men det tänker jag inte berätta för någon.
Nog om detta. Idag är det mors dag och jag är redan firad. Det klarade vi av igår med en brunch på Espresso House i Lund. Idag ska jag jobba och ha en helt vanlig söndag.
Ha en underbar dag!
Kram
Mitt rykte är förstört! Mitt rykte som den schlagerfestivalshatande surtanten som vägrar gunga med i rytmerna som strömmar ur tv:n. Nu gungade jag fortfarande inte så mycket för alla, ja, jag sa alla bidragen utom Sveriges var på gränsen till pinsamt dåliga. Loreen däremot är det bästa vi någonsin skickat till detta spektakel och det var inte svårt att dras med i spänningen när det var dags för omröstning.
Att hon skulle vinna var det väl ingen tvekan om. Jag menar, herregud, där fanns allt från damer med frukansvärd magpina som skrek ut sin smärta till ett gäng sjömän som nog skulle passat bäst ute på havet där fiskarna hade dött av skratt istället för av krokar. Bakande söta tanter från ryska stäppen som vann poäng från mig för sin sötfaktor.
Det var inte svårt för Loreen att sticka ut med en sällsynt bra låt.
Många hade lyssnat på andras låtar och kopierat misstänkt många takter. Eller förresten. Dom flesta hade nog lånat varandras cd och bara ändrat texten.
Tro nu inte att jag är en partyhatare. Det är roligt med underhållning. Jag kan bara inte med den här typen av musik så man får koncentrera sig på själva showen. När det då dyker upp ett gäng dockor som såg ut som om dom hängde i trådar och gör det sämsta bakgrunddansandet i mannaminne så suckar jag lite även över showandet. Frontade av en kille som rymt från smedjan. Löjligt hoppande omkring som dårar över scenen. Sången och musiken verkade inte ha någon betydelse alls. Är det en sångtävling då? Nej, det är det inte. Kalla det för vad det är. Innan dess kommer två, som om inte en hade varit nog, hoppande små pojkar som ser ut som om dom hörde hemma i en gammal rymdrulle och studsar bokstavligen omkring på scenen som om dom intagit något olagligt innan. Jag kikade efter det vita pulverspåret under näsan under hela deras uppträdande. Dom behövde verkligen den där duschen i avslutningen om dom inte skulle ta fyr.
Till detta kunde man konstatera att Azse... eller vad det nu heter landet... inte har några programledare. Man fick visserligen ett gott skratt allt som oftast av de fruktansvärt dåliga försöken till intervjuer som dök upp emellanåt. Man hade plockat in Pinocchio utan näsa och två modedockor som inte hade en aning om hur man leder ett program.
Om någon undrar varför jag skriver ner detta program så mycket så är det för att jag älskar att göra det. Det har blivit mitt mission. I hemlighet så gillar även jag detta glitterprogram men det tänker jag inte berätta för någon.
Nog om detta. Idag är det mors dag och jag är redan firad. Det klarade vi av igår med en brunch på Espresso House i Lund. Idag ska jag jobba och ha en helt vanlig söndag.
Ha en underbar dag!
Kram
lördag 26 maj 2012
Skön dag med tråkigt avslut.
Godmorgon!
Hur en helt perfekt dag kan avslutas i pina:
Började bra. En tur till Revinge med hundarna. I ryggsäcken låg morgonkaffet och mackan. Sällskapet var inte fy skam. Min kära man som tagit ledigt. Vi lunkade på där i solskenet och insöp doften från blommande syrener och tyckte livet var ganska sjysst.
Hundarna ägnade sig åt fågelskådning och vi satt, efter skön promenad, och drack kaffe och pratade. Mysigt!
Hemkomna bestämde vi oss för att ta en tur med motorcykeln. Var skulle vi åka? Blekinge är vackert. Middag i Sölvesborg lät som en bra idé. Sagt och gjort. Upp på cykeln och iväg.
Vi har en förkärlek att ta rökpauser vid kyrkor. Dom har bänkar man kan sitta på. Ingen annan anledning. Jag tog rökpaus. Mannen har slutat röka. Klok man. Han konverserade med de inneboende. Inte mycket svar där inte. Ursäkta det morbida skämtet.
Det är vackert på kyrkogårdar. Trots gravstenarna. Lugnt och fridfullt.
Nåja, upp på cykeln och vidare mot sköna Blekinge. I Sölvesborg hittade vi en trevlig restaurang där vi var väldigt ensamma vid borden. Gör inget. Bättre service då. Vi satt ute i solskenet och åt en riktigt god middag. Trodde jag!
På vägen hem sedan började jag känna mig lite konstig. Det var knappt vi hann hem innan matförgiftningen slog till. Det kan inte ha varit något annat. Det kom väldigt plötsligt och med susande öron och yrsel till tusen fick toaletten ett väldigt snabbt besök. Fy fan så sjuk jag blev. Har aldrig varit med om något liknande. Jag stapplade ut från toaletten och rasade ner i en fåtölj och låg där och undrade när världen skulle sluta snurra. Det var verkligen bland det värsta jag varit med om. På några minuter försattes jag i ett tillstånd som om jag legat i maginfluensa en hel vecka. Helt slut!
Resten av kvällen var det inte mycket med mig kan jag säga. Självmedlidandet var på topp. Kroppen var det inte!
Jag avslutade kvällen tidigt och önskade att jag inte varit i Sölvesborg och ätit.
Idag är det bättre men inte helt bra ännu. Får sitta här i uterummet och vänta på att kroppen åter känns som om jag trots allt är en människa. Inte en slaskhink full av.........
Ha en underbar dag!
Kram
Hur en helt perfekt dag kan avslutas i pina:
Började bra. En tur till Revinge med hundarna. I ryggsäcken låg morgonkaffet och mackan. Sällskapet var inte fy skam. Min kära man som tagit ledigt. Vi lunkade på där i solskenet och insöp doften från blommande syrener och tyckte livet var ganska sjysst.
Hundarna ägnade sig åt fågelskådning och vi satt, efter skön promenad, och drack kaffe och pratade. Mysigt!
Hemkomna bestämde vi oss för att ta en tur med motorcykeln. Var skulle vi åka? Blekinge är vackert. Middag i Sölvesborg lät som en bra idé. Sagt och gjort. Upp på cykeln och iväg.
Vi har en förkärlek att ta rökpauser vid kyrkor. Dom har bänkar man kan sitta på. Ingen annan anledning. Jag tog rökpaus. Mannen har slutat röka. Klok man. Han konverserade med de inneboende. Inte mycket svar där inte. Ursäkta det morbida skämtet.
Det är vackert på kyrkogårdar. Trots gravstenarna. Lugnt och fridfullt.
Nåja, upp på cykeln och vidare mot sköna Blekinge. I Sölvesborg hittade vi en trevlig restaurang där vi var väldigt ensamma vid borden. Gör inget. Bättre service då. Vi satt ute i solskenet och åt en riktigt god middag. Trodde jag!
På vägen hem sedan började jag känna mig lite konstig. Det var knappt vi hann hem innan matförgiftningen slog till. Det kan inte ha varit något annat. Det kom väldigt plötsligt och med susande öron och yrsel till tusen fick toaletten ett väldigt snabbt besök. Fy fan så sjuk jag blev. Har aldrig varit med om något liknande. Jag stapplade ut från toaletten och rasade ner i en fåtölj och låg där och undrade när världen skulle sluta snurra. Det var verkligen bland det värsta jag varit med om. På några minuter försattes jag i ett tillstånd som om jag legat i maginfluensa en hel vecka. Helt slut!
Resten av kvällen var det inte mycket med mig kan jag säga. Självmedlidandet var på topp. Kroppen var det inte!
Jag avslutade kvällen tidigt och önskade att jag inte varit i Sölvesborg och ätit.
Idag är det bättre men inte helt bra ännu. Får sitta här i uterummet och vänta på att kroppen åter känns som om jag trots allt är en människa. Inte en slaskhink full av.........
Ha en underbar dag!
Kram
fredag 25 maj 2012
Nyttig träning
Godmorgon!
Ett sandpapper i halsen sitter och river och irriterar och nu vet jag varför jag inte var på topp under gårdagens lektion. Jag blir alltid sån precis innan hälsan sviker. Lite tjurig och håglös och sedan slår den till: förkylningen. Blä! Eller är det kanske bara lite morgonriv i halsen. Oavsett vilket ber jag mina deltagare om ursäkt för den något oinspirerade instruktörsinsatsen igår.
Trots min svaga insats blev det en väldigt nyttig lektion för hundarna. Vi var nämligen vid skateboardparken i Västra hamnen i Malmö och där var mycket folk. Massor av åkare som svischar förbi i full fart med gnisslande skateboard, dom försvinner ner i hål för att sedan plötsligt dyka upp igen. Det var lagom hög musik som man faktiskt kunde njuta av eftersom dom spelade Doors och Jimi Hendrix. Eller åtminstone njutbart tills dom bytte skiva och det blev Markoolio istället. Vilket nerköp!
Vi började som vanligt med en promenad där vi tränade lite på vägen för att sedan sätta oss mitt i detta i hundarnas ögon småkaos. Dom hade inte så lätt för att slappna av så det blev mycket sittande på filtarna med små, små rundor emellanåt. Doris, som förra gången blev skrämd av en åkare som kom väldigt plötsligt bakom henne fick tränas lite mer än dom andra eftersom hon tog till taktiken skälla så försvinner du! Underbart med liten grupp som gör att även jag kan emellanåt jobba lite med min egen hund. Det tog inte så lång stund innan det gick över eftersom hon fick komma upp och jobba med lite av varje emellanåt för att fokusera på annat än åkarna. Tänk vad lite hjärngympa kan göra!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta är en av mina absolut favoritkurser som är så nyttig för hundarna. Det gör inte ont att den består av idel trevliga människor som förstår vikten av att träna hundarna på det här sättet.
Idag är en ledig dag och den börjar vi med en runda på Revingehed med hundarna för att sedan sätta oss på motorcykeln och låta fartvinden kyla av oss ett par timmar. Husvagnen får vänta till nästa helg. Det ska ju firas lite mödrar i helgen.
Ha en underbar dag!
Kram
Ett sandpapper i halsen sitter och river och irriterar och nu vet jag varför jag inte var på topp under gårdagens lektion. Jag blir alltid sån precis innan hälsan sviker. Lite tjurig och håglös och sedan slår den till: förkylningen. Blä! Eller är det kanske bara lite morgonriv i halsen. Oavsett vilket ber jag mina deltagare om ursäkt för den något oinspirerade instruktörsinsatsen igår.
Trots min svaga insats blev det en väldigt nyttig lektion för hundarna. Vi var nämligen vid skateboardparken i Västra hamnen i Malmö och där var mycket folk. Massor av åkare som svischar förbi i full fart med gnisslande skateboard, dom försvinner ner i hål för att sedan plötsligt dyka upp igen. Det var lagom hög musik som man faktiskt kunde njuta av eftersom dom spelade Doors och Jimi Hendrix. Eller åtminstone njutbart tills dom bytte skiva och det blev Markoolio istället. Vilket nerköp!
Vi började som vanligt med en promenad där vi tränade lite på vägen för att sedan sätta oss mitt i detta i hundarnas ögon småkaos. Dom hade inte så lätt för att slappna av så det blev mycket sittande på filtarna med små, små rundor emellanåt. Doris, som förra gången blev skrämd av en åkare som kom väldigt plötsligt bakom henne fick tränas lite mer än dom andra eftersom hon tog till taktiken skälla så försvinner du! Underbart med liten grupp som gör att även jag kan emellanåt jobba lite med min egen hund. Det tog inte så lång stund innan det gick över eftersom hon fick komma upp och jobba med lite av varje emellanåt för att fokusera på annat än åkarna. Tänk vad lite hjärngympa kan göra!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Detta är en av mina absolut favoritkurser som är så nyttig för hundarna. Det gör inte ont att den består av idel trevliga människor som förstår vikten av att träna hundarna på det här sättet.
Idag är en ledig dag och den börjar vi med en runda på Revingehed med hundarna för att sedan sätta oss på motorcykeln och låta fartvinden kyla av oss ett par timmar. Husvagnen får vänta till nästa helg. Det ska ju firas lite mödrar i helgen.
Ha en underbar dag!
Kram
torsdag 24 maj 2012
Ifrågasatt mental hälsa.
Godmorgon!
Nu är det fara på färde. Jag har börjat prata med mig själv! Ibland gör jag det utan att tänka på det och då är det väldigt bra att vi numera lever i en tid när man har mobiltelefonen i fickan och pratar rakt ut i luften för då ser jag inte så konstig ut när jag går där och har långa diskussioner med mig själv. Eftersom jag oftast har en hund med mig tror förhoppningsvis de jag möter att jag antingen pratar i telefon eller med min hund. Puh, tur.
Oftast svarar jag själv men det har hänt att någon annan gör det. Jag går där i affären och frågar mig själv vad vi ska ha till middag och får förslag från en främmande människa som råkar befinna sig bredvid mig. Trevligt i och för sig men lite pinsamt är det. Att prata med sig själv förknippar åtminstone jag med gamla människor och så gammal är jag inte!
Hundarna har slutat bry sig om mig när jag går där och lallar för mig själv. I början lyssnade dom och undrade om jag möjligen pratade med dom men det har dom slutat med för jag går bara där och viftar med armarna och låter som om jag talar i tungor. Dom virrar lite på huvudet och återgår till det som är viktigt på promenaden, de lite mer sinnesfriska djuren i gräset. Jag måste numera säga deras namn om dom ska lyssna. Jag låter ju alltid!
Kan det kanske bero på detta att jag har inflammation i käken? Den är ju aldrig still!
Jag har långa samtal om allt möjligt. Jag får väldigt bra svar. Det är ju jag själv som svarar. Jag har alltid rätt och behöver inte bry mig om någon annans åsikt. Är det någon som börjar ifrågasätta min mentala hälsa nu? Gör inte det. Jag överdriver som vanlig men lite kul är det.
Nu ska jag ut med hundarna och jag tror jag ska hålla en föreläsning om inkallning och lösträning likt den jag hade igår. Är det någon som vill lyssna är det bara att packa frukosten i en ryggsäck så gör vi sällskap över ängarna medan jag snackar öronen av både dig och korna på ängen.
Ha en underbar dag!
Kram
Nu är det fara på färde. Jag har börjat prata med mig själv! Ibland gör jag det utan att tänka på det och då är det väldigt bra att vi numera lever i en tid när man har mobiltelefonen i fickan och pratar rakt ut i luften för då ser jag inte så konstig ut när jag går där och har långa diskussioner med mig själv. Eftersom jag oftast har en hund med mig tror förhoppningsvis de jag möter att jag antingen pratar i telefon eller med min hund. Puh, tur.
