Time out.

Godmorgon!

Jag hoppas innerligt att det är en god morgon framför allt för en av mina vänner som åkte iväg på en välförtjänt minisemester och innan hon ens kommit fram till Göteborg hamnade i en ambulans och färd till sjukhus med misstänkt tarmvred. Fy sjutton vad jag tycker synd om henne och hela familjen som får sin semester förstörd på detta vis. Jag hoppas så att det visar sig att ingen operation behövs så dom kan få några dagar att njuta på istället. Håller tummarna så det gör ont i dom!

Vips över till mitt självupptagna jag igen. Som inte kan förstå varför det inte går över i min fot! Jag har inte varit ute på någon långrunda med vovvarna på hur länge som helst nu och det känns i kroppen. Man blir ju alldeles förslöad. Ska man vara avundsjuk på det faktum att det är maken som är viktig nu för mina långhåriga vänner. Vem går man till när man vill busa? Inte mig! Vem går man till när man vill gå på promenad? Inte mig! Plocka fram annat kan man ju tycka. Det finns massor man kan göra som man inte behöver fötter till. Varför gör jag inte det då? Ja, säg det. Tur är att jag fortfarande är viktig för mina älsklingar och att vår relation har inte tagit någon skada av detta.

Vi har haft en lång period som helt saknat medveten träning av hundarna och det har varit skönt faktiskt. Jag tror både framför allt Doris och jag har behövt det. Jag vill just nu bara leva tillsammans med mina hundar utan att tänka på vad man bör och måste göra för att dom ska må bra. Lite yrkesskadad som man är så hamnar man lätt i att det blir som en evig lydnadskurs med sina hundar. För att inga missförstånd ska uppstå här så vill jag framhålla att så länge det sker med glädje och skratt uppfattar inte hundarna det som om dom jämnt är i skolan. Det är vårt sätt att tänka. Inte deras. Dom har bara roligt förhoppningsvis.
Det här handlar nog mer om mig. Jag har behövt denna "time out" för att ladda batterier och jag kan se på Doris som alltid jobbar tillsammans med mig att det gjort henne gott också. Hon är lugnare. Måste inte hela tiden ha något på gång. Sommaren är en skön period av vila helt enkelt.

Så. När vi kommer tillbaka till jobbet har jag förmodligen en hund som behöver gå om valpkurs för att komma igång igen. Hihi! Det där var ett skämt så klart. Vi fortsätter ett litet tag till att göra "ingenting". Det passar både Doris och min fot.

Jag hoppas att dagen kommer att innehålla goda nyheter om min vän.

Ha en underbar dag!
Kram

Halvfart.

Godmorgon!

Två deppiga människor sitter vid köksbordet och vill inte alls vara här! Det låter inte riktigt klokt. Men det är så. Efter sammanlagt nästan fyra veckor i husvagnen på de mest underbara ställen vill vi bara iväg igen. Tillbaka till den enkla tillvaro utan krav och det största beslutet för dagen varit vad vi ska ha till middag. Nu är det en lång lista på saker som måste göras och vi är inte riktigt redo för det ännu.

Vi har varit på underbara Öland mer än någon annanstans. För första gången i mitt liv. Jag tror jag skulle kunna flytta dit. Vi har dock förflyttat oss lite då och då. Orust i Bohuslän har blivit besökt och där är lika underbart. Dalsland, Småland och lite andra ställen där jag inte riktigt har haft klart för mig var jag varit och inte brytt mig heller, Hela tiden har vi återkommit till Öland. Körde 60 mil på en dag bara för att komma dit igen.

Hundarna har varit helt underbara på denna semester. Det är verkligen inget besvär att ha tre hundar med sig när dom är som mina lurviga, tåliga vänner. Emellanåt har det varit en del sittande i bilen och det har inte varit några bekymmer alls. Sittandet i långlinor vid husvagnen har inte heller varit några problem. Dom har fått lååååånga promenader med husse åtminstone tills Doris skar upp trampdynan på en vass sten förmodligen när hon tog ett av sina väldigt många bad.

Då kom vi in på det som inte varit så kul på den sista delen av vårt resande. Jag med stukad fot och krycka har varit väldigt stillasittande. Selma har fått blodöra. Doris har kaskadkräkts och det är bara Alma som varit helt ok genom resan. Ja, förutom att hon började löpa och då är hon lite väl kramig med dom andra hundarna och lyssnar så klart inte så bra på oss. Henne har vi aldrig kopplad och då får man hålla ett litet extra öga på henne så hon inte smyger iväg och letar hanhundar.

Eftersom vi har lite semester kvar så försöker vi behålla känslan lite till vilket visar sig vara omöjligt. Det är så mycket som måste göras här hemma. Därför deppar vi. Listan i Iphonen hotar att spränga den för att det bara är för mycket.