Oftast svarar jag själv men det har hänt att någon annan gör det. Jag går där i affären och frågar mig själv vad vi ska ha till middag och får förslag från en främmande människa som råkar befinna sig bredvid mig. Trevligt i och för sig men lite pinsamt är det. Att prata med sig själv förknippar åtminstone jag med gamla människor och så gammal är jag inte!
Hundarna har slutat bry sig om mig när jag går där och lallar för mig själv. I början lyssnade dom och undrade om jag möjligen pratade med dom men det har dom slutat med för jag går bara där och viftar med armarna och låter som om jag talar i tungor. Dom virrar lite på huvudet och återgår till det som är viktigt på promenaden, de lite mer sinnesfriska djuren i gräset. Jag måste numera säga deras namn om dom ska lyssna. Jag låter ju alltid!
Kan det kanske bero på detta att jag har inflammation i käken? Den är ju aldrig still!
Jag har långa samtal om allt möjligt. Jag får väldigt bra svar. Det är ju jag själv som svarar. Jag har alltid rätt och behöver inte bry mig om någon annans åsikt. Är det någon som börjar ifrågasätta min mentala hälsa nu? Gör inte det. Jag överdriver som vanlig men lite kul är det.
Nu ska jag ut med hundarna och jag tror jag ska hålla en föreläsning om inkallning och lösträning likt den jag hade igår. Är det någon som vill lyssna är det bara att packa frukosten i en ryggsäck så gör vi sällskap över ängarna medan jag snackar öronen av både dig och korna på ängen.
Ha en underbar dag!
Kram
onsdag 23 maj 2012
Ironi på hög nivå.
Godmorgon!
Sitter med dörren öppen ut till trädgården och lyssnar på fågelsången utanför. Hundarna har parkerat sig på gräsmattan och orkar inte ens jaga bort skatan som retfullt spatserar framför nosen på dom. Selma, som i vanliga fall jagar bort den fort som attan, lyfter lite på huvudet och släpper ifrån sig ett litet "gruff".
Hon tittar bort mot mig och kisar lite. "Matte, kan du fixa det i stället? Jag oooorkar inte!"
Solen och värmen tar på mina pälsbeklädda vänner. Det är lite lugnare takt även på Doris just nu. Dom liksom jag har inte vant sig vid att sommaren kom så snabbt. Jag har ett lite mixat förhållande till sommaren när temperaturen stiger över tjugo grader. Visst är det skönt att sitta i uterummet och mysa i värmen men jag blir så jäkla slö! Som om jag inte var det ändå.
Man måste ta hänsyn till värmen när man ska gå långrundor med hundarna. Jag måste packa en massa vatten i ryggsäcken som skvalpar när jag ska gå ut. Korna stör med sin närvaro för hundarna kan inte vara lösa. Man kan inte gå som man vill när ängarna är fulla av betande kreatur. Jag får stötar av eltrådarna när jag ska ta mig mellan beteshagarna och slår volter över stengärdena samtidigt som jag lär korna de grövsta svordomar dom hört och de som har hört min grannes svordomar när han ska ha in sina mjölkkor vet att det säger inte lite.
Gräset måste klippas allt som oftast och vi har mycket gräs. Med tjugotusen kvadrat mark som vi så ambitiöst gjort till gräsmatta alltihop gör att det är många timmar av sommaren som går åt till att sitta på gräsklipparen och lalla för sig själv. Det är jobbigt kan ni tro. I år har vi gjort lite öar som vi kallar konst för att slippa klippa lika mycket. Runda öar som hundarna så lämpligt gjort till toalett. Duktiga vovvar.
Man måste bära ut maten i uterummet varje gång man ska äta. Man får springa som en tok med grejorna och grillen ska tändas allt som oftast. Och rengöras. Skrubbas ren från alla rester av gourmetmaten man bränner till oigenkännlighet på gallret. För att inte tala om allt vin man måste hälla i sig till dessa läckra måltider. Jobbigt.
Som om inte det vore nog så har man på sommaren ett hus till att städa. Husvagnen ska hållas tipp topp för att kunna rullas iväg på helgerna till olika platser där man inte har några bekvämligheter alls. Där ska man laga mat på liten yta som sen ska ätas på ett litet bord som oftast står på ojämn mark tillsammans med myror och annat som vi naturligtvis missat när vi slagit läger. Det är betydligt besvärligare att vispa grädden till Irish coffe för det finns ingen el. Armen tar skada av allt vispande.
Till detta har man dessutom ett fordon till att hålla i ordning. Motorcykeln måste även den hållas i sådant skick att man kan, om det inte är husvagnshelg, hoppa upp på sadeln och ta långa turer med en massa stopp för att ligga i gräset på vackra platser och filosofera över livet i allmänhet samtidigt som man dricker en god kopp kaffe. När man stiger av cykeln blir man genomsvettig av alla kläder man måste ha på sig när man kör. Suck!
Som alla hör har jag det inte lätt nu när sommaren är här. Livet blir så besvärligt. Tur att sommaren är kort så vi kan återgå till att sitta inne och betala dyra värmeräkningar när vintern kommer. När man måste tända lampor kl fyra på eftermiddagen och snön ligger tjock på gårdsplanen och ställer till det för oss.
Livet är hårt på sommaren!
Ha en underbar dag!
Kram
Sitter med dörren öppen ut till trädgården och lyssnar på fågelsången utanför. Hundarna har parkerat sig på gräsmattan och orkar inte ens jaga bort skatan som retfullt spatserar framför nosen på dom. Selma, som i vanliga fall jagar bort den fort som attan, lyfter lite på huvudet och släpper ifrån sig ett litet "gruff".
Hon tittar bort mot mig och kisar lite. "Matte, kan du fixa det i stället? Jag oooorkar inte!"
Solen och värmen tar på mina pälsbeklädda vänner. Det är lite lugnare takt även på Doris just nu. Dom liksom jag har inte vant sig vid att sommaren kom så snabbt. Jag har ett lite mixat förhållande till sommaren när temperaturen stiger över tjugo grader. Visst är det skönt att sitta i uterummet och mysa i värmen men jag blir så jäkla slö! Som om jag inte var det ändå.
Man måste ta hänsyn till värmen när man ska gå långrundor med hundarna. Jag måste packa en massa vatten i ryggsäcken som skvalpar när jag ska gå ut. Korna stör med sin närvaro för hundarna kan inte vara lösa. Man kan inte gå som man vill när ängarna är fulla av betande kreatur. Jag får stötar av eltrådarna när jag ska ta mig mellan beteshagarna och slår volter över stengärdena samtidigt som jag lär korna de grövsta svordomar dom hört och de som har hört min grannes svordomar när han ska ha in sina mjölkkor vet att det säger inte lite.
Gräset måste klippas allt som oftast och vi har mycket gräs. Med tjugotusen kvadrat mark som vi så ambitiöst gjort till gräsmatta alltihop gör att det är många timmar av sommaren som går åt till att sitta på gräsklipparen och lalla för sig själv. Det är jobbigt kan ni tro. I år har vi gjort lite öar som vi kallar konst för att slippa klippa lika mycket. Runda öar som hundarna så lämpligt gjort till toalett. Duktiga vovvar.
Man måste bära ut maten i uterummet varje gång man ska äta. Man får springa som en tok med grejorna och grillen ska tändas allt som oftast. Och rengöras. Skrubbas ren från alla rester av gourmetmaten man bränner till oigenkännlighet på gallret. För att inte tala om allt vin man måste hälla i sig till dessa läckra måltider. Jobbigt.
Som om inte det vore nog så har man på sommaren ett hus till att städa. Husvagnen ska hållas tipp topp för att kunna rullas iväg på helgerna till olika platser där man inte har några bekvämligheter alls. Där ska man laga mat på liten yta som sen ska ätas på ett litet bord som oftast står på ojämn mark tillsammans med myror och annat som vi naturligtvis missat när vi slagit läger. Det är betydligt besvärligare att vispa grädden till Irish coffe för det finns ingen el. Armen tar skada av allt vispande.
Till detta har man dessutom ett fordon till att hålla i ordning. Motorcykeln måste även den hållas i sådant skick att man kan, om det inte är husvagnshelg, hoppa upp på sadeln och ta långa turer med en massa stopp för att ligga i gräset på vackra platser och filosofera över livet i allmänhet samtidigt som man dricker en god kopp kaffe. När man stiger av cykeln blir man genomsvettig av alla kläder man måste ha på sig när man kör. Suck!
Som alla hör har jag det inte lätt nu när sommaren är här. Livet blir så besvärligt. Tur att sommaren är kort så vi kan återgå till att sitta inne och betala dyra värmeräkningar när vintern kommer. När man måste tända lampor kl fyra på eftermiddagen och snön ligger tjock på gårdsplanen och ställer till det för oss.
Livet är hårt på sommaren!
Ha en underbar dag!
Kram
tisdag 22 maj 2012
Ta det lugnt!
Godmorgon!
Något jag stöter på allt som oftast är att man har alldeles för bråttom att nå det färdiga resultatet när man tränar sin hund. Man ger inte varje steg i övningen tillräckligt med tid för att hunden ska förstå vad man vill att den ska göra och går till nästa steg för fort med resultat att det blir slarvigt och hunden blir förvirrad och gör "fel". Till exempel i övningen "sitt kvar" där man ibland verkar tycka att det viktigaste är att man kan gå tjugo meter från hunden så fort som möjligt istället för att se till att man får stadga i övningen först. Man går vidare i övningen trots att hunden emellanåt reser sig när man lämnar den. Man har inte tålamod.
Tålamod är en av de viktigaste saker i hundträning. Det tillsammans med konsekvens och mycket träning.
Varför är det så brått? En kurs hos mig är på åtta veckor och det är inte svårt att inse att man inte kan lära hunden allt jag försöker lära ut under denna korta tid. Jag menar kursen innehåller en massa bra saker man har nytta av men att tro att man ska ha en lydnadschampion efter kursens slut är inte rimligt. Jag delar ut verktygen för att lyckas och förhoppningsvis kommer man en bit på vägen under kursens gång och ser framsteg med sin hund och det beror på hur mycket man tränar hur det ska se ut när kursen tar slut.
Slappna av! Rom byggdes inte på en dag. Det ska vara roligt att träna. Om man hela tiden blir frustrerad över att hunden inte "fattar" är det inte det. Då kommer man inte att lyckas eftersom man överför den känslan till hunden som då kan bli både ängslig och låg och då kan den inte lära. Är dessutom hunden stressad måste man först ta hand om det. Man kan inte lära när man är stressad.
Nu ska här sägas att jag har helt underbara deltagare som nästan alla är inne på denna linje. Jag får ibland lära dom att leka med sin hund men det lossnar oftast ganska fort och efter en stund bjuder dom ganska rejält på sig själva. Då slappnar man av och hunden blir glad och positiv igen. Sen kan man träna igen.
Alla är dessutom på olika nivå. Det är det som kallas individanpassad träning. Alla har olika förutsättningar. Olika lätt för att lära. Behöver olika lång tid på sig för att lära. Det är även lite rasbundet. Har man en hund av en ras som är självständig och inte är avlad för samarbete får man jobba betydligt hårdare än om man står med en bordercollie som inget hellre vill än att samarbeta. Det finns dock variationer även inom raser. Dom är ju individer våra små vänner.
Jag svamlar på idag känner jag men vad jag vill ha sagt är detta: Ta det lugnt! Ha inte så brått med att komma till målet för då kommer ni inte dit.
Ha en underbar dag!
Kram
Något jag stöter på allt som oftast är att man har alldeles för bråttom att nå det färdiga resultatet när man tränar sin hund. Man ger inte varje steg i övningen tillräckligt med tid för att hunden ska förstå vad man vill att den ska göra och går till nästa steg för fort med resultat att det blir slarvigt och hunden blir förvirrad och gör "fel". Till exempel i övningen "sitt kvar" där man ibland verkar tycka att det viktigaste är att man kan gå tjugo meter från hunden så fort som möjligt istället för att se till att man får stadga i övningen först. Man går vidare i övningen trots att hunden emellanåt reser sig när man lämnar den. Man har inte tålamod.
Tålamod är en av de viktigaste saker i hundträning. Det tillsammans med konsekvens och mycket träning.
Varför är det så brått? En kurs hos mig är på åtta veckor och det är inte svårt att inse att man inte kan lära hunden allt jag försöker lära ut under denna korta tid. Jag menar kursen innehåller en massa bra saker man har nytta av men att tro att man ska ha en lydnadschampion efter kursens slut är inte rimligt. Jag delar ut verktygen för att lyckas och förhoppningsvis kommer man en bit på vägen under kursens gång och ser framsteg med sin hund och det beror på hur mycket man tränar hur det ska se ut när kursen tar slut.
Slappna av! Rom byggdes inte på en dag. Det ska vara roligt att träna. Om man hela tiden blir frustrerad över att hunden inte "fattar" är det inte det. Då kommer man inte att lyckas eftersom man överför den känslan till hunden som då kan bli både ängslig och låg och då kan den inte lära. Är dessutom hunden stressad måste man först ta hand om det. Man kan inte lära när man är stressad.
Nu ska här sägas att jag har helt underbara deltagare som nästan alla är inne på denna linje. Jag får ibland lära dom att leka med sin hund men det lossnar oftast ganska fort och efter en stund bjuder dom ganska rejält på sig själva. Då slappnar man av och hunden blir glad och positiv igen. Sen kan man träna igen.
Alla är dessutom på olika nivå. Det är det som kallas individanpassad träning. Alla har olika förutsättningar. Olika lätt för att lära. Behöver olika lång tid på sig för att lära. Det är även lite rasbundet. Har man en hund av en ras som är självständig och inte är avlad för samarbete får man jobba betydligt hårdare än om man står med en bordercollie som inget hellre vill än att samarbeta. Det finns dock variationer även inom raser. Dom är ju individer våra små vänner.
Jag svamlar på idag känner jag men vad jag vill ha sagt är detta: Ta det lugnt! Ha inte så brått med att komma till målet för då kommer ni inte dit.
Ha en underbar dag!
Kram
måndag 21 maj 2012
Uppfödare. Valpköpare.
Det här blir ett något längre inlägg än vanligt. Kanske jag trampar på en och annan öm tå men då får det vara så. Kanske jag får skit från någon som känner sig träffad och klämd. Jag vill absolut säga att jag inte har någon särskild i åtanke med det jag skriver idag. Om någon känner sig utpekad och tar åt sig är det bra för i så fall kanske det finns anledning till eftertanke och mitt inlägg har i så fall gjort nytta.
Uppfödning. Jag är som alla vet ingen uppfödare men har en väldigt väl inblick i en uppfödning av världsklass. Nämligen Lightschaps kennel som ägs av Monica Ottosson som dessutom är ägare av hundskolan jag samarbetar med. Bonizas Hundskola.
Varför nämner jag henne speciellt? Det kommer alla att förstå efterhand som ni läser det jag idag kommer att ta upp.
Först vill jag tala om varför jag gör detta inlägg. Jag har på senare tid kommit i kontakt med valpägare som har valpar med brister som dom inte skulle haft om uppfödaren gjort sitt jobb.
Uppfödare har ett enormt ansvar när dom föder upp valpar som ska bli trygga, sunda, aktiva och levnadsglada hundar. Jag kan tyvärr konstatera att det inte alltid är så.
Här kanske jag ska nämna att ingen som går valpkurs hos mig på något sätt ska känna sig träffade. Ni som känner att era valpar har normalt valpbeteende behöver inte alls vara oroliga. De valpägare detta gäller vet vilka ni är. Vi har talats vid om detta och jag kommer inte på något sätt att gå in i detaljer som visar vem ni är.
Nu återgår vi till uppfödarens ansvar. En bra uppfödare ser till att valpen socialiseras med människor, andra hundar och andra djur, hanteras,får åka bil, börjar tränas försiktigt i saker som den behöver kunna hos sina framtida ägare, får komma ut och se andra vyer än valplådan och dess omedelbara närhet osv. Det låter mycket men är nödvändigt och väldigt viktigt inför det som komma skall. Detta är något som Monica är väldigt noga med och de valpar som lämnar Lightschaps kennel är trygga, nyfikna och positiva.
Det som inte blir gjort under denna så otroligt viktiga tid sätter spår som är livslånga. Ja, tyvärr är det så. Detta visar forskning där man gjort massor av studier och undersökningar i detta ämne. Därmed inte sagt att inte hunden kan bli en trevlig familjehund men man får lägga ner så oändligt mycket onödigt jobb om uppfödaren inte gjort detta innan och tyvärr kommer det alltid att finnas spår efter de brister som valpen haft under dessa första så viktiga åtta veckor av sitt liv. Märk väl att det inte är min egen åsikt. Detta finns dokumenterat och de flesta seriösa uppfödare är mycket medvetna om detta.
Jag kan som exempel ta min egen Selma som, om jag ska vara ärlig, är en hund som jag inte borde ha köpt. En hund som på sin höjd varit ute i trädgården hos uppfödaren och de två sista viktiga veckorna hos uppfödaren satt ensam i sin valphage. Jag, som är en blödig jäkel, kunde inte tänka mig att låta henne sitta där och tog henne med mig hem och det har jag fått "lida" för. Jag vet inte så mycket mer egentligen och det är mitt andra misstag. Jag lät enbart hjärtat råda och det hjälper inte att det var en stor uppfödare som hållit på med goldenuppfödning i många år. Det behöver inte vara bra för det!
När du ska köpa en valp. Var kritisk, fråga och fråga och fråga, låt inte enbart hjärtat råda. Var noga med var du köper hunden. Är det något som inte känns rätt. Köp inte valpen!! Man ska leva 10-15 år tillsammans och det ska inte behöva innehålla mer pina än nöje. Åtminstone inte på grund av att valpen fått en dålig start.
Stöd inte den vansinniga avel som bara går ut på att tjäna pengar och föda upp så många valpar som möjligt. Våga fråga om valpens tillvaro under de första åtta veckorna. Stirra dig inte blind på utställningsresultat på föräldrarna. Alla uppfödare är inte noga med det mentala på föräldrarna bara för att dom är duktiga på att åka runt på utställningar. Kräv att få träffa åtminstone mamman. Om du inte får det och uppfödaren inte har en förklaring som känns trovärdig är det något som inte stämmer!!
Hos Lightschaps fungerar dörrarna som svängdörrar av alla valpköpare som är och hälsar på sin valp under den tid den är hos Monica. Inte mer än att det inte blir för mycket för valparna men detta är så viktigt så familjerna är välkomna för att mysa med sin valp. På det viset lär man känna sin valp, man ser hur den har det och kan följa utvecklingen. Dom åker därifrån med så mycket information om valpen att det rinner ut ur öronen på dom. Så viktigt! Dom har livslångt stöd av uppfödaren och kan känna sig trygga i sitt hundägande.
Vad kan då vi som ska köpa valpar göra? Ja, precis det jag nämnt ovan. Våga ställa även de kanske jobbiga frågorna. Välj uppfödare med omsorg. Blocket är oftast inte det rätta stället att välja valp på även om det ibland alla oseriösa annonser gömmer sig en och annan seriös uppfödare numera.
Är det något som inte känns rätt så är det förmodligen inte det heller. Avstå då. Det finns många väldigt duktiga uppfödare där ute som föder upp väldigt fina valpar. Gynna dom istället. Om det är en ekonomisk fråga, ja, då kanske man inte ska köpa hund alls. Inköpet är det lilla, lilla av vad hunden kostar. Blandras? Absolut! Men var lika noga där med hur hunden haft det i valplådan.
Innan jag avslutar vill jag dock ge alla underbara människor som gör en insats för alla stackars hundar som av en eller annan anledning fått en dålig start, varit hos fel ägare eller av vilken anledning det vara må ger hundarna en andra chans och är medvetna om att dom alltid kommer att få kämpa med ett eller flera problem hunden har och ändå tar sig an uppdraget att försöka ge hunden ett så bra liv som möjligt. Ni är guld värda! Alla hundar som behöver er tackar er av hela sitt hjärta. Ingen hund ska behöva bli slängd på skräphögen eller vandra från det ena hemmet till det andra för att någon eller några människor inte gjort vad dom ska.
Om någon uppfödare nu känner sig klämd efter det här ber jag inte om ursäkt. Jag står för allting jag skrivit. De stackars valpköpare jag träffat som i sin okunskap och sina goda hjärtan nu sitter med en valp där vi får lägga ner all tid på att försöka reparera skadorna som uppstått genom dålig avel eller frånvaro av de saker jag nämnt får betala för det som är uppfödarens ansvar. Kenneluppfödning eller hobbyverksamhet spelar ingen roll. Det ska göras rätt.
Ha en underbar dag!
Kram
söndag 20 maj 2012
Nu är det krig!
Godmorgon!
http://www.youtube.com/watch?v=GptupfqLYwc
Jag har egentligen lämnat debatten om Cesar Millans träningsmetoder men jag ramlade över detta klippet och nu är det jävlar mig krig!!
Innan jag ens börjar tala om vad han gör på filmen vill jag säga till alla som kommer med argumentet: "detta är "redzon" hundar som man måste ta till såna här metoder på. Icke sa Nicke!!
Att ta till smärta för att få bort ett oönskat beteende är grymt och orättvist mot hunden i ALLA läge!
Det här handlar om en hund som vill jaga katten. Men hallå! Om det är ett tecken på problembeteende så har vi en jäkla massa problemhundar i världen. Även min snälla Doris. Jag tror ingen skulle kalla henne för problemhund. Skulle jag då ta till smärta för att hon är en "rezon" hund??? Nej, just det!
Ok. Till det som han då gör för att få hunden att låta bli katten. På med ett elhalsband. Tryck på knappen så fort hunden tittar på katten. När hunden skrikande av smärta backar och skyggar visar han submission. Cesars favorituttryck. Submission??? Skräck hade passat bättre som uttryck. Så håller han på.
När hunden lärt sig att förknippa katten med smärta. Vad gör idioten då. Sätter katten i en bur och tvingar på hunden denna varelse som hunden lärt sig är förknippat med intensiv smärta!!! Det är hjärtskärande att se hur hunden försöker fly och Cesar gör sitt bästa för att den inte ska kunna göra det. Det är ren och skär misshandel och jag hade definitivt gjort mig olycklig på denna människa om jag varit där. Det kan jag lova. Jag är väldigt upprörd och undrande över att ägaren till hunden går med på denna misshandel av hennes hund.
Att se denna stackars hund skrikande av ångest försöka gömma sig under soffan för att undkomma katt och smärta är så smärtsamt för mig att jag faktiskt gråter en skvätt för hunden när jag skriver detta.
När ska vi få bort detta medeltida sätt att "träna" hund på. Medeltida sätt med dagens teknik som skapat rena tortyrredskap för att vi ska få "kontroll" på våra hundar.
Fy fan säger jag bara.
Ha en underbar dag! (gäller inte Cesar Millan och alla som använder sig av hans metoder!)
Kram
http://www.youtube.com/watch?v=GptupfqLYwc
Jag har egentligen lämnat debatten om Cesar Millans träningsmetoder men jag ramlade över detta klippet och nu är det jävlar mig krig!!
Innan jag ens börjar tala om vad han gör på filmen vill jag säga till alla som kommer med argumentet: "detta är "redzon" hundar som man måste ta till såna här metoder på. Icke sa Nicke!!
Att ta till smärta för att få bort ett oönskat beteende är grymt och orättvist mot hunden i ALLA läge!
Det här handlar om en hund som vill jaga katten. Men hallå! Om det är ett tecken på problembeteende så har vi en jäkla massa problemhundar i världen. Även min snälla Doris. Jag tror ingen skulle kalla henne för problemhund. Skulle jag då ta till smärta för att hon är en "rezon" hund??? Nej, just det!
Ok. Till det som han då gör för att få hunden att låta bli katten. På med ett elhalsband. Tryck på knappen så fort hunden tittar på katten. När hunden skrikande av smärta backar och skyggar visar han submission. Cesars favorituttryck. Submission??? Skräck hade passat bättre som uttryck. Så håller han på.
När hunden lärt sig att förknippa katten med smärta. Vad gör idioten då. Sätter katten i en bur och tvingar på hunden denna varelse som hunden lärt sig är förknippat med intensiv smärta!!! Det är hjärtskärande att se hur hunden försöker fly och Cesar gör sitt bästa för att den inte ska kunna göra det. Det är ren och skär misshandel och jag hade definitivt gjort mig olycklig på denna människa om jag varit där. Det kan jag lova. Jag är väldigt upprörd och undrande över att ägaren till hunden går med på denna misshandel av hennes hund.
Att se denna stackars hund skrikande av ångest försöka gömma sig under soffan för att undkomma katt och smärta är så smärtsamt för mig att jag faktiskt gråter en skvätt för hunden när jag skriver detta.
När ska vi få bort detta medeltida sätt att "träna" hund på. Medeltida sätt med dagens teknik som skapat rena tortyrredskap för att vi ska få "kontroll" på våra hundar.
Fy fan säger jag bara.
Ha en underbar dag! (gäller inte Cesar Millan och alla som använder sig av hans metoder!)
Kram
lördag 19 maj 2012
Återkommande ämne.
Godmorgon!
Nu återkommer jag till samma ämne som igår. Tyvärr.
Ett mycket kärt besök hade vi här hemma igår. Barnen var hemma (inte han som bor i Schweiz) och alla var sugna på en runda i naturen. Sagt och gjort. Vi packade in oss i bilen för att köra till Christinehof slott och med oss hade vi så klart hundarna. Härligt sa vovvsen.
När vi parkerade såg jag en mamma med två små barn och två tycktes det väluppfostrade hundar som rörde sig väldigt fint intill sin matte. Eftersom vi hade Selma med oss som absolut inte klarar att hundar kommer fram till henne tog jag det lite lugnt och väntade på att dom skulle passera. Nu såg det väldigt lugnt ut så jag tog ut Selma och började gå. Hon verkade ha full kontroll på situationen. Ack, nej. Den ena hunden beslutade sig för att ta en liten sniff på just Selma och lydde inte det minsta när matte vrålade nej.
Nu blev det ingen dramatik eftersom Selma faktiskt tog det hela med ro för en gång skull. Matte var snabbt framme och fick tag i sin hund och bad tusen gånger om ursäkt. Men.
Hur väluppfostrad hunden än är så kan detta ske. Kanske måste vi acceptera detta för att vi kan inte ha hundraprocentig kontroll. Kanske måste vi "chansa lite" men jag kan ändå inte låta bli att tycka att vi måste välja platserna vi har hundarna lösa på med omsorg.
Jag påstår att ingen hund är så "pålitlig" att den inte någon gång emellanåt gör saker som just det som hände här. I det här fallet kunde det gått väldigt illa eftersom Selmas osäkerhet kunde gjort att det blev en otäck händelse. Eftersom jag vill att Selma ska lita på att jag har kontroll så är det inte bra att jag inte kunde skydda henne från detta möte som hon inte vill ha.
Det finns så många anledningar till att jag inte vill att andra hundar kommer fram till mina hundar.
Den andra hundägaren vet ju inget om varken mig eller min hund.
Hon kunde löpt. (det var en hane)
Hon kan vara aggressiv.
Hon kunde varit skadad eller sjuk.
Osv.
Vi kan inte ha hundraprocentig kontroll över våra hundar. Det är ett levande djur.
Nu vill jag verkligen inte sätta alla hundar i koppel i alla läge. Inte alls. Men om vi inte har tränat inkallning så pass mycket att det sitter till 100 % SKA vi koppla våra hundar vid ett hundmöte. Ja, jag tycker nog att vi ska göra det i alla fall. För den andra hundägarens skull.
Jag vill verkligen inte att hundar kommer fram till Selma. Av många skäl och jag ska kunna vara säker på att detta inte händer när jag har henne kopplad efter konstens alla regler. Hanhunden var försiktig i sin framfart men det spelar ingen roll. Jag vill inte att den kommer fram!
Så vad jag vill ha sagt är: koppla hunden vid hundmöte. Alltid. Hur duktig din hund än är. Den mötande vet inte hur mycket kontroll du har. Ska dom sen hälsa och man har kollat av läget kan man så klart släppa hunden igen. Men kolla först läget!
Ha en underbar dag!
Kram
Nu återkommer jag till samma ämne som igår. Tyvärr.
Ett mycket kärt besök hade vi här hemma igår. Barnen var hemma (inte han som bor i Schweiz) och alla var sugna på en runda i naturen. Sagt och gjort. Vi packade in oss i bilen för att köra till Christinehof slott och med oss hade vi så klart hundarna. Härligt sa vovvsen.