Förutom att man laddat batterier under dessa härliga veckor så har jag även sagt ifrån ordentligt till vissa syskon och nu har jag förhoppningsvis fått fram mitt budskap så till och med dom förstår. Jag har tagit beslut som jag gjort förr med den skillnaden att min älskade man hjälpt mig att bena upp mina känslor och gjort att jag mår bra av mina beslut. För första gången någonsin har jag sagt saker rakt ut till de som det berör istället för att gråta för mig själv efteråt. Jag har från och med nu skurit ner mitt antal syskon till ett minimum och kommer inte längre att varken gå i svaromål eller ens besvara samtal från människor som använder en ton till mig som jag inte skulle använda till min värsta ovän. Nu är det slut och om detta vore det enda som kom ut av denna semestern så är det mer än nog. Jag känner mig lätt i kroppen och mår fantastiskt bra i detta ärende för första gången någonsin. Tack min kära man för hjälpen.

Så semestern har innehållit lite av varje men mest har det varit helt underbart. Jag kommer att blogga lite mer om platserna vi besökt och lägga in bilder mest för att jag ska hålla detta i minnet under mörka, men mysiga, höstkvällar när jag längtar tillbaka till Öland. Eftersom jag bara går på halvfart än så länge så får det vänta.

Ha en underbar dag!
Kram

Litet mellanspel.

Godmorgon!

Hemma ett par dagar för att fylla på förråden och en liten städning av husvagn. Några måsten har även blivit gjorda. Idag ger vi oss av igen. Med krycka.
En liten klantig skada orsakad av en utstickande vev på husvagnen som satt där den kanske inte borde ha gjort gör att jag, som är en klumpig jäkel, skadade foten och sitter och ojar mig värre än den värsta gnällspik. Helt omöjligt att stödja på foten och sonens gamla krycka har kommit till användning igen. Hindrar detta oss från att ge oss ut igen? Icke! Kryckan får följa med. Inget är brutet. Tror jag. Så vi packar in invaliden i bilen och tutar iväg igen.

Det kommer en liten semesterguide över platser som är väl värda att besöka så småningom men inte just nu. Har inte tid. Har fullt upp med att bara finnas till. Sittande i min husvagn. Njutande av livet (nåja, nästan. Lite gnäll över min oförmåga att röra mig är det också.)  Ont har jag men det är en bisak.
Lite synd om Selma är det också som drabbats av blodöra och får utstå mitt stickande med en kanyl i örat för att dränera. Vill undvika blomkålsöra och då måste man tömma. Detta kan jag lika bra själv göra men om det inte lyckas får veterinären ta vid och öppna upp för att sy in ett dräneringsrör. Vi får se hur det går.

Det låter kanske som om vi har en så där trevlig semester men låt er inte luras! Vi har det underbart skönt. Trots kryckor, onda fötter, regn och blodfyllda öron. Lägg till en mor som ligger med nyopererad höft och ständigt är i mina tankar med ett lite dåligt samvete för att jag inte är hemma så förstår alla att det krävs en hel del disciplin från min sida för att njuuuuta av min semestertur. Jag jobbar stenhårt på detta och sätter mig i bilen. Tömmer hjärnan på tankar och koncentrerar mig på vart vi ställer färden. Ingen vet. Inte vi heller.

Ha en underbar dag!
Kram

Nu kör vi!

Godmorgon!

Bäst att göra ett litet inlägg så jag inte glömmer att jag har en blogg. Kanske det finns någon där ute som tittar in ibland och undrar om det finns något liv här. Jodå, men det är semester! Trots tråkigheter som hänt ska vi äntligen idag ge oss iväg! Mot sherwoodskogen!

Det finns tre stycken som är mer än redo. Efter några dagars skittråkig tillvaro är dom taggade. Äntligen händer det något.

Doris ska ut på jakt. Nu är hon sugen på en stilig pojke. Tog sig gnällande förbi en av grannarnas instängda jakthundar igår. Inte dom Doris! Tre galningar som snurrar som tromber när man går förbi. Den ene fulare än den andre. Inte snällt sagt men ingen av dom kan mäta sig med min skönhet. Det finns en del kandidater häromkring som mer än gärna hade ställt upp som häradsbetäckare. Lite extra gnäll och upphetsning är det allt när Doris retfullt glider förbi. Det gäller att hålla hårt i lilla tösen. En stor labradorhane som stod lös och utan ägare gjorde maken lite nervös men se, det var en väldigt duktig gosse. Trots att han säkert var väldigt sugen kom han inte ända fram. Doris oskuld var intakt även efter detta möte.

Som sagt. Idag packar vi det sista och sen ger vi oss iväg. Tyvärr måste vi ha telefonen igång tack vare min stackars mors tillstånd men att inte åka är inte ett alternativ. Inte om jag ska behålla förståndet. Det finns säkert dom som tycker att jag borde stanna hemma men det skiter jag i. Nu ska jag iväg!

Så. På återseende när jag åter har lyxartiklar som el och annat som vi vanligtvis ser som självklart. Vi ska tvätta hår och kropp i sjöar och åar. Leta platser som är så primitiva som det bara är möjligt. Grottmänniskan i oss ska väckas till liv igen. Underbart!