När vi parkerade såg jag en mamma med två små barn och två tycktes det väluppfostrade hundar som rörde sig väldigt fint intill sin matte. Eftersom vi hade Selma med oss som absolut inte klarar att hundar kommer fram till henne tog jag det lite lugnt och väntade på att dom skulle passera. Nu såg det väldigt lugnt ut så jag tog ut Selma och började gå. Hon verkade ha full kontroll på situationen. Ack, nej. Den ena hunden beslutade sig för att ta en liten sniff på just Selma och lydde inte det minsta när matte vrålade nej.
Nu blev det ingen dramatik eftersom Selma faktiskt tog det hela med ro för en gång skull. Matte var snabbt framme och fick tag i sin hund och bad tusen gånger om ursäkt. Men.
Hur väluppfostrad hunden än är så kan detta ske. Kanske måste vi acceptera detta för att vi kan inte ha hundraprocentig kontroll. Kanske måste vi "chansa lite" men jag kan ändå inte låta bli att tycka att vi måste välja platserna vi har hundarna lösa på med omsorg.
Jag påstår att ingen hund är så "pålitlig" att den inte någon gång emellanåt gör saker som just det som hände här. I det här fallet kunde det gått väldigt illa eftersom Selmas osäkerhet kunde gjort att det blev en otäck händelse. Eftersom jag vill att Selma ska lita på att jag har kontroll så är det inte bra att jag inte kunde skydda henne från detta möte som hon inte vill ha.
Det finns så många anledningar till att jag inte vill att andra hundar kommer fram till mina hundar.
Den andra hundägaren vet ju inget om varken mig eller min hund.
Hon kunde löpt. (det var en hane)
Hon kan vara aggressiv.
Hon kunde varit skadad eller sjuk.
Osv.
Vi kan inte ha hundraprocentig kontroll över våra hundar. Det är ett levande djur.
Nu vill jag verkligen inte sätta alla hundar i koppel i alla läge. Inte alls. Men om vi inte har tränat inkallning så pass mycket att det sitter till 100 % SKA vi koppla våra hundar vid ett hundmöte. Ja, jag tycker nog att vi ska göra det i alla fall. För den andra hundägarens skull.
Jag vill verkligen inte att hundar kommer fram till Selma. Av många skäl och jag ska kunna vara säker på att detta inte händer när jag har henne kopplad efter konstens alla regler. Hanhunden var försiktig i sin framfart men det spelar ingen roll. Jag vill inte att den kommer fram!
Så vad jag vill ha sagt är: koppla hunden vid hundmöte. Alltid. Hur duktig din hund än är. Den mötande vet inte hur mycket kontroll du har. Ska dom sen hälsa och man har kollat av läget kan man så klart släppa hunden igen. Men kolla först läget!
Ha en underbar dag!
Kram
fredag 18 maj 2012
Släpp inte fram din hund!
Godmorgon!
Lantisarna har varit i stan. Det vill säga vi, jag och min Doris, och jag slutar aldrig förvåna mig över vissa hundägare.
Scenario: Vi är i parken, min miljö/lydnadskurs, och jag. Sitter och tränar avslappning på filt mitt i parken bland alla ankor och gäss. På gångbanan alldeles intill kommer joggare, barnvagnar, rullstolar, barn och cyklister. Så nyttigt för hundarna att ligga och titta på medan dom vilar på sina filtar. Det kommer så klart även andra hundägare.
Doris har jag bundit i en stolpe (jag sa ju att där var ankor!), och jag står med ryggen mot gången. Dam kommer gående med sin hund och släpper fram sin hund till Doris. Dom måste ju så klart få hälsa!!??
Jag, som som sagt inte råkar ut för detta så ofta eftersom vi sällan är i stan, blir så paff att jag först inte kommer mig för att säga något. Inte förrän hon går vidare slänger jag ur mig: "du kunde kanske frågat först!"
Doris var bunden i en stolpe. Hon försvarar oftast sin lilla flock från andra hundar (dock inte denna gång). Det var rena turen att det inte blev en tråkig incident av detta och det hade fan inte varit mitt fel om det hade blivit det.
Hur tänker man här?
Hur vet man att inte min hund är aggressiv? Hur vet man att min hund får hälsa på andra hundar? Det var ganska uppenbart att vi höll på att träna. Vill jag då att andra hundar ska gå fram till min hund? Hur vet man????
Fråga först!!!!
Detta försöker jag även pränta in i huvudet på mina deltagare. Fråga först! Jag har en regel med mina hundar att vi hälsar inte på andra hundar som vi möter på promenaden och vi har det väldigt lugnt på den punkten. Dom bryr sig inte om andra hundar när dom är kopplade. Skönt för både dom och mig.
Många tror att hundarna har ett väldigt stort behov att hälsa på alla. Dom är främlingar för dom precis som för oss! Vad har dom för nytta av att hälsa på någon som dom inte ska ha någon relation med. Ingen! Någon gång då och då får dom så klart hälsa men det är väldigt sällan kan jag säga. Hundarna behöver ha kompisar att umgås med men den främmande hunden dom möter har dom inget behov av att hälsa på. Det är inte socialt på det sätt vi tror. Dom ska kolla status.
Oavsett vilket. Fråga först! Nu var jag inte beredd igår eftersom jag stod med ryggen emot och inte såg när hon släppte fram sin hund men jag kan faktiskt vara en riktig bitch när detta händer. Jag blir förbannad. Ville kanske inte heller visa den sidan av mig för mina deltagare. Hihi! Doris tog det lugnt som tur är. Hon vet att man inte hälsar i koppel. Framför allt inte när man står bunden och tanten ska vara glad att hennes hund inte fick en ordentlig avhyvling av Doris. Det är skittaskigt mot Doris att göra detta för hon vet att hon inte ska hälsa och här kunde hon inte komma undan. Hennes blick på mig sa: "matte detta är inte rätt va?"
Hur skulle en förälder reagera om jag körde ner huvudet i barnvagnen och gosade med barnet utan att fråga? Låt bli min hund om du inte har frågat först!! Det är inte ok!!
Ska hundar umgås ska det ske så här:
Ha en underbar dag!
Kram
Lantisarna har varit i stan. Det vill säga vi, jag och min Doris, och jag slutar aldrig förvåna mig över vissa hundägare.
Scenario: Vi är i parken, min miljö/lydnadskurs, och jag. Sitter och tränar avslappning på filt mitt i parken bland alla ankor och gäss. På gångbanan alldeles intill kommer joggare, barnvagnar, rullstolar, barn och cyklister. Så nyttigt för hundarna att ligga och titta på medan dom vilar på sina filtar. Det kommer så klart även andra hundägare.
Doris har jag bundit i en stolpe (jag sa ju att där var ankor!), och jag står med ryggen mot gången. Dam kommer gående med sin hund och släpper fram sin hund till Doris. Dom måste ju så klart få hälsa!!??
Jag, som som sagt inte råkar ut för detta så ofta eftersom vi sällan är i stan, blir så paff att jag först inte kommer mig för att säga något. Inte förrän hon går vidare slänger jag ur mig: "du kunde kanske frågat först!"
Doris var bunden i en stolpe. Hon försvarar oftast sin lilla flock från andra hundar (dock inte denna gång). Det var rena turen att det inte blev en tråkig incident av detta och det hade fan inte varit mitt fel om det hade blivit det.
Hur tänker man här?
Hur vet man att inte min hund är aggressiv? Hur vet man att min hund får hälsa på andra hundar? Det var ganska uppenbart att vi höll på att träna. Vill jag då att andra hundar ska gå fram till min hund? Hur vet man????
Fråga först!!!!
Detta försöker jag även pränta in i huvudet på mina deltagare. Fråga först! Jag har en regel med mina hundar att vi hälsar inte på andra hundar som vi möter på promenaden och vi har det väldigt lugnt på den punkten. Dom bryr sig inte om andra hundar när dom är kopplade. Skönt för både dom och mig.
Många tror att hundarna har ett väldigt stort behov att hälsa på alla. Dom är främlingar för dom precis som för oss! Vad har dom för nytta av att hälsa på någon som dom inte ska ha någon relation med. Ingen! Någon gång då och då får dom så klart hälsa men det är väldigt sällan kan jag säga. Hundarna behöver ha kompisar att umgås med men den främmande hunden dom möter har dom inget behov av att hälsa på. Det är inte socialt på det sätt vi tror. Dom ska kolla status.
Oavsett vilket. Fråga först! Nu var jag inte beredd igår eftersom jag stod med ryggen emot och inte såg när hon släppte fram sin hund men jag kan faktiskt vara en riktig bitch när detta händer. Jag blir förbannad. Ville kanske inte heller visa den sidan av mig för mina deltagare. Hihi! Doris tog det lugnt som tur är. Hon vet att man inte hälsar i koppel. Framför allt inte när man står bunden och tanten ska vara glad att hennes hund inte fick en ordentlig avhyvling av Doris. Det är skittaskigt mot Doris att göra detta för hon vet att hon inte ska hälsa och här kunde hon inte komma undan. Hennes blick på mig sa: "matte detta är inte rätt va?"
Hur skulle en förälder reagera om jag körde ner huvudet i barnvagnen och gosade med barnet utan att fråga? Låt bli min hund om du inte har frågat först!! Det är inte ok!!
Ska hundar umgås ska det ske så här:
Ha en underbar dag!
Kram
torsdag 17 maj 2012
onsdag 16 maj 2012
Tyst i huset.
Godmorgon!
Min kropp tror snart att Ipren är dess huvudsakliga kost. Jag kommer att börja maskera mig och jaga langare ute på stan för inköp av min dagliga dos av smärtstillande för att apoteket vägrar sälja mer till mig. Jag kommer att övergå till den blåa färg Iprenmannen har och springa omkring och sjunga löjliga sånger. "jag är Iprenkvinnan. Ge mig mer. Ge mig mer". Vilken musik ni vill nynna på till den texten får ni välja själva. Jag sjunger ingenting! Inte just nu. Jag får inte.
Mitt besök hos tandläkaren som jag trodde skulle sluta med en rotfyllning resulterade i en visserligen plågsam undersökning, men borrandet slapp jag. Jag har en otäck, envis inflammation i käken som beror på en massa saker som jag inte orkar ta upp här. Jag får inte äta, inte gapa, inte prata mer än nödvändigt. Käken ska vara så stilla som möjligt. Alla dessa saker, utom möjligen gapandet, är en nödvändighet givetvis men att bara äta mjuka saker gör livet trist. Mina älskade lakritsbåtar då! Min goda biff till helgen!
Om två veckor vet jag om vi lyckas häva inflammationen annars får vi ta till det tunga artilleriet. Huga! Det låter inte så roligt så jag kommer att vara så tyst som möjligt och dricka välling så jag börjar lala som en liten baby.
Hur många olika sorters soppa finns det? Jag kommer att gå igenom alla. Jag behöver inte gå ner i vikt så den effekten känns inte så rolig. Jag som vill lägga på mig några kilo istället. Nåja, det är förhoppningsvis bara två veckor så det ska jag väl stå ut med. Inte gnälla!
Det hade varit lättare om det vore en stukad fot som man kan lägga upp på en kudde och hålla stilla. Käken är aldrig riktigt still. Inte min i alla fall. Jag är ganska bra på att låta hakan glappa. Hur i all sin dar ska pratglada jag kunna vara tyst. Äsch, nu överdriver jag lite. Visst får jag prata men omvärlden kan ju få någon fördel av att jag ska hålla käken still. Lotta är tyst för en gång skull.
Ha en underbar dag!
Kram
Min kropp tror snart att Ipren är dess huvudsakliga kost. Jag kommer att börja maskera mig och jaga langare ute på stan för inköp av min dagliga dos av smärtstillande för att apoteket vägrar sälja mer till mig. Jag kommer att övergå till den blåa färg Iprenmannen har och springa omkring och sjunga löjliga sånger. "jag är Iprenkvinnan. Ge mig mer. Ge mig mer". Vilken musik ni vill nynna på till den texten får ni välja själva. Jag sjunger ingenting! Inte just nu. Jag får inte.
Mitt besök hos tandläkaren som jag trodde skulle sluta med en rotfyllning resulterade i en visserligen plågsam undersökning, men borrandet slapp jag. Jag har en otäck, envis inflammation i käken som beror på en massa saker som jag inte orkar ta upp här. Jag får inte äta, inte gapa, inte prata mer än nödvändigt. Käken ska vara så stilla som möjligt. Alla dessa saker, utom möjligen gapandet, är en nödvändighet givetvis men att bara äta mjuka saker gör livet trist. Mina älskade lakritsbåtar då! Min goda biff till helgen!
Om två veckor vet jag om vi lyckas häva inflammationen annars får vi ta till det tunga artilleriet. Huga! Det låter inte så roligt så jag kommer att vara så tyst som möjligt och dricka välling så jag börjar lala som en liten baby.
Hur många olika sorters soppa finns det? Jag kommer att gå igenom alla. Jag behöver inte gå ner i vikt så den effekten känns inte så rolig. Jag som vill lägga på mig några kilo istället. Nåja, det är förhoppningsvis bara två veckor så det ska jag väl stå ut med. Inte gnälla!
Det hade varit lättare om det vore en stukad fot som man kan lägga upp på en kudde och hålla stilla. Käken är aldrig riktigt still. Inte min i alla fall. Jag är ganska bra på att låta hakan glappa. Hur i all sin dar ska pratglada jag kunna vara tyst. Äsch, nu överdriver jag lite. Visst får jag prata men omvärlden kan ju få någon fördel av att jag ska hålla käken still. Lotta är tyst för en gång skull.
Ha en underbar dag!
Kram
måndag 14 maj 2012
Föreläsning.
Godmorgon!
Jag har internet idag! Jippy! Det är väldigt sporadiskt just nu. Det "flippar" heeela tiden. Ja, det är ett I-landsproblem men väldigt irriterande.
En fullbokad helg är till ända och jag är lite trött men väldigt nöjd. Gårdagens föreläsning var precis som jag trodde den skulle vara. Bra och informativ. Även om jag läst Per Jensens senaste bok tre gånger och visste liksom innan vad han skulle säga så var det som vanligt helt fantastiskt att lyssna på honom. Hade det inte varit för att veterinären som föreläste innan behöver träna på att föreläsa så hade dagen varit perfekt.
Under föreläsningen fick man ställa frågor under tiden och det blev inte så bra. Frågeställarna höll sig inte helt till ämnet och emellanåt undrade man om dom inte bara ville berätta om sina hundars lustiga beteende och detta irriterade mig en del.