På återseende! Ha en underbar dag!
Kram

Orättvist.

Godmorgon!

Nästan varje gång jag ska vara långledig blir jag sjuk. Förkylningar eller annat sätter ofta käppar i hjulet för skön ledighet. Åh, vad jag önskar att det var så denna gång! Jag hade tusen gånger hellre legat nerbäddad i förkylning än sett min gamla mor läggas i ambulansen med bruten höft.
Det är dags igen. Det är ett år sedan sist. Oron för hur hon ska klara detta är stor. Gammal och skör som hon är. Är man snart nittio år är det mesta slitet i kroppen. Hjärtat klappar inte lika starkt som det gjort.

Nu sitter jag här och sliter med dåligt samvete för att jag ska åka iväg. Ska vi eller inte? Vågar jag åka hemifrån med risk för att inte vara där om det, gud förbjude, händer något. Vi behöver denna semestern så väl. Oavsett blir det inte som vi tänkt.
Jag har ett val. Det har inte min stackars mor. Hon ligger där hon ligger och jag mår som en skit för att jag ens tänker på att åka iväg med husvagnen nu.
Livet är så orättvist ibland. Mest för henne.

Ha en underbar dag!
Kram

Vänskap.

Godmorgon!

Vänner. Jag har en ganska snäv bild över vad en vän är. Det är förmodligen inte lätt att leva upp till den bilden. Jag försöker själv göra det. Det är inte alltid lätt.

En vän kan jag alltid lita på. En vän ljuger inte för mig. Jag kan vara säker på att en vän inte utnyttjar mig. Jag behöver inte bevaka min rätt att säga nej utan att det blir sura miner. Vi kan skratta tillsammans men även gråta när det behövs. Vi kan sitta tysta tillsammans utan att det känns konstigt. Det kan gå lång tid mellan vår kontakt utan att det skadar vår vänskap. Vänskapen har inga krav.

Jag har några få sådana vänner. Jag är inte den bästa på att hålla kontakt. På grund av min emellanåt osociala status för att jag mår dåligt kan jag ibland gå in i min bubbla och där finns det inte plats för någon annan. Då sätts vänskapen på prov och det är inte alla som accepterar detta. Jag kan räkna de vänner på en hand som finns där i väntan på att jag ska komma ut igen. Som sen kommer med en stor kram utan gliringar för att man inte hört av sig. 

Jag har många bekanta. Dom som inte platsar i min inre sfär. Jag tycker om dom också men de vänner som jag verkligen kan lita på och kan öppna mig helt för är väldigt få och dom älskar jag obegränsat. Dom kan alltid lita på att jag finns där om det behövs. Och dom för mig. Dom som kan läsa mellan raderna och kommer med de rätta orden. Eller låter bli att säga något för att det inte är rätt läge.

Alla behöver sådana vänner. Ensam är inte stark. I en värld där man kör över så många som man bara kan för att få det man vill är vänskap en ömtålig vara som måste vårdas väl. Det är inte så svårt egentligen. Man slänger in ärlighet, omtänksamhet och pålitlighet och mer behövs inte. Undrar varför det är så svårt då? Man borde behöva både fingrar och tår för att räkna sina vänner. Jag har inte behov av alltför många vänner men dom jag har hoppas jag vet att jag är deras vän.

Ha en underbar dag!
Kram

Semester.

Godmorgon!

Tänk vad ett par dagar i husvagnen kan göra för själen. Men det förstås. När man i stort sett bara gjort detta så är det inte konstigt att man känner sig som jag gör:

 Total avslappning! Jag, man och våra voffs. Denna syssla har endast avbrutits av mannens fitnessdille och då har framför allt Doris fått springa i backar och marscherat långa sträckor. Vovvarna var tvungna att svalka sig i Lagan emellanåt och då gäller det att hålla i linan om inte hundarna skulle hamna i Lagaoset vid ån slut. Oj, var det flyter bra i denna å.

Vi har även gjort detta.

och det här:

 Nu är vi hemma några dagar av måsten. Husvagnen står packad och klar på gården med nosen i riktning mot......har ingen aning. I år ska vi verkligen inte planera var vi ska köra. I fjol hade vi åtminstone riktningen klart för oss. Det ska vi inte ha i år. Inte förrän vi sätter oss i bilen bestämmer vi åt vilket håll resan går. Hamnar vi i mellansverige eller bara någonstans i Skåne? Slår vi ner vid kusten eller i någon snårig skog? Bland samer och renar eller stockholmare? Slåss vi om utrymmet på Öland eller väljer vi ensamheten i Smålands skogar? Ingen vet. Inte vi heller.

Sporadiskt bloggande blir det. Det finns ingen el där vi ska vara det vet jag i alla fall. Inga andra bekvämligheter heller.

Det är frihet!

Ha en underbar dag!
Kram