Per Jensen var bra på att bryta detta men den rutinen hade inte veterinären och det som jag var intresserad av att få mer information om, nämligen de nya reglerna för att resa med hund, fick inte plats. Bara för att den ena efter den andra skulle berätta om deras hundars olika vanor vad gäller att ligga i solen. Alla har tydligen inte fingertoppskänsla vad gäller detta. Man borde inse att man inte kan ta upp större delen av en föreläsning med sina anekdoter om sin hund. "Min hund vill ligga där och min hund vill ligga där". Vem fan bryr sig! Låt föreläsaren gör det han ska. Det är bra att man får ställa frågor under föreläsningens gång för ska man vänta till slutet har man glömt vad man vill fråga om men då ska det vara korta, koncisa frågor och inte gratis veterinär konsultation! Dessutom trasslade han in sig i en massa krångliga medicinska termer som gjorde att det var väldigt svårt att avslappnat lyssna då man var tvungen att tänka till hela tiden på vad de olika termerna betyder.
Per Jensen började med att tala om att han inte alls skulle beröra ämnet hundträning. Om någon kom dit för det blev dom besvikna. Nej, här handlade det om hur hunden funkar. Deras flockbeteende, dess historia och en massa ny forskning (de senaste tio åren) om dess beteende. Oerhört intressant. Det stärker min tro på att det sätt vi tränar våra hundar på hundskolan är det rätta! Om vi ska vara rättvisa mot hunden. Det är så skönt att få det bekräftat.
Mot slutet tog Ida Lindgren över och svarade på hundträningsfrågor.
Trots att det nog var flest från "vår sida" i publiken var det många som ställde frågor och ville ha "quick fix" lösningar. Man är nog medveten om att man måste lägga ner lite jobb om man ska ha varaktig lösning men det kommer alltid ett "men......." Man vill ha en snabb lösning. Kom igen! Det är 2012. Vi har väl kommit en bit på vägen. Eller....? De gamla rangordningsteorierna finns kvar där ute och vi som håller på med hundträning får nog ta ett större ansvar för att sprida budskapet om att det gamla sättet att se på våra hundar inte håller längre.
Våra hundar försöker inte klättra på rangordningen hela tiden. Vi behöver inte bevaka vår "alfaplats" i flocken hemma i stugorna hela tiden. Det finns inget prestigetänk i hundens värld. Slappna av! Det handlar om träning och inget annat.
Ha en underbar dag!
Kram
Jag har internet idag! Jippy! Det är väldigt sporadiskt just nu. Det "flippar" heeela tiden. Ja, det är ett I-landsproblem men väldigt irriterande.
En fullbokad helg är till ända och jag är lite trött men väldigt nöjd. Gårdagens föreläsning var precis som jag trodde den skulle vara. Bra och informativ. Även om jag läst Per Jensens senaste bok tre gånger och visste liksom innan vad han skulle säga så var det som vanligt helt fantastiskt att lyssna på honom. Hade det inte varit för att veterinären som föreläste innan behöver träna på att föreläsa så hade dagen varit perfekt.
Under föreläsningen fick man ställa frågor under tiden och det blev inte så bra. Frågeställarna höll sig inte helt till ämnet och emellanåt undrade man om dom inte bara ville berätta om sina hundars lustiga beteende och detta irriterade mig en del.
Per Jensen var bra på att bryta detta men den rutinen hade inte veterinären och det som jag var intresserad av att få mer information om, nämligen de nya reglerna för att resa med hund, fick inte plats. Bara för att den ena efter den andra skulle berätta om deras hundars olika vanor vad gäller att ligga i solen. Alla har tydligen inte fingertoppskänsla vad gäller detta. Man borde inse att man inte kan ta upp större delen av en föreläsning med sina anekdoter om sin hund. "Min hund vill ligga där och min hund vill ligga där". Vem fan bryr sig! Låt föreläsaren gör det han ska. Det är bra att man får ställa frågor under föreläsningens gång för ska man vänta till slutet har man glömt vad man vill fråga om men då ska det vara korta, koncisa frågor och inte gratis veterinär konsultation! Dessutom trasslade han in sig i en massa krångliga medicinska termer som gjorde att det var väldigt svårt att avslappnat lyssna då man var tvungen att tänka till hela tiden på vad de olika termerna betyder.
Per Jensen började med att tala om att han inte alls skulle beröra ämnet hundträning. Om någon kom dit för det blev dom besvikna. Nej, här handlade det om hur hunden funkar. Deras flockbeteende, dess historia och en massa ny forskning (de senaste tio åren) om dess beteende. Oerhört intressant. Det stärker min tro på att det sätt vi tränar våra hundar på hundskolan är det rätta! Om vi ska vara rättvisa mot hunden. Det är så skönt att få det bekräftat.
Mot slutet tog Ida Lindgren över och svarade på hundträningsfrågor.
Trots att det nog var flest från "vår sida" i publiken var det många som ställde frågor och ville ha "quick fix" lösningar. Man är nog medveten om att man måste lägga ner lite jobb om man ska ha varaktig lösning men det kommer alltid ett "men......." Man vill ha en snabb lösning. Kom igen! Det är 2012. Vi har väl kommit en bit på vägen. Eller....? De gamla rangordningsteorierna finns kvar där ute och vi som håller på med hundträning får nog ta ett större ansvar för att sprida budskapet om att det gamla sättet att se på våra hundar inte håller längre.
Våra hundar försöker inte klättra på rangordningen hela tiden. Vi behöver inte bevaka vår "alfaplats" i flocken hemma i stugorna hela tiden. Det finns inget prestigetänk i hundens värld. Slappna av! Det handlar om träning och inget annat.
Ha en underbar dag!
Kram
lördag 12 maj 2012
Blåst och kossor.
Godmorgon!
Idag gäller det att hålla i hatten! Jisses, vad det blåser. Typiskt! Idag när jag ska starta ny kurs här hemma i Hörby. Omöjligt att göra sig hörd där när det susar från vägen och blåser samtidigt. Det blir till att ta till megafonen.
Jaha, då var det slut med spring på fälten för hundarna. Framför allt Doris. Bonden vill inte ha skummjölk så inget motionerande av kossor för hennes del. (jag är mycket medveten om att det inte är mjökkor på bilden men det lät lite kul!) Igår släpptes de första skuttande och hoppande korna på bete och det är en härlig syn varje år. Lyckliga kossor på grönbete.
I fjol brydde hon sig inte ett dugg om dom men jag vill inte att hon faller tillbaka i gamla vanor så nu är det linor och flexikoppel som gäller på promenaden. Nu på morgonen straffade hon mig genom att inte kissa överhuvudtaget. Gå du där sa hon. Jag ska minsann inte göra något. Tja, det är värst för henne själv.
En väldigt uppbokad helg ligger framför mig och det hade varit så roligt om inte tanden värkte så förbannat! Imorgon blir det ingen blogg på morgonen. Tidig uppgång med avfärd till Helsingborg för en dag av föreläsningar. Jag packar min Treo och i sällskap av världens bästa Emma ser jag fram emot en dag när jag ska bli fullmatad av hundkunskap på hög nivå. Man kanske skulle sätta sig och göra en lista över alla utbildningar och föreläsningar man deltagit i. Har aldrig brytt mig om att göra det. Det hade blivit en ganska lång lista nu. Lite klokare har jag förhoppningsvis blivit genom åren. Man kan ju alltid hoppas i alla fall.
Ha en underbar dag!
Kram
Idag gäller det att hålla i hatten! Jisses, vad det blåser. Typiskt! Idag när jag ska starta ny kurs här hemma i Hörby. Omöjligt att göra sig hörd där när det susar från vägen och blåser samtidigt. Det blir till att ta till megafonen.
Jaha, då var det slut med spring på fälten för hundarna. Framför allt Doris. Bonden vill inte ha skummjölk så inget motionerande av kossor för hennes del. (jag är mycket medveten om att det inte är mjökkor på bilden men det lät lite kul!) Igår släpptes de första skuttande och hoppande korna på bete och det är en härlig syn varje år. Lyckliga kossor på grönbete.
I fjol brydde hon sig inte ett dugg om dom men jag vill inte att hon faller tillbaka i gamla vanor så nu är det linor och flexikoppel som gäller på promenaden. Nu på morgonen straffade hon mig genom att inte kissa överhuvudtaget. Gå du där sa hon. Jag ska minsann inte göra något. Tja, det är värst för henne själv.
En väldigt uppbokad helg ligger framför mig och det hade varit så roligt om inte tanden värkte så förbannat! Imorgon blir det ingen blogg på morgonen. Tidig uppgång med avfärd till Helsingborg för en dag av föreläsningar. Jag packar min Treo och i sällskap av världens bästa Emma ser jag fram emot en dag när jag ska bli fullmatad av hundkunskap på hög nivå. Man kanske skulle sätta sig och göra en lista över alla utbildningar och föreläsningar man deltagit i. Har aldrig brytt mig om att göra det. Det hade blivit en ganska lång lista nu. Lite klokare har jag förhoppningsvis blivit genom åren. Man kan ju alltid hoppas i alla fall.
Ha en underbar dag!
Kram
fredag 11 maj 2012
Tjurig!
Godmorgon!
Sitter här med tandvärk och tycker synd om mig själv. Lite irriterad över att man kan ha hål som gör så ont när man precis varit på undersökning och tandläkaren inte hittat något. Hål. Jag som aldrig har hål i tänderna. Kan inte komma ihåg när jag hade hände sist.
Nu får jag leva på Ipren och Alvedon hela helgen ända fram till tisdag.Den kombinationen skulle vara bra sa tandläkarens sköterska.
Dessutom har jag klämt tummen och har ont i den också.
Skulle jag få för mig att känna efter har jag säkert ont på fler ställen. Humöret är inte på topp kan jag säga.
Tjurig!
Idag är den enda icke uppbokade (eller nästan) dagen på jag vet inte när och den ska ägnas åt städning, bokföring och tvätt så hur uppbokad var inte den då.
Det är fredag och det är liksom meningen att man ska se fram emot helgen och det gör jag i och för sig för imorgon ska jag starta en ny kurs och på söndag är det heldag med föreläsning av Per Jensen och i sällskap av min bästaste Emma ska jag sitta och insupa en massa klok kunskap från en av mina favoritetologer. Synd bara att man förmodligen måste sitta drogad hela dagen på grund av en jäkla tand som värker.
Jag har en ny sån där dag då man inte ska bråka med mig för jag känner mig som en sårad björn. Redo att slå till. Det duggar lite tätt med såna dagar just nu känner jag. Det är dags att ta husvagnen och ge sig ut i naturen och vänta in sin själ tillsammans med älskad man och älskade hundar.
Det får vänta en vecka till. Hoppas vädret är lite bättre då. Rent ut sagt skiter jag i vilket för jag behöver leva det enkla livet några dagar långt ifrån alla "måsten".
Ha en underbar dag!
Kram
Sitter här med tandvärk och tycker synd om mig själv. Lite irriterad över att man kan ha hål som gör så ont när man precis varit på undersökning och tandläkaren inte hittat något. Hål. Jag som aldrig har hål i tänderna. Kan inte komma ihåg när jag hade hände sist.
Nu får jag leva på Ipren och Alvedon hela helgen ända fram till tisdag.Den kombinationen skulle vara bra sa tandläkarens sköterska.
Dessutom har jag klämt tummen och har ont i den också.
Skulle jag få för mig att känna efter har jag säkert ont på fler ställen. Humöret är inte på topp kan jag säga.
Tjurig!
Idag är den enda icke uppbokade (eller nästan) dagen på jag vet inte när och den ska ägnas åt städning, bokföring och tvätt så hur uppbokad var inte den då.
Det är fredag och det är liksom meningen att man ska se fram emot helgen och det gör jag i och för sig för imorgon ska jag starta en ny kurs och på söndag är det heldag med föreläsning av Per Jensen och i sällskap av min bästaste Emma ska jag sitta och insupa en massa klok kunskap från en av mina favoritetologer. Synd bara att man förmodligen måste sitta drogad hela dagen på grund av en jäkla tand som värker.
Jag har en ny sån där dag då man inte ska bråka med mig för jag känner mig som en sårad björn. Redo att slå till. Det duggar lite tätt med såna dagar just nu känner jag. Det är dags att ta husvagnen och ge sig ut i naturen och vänta in sin själ tillsammans med älskad man och älskade hundar.
Det får vänta en vecka till. Hoppas vädret är lite bättre då. Rent ut sagt skiter jag i vilket för jag behöver leva det enkla livet några dagar långt ifrån alla "måsten".
Ha en underbar dag!
Kram
torsdag 10 maj 2012
Ingrid Tapper.
Godmorgon!
På nattduksbordet ligger Ingrid Tappers bok: Etologiboken. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Varför jagar min bordercollie bilar? Varför skäller min schäfer på folk den inte känner? Varför har min valp utvecklats till en unghund som är rädd för sin egen skugga?
Det här är boken för de som söker svaren i hundens egen natur.
Man behöver inte vara hundnörd som jag för att läsa denna boken. Det räcker med att man är intresserad av hundar i allmänhet för den är skriven på ett väldigt lättläst sätt.
Att förstå varför hunden gör som den gör är, som jag säkert tjatat om tidigare på bloggen, väldigt viktigt för att få förståelse för hundens beteende och utifrån det kunna ta hand om det på rätt sätt utan att gå emot hundens natur.
Vi kan inte begära att hunden aldrig får skälla, inte morra, inte reagera när dom blir behandlade fel osv.
Men om vi vet varför den gör det är det lättare att ha förståelse för det och genom träning få ner det på rimlig nivå.
Hur många gånger har jag inte stått med nya deltagare som undrat varför chihuahuan skäller när det går folk i trappan? Den varnar. Avlad för att göra just det.
Bordercollien som "låser" joggaren med blicken och vallar. Den ska valla får. Ingen skillnad för den om det är får eller joggare.
Jakthunden som jagar osv.
Detta är avel.
Alla hundar har alla dessa egenskaper i sig och vi har genom avel förstärkt vissa egenskaper som blir mer framträdande då på olika raser. Man måste förstå detta och vara medveten om det när man väljer vilken hund man ska skaffa sig.
I boken behandlar Ingrid Tapper hundens grundläggande natur. Jag är övertygad om att om alla som skaffar sig en hund läste på om hur hunden egentligen fungerar skulle vi få ner antalet tråkiga rubriker om hundar som attackerat och bitit människor och andra hundar till en betydligt lägre nivå.
Om man förutom läste om det lärde sig att se och läsa sin egen hund.
Ett bra exempel på detta hade jag igår på kurs när två tikar skulle få hälsa på varandra. Gick jättebra ända tills den ena tiken tryckte sin haka över manken på den andra och ägaren kvickt som tanken tog undan sin hund. Hon hade lärt sig att se när hennes hund var på väg att gå in i "fel" läge.
Vill i sammanhanget säga att det inte var det minsta problem efter det. Tikarna undvek varandra skickligt även när dom var lösa.
Matte hade kunskapen om att hennes hund gör just detta innan det smäller och kunde ta hand om det innan något hände. Jag hann inte säga till för hon visste det själv.
Det behöver inte innebära att hunden är problematisk. Inte alls och det är hon inte heller.
Det är så viktigt att vi lär oss våra hundar och därför tjatar jag lite om det på mina kurser. Se din hund! Lär dig din hunds språk! Ett bra sätt att göra detta är att läsa Ingrid Tappers bok om hundens grundläggande natur.
Detta ämne skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om men se tiden rinner lite ifrån mig och det är torsdag. Mycket att göra men jag kommer säkert att återkomma till detta i fler inlägg här på bloggen.
Ha en underbar dag!
Kram
På nattduksbordet ligger Ingrid Tappers bok: Etologiboken. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Varför jagar min bordercollie bilar? Varför skäller min schäfer på folk den inte känner? Varför har min valp utvecklats till en unghund som är rädd för sin egen skugga?
Det här är boken för de som söker svaren i hundens egen natur.
Man behöver inte vara hundnörd som jag för att läsa denna boken. Det räcker med att man är intresserad av hundar i allmänhet för den är skriven på ett väldigt lättläst sätt.
Att förstå varför hunden gör som den gör är, som jag säkert tjatat om tidigare på bloggen, väldigt viktigt för att få förståelse för hundens beteende och utifrån det kunna ta hand om det på rätt sätt utan att gå emot hundens natur.
Vi kan inte begära att hunden aldrig får skälla, inte morra, inte reagera när dom blir behandlade fel osv.
Men om vi vet varför den gör det är det lättare att ha förståelse för det och genom träning få ner det på rimlig nivå.
Hur många gånger har jag inte stått med nya deltagare som undrat varför chihuahuan skäller när det går folk i trappan? Den varnar. Avlad för att göra just det.
Bordercollien som "låser" joggaren med blicken och vallar. Den ska valla får. Ingen skillnad för den om det är får eller joggare.
Jakthunden som jagar osv.
Detta är avel.
Alla hundar har alla dessa egenskaper i sig och vi har genom avel förstärkt vissa egenskaper som blir mer framträdande då på olika raser. Man måste förstå detta och vara medveten om det när man väljer vilken hund man ska skaffa sig.
I boken behandlar Ingrid Tapper hundens grundläggande natur. Jag är övertygad om att om alla som skaffar sig en hund läste på om hur hunden egentligen fungerar skulle vi få ner antalet tråkiga rubriker om hundar som attackerat och bitit människor och andra hundar till en betydligt lägre nivå.
Om man förutom läste om det lärde sig att se och läsa sin egen hund.
Ett bra exempel på detta hade jag igår på kurs när två tikar skulle få hälsa på varandra. Gick jättebra ända tills den ena tiken tryckte sin haka över manken på den andra och ägaren kvickt som tanken tog undan sin hund. Hon hade lärt sig att se när hennes hund var på väg att gå in i "fel" läge.
Vill i sammanhanget säga att det inte var det minsta problem efter det. Tikarna undvek varandra skickligt även när dom var lösa.
Matte hade kunskapen om att hennes hund gör just detta innan det smäller och kunde ta hand om det innan något hände. Jag hann inte säga till för hon visste det själv.
Det behöver inte innebära att hunden är problematisk. Inte alls och det är hon inte heller.
Det är så viktigt att vi lär oss våra hundar och därför tjatar jag lite om det på mina kurser. Se din hund! Lär dig din hunds språk! Ett bra sätt att göra detta är att läsa Ingrid Tappers bok om hundens grundläggande natur.
Detta ämne skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om men se tiden rinner lite ifrån mig och det är torsdag. Mycket att göra men jag kommer säkert att återkomma till detta i fler inlägg här på bloggen.
Ha en underbar dag!
Kram
onsdag 9 maj 2012
Drömmar.
Godmorgon!
Drömmar. Alla har vi väl drömmar? Frågan är om inte det mesta mår bäst av att vara just drömmar.
Det finns saker som jag skulle vilja göra men som inte går att realisera. Vad är inte viktigt. Det viktiga är att jag förmodligen skulle bli lite besviken om jag verkligen genomförde dem.
Intressanta saker som jag undrar om jag skulle klara. Jag tror att om jag verkligen iscensatte dom skulle jag förmodligen bli besviken för att det inte var så rosenrött som det är i mina tankar.
Hela livet är inrutat på något sätt. Man lever som man förväntar sig av en. Snällt rättar man in sig i ledet och följer strömmen. Man ifrågasätter inte det så mycket. Som små myror far vi runt hela dagarna och jagar bröd för dagen. Vi växer upp, gifter oss, skaffar barn och lever det svenssonliv som de flesta av oss gör. Dagarna går och förhoppningsvis fyller vi de flesta av dom med lite guldkant. Tur är väl det. Att glädja sig över de små, små saker som sätter ett litet leende på våra läppar är viktigt. Som ger oss minnen som vi bevarar i hjärtat.
Visst vore det väl en kittlande tanke att helt bryta upp från det livet och kasta sig ut i ovissheten? Göra något som ingen förväntar sig av en. Följa en dröm som kan bli helt fantastisk eller också går det helt åt helvete. Kanske får man börja om från noll igen men jäklar vad man då känt att man levt.
Tro nu inte att jag på något sätt är missnöjd med mitt liv och de val jag gjort. Inte alls. Det handlar inte om det. Jag tror det handlar om att man någonstans i någon liten, liten gen har en äventyrare i alla fall. Jag, och alla som känner mig, vet att jag är en riktig fegis. Det finns massor av saker jag inte gör för att jag inte vågar. Jag är definitivt ingen som släpper greppet. Jag håller hårt i det som är tryggt.
Kanske är det just därför jag lite då och då återkommer till den där drömmen. Drömmen om att kasta mig ut och se var jag landar.
Det är nog bäst att det stannar i tanken. Jag håller hårt i tryggheten. Jag trivs bäst när det inte rubbas för mycket. Men tanken finns.......
Ha en underbar dag!
Kram
Drömmar. Alla har vi väl drömmar? Frågan är om inte det mesta mår bäst av att vara just drömmar.
Det finns saker som jag skulle vilja göra men som inte går att realisera. Vad är inte viktigt. Det viktiga är att jag förmodligen skulle bli lite besviken om jag verkligen genomförde dem.
Intressanta saker som jag undrar om jag skulle klara. Jag tror att om jag verkligen iscensatte dom skulle jag förmodligen bli besviken för att det inte var så rosenrött som det är i mina tankar.
Hela livet är inrutat på något sätt. Man lever som man förväntar sig av en. Snällt rättar man in sig i ledet och följer strömmen. Man ifrågasätter inte det så mycket. Som små myror far vi runt hela dagarna och jagar bröd för dagen. Vi växer upp, gifter oss, skaffar barn och lever det svenssonliv som de flesta av oss gör. Dagarna går och förhoppningsvis fyller vi de flesta av dom med lite guldkant. Tur är väl det. Att glädja sig över de små, små saker som sätter ett litet leende på våra läppar är viktigt. Som ger oss minnen som vi bevarar i hjärtat.
Visst vore det väl en kittlande tanke att helt bryta upp från det livet och kasta sig ut i ovissheten? Göra något som ingen förväntar sig av en. Följa en dröm som kan bli helt fantastisk eller också går det helt åt helvete. Kanske får man börja om från noll igen men jäklar vad man då känt att man levt.
Tro nu inte att jag på något sätt är missnöjd med mitt liv och de val jag gjort. Inte alls. Det handlar inte om det. Jag tror det handlar om att man någonstans i någon liten, liten gen har en äventyrare i alla fall. Jag, och alla som känner mig, vet att jag är en riktig fegis. Det finns massor av saker jag inte gör för att jag inte vågar. Jag är definitivt ingen som släpper greppet. Jag håller hårt i det som är tryggt.
Kanske är det just därför jag lite då och då återkommer till den där drömmen. Drömmen om att kasta mig ut och se var jag landar.
Det är nog bäst att det stannar i tanken. Jag håller hårt i tryggheten. Jag trivs bäst när det inte rubbas för mycket. Men tanken finns.......
Ha en underbar dag!
Kram
tisdag 8 maj 2012
Tandvärk och ilska!
Godmorgon!
Gnäll, gnäll! Jag har ont i en tand!
Inte lite heller. Det konstiga är att det ska inte kunna göra ont i den tanden eftersom den är rotfylld så det hela är ett mysterium. Får väl ringa till min tandläkare och beklaga mig idag.
Tandvärk är som huvudvärk. Man kan inte koncentrera sig på något annat när det gör ont. Skit också. Jag har inte tid att åka till tandläkaren.
Dessutom är jag väldigt irriterad över människor som inte har något liv. Folk som gör allt dom kan för att ställa till det för andra av ren avundsjuka. Som lägger ner ofantligt jobb för att jäklas så mycket som möjligt. Jag säger bara. Hur fan orkar ni??? Har ni så jäkla lite att syssla med i tillvaron att detta är det roligaste ni kan hitta på? Då är det banne mig lite synd om er.
Om meningen var att ni skulle bryta ner personen i fråga kan jag tala om att vi är många som håller henne under våra vingar och ser till att ni inte lyckas. Personen i fråga, hon vet vem hon är, är inte nerbruten. Tvärt om. Ni har sett till att hon istället är mer övertygad om att det hon gör är rätt och riktigt så tack ska ni ha. Det ni hade tänkt skulle ske har istället vänts till styrka så där gick ni på pumpen!
Idag ska man inte bråka med mig! Jag är på stridshumör och jag säger bara kom igen! Jag tar er på en halvnelson och skickar er ner i dyngan. Det är nästa att jag önskar att någon ville bråka så jag får utlopp för min ilska!
Ha en underbar dag!
Kram
Gnäll, gnäll! Jag har ont i en tand!
Inte lite heller. Det konstiga är att det ska inte kunna göra ont i den tanden eftersom den är rotfylld så det hela är ett mysterium. Får väl ringa till min tandläkare och beklaga mig idag.
Tandvärk är som huvudvärk. Man kan inte koncentrera sig på något annat när det gör ont. Skit också. Jag har inte tid att åka till tandläkaren.
Dessutom är jag väldigt irriterad över människor som inte har något liv. Folk som gör allt dom kan för att ställa till det för andra av ren avundsjuka. Som lägger ner ofantligt jobb för att jäklas så mycket som möjligt. Jag säger bara. Hur fan orkar ni??? Har ni så jäkla lite att syssla med i tillvaron att detta är det roligaste ni kan hitta på? Då är det banne mig lite synd om er.
Om meningen var att ni skulle bryta ner personen i fråga kan jag tala om att vi är många som håller henne under våra vingar och ser till att ni inte lyckas. Personen i fråga, hon vet vem hon är, är inte nerbruten. Tvärt om. Ni har sett till att hon istället är mer övertygad om att det hon gör är rätt och riktigt så tack ska ni ha. Det ni hade tänkt skulle ske har istället vänts till styrka så där gick ni på pumpen!
Idag ska man inte bråka med mig! Jag är på stridshumör och jag säger bara kom igen! Jag tar er på en halvnelson och skickar er ner i dyngan. Det är nästa att jag önskar att någon ville bråka så jag får utlopp för min ilska!
Ha en underbar dag!
Kram
måndag 7 maj 2012
Underbar avslutning.
Godmorgon!
Underbara människor! Ni kan inte ana hur mycket ni förgyller min dag.
Att få skratta så mycket på jobbet som jag får hoppas jag är många förunnat.
Gårdagens avslutning av denna omgångens kurser var så mysig så det finns nästan inte. Det vackra vädret gjorde så klart sitt till och mina kära kolleger Monica och Daniels upplägg var som vanligt en höjdare med både lekar för hund och människa, härligt bad och fri lek för hundarna för att avslutas med en skön stund i gräset vid grillarna.
Viktigast av allt: alla dessa glada, positiva hundägare som tagit sig till Skrylle för att tillbringa dagen tillsammans med oss.
Vid badet och promenaden hade jag inte tid att ta några bilder och det är synd för där hade hundarna väldigt roligt när dom plaskade (nåja, det var mest Doris som gjorde det) och lekte vid strandkanten. Inget gruff här inte. Alla var ju lösa och kunde umgås på det naturligaste sätt.
Vid grillen däremot fanns det tid och det blev lite sköna bilder på sköna människor och hundar:
Snygg-Viggo med sin sköna familj som har rekordet i antal kurser i ett sträck hos mig: tionde kursen ska han påbörja. Inte för att han behöver det utan för att det är så roligt att gå kurs! Matte Olivia är en fantastisk tjej med världens bästa tajming med klickern! Så duktig!
Sköna Mio som också gått många kurser. Alltid lika glad och pigg. När han kommer på kurs står glädjen först på schemat. Så söt och så duktig.
Tre sköna "ladys" med sin fina hundar. Lilla chihuahuan Lady som är en så söt och väldigt trevlig liten vovve. Cockerpoon Tinja. En dam som ser till att inget händer matte. Varit så duktig på kursen. Lilla Friggolit med kursens häftigaste namn! En valp som verkligen tycker om att jobba.
Schäfervalpen Zinta. En lovande hund som har väldigt lätt för att lära. Ska bli så roligt att fortsätta följa hennes utveckling.
Underbara mastiffen Harry som vänder den vackra sidan till. Har sällan sett en så lycklig hund som likt en flodhäst frustade runt i vattnet till åskådarnas förnöjsamhet. Struntade fullständigt i alla hundar som stod på strandkanten. Simma!
Eddie! Denna trevliga hund vars matte var orolig för att han inte skulle klara så många kompisar på en gång skötte sig exemplariskt och gjorde matte stolt!
Dino. En glad bernervalp som ska fortsätta gå kurs och tyckte att det var hur kul som helst att vara i Skrylle.
En av mina gladaste hundar! Lilla Goliat som alltid viftar på sin svans så den håller på att gå av. Duktig liten herre även han.
Det var långt ifrån alla som hamnade på bild. Vi var lite utspridda med lekar och grillande men alla är ihågkomna det lovar jag.
Tack alla för att ni gjorde avslutningen till en så härlig dag!
Ha en underbar dag!
Kram
Underbara människor! Ni kan inte ana hur mycket ni förgyller min dag.
Att få skratta så mycket på jobbet som jag får hoppas jag är många förunnat.
Gårdagens avslutning av denna omgångens kurser var så mysig så det finns nästan inte. Det vackra vädret gjorde så klart sitt till och mina kära kolleger Monica och Daniels upplägg var som vanligt en höjdare med både lekar för hund och människa, härligt bad och fri lek för hundarna för att avslutas med en skön stund i gräset vid grillarna.
Viktigast av allt: alla dessa glada, positiva hundägare som tagit sig till Skrylle för att tillbringa dagen tillsammans med oss.
Vid badet och promenaden hade jag inte tid att ta några bilder och det är synd för där hade hundarna väldigt roligt när dom plaskade (nåja, det var mest Doris som gjorde det) och lekte vid strandkanten. Inget gruff här inte. Alla var ju lösa och kunde umgås på det naturligaste sätt.
Vid grillen däremot fanns det tid och det blev lite sköna bilder på sköna människor och hundar:
Det var långt ifrån alla som hamnade på bild. Vi var lite utspridda med lekar och grillande men alla är ihågkomna det lovar jag.
Tack alla för att ni gjorde avslutningen till en så härlig dag!
Ha en underbar dag!
Kram
söndag 6 maj 2012
Min vän Harry
Godmorgon!
Får jag presentera en av mina kompisar. Harry. Varje vecka efter lektionen kommer han hem till mig för att umgås. Han är så snäll den käre Harry. Leker så fint med mig. I början var han lite bufflig men jag har lärt honom hur jag vill ha det och nu umgås vi så fint så. Människorna säger att han behöver umgås med andra hundar och han har liksom lite svårt att hitta kompisar som vågar leka med honom. Han är nämligen väldigt stor som ni ser. 76 kg tung.
Jag fintar honom skitlätt! Han har inte en chans att hänga med i mina snabba svängar. Sätter jag igång en rejäl springlek kommer han skuttande efter och jag hinner två varv runt trädgården innan han hunnit ett halvt. Det är skitkul att lura honom.
Ibland flörtar han med mig men se min rumpa får han inte röra. Hur skulle det se ut om han skulle få för sig att försöka något? Han väger som sagt 76 kg och jag väger inte ens 30!!! Så jag får studsa hit och dit och det är inga problem att undvika närkontakt. Klumpedunsen hinner definitivt inte med i in ystra dans.
Emellanåt går han upp i det som husse kallar rabatt. Ok. Det ser inte ut som en rabatt men det växer visst lite blommor där på sommaren men det kan ju så klart inte Harry veta. Han går där likt tjuren Ferdinand och nosar. Då är han väldigt stilig tycker jag. Lite småförälskad är jag nog.
Jag har hört att han ska fortsätta gå kurs hos matte så vi kan fortsätta ha våra små träffar. Även om han nog skulle kunna tänka sig att utveckla detta till något annat än vänskap så tror jag nog att det är bäst om vi fortsätter att bara vara vänner.
Ha en underbar dag!
Kram
Får jag presentera en av mina kompisar. Harry. Varje vecka efter lektionen kommer han hem till mig för att umgås. Han är så snäll den käre Harry. Leker så fint med mig. I början var han lite bufflig men jag har lärt honom hur jag vill ha det och nu umgås vi så fint så. Människorna säger att han behöver umgås med andra hundar och han har liksom lite svårt att hitta kompisar som vågar leka med honom. Han är nämligen väldigt stor som ni ser. 76 kg tung.
Ha en underbar dag!
Kram
lördag 5 maj 2012
Lite för lite natt och övervikt.
Godmorgon!
Gäsp!
Det finns ett par få tillfällen då jag önskar att vi inte bor som vi gör.
Det är när krogen och alkohol är inblandat. Mannen var ute med jobbarkompisarna på en, hm, lite blöt kväll igår och enda sättet att komma hem då är att jag hämtar. Satt uppe och väntade på att han skulle ringa och kl ett i natt körde jag till Malmö och hämtade hem en ganska trött och lite vinglig man. Hihi!
Stack ner fötterna i sängen kl 03.00 och eftersom jag är som jag är somnade jag väl så där vi fyratiden och kl sju var jag uppe igen.
Det blir ca tre timmars sömn och nu sitter jag lite hålögd och försöker starta dagen. Gå och lägg dig igen tänker säkert någon men se det kan jag inte. Har jag vaknat ska det väldigt mycket till för att jag ska kunna somna om igen.
Eftersom jag då har i bakhuvudet att jag ska jobba kl 12 hade jag bara legat och varit orolig för att jag skulle sova för länge. Så.Gäsp. Hur ska detta gå?
Igår var min lilla älskling Alma hos veterinären för den årliga genomgången och precis som jag misstänkte hade veterinären lite att säga om hennes vikt. Det här har sin lilla förklaring även om det är en dålig ursäkt men när dom slutade tillverka det foder hon ätit i hela sitt liv och jag skulle hitta ett annat som skulle passa henne landade vi i färskfoder och det har inte varit så bra.
Alla foder gör inte hennes päls rättvisa och jag har provat och provat länge nu. Färskfodret har varit för kraftigt för henne och nu sitter vi där i den tråkiga benägenheten att hon måste tappa lite i vikt. Inte så lite heller.
Smal och fin!
Vi kom överens om att strunta i hennes tråkiga pälsbenägenhet och bara koncentrera oss på att få ner henne i vikt och med en påse dietfoder under armen gick vi därifrån.
På stående fot bestämde jag mig efter att ha tittat på gamla bilder på Selma innan kastreringen att även hon skulle bli smal och fin igen. Kastrerad eller inte!
Så fin en gång!
Så en stor säck dietfoder även till henne slängdes in i bilen och hemma mätte jag upp och satte upp en matlista på väggen som ska hållas till punkt och pricka!
Nu är det slut med allting som är extra. Träningsgodis blir dietfodret och tugget på lördagskvällen blir en morot! Hårda tider stundar mina vänner! Motionen är det inget fel på. Dom springer mycket varje dag och våra promenader kan inte ökas på. Det hinner jag inte. Två timmar om dagen ren motion är tillräckligt.
Doris då? På henne verkar inget fastna och det är kanske inte så konstigt eftersom jag misstänker att hon har lite gasell i sig i generna. Med den fart hon tar sig fram verkar det som om hon kan äta vad hon vill så hon får fortsätta med färskfoder. Det är det enda jag får i henne så tur är väl det.
Still. För en gång skull!
Dom är fina mina vovvar. Med lite övervikt eller inte och förtjänar den bästa platsen i köket. Det ska bara bli lite mindre av vissa av dom.
Ha en underbar dag!
Kram
Gäsp!
Det finns ett par få tillfällen då jag önskar att vi inte bor som vi gör.
Det är när krogen och alkohol är inblandat. Mannen var ute med jobbarkompisarna på en, hm, lite blöt kväll igår och enda sättet att komma hem då är att jag hämtar. Satt uppe och väntade på att han skulle ringa och kl ett i natt körde jag till Malmö och hämtade hem en ganska trött och lite vinglig man. Hihi!
Stack ner fötterna i sängen kl 03.00 och eftersom jag är som jag är somnade jag väl så där vi fyratiden och kl sju var jag uppe igen.
Det blir ca tre timmars sömn och nu sitter jag lite hålögd och försöker starta dagen. Gå och lägg dig igen tänker säkert någon men se det kan jag inte. Har jag vaknat ska det väldigt mycket till för att jag ska kunna somna om igen.
Eftersom jag då har i bakhuvudet att jag ska jobba kl 12 hade jag bara legat och varit orolig för att jag skulle sova för länge. Så.Gäsp. Hur ska detta gå?
Igår var min lilla älskling Alma hos veterinären för den årliga genomgången och precis som jag misstänkte hade veterinären lite att säga om hennes vikt. Det här har sin lilla förklaring även om det är en dålig ursäkt men när dom slutade tillverka det foder hon ätit i hela sitt liv och jag skulle hitta ett annat som skulle passa henne landade vi i färskfoder och det har inte varit så bra.
Alla foder gör inte hennes päls rättvisa och jag har provat och provat länge nu. Färskfodret har varit för kraftigt för henne och nu sitter vi där i den tråkiga benägenheten att hon måste tappa lite i vikt. Inte så lite heller.
Vi kom överens om att strunta i hennes tråkiga pälsbenägenhet och bara koncentrera oss på att få ner henne i vikt och med en påse dietfoder under armen gick vi därifrån.
På stående fot bestämde jag mig efter att ha tittat på gamla bilder på Selma innan kastreringen att även hon skulle bli smal och fin igen. Kastrerad eller inte!
Så en stor säck dietfoder även till henne slängdes in i bilen och hemma mätte jag upp och satte upp en matlista på väggen som ska hållas till punkt och pricka!
Nu är det slut med allting som är extra. Träningsgodis blir dietfodret och tugget på lördagskvällen blir en morot! Hårda tider stundar mina vänner! Motionen är det inget fel på. Dom springer mycket varje dag och våra promenader kan inte ökas på. Det hinner jag inte. Två timmar om dagen ren motion är tillräckligt.
Doris då? På henne verkar inget fastna och det är kanske inte så konstigt eftersom jag misstänker att hon har lite gasell i sig i generna. Med den fart hon tar sig fram verkar det som om hon kan äta vad hon vill så hon får fortsätta med färskfoder. Det är det enda jag får i henne så tur är väl det.
Dom är fina mina vovvar. Med lite övervikt eller inte och förtjänar den bästa platsen i köket. Det ska bara bli lite mindre av vissa av dom.
Ha en underbar dag!
Kram
fredag 4 maj 2012
Veterinärbesök och lång dag.
Godmorgon!
Idag handlar det om mig! Jag ska till veterinären för det årliga besöket där alla gullar med mig och säger att jag är så söt så. Sockerbiten! Dom sticker mig i nacken och sen får jag en godisbit. I år finns det en risk att det blir lite annorlunda för se jag har fällt vinterpälsen lite ojämnt och ser raggig ut. Det fattas päls både här och där och hur mycket än matte borstar och försöker dölja det så ser jag ut som om jag inte stött på en borste på hur länge som helst. Jag ska le mitt bredaste leende som glänser lite extra för matte har borstat tänderna på mig extra noga för att dom inte ska gnälla om det i alla fall. Kanske mitt Stomatolleende kan ta blicken ifrån pälsen.
Jag mår bra så det blir nog ett snabbt besök.
Doris har en sak att berätta också.
Matte tappade en tomat på golvet igår när hon packade upp efter att ha varit och handlat. Det såg hon inte och jag trodde att den röda bollen som rullade över golvet var just en boll. Snabbt var jag där och snodde åt mig den nya fina leksaken. Döm om min förvåning när jag kastade upp den i luften, fångade den och den rackaren gick sönder direkt. Jag tog en tugga och konstaterade besviket att bollen var mat. Eller inte. Jag vill inte kalla det för mat och spottade äcklad ut den igen. Selma, som är familjens slasktratt snappade snabbt åt sig det som matte kallade tomat och slök den i ett nafs. Det kunde hon gärna få göra. Jag ville inte ha den.
Matte tyckte så synd om mig när jag satt där besviken och satte igång en vild lek med mig i trädgården så något nyttigt kom det ut av det hela. Jag fick busa med matte!
Jag får väl vara med på ett hörn idag också.
Idag blir en låååång dag för mannen ska ut och festa med arbetskamrater och eftersom vi bor som vi gör måste jag hämta vid tåget i Höör och det blir inte förrän mitt i natten. Jag kommer inte gå och lägga mig för jag kan ändå inte sova när jag vet att jag måste höra telefonen när den ringer så det blir till att ligga på soffan och titta på tv tills det är dags.
Jag får nog ta en liten eftermiddagsstund på soffan om jag ska kunna hålla mig vaken. Jag får säkert sällskap där.
Ha en underbar dag!
Kram
Idag handlar det om mig! Jag ska till veterinären för det årliga besöket där alla gullar med mig och säger att jag är så söt så. Sockerbiten! Dom sticker mig i nacken och sen får jag en godisbit. I år finns det en risk att det blir lite annorlunda för se jag har fällt vinterpälsen lite ojämnt och ser raggig ut. Det fattas päls både här och där och hur mycket än matte borstar och försöker dölja det så ser jag ut som om jag inte stött på en borste på hur länge som helst. Jag ska le mitt bredaste leende som glänser lite extra för matte har borstat tänderna på mig extra noga för att dom inte ska gnälla om det i alla fall. Kanske mitt Stomatolleende kan ta blicken ifrån pälsen.
Jag mår bra så det blir nog ett snabbt besök.
Doris har en sak att berätta också.
Matte tappade en tomat på golvet igår när hon packade upp efter att ha varit och handlat. Det såg hon inte och jag trodde att den röda bollen som rullade över golvet var just en boll. Snabbt var jag där och snodde åt mig den nya fina leksaken. Döm om min förvåning när jag kastade upp den i luften, fångade den och den rackaren gick sönder direkt. Jag tog en tugga och konstaterade besviket att bollen var mat. Eller inte. Jag vill inte kalla det för mat och spottade äcklad ut den igen. Selma, som är familjens slasktratt snappade snabbt åt sig det som matte kallade tomat och slök den i ett nafs. Det kunde hon gärna få göra. Jag ville inte ha den.
Matte tyckte så synd om mig när jag satt där besviken och satte igång en vild lek med mig i trädgården så något nyttigt kom det ut av det hela. Jag fick busa med matte!
Jag får väl vara med på ett hörn idag också.
Idag blir en låååång dag för mannen ska ut och festa med arbetskamrater och eftersom vi bor som vi gör måste jag hämta vid tåget i Höör och det blir inte förrän mitt i natten. Jag kommer inte gå och lägga mig för jag kan ändå inte sova när jag vet att jag måste höra telefonen när den ringer så det blir till att ligga på soffan och titta på tv tills det är dags.
Jag får nog ta en liten eftermiddagsstund på soffan om jag ska kunna hålla mig vaken. Jag får säkert sällskap där.
Ha en underbar dag!
Kram
torsdag 3 maj 2012
Berg- och dalbana.
Godmorgon!
Vaknar till en ny dag efter en natt av funderingar hit och dit. Gårdagen var en berg- och dalbanan utan dess like. Känslomässigt sett.
Ett mail på morgonen försatte mig i ett tillstånd av förvåning, undran, ledsamhet för att till slut hamna i ilska. Det är bättre att bli arg än ledsen när någon försöker hålla en ansvarig för något som absolut inte är mitt ansvar. Tvärtom. När man vet att man gjort mer än vad man kan förvänta sig av en ska man inte bli ledsen. Det blev jag nog ändå. Det var så orättvist och det hela handlar nog om pengar när det kommer till kritan. Eller att man måste hitta någon annan än en själv som kan bära ansvaret för vad som hänt så man slipper göra det själv.
Inser man då inte att man faktiskt gör den som blir utsatt väldigt ledsen. Nej, det gör man nog inte. Jag vet att man kan säga saker i stridens hetta som man kanske inte riktigt menar men ett mail har man tid att läsa igenom innan man skickar så jag kan inte annat än ta detta väldigt personligt och fy, fan vad det sårade mig. Jag gjorde mer än vad man kan kräva av mig och blev skadad på köpet och att sen få det rakt i ansiktet gör mig väldigt ledsen. Bara så att du vet!
Dagen var inte så kul men kvällen var desto trevligare. Min härliga miljö/lydnadskurs hade en träff med glasskiosken mitt i stan och vi satt på Stortorget på våra filtar och delade godsaken med våra hundar. Jag är ganska säker på att det var kursens favoritlektion om man frågar hundarna. Dom var hur lugna som helst. Framför allt Doris som gick in i ett slags komaläge efter att ha skyddat mig från en mötande hund. Det var inte så bra. Jag satt ner på huk och hade ryggen emot när det passerade en hund väldigt nära som jag inte såg. Hon har en irriterande inställning om att jag måste skyddas när jag sitter ner. Aldrig annars. Hon for ut och den andra hunden svarade med full kraft. Det blev lite gruff men det var över lika fort som det började och den andra hundägaren var snäll nog att bara gå vidare. Tack. Attans Doris.
Vädret kunde inte varit bättre och alla var så nöjda med sina hundar som slappnade av så fint och sen kunde jobba där mitt på torget med både sitt kvar och följsamhet. Jag är så nöjd med dessa hundar.
Det var sista lektionen i stan och vi har bara avslutningen kvar och jag kommer att sakna dom så mycket. En del ska gå vidare på kurs tack och lov. Svårt att släppa en så härlig grupp av människor som man haft så trevligt tillsammans med.
Nu är det ju torsdag idag och det är bråttom, bråttom så jag hinner med allt innan det är dags att köra till jobb.
Ha en underbar dag!
Kram
Vaknar till en ny dag efter en natt av funderingar hit och dit. Gårdagen var en berg- och dalbanan utan dess like. Känslomässigt sett.
Ett mail på morgonen försatte mig i ett tillstånd av förvåning, undran, ledsamhet för att till slut hamna i ilska. Det är bättre att bli arg än ledsen när någon försöker hålla en ansvarig för något som absolut inte är mitt ansvar. Tvärtom. När man vet att man gjort mer än vad man kan förvänta sig av en ska man inte bli ledsen. Det blev jag nog ändå. Det var så orättvist och det hela handlar nog om pengar när det kommer till kritan. Eller att man måste hitta någon annan än en själv som kan bära ansvaret för vad som hänt så man slipper göra det själv.
Inser man då inte att man faktiskt gör den som blir utsatt väldigt ledsen. Nej, det gör man nog inte. Jag vet att man kan säga saker i stridens hetta som man kanske inte riktigt menar men ett mail har man tid att läsa igenom innan man skickar så jag kan inte annat än ta detta väldigt personligt och fy, fan vad det sårade mig. Jag gjorde mer än vad man kan kräva av mig och blev skadad på köpet och att sen få det rakt i ansiktet gör mig väldigt ledsen. Bara så att du vet!
Dagen var inte så kul men kvällen var desto trevligare. Min härliga miljö/lydnadskurs hade en träff med glasskiosken mitt i stan och vi satt på Stortorget på våra filtar och delade godsaken med våra hundar. Jag är ganska säker på att det var kursens favoritlektion om man frågar hundarna. Dom var hur lugna som helst. Framför allt Doris som gick in i ett slags komaläge efter att ha skyddat mig från en mötande hund. Det var inte så bra. Jag satt ner på huk och hade ryggen emot när det passerade en hund väldigt nära som jag inte såg. Hon har en irriterande inställning om att jag måste skyddas när jag sitter ner. Aldrig annars. Hon for ut och den andra hunden svarade med full kraft. Det blev lite gruff men det var över lika fort som det började och den andra hundägaren var snäll nog att bara gå vidare. Tack. Attans Doris.
Vädret kunde inte varit bättre och alla var så nöjda med sina hundar som slappnade av så fint och sen kunde jobba där mitt på torget med både sitt kvar och följsamhet. Jag är så nöjd med dessa hundar.
Det var sista lektionen i stan och vi har bara avslutningen kvar och jag kommer att sakna dom så mycket. En del ska gå vidare på kurs tack och lov. Svårt att släppa en så härlig grupp av människor som man haft så trevligt tillsammans med.
Nu är det ju torsdag idag och det är bråttom, bråttom så jag hinner med allt innan det är dags att köra till jobb.
Ha en underbar dag!
Kram
onsdag 2 maj 2012
Korrigeringar.
Gårdagens kurslektion var det en lite skara på tre deltagare som dök upp. När man är så få brukar hundarna jobba sig trötta mycket fortare. Det blir av någon anledning mer intensivt så efter en timme fanns det inte fler hjärnceller kvar att motionera. Då satte vi oss och pratade om angelägna saker man har bekymmer med som hundägare.
En återkommande sak som gärna dyker upp är om man får korrigera hunden eller inte. Om man arbetar med positiva metoder säger man väl inte nej till hunden t ex. Om jag korrigerar hunden förstör jag väl min relation med hunden?
Det är en helt felaktig uppfattning att vi som inte tror på ryck, slit och hårda tag inte talar om för våra hundar när dom gör något helt galet och man vill ha stopp på det. Klart vi gör!
Att man arbetar med positiva metoder innebär att man aldrig, jag upprepar aldrig, säger nej till hunden vid nyinlärning! Det är en jäkla skillnad! Det vore väldigt orättvist mot hunden om jag tillfogade smärta eller obehag när hunden inte vet vad jag vill att den ska göra. Det säger sig själv tycker jag.
Däremot säger jag till hunden om den gör något jag absolut inte vill att den ska göra för att få stopp på det. Jag är väldigt medveten om att det inte sker någon inlärning i det skedet. Jag får bara stopp på beteendet.
Jag behöver inte göra hunden illa när jag korrigerar. Det behövs inga ryck och slit där heller men väl kanske en "morrning" eller att jag ger hunden en hård blick. Jag tar väldigt sällan i mina hundar när jag blir arg på dom. Det behövs inte. Dessutom är risken väldigt stor att jag tar i för hårt när jag är irriterad och det vill jag verkligen inte.
Jag skiljer väldigt noga mellan korrigering och bestraffning. En korrigering är en omedelbar handling för att få stopp på hundens beteende i det ögonblick det sker.
En bestraffning är en hämndaktion från vår sida och det sysslar jag aldrig, aldrig med. Det är ett typiskt mänskligt beteende och det förutsätter att hunden kommer ihåg att den gjort något den inte får och det gör den inte. Hunden lever här och nu i detta ögonblicket!
Kanske blev detta lite luddigt men det är en stor skillnad och kanske kräver ett eget inlägg på bloggen.
En sak som är viktig vid korrigering är att hunden tar emot det på rätt sätt. Ger den inga lugnande signaler vid korrigeringen har den ingen som helst effekt. Här måste man ha väldigt klart för sig att man måste ha sin etiska gräns klar för sig innan man korrigerar. Man måste nämligen direkt balansera på den gränsen. Om man börjar lite lätt för att sedan stegra efterhand sker en s k habituering dvs hunden vänjer sig vid korrigeringen och man hamnar snart på en nivå där vi talar om ren våld och misshandel. Där vill dom flesta inte hamna! Tack och lov!
I samma ögonblick hunden ger de undergivna signalerna måste man sluta. Direkt. Hunden har talat om att den "ger sig" och att fortsätta vara arg då är ett allvarligt brott i hundens värld som skadar vår relation.
Med andra ord är en korrigering inget annat än ett sätt att få stopp på det hunden gör för ögonblicket. Därefter måste jag träna, med positiva metoder, in det jag vill att hunden ska göra istället. Då gäller som sagt inga korrigeringar. Då talar vi ju om inlärning. Den ska vara positiv.
En viktig sak i sammanhanget är att man måste ha en bra relation med sin hund om man ska syssla med korrigeringar. Så att hunden "tar det" och vi kan ändå fortsätta att ha en bra relation. Har vi inte det skadar alltid korrigeringarna. Hur hårda eller lätta dom än är.
Det är svårt det här. Svårt att lära ut. Svårt för en hundägare att veta hur man ska göra. Jag brukar säga att man ska gå på sin egen känsla. Somliga har ett stort tålamod och andra har det inte och man är inte en sämre hundägare för det. Vad jag brukar gå efter är att om jag tänker efter och rannsakar mig själv där jag kommer fram till att det är fler nej än bra på en dag måste jag nog tänka om. På ett nej ska det gå tio bra. Minst.
Korrigeringar är inget som tillför något i mitt hundägande men det är nödvändigt ibland. Tyvärr. Man ska inte ha dåligt samvete för det.
Se bara noga till att korrigeringen inte är ett sätt att få ur sig sin egen frustration där man låter det gå ut över hunden. En korrigering är ett sätt att få stopp på hunden i det ögonblick det sker. Inger annat.
Ha en underbar dag!
Kram
tisdag 1 maj 2012
Yrkesskadad.
Godmorgon!
Sitter och väntar på ägg och baconfrukost som mannen tillagar. Mums! Jag äter verkligen inte mycket direkt på morgonen men när det vankas ägg och baconfrukost är det en helt annan sak. Jag skulle förmodligen inte själv orka fixa detta, om inte jag är i husvagnen, men får jag det serverat är det hur gott som helst.Det är sjutton grader varmt redan och klockan är bara halv nio så det bådar gott inför resten av 1 maj.
Jaha, vad ska jag svamla om medan jag väntar.
Gårdagen tillbringades på motorcykeln precis som planerat och vi styrde kosan mot havet i öster. Det var en härlig tur som innehöll en lunch på kajen i Kivik där vi knaprade på spareribs och bröd som vi inhandlat på ICA. Kände oss som riktiga grottmänniskor där vi satt och slet i köttstycket. Men det var gott. Solen sken och det var varmt och gott.
Som vanligt studerade jag hundar och hundägare medan jag satt där. En yrkesskada? Det kan inte gå förbi en enda hund utan att jag noterar en massa saker. Jag ser inte bara en hund och dess ägare. Jag försöker låta bli att se alla eventuella brister och bara tänka "söt hund" men se så är det inte. "varför gör han så?" eller "amen herregud, hur tänker du?"
En och annan gång ser man ett ekipage där man verkligen ser den fina relationen hund och ägare har och då blir man varm om hjärtat.
En sak man ofta, ofta ser är hunden i flexikoppel (åh, så mycket frihet!?) som trots att kopplet är fem meter långt ändå hänger som ett draglok i kopplet. Vad är det för mening med att ha hunden i flexikoppel om den ändå bara vill vara ännu längre ifrån ägaren? Det spelar ju ingen roll hur långt kopplet är om hunden bara koncentrerar sig på att dra så mycket som möjligt.
Överhuvudtaget är dragande hundar en alltför vanlig syn. Hur kul är det att gå på promenad om det är rena dragkampen hela tiden? Vad som förvånar mig lite i det sammanhanget är att man ser verkligen att ägaren tycker att det är jättejobbigt och ändå gör man inget åt det?
Hunden får fortsätta dra och man hänger med den vart den än vill gå. Jag har lite svårt för att förstå att man vill ha det så.
Nu frånser jag att det är jobbigt för hunden att dra och att det stressar osv. Jag ser det endast ur hundägarens synpunkt.
Detta är en av de vanligaste frågorna jag får på kurser? Hur ska jag få hunden att sluta dra?
Svaret är enkelt: Låt den inte göra det!
1. Häng inte med hunden när den drar!
2.Visa hunden hur du vill ha det!
3. Var en resurs på promenaden!
Låter det enkelt. Det är det! Kom på kurs ska jag visa!
Ha en underbar dag!
Kram
Sitter och väntar på ägg och baconfrukost som mannen tillagar. Mums! Jag äter verkligen inte mycket direkt på morgonen men när det vankas ägg och baconfrukost är det en helt annan sak. Jag skulle förmodligen inte själv orka fixa detta, om inte jag är i husvagnen, men får jag det serverat är det hur gott som helst.Det är sjutton grader varmt redan och klockan är bara halv nio så det bådar gott inför resten av 1 maj.
Jaha, vad ska jag svamla om medan jag väntar.
Gårdagen tillbringades på motorcykeln precis som planerat och vi styrde kosan mot havet i öster. Det var en härlig tur som innehöll en lunch på kajen i Kivik där vi knaprade på spareribs och bröd som vi inhandlat på ICA. Kände oss som riktiga grottmänniskor där vi satt och slet i köttstycket. Men det var gott. Solen sken och det var varmt och gott.
Som vanligt studerade jag hundar och hundägare medan jag satt där. En yrkesskada? Det kan inte gå förbi en enda hund utan att jag noterar en massa saker. Jag ser inte bara en hund och dess ägare. Jag försöker låta bli att se alla eventuella brister och bara tänka "söt hund" men se så är det inte. "varför gör han så?" eller "amen herregud, hur tänker du?"
En och annan gång ser man ett ekipage där man verkligen ser den fina relationen hund och ägare har och då blir man varm om hjärtat.
En sak man ofta, ofta ser är hunden i flexikoppel (åh, så mycket frihet!?) som trots att kopplet är fem meter långt ändå hänger som ett draglok i kopplet. Vad är det för mening med att ha hunden i flexikoppel om den ändå bara vill vara ännu längre ifrån ägaren? Det spelar ju ingen roll hur långt kopplet är om hunden bara koncentrerar sig på att dra så mycket som möjligt.
Överhuvudtaget är dragande hundar en alltför vanlig syn. Hur kul är det att gå på promenad om det är rena dragkampen hela tiden? Vad som förvånar mig lite i det sammanhanget är att man ser verkligen att ägaren tycker att det är jättejobbigt och ändå gör man inget åt det?
Hunden får fortsätta dra och man hänger med den vart den än vill gå. Jag har lite svårt för att förstå att man vill ha det så.
Nu frånser jag att det är jobbigt för hunden att dra och att det stressar osv. Jag ser det endast ur hundägarens synpunkt.
Detta är en av de vanligaste frågorna jag får på kurser? Hur ska jag få hunden att sluta dra?
Svaret är enkelt: Låt den inte göra det!
1. Häng inte med hunden när den drar!
2.Visa hunden hur du vill ha det!
3. Var en resurs på promenaden!
Låter det enkelt. Det är det! Kom på kurs ska jag visa!
Ha en underbar dag!
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)